Starta paniken!
I förra veckan, vilket blev min sista skolvecka innan jul, pratade juristen som vi hade då väldigt mycket om vår LiA-period och han tyckte även att vi redan nu skulle börja tänka ut vad vi vill ha ut med vår utbildning. Även advokaten som vi hade i straff- och processrätt/fastighetsrätt pratade mycket om vår LiA-period. Ifall du har missat det är vår LiA praktiktillfällen som vi kommer att ha.
Jag sade ju för ett tag sedan att jag skulle börja fila på personligt brev som jag skulle ha till min LiA-ansökan samt att jag också skulle börja söka efter en plats att vara på under september (då vår LiA förmodligen äger rum). Har detta ännu skett? Svar: nej. Precis som med annat har det fått läggas åt sidan då andra saker som jag för tillfället ansett har varit viktigare, har kommit emellan. Men redan i januari ska vi ha en lektion då vi ska få närmare information om vår praktik och efter det ska vi också börja söka plats. Jag vet på ett ungefär var jag ska vara, det är bara det att jag måste ta mig tid för att skriva ihop den där ansökan. Tanken att jag skulle kunna göra det under jullovet (efter julafton) har slagit mig, men i samma stund som tanken kommer får jag skuldkänslor över att jag inte har börjat plugga till tentan som vi ska ha 13 januari. Nåväl, börjat har jag väl, men jag har inte kommit långt och jag borde ha pluggat mer än vad jag har gjort! Jag måste också skriva rent mina anteckningar. Skriva rent anteckningarna kommer jag kanske ha tid till i morgon när jag följer med älsklingen till Skara (hans sista dag på griskursen). Åh! Då vet jag vad jag ska göra förutom att gå till domkyrkan och ta bilder.
Det är inte bara faktumet att jag inte har sökt plats som ger mig panikkänslor (för att citera Aladdin; "Starta paniken!"), utan det är också tankarna som rör själva praktiken. Givetvis ser jag fram emot att få komma ut och jobba, eller i alla fall få testa på hur det är att jobba med juridik. Fast sen är det just det ... Hur kommer det att fungera? Kommer jag att vara klantig och göra bort mig? Kommer jag att klara av att arbeta ensam? Hur kommer uppgifterna att vara? Kommer det finnas en möjlighet att arbetsplatsen vill anställa mig efter utbildningen? Med andra ord är det en stor portion osäkerhet som frodas i mig just nu. Det och en nypa nervositet. Ett perfekt recept för misslyckande! Håller du inte med?
Nej, nu ska jag inte överdriva. Det kommer säkert att ordna sig. Bara jag får tummarna ur rumpan och sätter igång med att söka efter praktikplats.
Jag sade ju för ett tag sedan att jag skulle börja fila på personligt brev som jag skulle ha till min LiA-ansökan samt att jag också skulle börja söka efter en plats att vara på under september (då vår LiA förmodligen äger rum). Har detta ännu skett? Svar: nej. Precis som med annat har det fått läggas åt sidan då andra saker som jag för tillfället ansett har varit viktigare, har kommit emellan. Men redan i januari ska vi ha en lektion då vi ska få närmare information om vår praktik och efter det ska vi också börja söka plats. Jag vet på ett ungefär var jag ska vara, det är bara det att jag måste ta mig tid för att skriva ihop den där ansökan. Tanken att jag skulle kunna göra det under jullovet (efter julafton) har slagit mig, men i samma stund som tanken kommer får jag skuldkänslor över att jag inte har börjat plugga till tentan som vi ska ha 13 januari. Nåväl, börjat har jag väl, men jag har inte kommit långt och jag borde ha pluggat mer än vad jag har gjort! Jag måste också skriva rent mina anteckningar. Skriva rent anteckningarna kommer jag kanske ha tid till i morgon när jag följer med älsklingen till Skara (hans sista dag på griskursen). Åh! Då vet jag vad jag ska göra förutom att gå till domkyrkan och ta bilder.
Det är inte bara faktumet att jag inte har sökt plats som ger mig panikkänslor (för att citera Aladdin; "Starta paniken!"), utan det är också tankarna som rör själva praktiken. Givetvis ser jag fram emot att få komma ut och jobba, eller i alla fall få testa på hur det är att jobba med juridik. Fast sen är det just det ... Hur kommer det att fungera? Kommer jag att vara klantig och göra bort mig? Kommer jag att klara av att arbeta ensam? Hur kommer uppgifterna att vara? Kommer det finnas en möjlighet att arbetsplatsen vill anställa mig efter utbildningen? Med andra ord är det en stor portion osäkerhet som frodas i mig just nu. Det och en nypa nervositet. Ett perfekt recept för misslyckande! Håller du inte med?
Nej, nu ska jag inte överdriva. Det kommer säkert att ordna sig. Bara jag får tummarna ur rumpan och sätter igång med att söka efter praktikplats.
Dagens citat:
"Om du tror att du vet allt är du dåligt underrättad."
(Kina)
Ha det så bra!
Panikartade kramar
Jessie