Jessicas grotta

Medicin mot magen? Shoppa...

Jag vet inte riktigt om jag har hämtat mig från gårdagens helvete... Ja, jag vet! Jag svär. Men det var ingen rolig upplevelse igår... Låååångt ifrån.

Vad var det då som hände? Tja, ända sedan fredags-lördags i förra veckan har min sambo haft ont i magen VARJE DAG och sedan slutet av förra veckan eller precis i början av denna veckan blev han tjock i halsen och drog även på sig feber så att han har varit halvdöd. Han skulle ha jobbat tisdag - fredag den här veckan, men har fått vara hemma alla dagar utom i onsdags, för då åkte han och testade att jobba, men var otroligt dålig när han kom hem igen. Igår blev jag alltså uppmanad att han skulle ta sig till läkare med magen eftersom han haft ont i en vecka nu och det blev att jag ringde till Sjukvårdsrådgivningen (vilket jag inte tänker göra igen...) och de kopplade oss till en distriktssköterska som bokade tid åt min sambo i Eskilstuna klockan 18.00 igår. Då åkte vi till Målarsjukhuset i Eskiltuna, men när vi kom dit såg vi att receptionen hade stängt. Efter att ha sett ganska förvirrade ut och tittat oss omkring kom det en person (jag antar att det var en läkare eller liknande som precis slutat sitt skift) och försökte hjälpa oss. Han uppmanade oss att ringa tillbaka till Sjukvårdsrådgivningen och fråga var någonstans som vi skulle vara, för han hade ingen aning. Då ringde min sambo och fick veta att han skulle vara på en distriktsmottagning (vårdcentral) på Kungsgatan 39!

Som du kanske nu förstår så var vi inte på Kungsgatan 39 och eftersom vi inte är i Eskilstuna så ofta (har varit Parken Zoo en gång och så ger vi blod lite då och då, men vi brukar inte vara i själva stan och snurra...) så hade vi absolut ingen aning om vart vi skulle. I ren desperation ringde jag till mina föräldrar som försökte att guida oss via en karta på Eniro, men den kartan är inte mycket att hurra för. Klockan blev ungefär halv sju (!) utan att vi hade hittat rätt, så jag ringde tillbaka till Sjukvårdsupplysningen i hopp om att de kunde hjälpa till. Kunde de det? Det svar jag fick var: "Jag förstår inte vad ert problem är. Har ni inte fått någon adress? Jag kan liksom inte guida er för jag sitter i Stockholm! Ni får fråga er runt..." Om hon som svarade hade talat med ett vänligt tonfall skulle jag inte ha blivit så irriterad eller frustrerad som jag blev, men när hon nu talade snäsigt och stroppigt till mig höll jag på att smälla av! Visst, hon kan kanske inte göra så mycket, och det är inte hennes fel att den inkompetenta distriktssköterskan inte sade från början var vi skulle, för då skulle vi själva ha tittat på nätet och enkelt ha hittat dit. Men hon hade ändå kunnat förklara det här vänligt för mig att hon inte hade möjlighet att förklara vägen för oss. Det slutade med att jag klev ur bilen, gick till Pressbyrån vid Eskilstuna C och frågade en mycket vänlig och hjälpsam kvinna om vägen. Tack vare henne hittade vi dit och vi kom till den där vårdcentralen ungefär fem i sju. Hon på Sjukvårdsrådgivningen hade bokat om oss till kvart över sju. Det var i alla fall snällt...

Historien är inte riktigt slut än... Vi kom alltså dit, betalade 300 kr och väntade en stund innan min sambo blev inkallad för att de skulle ta några prover. När de hade analyserat svaren kom en manlig sköterska (som betedde sig som om han var hög eller full) och kallade in oss till ett rum. Där bad han min sambo att berätta om sina problem och trodde att min sambo hade åkt dit för öronen! Han sade i alla fall som det var, att han hade haft ont varje dag sedan i lördags och när han förklarat frågade sköterskan i hur många dagar han hade haft ont... Förlåt mig, men är det så svårt att räkna ut att det har gått sex dagar mellan lördag och torsdag? Hur korkad får man vara! Han frågade lite mer och sedan kände han på sambons mage, kollade i halsen och i öronen. Sedan frågade han om vi hade bil och eftersom varken jag eller min sambo ansåg att bilen hade något med besöket att göra antog min sambo att han hade frågat om allergi. Då svarade han: "Nej, bil! Så att ni kan ta er till Tuna Park! Det är det enda som har öppet nu." Till dig som inte vet (inte för att jag heller riktigt gör det..) så är Tuna Park någon form av ett köpcenter. Då kan du kanske förstå att jag blev förvånad och undrade varför han sade så där. Menade han att vi skulle shoppa?! Vad kom han fram till? Han skrev ut ett recept (nja, han skickade receptet till ett apotek inne på Tuna Park och det var därför han undrade om vi hade bil) med en hostmedicin och något för sambon öron. För magen sade han att min sambo skulle vara försiktig med maten... *sitter och morrar*

Sambon tyckte inte att det var någon idé att försöka hitta till Tuna Park så sent, för vi hade bara en kvart på oss innan de stängde och vi hittar ju inte i Eskilstuna. Vi åkte alltså hem. I efterhand tycker jag att vi lika gärna kunde ha stannat hemma, för det gjorde lika stor nytta. De röntgade inte ens hans mage för att se vad som kunde vara fel! De trodde att han var där för öronen när han tydligt förklarat att det gällde magen! Vilka hopplösa människor alltså! Min kompis skrev i sitt inlägg "MAS suger" att hon inte vill bli sjuk i Malmö... Tja, det vill man inte heller här i Mälardalen, för de tar en inte på allvar! Dessutom kom jag fram till en slutsats efter igår. Folk här uppåt landet verkar tycka att det är kul att snäsa åt folk och vara otrevliga, för jag har träffat på många sådana sedan jag flyttat upp. Man tappar liksom suget på något sätt. Nej, jag ger ingenting för sjukvården i Mälardalen och snart inte heller i Sverige. Det går ju bara utför! Nu hoppas jag för sjukvårdspersonalens egen skull att det inte är något allvarligt med min sambo.

Hmm, kanske dags att avsluta innan jag spricker av ilska, för jag börjar känna precis samma som igår.

Dagens citat:

"Var dig själv. Alla andra är redan upptagna.

Ha det så bra!
Något frustrerande kramar
Jessie