Rätt eller ej?
Kom att tänka på något som jag och en kompis berörde lite snabbt när vi skickade sms till varandra en dag. Vi kom att börja prata om att skaffa barn och så. Då berättade jag om min syn på när det är lämpligast att ha barn (detta är bara min egen åsikt) och det är när båda i förhållandet jobbar så att man har råd till det. Att man sedan ska vara tillräckligt mogen behöver kanske inte nämnas? (Har en moster som själv har ett litet barns mognad, men tyvärr har skaffat tre egna småttingar...) Fast det tyckte inte min kompis. Hon tycker att det är elakt mot barnet ifall båda föräldrarna jobbar, eftersom då måste barnet gå på dagis.
Jag håller delvis med henne, eftersom jag tycker också att det är synd om barnet måste gå på dagis. För om man tänker efter är det ju som att gå i skolan, och barnet (i bästa fall) kommer redan att tillbringa tolv år i skolan. Att jag tycker så kan ju ligga i att jag själv och min syster aldrig gick på dagis eftersom mamma valde att vara hemmafru då så att hon kunde ta hand om oss. Fast jag tycker ändå att man kan ge barnet bäst förutsättningar om båda jobbar. Barn sägs ju vara dyra, men det är inte bara därför. Om man har en större inkomst att "leka med", behöver man inte leva på svältgränsen eller liknande. Bara för att nämna ett exempel. Men i och för sig klarar man sig långt med massa kärlek också, eftersom det materiella enligt min mening är sekundärt. Å andra sidan skulle en andra inkomst innebära större trygghet.
Om man nu inte vill låta sitt barn gå på dagis kommer man säkert att hitta en lösning ifall man också väljer att båda ska jobba. Nu är det kanske för att jag innerst inne är naiv som jag tror på att man kan hitta en lösning. Dock återstår fortfarande frågan ifall det är rätt eller ej mot barnet om båda föräldrarna jobbar? Jag anser att det inte skulle utgöra ett problem, utan snarare en liten lättnad. Fast vilka andra alternativ än dagis finns det då? Barnflicka/-pojke skulle kunna vara en lösning, fast då måste man känna att man verkligen litar på den personen för det handlar ju trots allt om ens barn.
Än är man inte i den situationen att man på studs måste komma fram till en lösning, så med andra ord har man fortfarande tid på sig att fundera. Fast man borde kanske börja mer på allvar att överväga olika alternativ så att man inte får panik den dagen då man måste (förmodligen är det kontrollfreaket i mig som talar).
Dagens citat:
"Vänner är som pengar, lättare att skaffa än att behålla."
(Samuel Butler)
Ha det så bra!
Somriga kramar
Jessie
Jag håller delvis med henne, eftersom jag tycker också att det är synd om barnet måste gå på dagis. För om man tänker efter är det ju som att gå i skolan, och barnet (i bästa fall) kommer redan att tillbringa tolv år i skolan. Att jag tycker så kan ju ligga i att jag själv och min syster aldrig gick på dagis eftersom mamma valde att vara hemmafru då så att hon kunde ta hand om oss. Fast jag tycker ändå att man kan ge barnet bäst förutsättningar om båda jobbar. Barn sägs ju vara dyra, men det är inte bara därför. Om man har en större inkomst att "leka med", behöver man inte leva på svältgränsen eller liknande. Bara för att nämna ett exempel. Men i och för sig klarar man sig långt med massa kärlek också, eftersom det materiella enligt min mening är sekundärt. Å andra sidan skulle en andra inkomst innebära större trygghet.
Om man nu inte vill låta sitt barn gå på dagis kommer man säkert att hitta en lösning ifall man också väljer att båda ska jobba. Nu är det kanske för att jag innerst inne är naiv som jag tror på att man kan hitta en lösning. Dock återstår fortfarande frågan ifall det är rätt eller ej mot barnet om båda föräldrarna jobbar? Jag anser att det inte skulle utgöra ett problem, utan snarare en liten lättnad. Fast vilka andra alternativ än dagis finns det då? Barnflicka/-pojke skulle kunna vara en lösning, fast då måste man känna att man verkligen litar på den personen för det handlar ju trots allt om ens barn.
Än är man inte i den situationen att man på studs måste komma fram till en lösning, så med andra ord har man fortfarande tid på sig att fundera. Fast man borde kanske börja mer på allvar att överväga olika alternativ så att man inte får panik den dagen då man måste (förmodligen är det kontrollfreaket i mig som talar).
Dagens citat:
"Vänner är som pengar, lättare att skaffa än att behålla."
(Samuel Butler)
Ha det så bra!
Somriga kramar
Jessie