Daisypath Anniversary tickers

Eurovision à la 2010

Jaha, då var det alltså Eurovision Song Contest i lördags. I år hölls det i Oslo efter deras framgång i tävlingen förra året då Alexander Rybak tävlade. Måste vara fullkomligt ärlig och säga att det inte var några superbra bidrag det här året, även om en del var väldigt bra. Förvånad är jag över att Sverige inte kom med till finalen. Eller, jag tyckte ju aldrig att Sveriges bidrag i tävlingen 2010 var så himla bra, men så långt jag kan minnas har Sverige varit med i Eurovision. Fast å andra sidan är det bara underhållning och handlar inte om liv och död. I det här inlägget tänkte jag ge korta kommentarer om vad jag tyckte om finalbidragen. Alltså; det är MINA åsikter och inga expertutlåtanden. Jag må älska musik, men är ingen expert på området.

Azerbaijans bidrag var "Drip Drop". Det var en väldigt bra låt med en duktig och söt sångerska. Gillade hennes klänning otroligt mycket, men känner att den där handsken på vänster hand hade kunnat slopas. Men som sagt var låten väldigt bra och jag tycker att den hade gärna kunnat få vinna.

Spaniens bidrag var "Algo pequeñito". Min första tanke var att sångaren faktiskt liknar ett litet troll! Låten kunde ha varit bra, men just nu kändes den bara tråkig och en aning överdrivet med allt i bakgrunden. När man såg på framträdandet blev man lite distraherad av alla clowner och allt som sprang runt i bakgrunden. Nej, någon höjdare var det inte. Tummen ned!

Norges bidrag var "My Heart Is Yours". Låten var ganska bra och jag fick gåshud när jag började höra den. Kommentatorerna sade att detta var "You Raise Me Up"'s lillebror och någonstans hade de rätt. Den påminner om låten och texten är väldigt gullig. Fast på vissa ställen tyckte jag inte att sångarens röst riktigt passade in.

Moldaviens låt var "Run Away" och enligt mig var den ganska... tråkig? Okej, melodin var kanske inget fel på, men den (vet inte riktigt om det var texten eller melodin) känns tröttsam efter ett tag. Det första man får se är en person som spelar en fiol och tanken går direkt till att de kanske försöker göra en Rybak? För många gånger är det så att året efter en viss låt har vunnit, försöker många länder göra om det och tror att de kan vinna. Det som var bäst enligt mig i Moldaviens bidrag var saxofonspelandet, bortsett från det fåniga juckandet.

Cyperns "Life Looks Better In Spring" var en ganska okej låt. Sångaren var en Jimmy Janson look-a-like, eller? Definitivt en flickidol, men inget vinnarbidrag (vilket vi också kunde se).

Bosniens "Thunder and Lightning" var en okej låt och sångaren såg också okej ut. Fast någon vinnare skulle jag inte se det som.

Belgiens bidrag "Me and My Guitar" var även den en okej låt. Det saknades dock något som skulle få den att verkligen bli bra. Eller så är det en låt som man måste höra flera gånger.

Serbiens "Ovo Je Balkan" var en kul låt, fast min första tanke var att sångaren ser ut som en docka och även en kines (eller annan asiat). Bakgrundsflickorna hade snygga klänningar ^^

Vitryssland skickade "Butterflies". Enligt mig är det en ganska svag låt även om sångerskorna var söta och det där med vingarna var snyggt. Kanske en sådan låt som måste höras flera gånger innan man verkligen fastnar för den? Kul att Robert Wells var på scen.

Irlands "It's For You" var en ganska bra låt. Nu gillar jag i och för sig irländsk musik, men den här hade kunnat vinna.

Greklands låt "OPA!" hade väldigt bra rytm. Jag satt i soffan och gungade med hela tiden.

Storbritannien skickade "That Sounds Good To Me" och var en sisådär-låt. Precis som med vissa andra saknade den något för att vara bra. Men flickorna hade snygga klänningar.

Georgiens "Shine" var en okej låt. Klänningen som hon hade var fin. Fast någon vinnarlåt var det inte.

Turkiet skickade "We Could Be the Same" och den låten var faktiskt bra, men allt det där blinkandet som de hade var riktigt jobbigt. Man fick sitta och blunda.

Albaniens låt "It's All About You" var svängig!

Islands sångerska hade en bra röst. Fast när jag hörde låten "Je Ne Sais Quoi" tyckte jag att den var lite sisådär.

Ukrainas "Sweet People" var ingen vidare låt. Sångerskan var söt, men det där skynket hon bar? Man såg ju rakt igenom det!

Frankrikes "Allez Ola Ole" var en bra och svängig låt. Fast den var kanske tjatig till viss del.

Rumäniens bidrag "Playing With Fire" var en bra låt och sångerskan var söt. Fast det blev jobbigt med hennes falsett.

Rysslands "Lost and Forgotten" var en småtråkig låt även om melodin var ganska bra. Sångaren påminner om skådespelaren Christian Bale.

Armeniens "Apricot Stone" var en bra låt. Sångerskan var snygg även om hon vissa gånger påminde om en tjej som gick i min gymnasieklass (fast den här sångerskan var dubbelt så lång!). Kläderna var också snygga.

Tysklands vinnarlåt "Satellite" var en väldigt bra låt med en snygg sångerska. Kan förstå att den vann. Hennes klänning var också skitsnygg.

Portugal skickade "Ha Dias Assim" och för att vara ärlig var det en ganska tråkig låt.

Israels "Milim" var en sisådär låt. Den har potential, fast når inte ända fram. Kul att namnet är en palindrom.

Danmarks "In A Moment Like This" var en bra låt. Sångaren var en Martin Rolinski look-a-like.

Det var allt från mig idag. Hoppas att du får en trevlig stund med att lyssna på låtarna.

Dagens citat:

"Vi kan alltid leva av mindre när vi har mer att leva för."

Ha det så bra!
Soliga kramar
Jessie

Jag fattar fortfarande inte!

Då har jag sett på den amerikanska "One Missed Call". Det gjorde jag med min sambo igår. Den var i stort sett samma som den japanska, med förändringen att de hade anpassat det till just USA. De hade gjort någon förändring vid något av dödsfallen också, men det är inget som jag ska avslöja här ifall du har tänkt att se filmen. Då är det ju inte särskilt kul om jag avslöjar allt. Eller hur?

Var den bättre än den japanska då? Jo, här förklarade de bättre vad som hände i filmen, så man slapp sitta som ett dumt fån och försöka komma underfund med vad regissören egentligen ville ha sagt. Men jag förstår fortfarande inte slutet! Även om det var en viss förändring jämfört med den japanska, var det fortfarande förvirrande. Både jag och min sambo satt och undrade vad det var som hände. Är det bara jag som är väldigt korkad eller är slutet väldigt konstigt? Om du är smartare och förstår slutet (vilket förutsätter att du har sett filmen såklart!) skulle du ju kunna upplysa mig, ifall du har lust? Men känn inget tvång. Jag överlever nog ^^

Med tanke på att den var klart mer spännande än den japanska och mer tydlig (bortsett från slutet) får den en trea av mig på Filmtipset (man sätter mellan ett och fem som betyg på filmer där ett är dåligt och fem är väldigt bra). Om slutet hade varit mer tydligt skulle den kanske ha fått ett högre betyg. Men det är oklart.

Jag skulle kunna upplysa dig om att soffan aldrig kom. Förvånad? Inte jag, men jag var bara trött när personen från Öhmans möbler sade att den kommer till dem på måndag, och då skickar de ut den så att vi eventuellt får den på måndag, men annars senast tisdag. Samtalet till Öhmans möbler ägde rum igår. Både jag och sambon började koka och tittade genast på nätet efter andra alternativ, för nu hade vi verkligen tröttnat på den här behandlingen att de hela tiden skjuter upp ankomsten. Vi hittade en i stort sett likadan soffa hos en annan möbelaffär i Eskilstuna för ungefär samma pris och åkte dit. De hade bara kvar visningsexemplaret, men om vi ville ha det så kunde vi får hem den på en gång. Innan vi bestämde oss helt och hållet ringde vi för att häva köpet då vi enligt Konsumentköplagen 9§ har rätt till det då säljaren nu har gjort sig skyldig till dröjsmål.

Han som jag tidigare hade talat med igår svarade och var inte alls glad över att jag ville häva köpet och förstod inte alls hur jag kunde komma på den tanken. Jag förklarade för honom och snäste en aning eftersom jag var ganska arg. Han svarade att han skulle tala med butikschefen och ringa upp mig när han hade gjort det. Vi väntade i nästan en timme, tills min sambo tröttnade på att vänta och ringde upp. Då började bråket! Enligt han på Öhmans möbler så tar det några dagar att häva ett köp av den här sorten och om vi nu skulle häva köpet skulle vi förlora den handpenning som sambon betalat vid beställningen! Kan tala om att den är på ungefär tvåtusen kronor! Så det är ju inte lite pengar. Vi hänvisade till lagen och menade att vi inte alls skulle behöva förlora handpenningen, men vi fick svaret att sex veckor inte alls är orimligt lång tid att vänta (trots att de från början sagt tre veckor...). I det här läget hade vi kunnat fortsätta att envisas, fast det hade säkert slutat med att de hade fått rätt. Han erbjöd att de eventuellt skulle kunna bjuda på fraktkostnaden som kompensation och jag lade fram erbjudandet till min sambo.

Gick vi med på att vänta och att strunta i att häva köpet? Ja, men på ett villkor: De skulle bjuda på frakten (alltså inget EVENTUELLT utan de SKA) och om soffan inte kommer på tisdag ska vi kunna häva köpet utan att förlora handpenningen. Vet du vad? Han godkände det! Så förutom att de ska bjuda på frakten så ska de ta med sig den gamla soffan (som är skittung och ganska svår att bära ut) eftersom att vi avtalat om det som en kompensation innan. Får se om de börjar bråka om det där när soffan nu kommer eller om de snällt och beskedligt accepterar. Den som lever får se.

Dagens citat:

"I've heard it all, I've seen it all, I've done it all, I just don't remember any of it."
(Abe Simpsons)


Ha det så bra!
Regniga kramar
Jessie

Medicin mot magen? Shoppa...

Jag vet inte riktigt om jag har hämtat mig från gårdagens helvete... Ja, jag vet! Jag svär. Men det var ingen rolig upplevelse igår... Låååångt ifrån.

Vad var det då som hände? Tja, ända sedan fredags-lördags i förra veckan har min sambo haft ont i magen VARJE DAG och sedan slutet av förra veckan eller precis i början av denna veckan blev han tjock i halsen och drog även på sig feber så att han har varit halvdöd. Han skulle ha jobbat tisdag - fredag den här veckan, men har fått vara hemma alla dagar utom i onsdags, för då åkte han och testade att jobba, men var otroligt dålig när han kom hem igen. Igår blev jag alltså uppmanad att han skulle ta sig till läkare med magen eftersom han haft ont i en vecka nu och det blev att jag ringde till Sjukvårdsrådgivningen (vilket jag inte tänker göra igen...) och de kopplade oss till en distriktssköterska som bokade tid åt min sambo i Eskilstuna klockan 18.00 igår. Då åkte vi till Målarsjukhuset i Eskiltuna, men när vi kom dit såg vi att receptionen hade stängt. Efter att ha sett ganska förvirrade ut och tittat oss omkring kom det en person (jag antar att det var en läkare eller liknande som precis slutat sitt skift) och försökte hjälpa oss. Han uppmanade oss att ringa tillbaka till Sjukvårdsrådgivningen och fråga var någonstans som vi skulle vara, för han hade ingen aning. Då ringde min sambo och fick veta att han skulle vara på en distriktsmottagning (vårdcentral) på Kungsgatan 39!

Som du kanske nu förstår så var vi inte på Kungsgatan 39 och eftersom vi inte är i Eskilstuna så ofta (har varit Parken Zoo en gång och så ger vi blod lite då och då, men vi brukar inte vara i själva stan och snurra...) så hade vi absolut ingen aning om vart vi skulle. I ren desperation ringde jag till mina föräldrar som försökte att guida oss via en karta på Eniro, men den kartan är inte mycket att hurra för. Klockan blev ungefär halv sju (!) utan att vi hade hittat rätt, så jag ringde tillbaka till Sjukvårdsupplysningen i hopp om att de kunde hjälpa till. Kunde de det? Det svar jag fick var: "Jag förstår inte vad ert problem är. Har ni inte fått någon adress? Jag kan liksom inte guida er för jag sitter i Stockholm! Ni får fråga er runt..." Om hon som svarade hade talat med ett vänligt tonfall skulle jag inte ha blivit så irriterad eller frustrerad som jag blev, men när hon nu talade snäsigt och stroppigt till mig höll jag på att smälla av! Visst, hon kan kanske inte göra så mycket, och det är inte hennes fel att den inkompetenta distriktssköterskan inte sade från början var vi skulle, för då skulle vi själva ha tittat på nätet och enkelt ha hittat dit. Men hon hade ändå kunnat förklara det här vänligt för mig att hon inte hade möjlighet att förklara vägen för oss. Det slutade med att jag klev ur bilen, gick till Pressbyrån vid Eskilstuna C och frågade en mycket vänlig och hjälpsam kvinna om vägen. Tack vare henne hittade vi dit och vi kom till den där vårdcentralen ungefär fem i sju. Hon på Sjukvårdsrådgivningen hade bokat om oss till kvart över sju. Det var i alla fall snällt...

Historien är inte riktigt slut än... Vi kom alltså dit, betalade 300 kr och väntade en stund innan min sambo blev inkallad för att de skulle ta några prover. När de hade analyserat svaren kom en manlig sköterska (som betedde sig som om han var hög eller full) och kallade in oss till ett rum. Där bad han min sambo att berätta om sina problem och trodde att min sambo hade åkt dit för öronen! Han sade i alla fall som det var, att han hade haft ont varje dag sedan i lördags och när han förklarat frågade sköterskan i hur många dagar han hade haft ont... Förlåt mig, men är det så svårt att räkna ut att det har gått sex dagar mellan lördag och torsdag? Hur korkad får man vara! Han frågade lite mer och sedan kände han på sambons mage, kollade i halsen och i öronen. Sedan frågade han om vi hade bil och eftersom varken jag eller min sambo ansåg att bilen hade något med besöket att göra antog min sambo att han hade frågat om allergi. Då svarade han: "Nej, bil! Så att ni kan ta er till Tuna Park! Det är det enda som har öppet nu." Till dig som inte vet (inte för att jag heller riktigt gör det..) så är Tuna Park någon form av ett köpcenter. Då kan du kanske förstå att jag blev förvånad och undrade varför han sade så där. Menade han att vi skulle shoppa?! Vad kom han fram till? Han skrev ut ett recept (nja, han skickade receptet till ett apotek inne på Tuna Park och det var därför han undrade om vi hade bil) med en hostmedicin och något för sambon öron. För magen sade han att min sambo skulle vara försiktig med maten... *sitter och morrar*

Sambon tyckte inte att det var någon idé att försöka hitta till Tuna Park så sent, för vi hade bara en kvart på oss innan de stängde och vi hittar ju inte i Eskilstuna. Vi åkte alltså hem. I efterhand tycker jag att vi lika gärna kunde ha stannat hemma, för det gjorde lika stor nytta. De röntgade inte ens hans mage för att se vad som kunde vara fel! De trodde att han var där för öronen när han tydligt förklarat att det gällde magen! Vilka hopplösa människor alltså! Min kompis skrev i sitt inlägg "MAS suger" att hon inte vill bli sjuk i Malmö... Tja, det vill man inte heller här i Mälardalen, för de tar en inte på allvar! Dessutom kom jag fram till en slutsats efter igår. Folk här uppåt landet verkar tycka att det är kul att snäsa åt folk och vara otrevliga, för jag har träffat på många sådana sedan jag flyttat upp. Man tappar liksom suget på något sätt. Nej, jag ger ingenting för sjukvården i Mälardalen och snart inte heller i Sverige. Det går ju bara utför! Nu hoppas jag för sjukvårdspersonalens egen skull att det inte är något allvarligt med min sambo.

Hmm, kanske dags att avsluta innan jag spricker av ilska, för jag börjar känna precis samma som igår.

Dagens citat:

"Var dig själv. Alla andra är redan upptagna.

Ha det så bra!
Något frustrerande kramar
Jessie

Så fruktansvärt ont :-(

Det har snart gått två veckor sedan min lilla älskade Jocke lämnade oss. Jag försöker att gå vidare, men det känns emellanåt så fruktansvärt jobbigt att han är borta. Även om jag givetvis visste att han inte alltid skulle finnas, så var hans bortgång på något sätt ändå hastig och oväntad. Trodde aldrig att han skulle försvinna så snart.

Det som plågar mig mest är att det känns som om jag övergav honom. Jag hade inte träffat honom på två månader och när han blev sjuk övervägde jag att åka ned, men trodde att han skulle bli frisk, så jag kunde vänta en vecka i alla fall. Varför åkte jag inte? Varför övergav och struntade jag i honom? Jag hoppas att han inte är alltför arg på mig för det. Åh, om man bara kunde vrida tillbaka klockan. Jag skulle faktiskt kunna göra vad som helst för det. Vad som helst för att få prata med min lilla älskling igen. Vad som helst för att få sjunga för honom igen eller få höra honom kvittra melodier igen. Vad som helst för att få leka med honom igen. Vad som helst för att få bada honom igen. Vad som helst för att få ge honom potatismos eller sås igen.

Jag är tacksam för att jag i alla fall har alla dessa underbara minnen med honom, även om det just nu smärtar mig obeskrivligt mycket att tänka på honom i imperfekt. Han älskade vatten. *ler* Så fort vattenkranen sattes igång blev han livligare än vanligt och skulle överrösta vattnet med sitt prat. men så fort man stängde av kranen kunde han tystna och bara titta på en som om han inte hade gjort något. Han tyckte om när man fyllde en flaska med vatten (eller vilken vätska som helst) och rörde den framför honom så att han kunde höra och se hur det skvalpade. Oftast pussade han flaskan då och pratade med den.

En sommar när vi hade satt ut hans bur på balkongen, tittade han ut mot träden och såg en talgoxe. Vet du vad han sade? Han såg på den och sade "Hej kompis!" Han var så underbart söt! Precis som när han oftast satt och sade att han skulle diska, eller att han skulle laga/lappa cyklarna. Fast jag såg honom aldrig göra det, så jag antar att det bara var en massa prat. Men det är ju tanken som räknas och tanken är ju fin. När jag satt och åt frukost en morgon då jag skulle åka iväg och träffa en kompis, satt han i buren och tittade på mig en stund innan han utbrister "Hej tjockis!" Gissa om jag blev en aning förvånad att höra honom säga det. Fast han brukade ju aldrig ljuga...

Jag skulle kunna sitta här och skriva om alla minnen som jag har med Jocke, men varken du eller jag har tid till det just nu. Får helt enkelt spara det till en annan gång. Det kändes i alla fall bra att få skriva av mig en stund. Nu måste jag i alla fall sätta punkt för idag för att fortsätta med allt annat som ska göras.

Dagens citat:

"Can it be that you are my forever love?"
(Josh Groban - To Where You Are)


Ha det så bra!
Soliga kramar
Jessie

Sagan om soffan som aldrig kom

"Det var en gång ett ungt par som en dag upptäckte att den soffan som de hade nu förstörde deras fina parkettgolv som de hyrde av ondskefulla Janne. Efter mycket övervägande bestämde de sig för att de skulle köpa en ny bäddsoffa och började söka efter en lämplig att köpa. Eftersom de i inflyttningspresent av kommunen hade fått rabatt hos ett möbelhus, åkte de dit i hopp om att hitta något fint. De hittade en soffa som de ville ha och beställde den från säljaren. Som säkerhet fick de betala en viss handpenning och efter affären och ett löfte om att ha soffan i sin ägo efter cirka tre veckor, åkte paret hem.

Tre långa veckor gick, men inget samtal från säljaren kom och soffan var nu ännu inte deras. Mannen i förhållandet ringde för att fråga när soffan skulle komma och fick svaret att den eventuellt skulle komma runt fyra dagar senare. Han fick även ett löfte från säljaren att de skulle ringa honom. Det gick tio dagar och någon soffa eller samtal hade ännu kommit. Då ringde mannen igen och fick säljarens förbryllade svar att soffan borde ha kommit vid det laget. Säljaren skulle kontakta sin agent och lovade att höra av sig så fort han hade fått höra något. Efter en vecka hade paret fortfarande inte fått höra något och soffan verkade vara spårlöst försvunnen..."


Okej, så illa att den är spårlöst försvunnen är det inte. Jag ringde till möbelhuset (Öhmans möbelhus) i måndags för att höra varför soffan fortfarande inte hade kommit och enligt säljaren har soffan nu lämnat fabriken och vi ska få den i slutet av veckan. Är du duktig på matematik? Kan du räkna ut hur många veckor det har gått? Okej, jag ska vara en snäll flicka och tala om det. I slutet av den här veckan har det gått SEX veckor. Dubbelt så lång tid som de sade. Fast vi ska inte klaga. De har lovat att ta med sig den gamla soffan *skrattar ondskefullt och gör samma fingerrörelse som Mr Burns i "The Simposons"* och de ska eventuellt bara ta halva priset för frakten till lägenheten. Alltså; de tar vår nuvarande soffa och vi får KANSKE 250 kr billigare. (Att soffan kostar nästan 7.000 kr hör kanske inte hit..?) Slutet gott, allting gott? Tja, vi får väl se i slutet av veckan. Men ett råd från mig; handla inget på Öhmans möbelhus i Almnäs. Det är inte säkert att du får se det du köper.

Dagens citat:

"Y'know, you remind me of a poem I can't remember, and a place I've never been to, and a song that may never have existed."
(Abe Simpsons)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Åh :-(

Varför?! Vad har jag gjort för att förtjäna detta? Jag har gjort allt vad jag kan göra, men det funkar ändå inte! Vad är det som inte fungerar? Jo, det kan jag tala om för dig; min fina skinnkjol (som är av fuskskinn)! Den sitter inte som den ska längre utan glider bara av :-(  Jag blir så ledsen, för jag var otroligt glad när jag hade köpt den (och den passade perfekt då!). Jag är väldigt intresserad av och tycker om skinnkläder. Det har jag gjort sedan... Hmm... *tänker så att det knakar* Tror att det var när jag "stiftade bekantskap med" Eliza Dushku i "Angel" där hon spelade vampyrdräparen Faith. Jag började inte se på originalserien "Buffy the vampire slayer" förrän den nått sin mitt ungefär, och då började jag även av nyfikenhet att se "Angel" som är en systerserie till "Buffy". Jag antar att du redan känner till de båda serierna? "Buffy" handlar i alla fall om en flicka som är utvald att döda vampyrer och i de första tre säsongerna har hon bl.a. en vampyr till hjälp som även är hennes pojkvän (Angel). Serien med hans namn fortsätter i L.A. då han i originalserien lämnar staden Sunnydale där Buffy bor och serien utspelas och i systerserien får man följa Angel och de personer som hjälper honom i hans kamp mot det onda. Det låter kanske ganska snurrigt, men man måste kanske se serien för att förstå bättre. I alla fall, det var när jag först såg Eliza Dushku och hennes stil som jag började gilla skinn. Därför var jag väldigt glad då jag köpte kjolen, för jacka hade jag redan.

Men vad ska jag ta mig till? Jag vill ju gärna kunna ha kjolen, men skärp hjälper inte, eftersom det inte finns några öglor där man kan stoppa in det i, så det blir att man bara spänner utanpå. Eller hur man nu ska förklara det. Otroligt frustrerande att den inte passar nu när det har blivit varmt och fint och nu när man verkligen kan använda kjol! Visst, jag har andra, men jag vill ju fortfarande kunna ha den också. Får se om jag lyckas få ordning på det så att jag kan ha det. Om du har förslag på lösningar är du otroligt välkommen med det! Bara att ösa lösningar över mig! Jag sitter och väntar. :-D

Hmm... Något annat som också passar in till rubriken i dagens inlägg är min upplevelse från i söndags. Fattar inte att de valde badrummet av alla ställen precis när jag är i vårt! Det ekar ju som tusan i badrummet! Vad är det jag talar om? Jag vore glad om jag inte visste det själv, men jag kan upplysa dig om du verkligen vill veta. Om inte, är det kanske tid att avsluta ditt läsande nu eller hoppa ned till dagens citat. Ditt val. Valet är fritt. Vad var det då som hände i söndags? Jo, när jag och min givmilda sambo såg på tv bestämde jag mig för att besöka toaletten lite snabbt. När jag hade stängt dörren hörde jag först ett ljud som påminde om en katt. I alla fall så som sambons katter låter ibland. Ljudet återkom flera gånger och till slut kunde jag urskilja vad det var; en kvinna som stönade. Och inte nog med det, även en man gjorde henne sällskap! Gissa vad jag gjorde? Tog mig från badrummet väldigt snabbt. Herregud! Kunde de inte varit tysta, eller om de nu måste låta, varför inte då välja en annan plats? Ett annat rum där det inte ekar ned till grannarna? Hoppas att jag slipper höra dem igen...

Dagens citat:

"Carry on smiling and the world will smile with you."
(Ace of Base - Life is a flower)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

För glyttigt?

[Glyttigt ~ barnsligt, löjligt]

I går såg jag på filmen "Farce of the penguins". Jag bara älskar dessa små ursöta varelser och tänkte att den kunde vara kul att se. På bilden har pingvinerna kläder och andra tillbehör, så man trodde ju att det skulle vara en animerad film eller något. I stil med "Happy Feet". Kan säga att första gången som både jag och min gulliga sambo skulle se den på Voddler blev vi ganska besvikna och stängde av den väldigt snabbt. Men i går bestämde jag mig alltså för att se hela, för den kunde kanske bli bättre längre in i filmen.

Det är en parodi på "Pingvinresan" (som jag tyvärr inte haft möjlighet att se än), och det man får se är verkliga filmklipp på pingviner och hanarnas resa för att äta, resan tillbaka för att para sig och sedan även födseln av ungen och honornas resa för att äta för att sedan vandra tillbaka till hanarna och ungarna. Fast i den här filmen har man lagt dit röster till pingvinerna och gett dem personligheter. Regissören har skapat intriger och försöker med sitt ganska vulgära språk att vara rolig. I början lyckas han, för då kan man tycka att det är lite småroligt att se/höra pingviner som uppför sig som många människor; sex är det enda som de har i huvudet. Men efter ett tag börjar man tröttna och tycker att filmen ter sig ganska glyttig. Visst, den ska vara en komedi och i de flesta komedier tjatar de om sex etc. Fast till slut når man en viss punkt då det bara är tröttsamt och tjatigt. Det lyckas regissören här.

Enda anledningen till att jag satte en tvåa på filmen på Filmtipset är för att jag älskar pingviner och för mig var det en fröjd för ögat att se så mycket av dessa vackra varelser. Annars tycker inte jag att filmen är mycket att hänga i julgranen. Du kan själv se på den och avgöra här. Men det finns ingen svensk text, så att du vet. Nej, ska nog försöka att ta mig tid att se "Pingvinresan" och hoppas att den är ett snäpp bättre, för det är trots allt en dokumentär.

När jag ändå pratar om pingviner tog jag mig tillfället i akt och fotograferade en aluminiumtavla som jag fick av min syster på min 19-årsdag. Så jättefin ^^ Hoppas att du njuter lika mycket av den som jag.

 

Dagens citat:

 

"Männen regerar världen. Kvinnorna regerar männen."

 

Ha det bäst!

Kramar

Jessie


One missed... point?

Innan jag kommer till det jag ska skriva om idag ville jag bara tala om att det regnar och är mulet idag :-(  Det superfina vädret som vi hade igår är som bortblåst. Men vi fick i alla fall njuta lite.

Nu till dagens ämne. Igår såg jag och min fantastiska sambo på "One missed call" genom Voddler. Jag har för mig att min bästa vän har sagt att det är en bra film, och eftersom hon gillar skräck lika mycket som knarkare gillar knark tänkte jag att den i så fall måste vara väldigt äcklig, men även ganska spännande. Den var... konstig och tråkig. Under filmen undrade jag egentligen vad min kompis tycker är så bra med den. Fast nu på morgonen när jag skulle betygsätta den insåg jag att den versionen som vi såg igår förmodligen inte är den som min kompis tycker om.

Den "One missed call" som vi såg på igår är från 2003 och helt japansk, med den här framsidan;

Filmversionen från 2003 (Japansk)

 

 

Den som min kompis förmodligen har sett är från 2008 och (vad jag kunde se) ganska amerikansk, med den här framsidan;

 

 

Det dumma är dock att Voddler ändå hade 2008's framsida för filmen. Dåligt! För på Filmtipset (Länk finns som vanligt under "Länkar") ser man tydligt att det är olika skådespelare (2003 har rakt igenom japanska medan 2008 har såvitt jag kan se amerikanska).

 

Men vad tycker jag om filmen då? Rakt igenom är den väldigt tråkig och ganska konstig. Regissören verkar anta att man ska förstå saker som jag hellre skulle ha velat haft en förklaring till, framför allt slutet! Det om något var väldigt konstigt. Är detta en film som jag rekommenderar? Absolut inte! Ska försöka att se versionen från 2008 och se om den kan vara bättre. Min slutsats är nämligen att jag helt enkelt inte är så mycket för japanska filmer, även om jag hittills bara har sett två vad jag vet. Den första var "The Grudge" och den var enligt min mening inte heller så mycket att hurra för.

 

Jag nämnde Filmtipset ovan och en kort förklaring till vad det är för en sida är så enkel som att det är för folk som gillar film. Där kan man betygsätta filmer, läsa andras kommentarer på filmer, själv skriva kommentarer etc. Om du skulle känna för att bli medlem där, kan du alltid söka upp mig (DreamingTiger). :-)

 

Nej, nu ska jag nog vara lite duktig och försöka söka lite jobb innan jag måste bege mig ned till tvättstugan igen.

 

Dagens citat:

 

"When I close my eyes, it's you I see!"
(Michelle Branch - Everywhere)



Ha det så bra!

Våta sommarkramar

Jessie


Läskigt!

Det är egentligen läskigt vilka konstiga drömmar som man kan ha. Jag brukar ofta bli förvånad över vad som plötsligt dyker upp när man sover. Nu på morgonen drömde jag två, fast det verkar som om det gick ihop till en enda dröm ändå. Jag tänkte försöka få lite extra sömn efter att min älskade sambo hade åkt till jobbet och eftersom min mobil vägrade att ringa trots att jag ställt in alarmet, sov jag någon timme mer än vad som var tänkt. Men jag hinner säkert med det som jag ska göra ändå.

Nu till den första drömmen, eller i alla fall den första halvan av den extremt snurriga drömmen. Jag vet inte riktigt var vi var någonstans och den enda personen som jag kunde känna igen var min syster. Vi var i någon skog någonstans och med oss fanns några personer, varav två stycken var skitskumma. Plötsligt så hade den ena av de där konstiga en yxa som han slog en man med som jag och min syster kände och när jag sade ifrån gick han på mig! Han tog yxan och höll på att försöka skära bort mitt högra bröst, men han slutade så det blev bara ett väldigt djupt och stort jack. Det blödde väldigt mycket och jag höll på att svimma. Vi skulle försöka ta oss till sjukhuset, men jag hittade först inga skor som passade (nu var vi plötsligt i mina föräldrars hall) och när jag hittade ett par skor, insåg jag att jag inte hade strumpor på mig och gick iväg för att hämta ett par. Visst är jag rolig? Jag håller på att förblöda, men eftersom jag anser att jag inte kan vara på sjukhuset utan strumpor måste jag hämta ett par istället för att bara rycka på mig vilka skor som helst och ge mig iväg.

Övergången till nästa dröm är väldigt luddig, men då hade jag i alla fall inget blödande sår, utan var i min och sambons lägenhet, som dock såg lite annorlunda ut. I verkligheten är våra fönster i vardagsrum och kök väldigt bra, för vi kan öppna dem utan att oroa oss för att katterna ska kunna ta sig ut. Min älskade sambo hade öppnat ett av fönstren och honkatten satt som vanligt vid det och tittade ut. Men plötsligt så hoppade hon ut och hamnade på gräsmattan utanför. Jag skrek till min sambo att han skulle prata lugnande med henne så att hon inte sprang iväg av skräck. Hela tiden försökte hon klättra upp på husfasaden igen för att ta sig in i lägenheten. När jag kom ned för att ta henne hoppade hankatten ut och jag fick springa och ta upp honom med andra armen. Sedan gick jag tillbaka till lägenheten, men katterna höll på att vrida sig i mitt grepp så att de hela tiden kom åt att riva mig.

I lägenheten igen skedde några konstiga saker som jag inte kommer ihåg, men sedan fick min sambo ett jättekonstigt telefonsamtal. Personen pratade urkass svenska och hotade min sambo. Han lade på och skrattade åt vad han hade kunnat uttyda. Personen hade pratat om någon Glass[namnet på personen som jag inte minns] och visste absolut inte vad personen hade menat. Jag däremot visste att den där glass-personen var någon form av terrorist eller något och var känd för att kunna spränga sig och andra i luften, i stil med en självmordsbombare. Utan förvarning var den där personen som hotade min sambo, i vår lägenhet och gjorde oss illa. Vi gjorde motstånd och blev lämnade ifred för stunden. Den här personen var ingen levande människa utan något spöke (snacka om vrickad dröm!) och snart ringde han igen, men den här gången på min telefon och så fort man svarade fanns han plötsligt där. Det höll på så ett tag, att han ringde och terroriserade oss. Fönstret som katterna hade hoppat ut från gick plötsligt av och jag försökte desperat få det på plats igen. När jag först bad min sambo om hjälp verkade han totalt ointresserad, men hjälpte mig sen och det var under tiden som jag fick samtal igen från den där odöda. Jag svarade men lade på, fast tydligen kunde han fortfarande höra och se vad som hände, så jag och sambon höll oss så tysta som vi kunde och jag viskade att jag önskade att vi vaknade upp. Då vaknade jag och var ganska förvirrad, men glad att det bara hade varit en dröm.

Detta måste jag nog säga var den konstigaste dröm som jag någonsin har drömt och jag kan inte minnas att jag har haft så ont tidigare. Fast jag ska inte klaga, för under högstadiet någon gång drömde jag inte alls under en lång tid och det var inte så bra för mitt huvud. Det är genom drömmarna som hjärnan bearbetar saker som man har upplevt under dagen. Eller, det är i alla fall vad jag har hört.

Nej, nu ska jag gå och fortsätta städa. Ska försöka bli klar med köket så att jag kan börja städa balkongen. Nu under sommaren vill vi gärna kunna sitta där ute och ta det lugnt, så då känns det bäst om balkongen blir städad först. När jag steg upp med sambon i morse såg det ut att kunna bli regn, men nu är det klarblå himmel med bara få moln. Bäst att sätta igång!

Dagens citat:

"It's not supposed to hurt this way, I need you!"
(Avril Lavigne - Why)


Ha det så bra!
Varma sommarkramar
Jessie

Datumkolla VÄLDIGT noga!

Idag tänkte jag tala om en ganska hemsk upptäckt som jag gjorde under min praktiktid. Från början gjorde jag inte det, för jag tänkte att de säkert hade koll på det, men efter att ha "frontat" bland sylten och sett sylt vars bäst före-datum var 2009, började jag kolla i hela butiken. Vad är det jag pratar om? Jo, att datumkolla.

Visst, man vet att man ska kolla på datum och att man ska helst ta de varor som står längst in, för då har man bäst chans att få tag i varor som har långt bäst före-datum. Alla butiker som har hand om någon sorts mat gör ju på det sättet att det "gamla" (med tidigast bäst före-datum) tas ut och man sätter in de varor med senare bäst före-datum för att sedan sätta tillbaka de "gamla" varorna. Det vet alla. Var ju knappast så att jag inte tittade på datum när jag köpte varor. Men i ärlighetens namn tänkte  jag nog inte riktigt på det när det gällde konservburkar och liknande, för de räknar man ju med att de varar länge. Efter att ha datumkollat hela Coop Extra, insåg jag att man måste även titta på datumet på konservburkar ocgh liknande. Varför? Jo, jag fann burkar som gått ut 2008 (har för mig att någon till och med gick ut 2006, men det är jag inte säker på) och många gånger fanns detta längst bak, och framför fanns färskare varor. Man kan säga att jag tappade all aptit och var ganska äcklad.

Från början räknade jag inte heller hur mycket jag slängde, men när jag fyllde vagn efter vagn (och då hade jag bara kollat en avdelning när vagnen fylldes) började jag bli nyfiken på hur mycket jag egentligen slängde. Under mina sista tre dagar skrev jag upp och dessa siffror kom fram:

Måndag: 184 varor
Tisdag: 173 varor
Onsdag: 8 varor

Och tänk dig då att jag hade slängt mycket mer innan jag började räkna...

Sammanfattningsvis; var jättenoga med att kolla datum på det du köper, även om det är konservburkar eller liknande! För om en affär har det på det här sättet (varor som gick ut 2008!) så kan säkert fler ha det. Man vill ju helst inte bli sjuk från varor man har handlat.

Tja, det var i stort sett det som jag ville förmedla idag. Blev inget långt inlägg, men som "kompensation" ska jag försöka få till kartan. Hoppas att resultatet blir mer tillfredsställande än sist. Och just det, har lagt upp novellen "HON" på Kapitel1, ifall du har lust att läsa ^^

Dagens citat:

"Everybody makes mistakes. That's why they put erasers on pencils."


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

En karta som visar var Åkers Styckebruk ligger.

Done!

Till att börja med vill jag erkänna: Jag vet att bilden som skulle visa var Åkers Styckebruk ligger på ett ungefär inte blev särskilt bra. Till nästa gång ska jag försöka att göra om det och hoppas på att det blir bättre. Sitter just nu vid den andra datorn, där jag inte har tillgång till bilden.

Men nu var det ju inte det som jag hade tänkt att jag skulle prata om. Nej, jag tänkte tala om min praktik som tog slut igår. Jag skrev ju sist att jag skulle baka och ta med mig eftersom min sista dag var igår. Måste tyvärr erkänna att kakan blev lite av en... kanske inte katastrof, men den blev inte heller riktigt bra. Anledningen var ju att jag tog dubbel sats (bakade för övrigt min sambos goda kokoskaka) eftersom jag gjorde två stycken kakor så att vi kunde ha en här hemma också. Och jag tog dubbelt av allt. Utom mjöl och bakpulver. *Oh oh* Låt oss säga att kakan blev ganska platt... Men som tur var gick den att äta :-D

Var någonstans var det som jag praktiserade då? På Coop Extra i Strängnäs. Så här i efterhand kan jag tycka att jag kanske borde ha valt ett annat ställe och det beror på följande: personalens inledande attityder samt att det redan kryllade av praktikanter! Kan ju börja med att berätta om attityden. På måndagen den 19 april var jag där och fick den ansvariga att skriva på papper som jag sedan lämnade in hos arbetsförmedlingen (de ligger på samma gata i Strängnäs - ganska behändigt!). Dagen efter var jag där på utsatt tid - 8.30. Det första den ansvariga (Monica) säger när hon får se mig är: Jaså. är det du? Dig hade jag helt glömt bort. Snacka om att min dag började lite dåligt. Sedan under de två.. Tror att det var ungefär två veckor, men allra helst under de två dagarna som följde visade de ganska tydligt att de tyckte att jag var lite i vägen eller något. När jag ställde frågor angående arbetet fick jag uppfattningen att de tänkte något i stil med: Varför måste du ha frågor? Nu inser jag att det kan bero på att de hade tappat ork efter alla praktikanter. Vi var som mest (på samma dag) åtta stycken. Åtta! Fast på den tredje dagen träffade jag en väldigt trevlig tjej som också praktiserade och vi jobbade ihop under tre veckor. Sedan slutade hon då hennes praktiktid gick ut.

Vad fick jag göra under mina veckor? Packa upp varor alla dagar. Okej, jag fick sitta i kassan en dag under någon timme. Under min andra dag fick jag i och för sig också lära mig hur man "fysiskt förstörde" färskvaror vars bäst före-datum gått ut. Men det var också bara en enda gång. En gång fick jag lära mig hur man fixade i pantrummet, men det var en och en halv gång som jag fick göra det. Under min näst sista dag fick jag lära mig hur man gjorde etiketter och skyltar. På min sista dag fick jag lära mig hur pantmaskinen fungerade och hur man grillade kyckling. Borde jag klaga? Lite mer intresse tycker jag att de borde ha visat, men som sagt; förmodligen var de trötta på att ha en ny praktikant. Dessutom hade de ju redan två praktikanter som de behandlade som om de jobbade, varför skulle de behöva göra det med de andra praktikanterna?

Ärligt talat vantrivdes jag, fast under mina sista tre dagar verkade deras attityd förbättras, så då började jag nästan trivas. Men jag hade nog föredragit att vara på ett ställe med mindre praktikanter, så att personalen hade lust, tid och ork att lära ut det som behövdes. Om jag från början hade vetat hur många praktikanter som fanns där hade jag letat efter ett annat ställe. Men men. Nu fick jag i alla fall erfarenhet.

Blev i och för sig också tokig/vansinnig på två praktikanter flera gånger under min praktik (fanns två till, men de var bara snobbiga och sura). Kan berätta om de första, som jag kallade för "Det är fullt" eftersom jag inte vet vad han hette. Är ganska dålig på namn och dessutom presenterade han sig aldrig. Varför fick han heta "Det är fullt" då? Jo, för när vi packade upp varor, tittade han på hyllan och om det stod två, tre stycken av den varan längst ut på hyllan (det var tomt bakom dem) ansåg han att det var fullt. Han kunde inte plocka ut varorna och ställa in de nya. Dessutom sade han högt varje gång att det var fullt. Sen tror jag inte att han förstod svenska särskilt bra. Han missförstod kunderna väldigt många gånger och ännu fler gånger skickade han dem till mig när de hade frågor. Men hallå! Jag praktiserade också. Några gånger var jag tvungen att skicka dem till någon som faktiskt var anställd. För övrigt gick han plötsligt bara iväg för att gå på lunch och utan att säga något körde han in pallen när den var tom, liksom den stora kartong som vi hade i butiken för att slänga skräp i under tiden vi plockade upp varor. Och detta kunde han göra trots att man själv inte var klar och hade flera kartonger och ganska mycket plast som man fick ta in på sin lilla vagn bara för att han var borta. Något eget initiativ tog han inte heller. Nej, han gick runt i butiken och kollade och.. tja, han gjorde kanske någon nytta, vad vet jag. Fast så fort någon drog ut en pall med varor släppte han allt vad han hade för händer och sprang dit för att hjälpa. Snällt, men han sade som vanligt ingenting.

Nästa praktikant som jag tänker på, kallade jag för "Södertälje" eftersom han pluggar där och som sagt är jag ganskla dålig på namn. I ärlighetens namn är utländska ännu jobbigare för mig att lära mig. Den här killen var totalt hopplös! Trots att han är född i Sverige pratar och förstår han sämre svenska än min bästa kompis som har bott i Sverige i 6,5 år! Han frågade mig hela tiden vad han skulle göra som om jag jobbade där, men han visste att jag var praktikant, för det pratade vi om en hel del. Sedan sade han att han skulle hjälpa till att ta fram varor på hyllorna när man jobbade i mejeriet (du vet att det finns ett litet extra rum där personalen jobbar med att ställa fram mjölk?). Vad gjorde han? Stod och stirrade på hyllorna. Hjälpte han till? Absolut inte. Sedan ville han hela tiden dra pall-liften (som personalen kallade truck), som om jag inte är kapabel att göra det själv... Jag (och även den andra tjejen som jag jobbade med) fick hela tiden kolla så att han hade gjort rätt, för han sade att vissa grejer inte fanns, när de fanns framför ögonen på honom och han ställde fel varor på fel plats ofta. Vad som dock gjorde mig vansinnig nu i måndags var när han och jag jobbade med mejeriprodukterna. Eftersom jag visste att han inte tyckte att det var kul att ställa upp juice, sade jag åt honom att han kunde ta osten, så kunde jag fixa med juicen. Han tog den överfulla vagnen och gick iväg. Efter bara en liten stund kom han tillbaka och tittade på mig. När jag frågade om han redan var klar (för i så fall måste han vara stålmannen!), tittade han frågande på mig och undrade om han skulle göra det och om jag skulle ställa upp juicen? Jag svarade att det var tanken för det är effektivare än om båda jobbar med samma sak. Han gick iväg och jag slutförde det jag gjorde. När jag kom in i mejeri-lagret stod han där inne och... Ja, jag vet inte vad han gjorde. Återigen frågade jag honom om han redan var klar med osten och till svar fick jag att han fixade ordning på hyllorna. Det var inget svar på min fråga, men jag antog att han var klar. Trots att han annars jobbar i snigelfart. Plötsligt slutade han ställa upp saker på hyllorna (vissa varor i mejeriet är lättare att fylla på om man gör det via "mejeri-lagret". Annars måste man plocka ut allt och ställa in det nya och ställa tillbaka det gamla) och sade att han skulle ställa fram saker som hamnat långt bak på hyllorna så att det underlättade för mig. Visst, han får göra vad han vill. Vad gjorde han? Stirrade på hyllorna utan att röra en fena. Det var lite senare som jag gjorde den stora upptäckten: han hade ställt in alla ostar i mejeri-lagret istället för på hyllorna i butiken! När jag frågade honom varför, skrattade han mig rakt i ansiktet och sade att det var ett misstag. Herregud! Jag ignorerade honom resten av min tid där, för jag orkade inte med honom. Elakt kanske, men när man har jobbat med honom fattar man varför jag gjorde det.

Oj, finns mycket mer att berätta om, men det får bli en annan gång, för nu är det tid att fixa med maten så att jag och sambon slipper vara hungriga.

Dagens citat:

"Den som tar ett hjärta, borde veta vad som sker, när man säljer sin lögn för att bota sin ensamhet."
(Patrik Isaksson - Du som tog mitt hjärta)


Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Introduktion

Då var det dags för en sedvanlig presentation, där jag säger något litet om mig, vad bloggen ska handla om etc. Fast var ska jag börja?

Vem är jag? Jag är en tjugoett-årig tjej som ursprungligen kommer från Skåne och uppvuxen i Malmö. Bodde där med min familj och husdjuren fram till den 13 juni 2009. Därefter bar det upp till Åkers Styckebruk där min underbara make bodde/bor med sina två vilda lejon. Fast det var först till hösten som det blev officiellt - då jag bytte adress. Och våra husdjur har utökats med en liten hermelinkanin som blev en i vår familj 1 augusti 2011.

För tillfället studerar jag till paralegal (juridisk handläggare) vid Påhlmans Handelsinstitut i Stockholm. Utbildningen beräknas vara klar i juni 2012. Har en annan blogg (Livet som paralegal) där jag skriver om hur det är att studera och att sedan även arbeta som paralegal. Kika gärna in där om du har lust.

En karta som visar var Åkers Styckebruk ligger.

Djur är något som jag tycker mycket om och har alltid varit omringad av dem (bortsett från fyra dagar). Det tänker jag fortsätta att vara, så jag har väldig stor tur att min älskling tycker precis som jag! Han älskar också djur, och det är bara en av anledningarna till att vi passar så bra ihop. ^^

 

På fritiden läser och skriver jag en hel del och det pennan skapar är skönlitterära texter. Kan givetvis inte svära på att jag ALLTID har tyckt om den här sysselsättningen, men jag kan i alla fall säga att jag har gjort det så länge som jag kan minnas tillbaka. Till och med innan jag kunde läsa, läste jag. Hur gick det till? Jo, jag tog min systers böcker, öppnade dem och hittade på egna berättelser (baserat på titel och omslag). Under min gymnasietid lade jag upp mina noveller på Färdlektyr.nu men eftersom den sidan trist nog har lagts ned, har jag börjat lägga upp dem på Kapitel1. (Länk finner ni till höger där nere under rubriken "Länk"). Fast med tanke på att jag vill förbättra språket i mina tidigare noveller, går jag igenom dem en efter en och därför tar det tid innan de hamnar på Kapitel1.

 

I musikväg lyssnar jag på det allra mesta, och är öppen för allt. Fast ett par sångare som jag tycker litte bättre om är Josh Groban och Ronan Keating. Film är också varierat och även där ser jag på det mesta. Min absoluta favoritfilm är "Titanic". En oväntad favorit är "Avatar", för den trodde jag inte att jag skulle tycka om efter att ha sett den på reklamen. Varför gick jag och såg den då? För att min älskling ville det och jag gör vad som helst för honom <3 Filmen började precis som förväntat; det är ingen film för mig. Men när vi lämnade biosalongen var åsikten en helt annan.

 

Hmm, vad finns det mer att berätta? Jag har varit blodgivare i snart tre år, med början i Malmö och efter flytten upp fick jag börja om på nytt i Eskilstuna. Att ge blod är faktiskt inte hemskt, bara jag slipper titta på det när det pumpas ut ur kroppen för jag har alltid varit känslig för sådant. Om du är intresserad av att göra en god gärning och samtidigt göra dig lite friskare, kan du kika in på GeBlod. Det behövs alltid nya blodgivare!

 

Varför skriver jag blogg? Jag har faktiskt gått och tänkt på det ganska länge och det som hindrade mig var att det känns som i stort sett alla skriver blogg. Det var lääänge sen som jag slutade försöka vara och göra som alla andra. Folk får helt enkelt ta mig som jag är. Å andra sidan har jag ett behov av att skriva av mig och det är inte alltid som dagboken och novellerna räcker till för det. Med uppmuntran från min underbara älskling blev valet att starta en blogg i alla fall.

 

Vad ska bloggen handla om? Det jag känner för att skriva. Precis som jag nyss talade om så är bloggen till för att jag ska kunna skriva av mig tankar och känslor. Alltså tänker jag inte utlova teman, så som "Mitt liv som student" eller "Jakten på drömjobbet". Nej, det du får läsa här beror på vad som för tillfället kretsar i huvudet på mig. Av samma anledning kommer jag kanske inte alltid att uppdatera bloggen varje dag eller flera gånger om dagen. Men jag kommer försöka att lägga upp ett inlägg varje dag.

 

Kommer jag att lägga upp bilder på mig själv? Som det ser ut nu är svaret ja och nej. Av princip lägger jag inte upp bilder på mig själv av två skäl; dels betyder inte utseendet allt, vilket innebär att mitt utseende inte påverkar det jag skriver, och dels för att man aldrig kan veta vad folk gör med ens bilder (om nu någon skulle få för sig att göra något). De bilder på mig som kommer upp är bilder där jag inte kan identifieras och kommer ha med inlägget att göra. Annars kommer jag inte själv förekomma på bild i bloggen.

 

Varför är utseendet på bloggen så här simpel? Den blir kanske snyggare med tiden. Men för tillfället är den som redan sagts till för mitt skrivintresses skull. Då behövs inget mer komplicerat än dagens utseende.


Uppdaterad: 2011-08-28

 

Dagens citat:

 

"Den högsta lyckan i livet är vetskapen att man blir älskad för den man är, eller rättare sagt, blir älskad trots den man är."


Ha en fortsatt bra dag!

Kramar

Jessie


Min lilla älskling <3

Mitt allra första inlägg på den här bloggen vill jag dedikera till min lilla älskling Jocke som tyvärr lämnade denna jord runt 16-tiden den 15/5-2010, efter sin andra sjukdomsperiod på mindre än en månad. Jocke var långt ifrån en "vanlig" undulat och därför har hans bortgång satt djupa och obehagliga spår i min familj. Älsklingen blev 7 år, 1 månad och 16 dagar innan han somnade in på Djursjukhuset i Malmö (egentligen blev han fyra - fem veckor äldre, men då vi inte vet hans exakta födelsedag, räknade vi det den dagen då han kom till vår familj).

Jag kan klart och tydligt minnas den dagen då vi köpte honom - då han blev en familjemedlem. Det var den 29 mars 2003 och anledningen var enkel och egoistisk. Den 24 mars samma år hade vår nästan fyraåriga undulat Pippi dött. Precis som med alla våra djur var han älskad och nu otroligt saknad. Hans bortgång var jobbigt, precis som med alla andra djur vi haft. Även snövita Pippi var speciell på sitt vis. Från början sade vi att vi inte skulle skaffa fler djur, trots att hela familjen är riktiga djurälskare. Fast efter fem dagar tyckte vi att det blev för tyst i lägenheten, för nu fanns ju INGA djur! Därför bestämde vi att vi skulle åka till djuraffären där vi var bekanta med ägaren och titta på en ny undulat. Med ett nytt djur skulle bearbetningen av Pippis och Tessies (hunden som avlivats en månad innan Pippis bortgång) död bli lite lättare för oss, eftersom vårt fokus skulle ligga på det nya djuret.

Detta kan låta respektlöst, men det var verkligen inte vad vi menade. Långt ifrån. Inget nytt djur kan ersätta ett tidigare och det vet alla djurägare, även om man kan tro att just så är fallet. Varje familjemedlem har sin egen speciella plats i ens hjärta och liv. Man kan se det så här: ett nytt djur kan innebära en stor tröst och någon form av terapi då man har mist ett annat djur. Om man har tankarna på något annat än just sorgen orkar man gå vidare och bearbeta bortgången.

Hur som helst, vi åkte till djuraffären och väntade in leveransen med undulatungar. Eller, ungar och ungar. När man får köpa undulater som tidigast är de fyra till fem veckor gamla. Det var just en sådan leverans som vi väntade på. Under tiden lät ägaren oss gå in till de andra djuren, vilket inga andra fick eftersom hon inte ville skrämma sina djur. Det förtroendet betydde mycket för oss och jag minns att jag fastnade för en undulat och sade till mamma att vi kunde köpa den om vi inte hittade någon annan i leveransen. Tiden gick och leveransen kom till sist. Ägarens son plockade ut undulat efter undulat och till sist bestämde vi oss för att ta en grå. Problemet var bara att just den undulaten skrek hela tiden, men vi hoppades på att vi skulle kunna få den tam. Precis innan vi skulle gå ut från affären (dörren stod vidöppen) kom ägarens son springande och sade att vi skulle vänta för han ville visa oss en sista undulat som han hade hittat nu. Och kan du tänka dig? I sin hand kramade han om lille Jocke, som tyst och beskedligt tittade på oss men sade inget. Jag blev förälskad direkt och ville genast ha honom, även om jag tyckte synd om den andra undulaten och fick skuldkänslor över det.

När vi kom hem fick han komma in i sin bur och det var dags att börja med maten. Den dagen skulle vi äta våfflor och det var första gången som jag skulle få grädda dem. Jag började med att duka på bordet och när jag klirrade med besticken, började Jocke att kvittra lite försiktigt. Jag berömde givetvis honom och då kvittrade han ännu mer och när han fick mer beröm blev det mer osv. Dagen efter ville han komma ut och flyga i stt nya hem.

Det känns så fruktansvärt konstigt och jobbigt att han är borta. Jag kan inte riktigt förstå det ännu, även om den värsta chocken har släppt. Han var mitt allt. Trots att det känns jobbigt och fel att livet måste gå vidare, så måste det. Igår vaknade jag och kände att jag ville ta mitt liv, men det kan och vill jag ändå inte. Varför? Jo, för att jag har min sambo och jag älskar honom för mycket för att göra något sådant mot honom. Men det är så himla jobbigt att veta att min älskling - min första stora kärlek - inte finns mer och att jag inte får träffa honom mer. Att jag inte får sjunga för honom mer. Att jag inte får pussa honom mer. Att jag inte får prata med honom mer. Att jag inte får höra honom mer. Det var två månader sedan som jag träffade honom och jag ångrar att jag inte åkte ned tidigare! Han bodde nämligen med mina föräldrar som bor kvar i Malmö, medan jag själv, sambon och hans båda katter bor i Åkers Styckebruk. Nu är det dock försent och det finns inget att göra åt det. Jag kan alltid hoppas att Jocke visste att trots att jag hade flyttat, älskade jag hoom lika mycket och ovillkorligt. Han kommer alltid att finnas med mig.

Vila i frid Jocke - du kommer alltid att förbli älskad i oändlighet.

Dagens citat:

"Il mio pensiero corre da te" Min tanke går till dig
(Josh Groban - Oceano)

Ha det så bra allihop!
Kramar
Jessie

RSS 2.0

PersonligtToppblogg.se

Personligt
webbhotell
Blogglista.se
Free Pencil 2 Cursors at www.totallyfreecursors.com


Jessicas grotta
Ladda ner en gratisdesign på www.designadinblogg.se/gratisdesign - allt om bloggdesign!