Vad är läskigt?
Vad som är läskigt varierar från person till person. Vissa tycker kanske att mörker är läskigt medan andra tycker att solen är läskig (stackars den personen ...). Själv tycker jag att spindlar är läskiga. Eller, inte direkt läskiga men de är äckliga och ... Okej, jo jag tycker de är läskiga. Är livrädd för dem, så varje gång det kryper omkring en spindel här hemma ropar jag på min sambo så att han får ta hand om den. Men jag borde nog försöka att bli av med det där. Jag minns att min mamma berättade när jag och min syster var små att när hon själv hade varit yngre var också hon livrädd för spindlar, men när hon fick barn tvingade hon sig själv att lära sig att inte vara det. Hon ville inte skrämma upp sina barn (fast både jag och min syster är rädda för spindlar ...). Med andra ord var hon ganska förstående när både jag och min syster ropade på hjälp så fort den farliga spindeln dök upp i lägenheten. Pappa däremot tyckte att vi var ganska löjliga. Men han är ju en man och i stort sett aldrig rädd för något (även om han också har sina svagheter). Något annat som kan vara läskigt kan vara plastpåsar och dammsugare.
Nej, jag är inte rädd för vare sig plastpåsar eller dammsugare. Men sambons hankatt är en riktig fegis när det gäller plastpåsar. Hur kom jag att tänka på det? Jo, i morse när min älskade sambo skulle ta påsen med sina arbetskläder (katten var i badrummet med honom) blev katten så rädd att han började springa. Därför får man tänka sig för när man håller på med påsar. Och man ska absolut inte ha honom i famnen när en påse prasslas med. Been there, done that... Den gången klöste han mig ganska mycket i sitt försök att undkomma den läskiga plastpåsen. Rädd för dammsugaren är sambons honkatt. Fast hon ska faktiskt ha beröm, för hon är inte lika rädd nu som för ett år sedan. Nu stannar hon kvar i vardagsrummet tills jag kommer in, men så fort hon tycker att jag kommer lite för nära springer hon ut. På så sätt är hon modigare än sin fegis till bror ...
Undrar egentligen varför man är rädd för vissa saker... Jag menar, att det varierar så från person till person? Jag har aldrig varit rädd för mörker, medan min syster var det när vi var små (precis som två grannflickor när vi växte upp). Jag borde nog söka upp det och se vad jag får för svar.
Dagens citat:
"Lämna ditt bakomflutna före dig."
(Pumbaa i "Lejonkungen")
Ha det så bra!
Kramar
Jessie
Nej, jag är inte rädd för vare sig plastpåsar eller dammsugare. Men sambons hankatt är en riktig fegis när det gäller plastpåsar. Hur kom jag att tänka på det? Jo, i morse när min älskade sambo skulle ta påsen med sina arbetskläder (katten var i badrummet med honom) blev katten så rädd att han började springa. Därför får man tänka sig för när man håller på med påsar. Och man ska absolut inte ha honom i famnen när en påse prasslas med. Been there, done that... Den gången klöste han mig ganska mycket i sitt försök att undkomma den läskiga plastpåsen. Rädd för dammsugaren är sambons honkatt. Fast hon ska faktiskt ha beröm, för hon är inte lika rädd nu som för ett år sedan. Nu stannar hon kvar i vardagsrummet tills jag kommer in, men så fort hon tycker att jag kommer lite för nära springer hon ut. På så sätt är hon modigare än sin fegis till bror ...
Undrar egentligen varför man är rädd för vissa saker... Jag menar, att det varierar så från person till person? Jag har aldrig varit rädd för mörker, medan min syster var det när vi var små (precis som två grannflickor när vi växte upp). Jag borde nog söka upp det och se vad jag får för svar.
Dagens citat:
"Lämna ditt bakomflutna före dig."
(Pumbaa i "Lejonkungen")
Ha det så bra!
Kramar
Jessie