Jessicas grotta

Eurovision à la 2010

Jaha, då var det alltså Eurovision Song Contest i lördags. I år hölls det i Oslo efter deras framgång i tävlingen förra året då Alexander Rybak tävlade. Måste vara fullkomligt ärlig och säga att det inte var några superbra bidrag det här året, även om en del var väldigt bra. Förvånad är jag över att Sverige inte kom med till finalen. Eller, jag tyckte ju aldrig att Sveriges bidrag i tävlingen 2010 var så himla bra, men så långt jag kan minnas har Sverige varit med i Eurovision. Fast å andra sidan är det bara underhållning och handlar inte om liv och död. I det här inlägget tänkte jag ge korta kommentarer om vad jag tyckte om finalbidragen. Alltså; det är MINA åsikter och inga expertutlåtanden. Jag må älska musik, men är ingen expert på området.

Azerbaijans bidrag var "Drip Drop". Det var en väldigt bra låt med en duktig och söt sångerska. Gillade hennes klänning otroligt mycket, men känner att den där handsken på vänster hand hade kunnat slopas. Men som sagt var låten väldigt bra och jag tycker att den hade gärna kunnat få vinna.

Spaniens bidrag var "Algo pequeñito". Min första tanke var att sångaren faktiskt liknar ett litet troll! Låten kunde ha varit bra, men just nu kändes den bara tråkig och en aning överdrivet med allt i bakgrunden. När man såg på framträdandet blev man lite distraherad av alla clowner och allt som sprang runt i bakgrunden. Nej, någon höjdare var det inte. Tummen ned!

Norges bidrag var "My Heart Is Yours". Låten var ganska bra och jag fick gåshud när jag började höra den. Kommentatorerna sade att detta var "You Raise Me Up"'s lillebror och någonstans hade de rätt. Den påminner om låten och texten är väldigt gullig. Fast på vissa ställen tyckte jag inte att sångarens röst riktigt passade in.

Moldaviens låt var "Run Away" och enligt mig var den ganska... tråkig? Okej, melodin var kanske inget fel på, men den (vet inte riktigt om det var texten eller melodin) känns tröttsam efter ett tag. Det första man får se är en person som spelar en fiol och tanken går direkt till att de kanske försöker göra en Rybak? För många gånger är det så att året efter en viss låt har vunnit, försöker många länder göra om det och tror att de kan vinna. Det som var bäst enligt mig i Moldaviens bidrag var saxofonspelandet, bortsett från det fåniga juckandet.

Cyperns "Life Looks Better In Spring" var en ganska okej låt. Sångaren var en Jimmy Janson look-a-like, eller? Definitivt en flickidol, men inget vinnarbidrag (vilket vi också kunde se).

Bosniens "Thunder and Lightning" var en okej låt och sångaren såg också okej ut. Fast någon vinnare skulle jag inte se det som.

Belgiens bidrag "Me and My Guitar" var även den en okej låt. Det saknades dock något som skulle få den att verkligen bli bra. Eller så är det en låt som man måste höra flera gånger.

Serbiens "Ovo Je Balkan" var en kul låt, fast min första tanke var att sångaren ser ut som en docka och även en kines (eller annan asiat). Bakgrundsflickorna hade snygga klänningar ^^

Vitryssland skickade "Butterflies". Enligt mig är det en ganska svag låt även om sångerskorna var söta och det där med vingarna var snyggt. Kanske en sådan låt som måste höras flera gånger innan man verkligen fastnar för den? Kul att Robert Wells var på scen.

Irlands "It's For You" var en ganska bra låt. Nu gillar jag i och för sig irländsk musik, men den här hade kunnat vinna.

Greklands låt "OPA!" hade väldigt bra rytm. Jag satt i soffan och gungade med hela tiden.

Storbritannien skickade "That Sounds Good To Me" och var en sisådär-låt. Precis som med vissa andra saknade den något för att vara bra. Men flickorna hade snygga klänningar.

Georgiens "Shine" var en okej låt. Klänningen som hon hade var fin. Fast någon vinnarlåt var det inte.

Turkiet skickade "We Could Be the Same" och den låten var faktiskt bra, men allt det där blinkandet som de hade var riktigt jobbigt. Man fick sitta och blunda.

Albaniens låt "It's All About You" var svängig!

Islands sångerska hade en bra röst. Fast när jag hörde låten "Je Ne Sais Quoi" tyckte jag att den var lite sisådär.

Ukrainas "Sweet People" var ingen vidare låt. Sångerskan var söt, men det där skynket hon bar? Man såg ju rakt igenom det!

Frankrikes "Allez Ola Ole" var en bra och svängig låt. Fast den var kanske tjatig till viss del.

Rumäniens bidrag "Playing With Fire" var en bra låt och sångerskan var söt. Fast det blev jobbigt med hennes falsett.

Rysslands "Lost and Forgotten" var en småtråkig låt även om melodin var ganska bra. Sångaren påminner om skådespelaren Christian Bale.

Armeniens "Apricot Stone" var en bra låt. Sångerskan var snygg även om hon vissa gånger påminde om en tjej som gick i min gymnasieklass (fast den här sångerskan var dubbelt så lång!). Kläderna var också snygga.

Tysklands vinnarlåt "Satellite" var en väldigt bra låt med en snygg sångerska. Kan förstå att den vann. Hennes klänning var också skitsnygg.

Portugal skickade "Ha Dias Assim" och för att vara ärlig var det en ganska tråkig låt.

Israels "Milim" var en sisådär låt. Den har potential, fast når inte ända fram. Kul att namnet är en palindrom.

Danmarks "In A Moment Like This" var en bra låt. Sångaren var en Martin Rolinski look-a-like.

Det var allt från mig idag. Hoppas att du får en trevlig stund med att lyssna på låtarna.

Dagens citat:

"Vi kan alltid leva av mindre när vi har mer att leva för."

Ha det så bra!
Soliga kramar
Jessie

Jag fattar fortfarande inte!

Då har jag sett på den amerikanska "One Missed Call". Det gjorde jag med min sambo igår. Den var i stort sett samma som den japanska, med förändringen att de hade anpassat det till just USA. De hade gjort någon förändring vid något av dödsfallen också, men det är inget som jag ska avslöja här ifall du har tänkt att se filmen. Då är det ju inte särskilt kul om jag avslöjar allt. Eller hur?

Var den bättre än den japanska då? Jo, här förklarade de bättre vad som hände i filmen, så man slapp sitta som ett dumt fån och försöka komma underfund med vad regissören egentligen ville ha sagt. Men jag förstår fortfarande inte slutet! Även om det var en viss förändring jämfört med den japanska, var det fortfarande förvirrande. Både jag och min sambo satt och undrade vad det var som hände. Är det bara jag som är väldigt korkad eller är slutet väldigt konstigt? Om du är smartare och förstår slutet (vilket förutsätter att du har sett filmen såklart!) skulle du ju kunna upplysa mig, ifall du har lust? Men känn inget tvång. Jag överlever nog ^^

Med tanke på att den var klart mer spännande än den japanska och mer tydlig (bortsett från slutet) får den en trea av mig på Filmtipset (man sätter mellan ett och fem som betyg på filmer där ett är dåligt och fem är väldigt bra). Om slutet hade varit mer tydligt skulle den kanske ha fått ett högre betyg. Men det är oklart.

Jag skulle kunna upplysa dig om att soffan aldrig kom. Förvånad? Inte jag, men jag var bara trött när personen från Öhmans möbler sade att den kommer till dem på måndag, och då skickar de ut den så att vi eventuellt får den på måndag, men annars senast tisdag. Samtalet till Öhmans möbler ägde rum igår. Både jag och sambon började koka och tittade genast på nätet efter andra alternativ, för nu hade vi verkligen tröttnat på den här behandlingen att de hela tiden skjuter upp ankomsten. Vi hittade en i stort sett likadan soffa hos en annan möbelaffär i Eskilstuna för ungefär samma pris och åkte dit. De hade bara kvar visningsexemplaret, men om vi ville ha det så kunde vi får hem den på en gång. Innan vi bestämde oss helt och hållet ringde vi för att häva köpet då vi enligt Konsumentköplagen 9§ har rätt till det då säljaren nu har gjort sig skyldig till dröjsmål.

Han som jag tidigare hade talat med igår svarade och var inte alls glad över att jag ville häva köpet och förstod inte alls hur jag kunde komma på den tanken. Jag förklarade för honom och snäste en aning eftersom jag var ganska arg. Han svarade att han skulle tala med butikschefen och ringa upp mig när han hade gjort det. Vi väntade i nästan en timme, tills min sambo tröttnade på att vänta och ringde upp. Då började bråket! Enligt han på Öhmans möbler så tar det några dagar att häva ett köp av den här sorten och om vi nu skulle häva köpet skulle vi förlora den handpenning som sambon betalat vid beställningen! Kan tala om att den är på ungefär tvåtusen kronor! Så det är ju inte lite pengar. Vi hänvisade till lagen och menade att vi inte alls skulle behöva förlora handpenningen, men vi fick svaret att sex veckor inte alls är orimligt lång tid att vänta (trots att de från början sagt tre veckor...). I det här läget hade vi kunnat fortsätta att envisas, fast det hade säkert slutat med att de hade fått rätt. Han erbjöd att de eventuellt skulle kunna bjuda på fraktkostnaden som kompensation och jag lade fram erbjudandet till min sambo.

Gick vi med på att vänta och att strunta i att häva köpet? Ja, men på ett villkor: De skulle bjuda på frakten (alltså inget EVENTUELLT utan de SKA) och om soffan inte kommer på tisdag ska vi kunna häva köpet utan att förlora handpenningen. Vet du vad? Han godkände det! Så förutom att de ska bjuda på frakten så ska de ta med sig den gamla soffan (som är skittung och ganska svår att bära ut) eftersom att vi avtalat om det som en kompensation innan. Får se om de börjar bråka om det där när soffan nu kommer eller om de snällt och beskedligt accepterar. Den som lever får se.

Dagens citat:

"I've heard it all, I've seen it all, I've done it all, I just don't remember any of it."
(Abe Simpsons)


Ha det så bra!
Regniga kramar
Jessie

Medicin mot magen? Shoppa...

Jag vet inte riktigt om jag har hämtat mig från gårdagens helvete... Ja, jag vet! Jag svär. Men det var ingen rolig upplevelse igår... Låååångt ifrån.

Vad var det då som hände? Tja, ända sedan fredags-lördags i förra veckan har min sambo haft ont i magen VARJE DAG och sedan slutet av förra veckan eller precis i början av denna veckan blev han tjock i halsen och drog även på sig feber så att han har varit halvdöd. Han skulle ha jobbat tisdag - fredag den här veckan, men har fått vara hemma alla dagar utom i onsdags, för då åkte han och testade att jobba, men var otroligt dålig när han kom hem igen. Igår blev jag alltså uppmanad att han skulle ta sig till läkare med magen eftersom han haft ont i en vecka nu och det blev att jag ringde till Sjukvårdsrådgivningen (vilket jag inte tänker göra igen...) och de kopplade oss till en distriktssköterska som bokade tid åt min sambo i Eskilstuna klockan 18.00 igår. Då åkte vi till Målarsjukhuset i Eskiltuna, men när vi kom dit såg vi att receptionen hade stängt. Efter att ha sett ganska förvirrade ut och tittat oss omkring kom det en person (jag antar att det var en läkare eller liknande som precis slutat sitt skift) och försökte hjälpa oss. Han uppmanade oss att ringa tillbaka till Sjukvårdsrådgivningen och fråga var någonstans som vi skulle vara, för han hade ingen aning. Då ringde min sambo och fick veta att han skulle vara på en distriktsmottagning (vårdcentral) på Kungsgatan 39!

Som du kanske nu förstår så var vi inte på Kungsgatan 39 och eftersom vi inte är i Eskilstuna så ofta (har varit Parken Zoo en gång och så ger vi blod lite då och då, men vi brukar inte vara i själva stan och snurra...) så hade vi absolut ingen aning om vart vi skulle. I ren desperation ringde jag till mina föräldrar som försökte att guida oss via en karta på Eniro, men den kartan är inte mycket att hurra för. Klockan blev ungefär halv sju (!) utan att vi hade hittat rätt, så jag ringde tillbaka till Sjukvårdsupplysningen i hopp om att de kunde hjälpa till. Kunde de det? Det svar jag fick var: "Jag förstår inte vad ert problem är. Har ni inte fått någon adress? Jag kan liksom inte guida er för jag sitter i Stockholm! Ni får fråga er runt..." Om hon som svarade hade talat med ett vänligt tonfall skulle jag inte ha blivit så irriterad eller frustrerad som jag blev, men när hon nu talade snäsigt och stroppigt till mig höll jag på att smälla av! Visst, hon kan kanske inte göra så mycket, och det är inte hennes fel att den inkompetenta distriktssköterskan inte sade från början var vi skulle, för då skulle vi själva ha tittat på nätet och enkelt ha hittat dit. Men hon hade ändå kunnat förklara det här vänligt för mig att hon inte hade möjlighet att förklara vägen för oss. Det slutade med att jag klev ur bilen, gick till Pressbyrån vid Eskilstuna C och frågade en mycket vänlig och hjälpsam kvinna om vägen. Tack vare henne hittade vi dit och vi kom till den där vårdcentralen ungefär fem i sju. Hon på Sjukvårdsrådgivningen hade bokat om oss till kvart över sju. Det var i alla fall snällt...

Historien är inte riktigt slut än... Vi kom alltså dit, betalade 300 kr och väntade en stund innan min sambo blev inkallad för att de skulle ta några prover. När de hade analyserat svaren kom en manlig sköterska (som betedde sig som om han var hög eller full) och kallade in oss till ett rum. Där bad han min sambo att berätta om sina problem och trodde att min sambo hade åkt dit för öronen! Han sade i alla fall som det var, att han hade haft ont varje dag sedan i lördags och när han förklarat frågade sköterskan i hur många dagar han hade haft ont... Förlåt mig, men är det så svårt att räkna ut att det har gått sex dagar mellan lördag och torsdag? Hur korkad får man vara! Han frågade lite mer och sedan kände han på sambons mage, kollade i halsen och i öronen. Sedan frågade han om vi hade bil och eftersom varken jag eller min sambo ansåg att bilen hade något med besöket att göra antog min sambo att han hade frågat om allergi. Då svarade han: "Nej, bil! Så att ni kan ta er till Tuna Park! Det är det enda som har öppet nu." Till dig som inte vet (inte för att jag heller riktigt gör det..) så är Tuna Park någon form av ett köpcenter. Då kan du kanske förstå att jag blev förvånad och undrade varför han sade så där. Menade han att vi skulle shoppa?! Vad kom han fram till? Han skrev ut ett recept (nja, han skickade receptet till ett apotek inne på Tuna Park och det var därför han undrade om vi hade bil) med en hostmedicin och något för sambon öron. För magen sade han att min sambo skulle vara försiktig med maten... *sitter och morrar*

Sambon tyckte inte att det var någon idé att försöka hitta till Tuna Park så sent, för vi hade bara en kvart på oss innan de stängde och vi hittar ju inte i Eskilstuna. Vi åkte alltså hem. I efterhand tycker jag att vi lika gärna kunde ha stannat hemma, för det gjorde lika stor nytta. De röntgade inte ens hans mage för att se vad som kunde vara fel! De trodde att han var där för öronen när han tydligt förklarat att det gällde magen! Vilka hopplösa människor alltså! Min kompis skrev i sitt inlägg "MAS suger" att hon inte vill bli sjuk i Malmö... Tja, det vill man inte heller här i Mälardalen, för de tar en inte på allvar! Dessutom kom jag fram till en slutsats efter igår. Folk här uppåt landet verkar tycka att det är kul att snäsa åt folk och vara otrevliga, för jag har träffat på många sådana sedan jag flyttat upp. Man tappar liksom suget på något sätt. Nej, jag ger ingenting för sjukvården i Mälardalen och snart inte heller i Sverige. Det går ju bara utför! Nu hoppas jag för sjukvårdspersonalens egen skull att det inte är något allvarligt med min sambo.

Hmm, kanske dags att avsluta innan jag spricker av ilska, för jag börjar känna precis samma som igår.

Dagens citat:

"Var dig själv. Alla andra är redan upptagna.

Ha det så bra!
Något frustrerande kramar
Jessie