Inte nu heller
För någon vecka sedan (minns inte exakt när) läste jag klart "Artemis Fowl - Evighetskoden", som är den tredje och sista boken om underbarnet/geniet Artemis Fowl. Får fortfarande erkänna att den första boken var den bästa av de här tre. Vad exakt som gör den bättre vet jag inte, men de andra två, för att citera min svensk-/engelsklärare från gymnasiet (när hon skulle förklara varför min ena novell inte fick MVG): saknar det lilla extra. Å andra sidan var den tredje boken riktigt underhållande, även om de andra två också var det.
Vad var det som gjorde att den var så underhållande då? Jo, i den tredje boken får man möta två jubelidioter vid namn Pex och Chips. Jag skrattade otroligt mycket när jag läste deras dialoger. Här är tre som jag fastnade för:
1)
- Men att bli levande begravd?! Det är som i den där skräckfilmen. Du vet, den med all skräck. (Chips)
- Den tror jag att jag har sett. Med alla orden som rullade över duken på slutet? (Pex)
2)
- Vet du vad? Det är mycket verkligare än en film när det är verklighet. (Chips)
- Det beror på lukten. På film märker man ingen lukt. (Pex)
3)
- Pistoler är farliga. I synnerhet den änden som det är hål i. (Pex)
Det märks kanske lite att det egentligen är barnböcker, men det är inget som man egentligen tänker på när man läser dem. Det gjorde i alla fall inte jag. Hur var det att läsa dem då? Jag som inte egentligen gillar fantasy? Om man kan kalla dessa för fantasyböcker, var de helt okej att läsa. Det var viss magi (mer i de andra två böckerna än i den första) och det var ganska overkligt, även om de till hälften utspelade sig i människornas värld. Men ändå gick det att läsa. Jag ska testa att läsa fler fantasyböcker. För tillfället håller jag på med sambons första Harry Potter-bok (har bara läst den på engelska). Kan vara bra att öppna upp mina läsvanor. Vem vet, det kanske främjar min inspiration till att skriva.
Dagens citat:
"Njut av livet, det går inte i repris."
(Okänd)
Ha det så bra!
Kramar
Jessie