Nattens lågor
Jag är egentligen väldigt dålig på att kommentera böcker och liknande, eftersom jag går efter känsla när jag tycker och tänker. Men trots det ska jag göra ett försök med Justine Dares bok "Nattens Lågor".
Baksidan:
"Jodi Campions hemstad, Keating's Port, är en verklig idyll. En stad där alla kan känna sig trygga - men också en stad som döljer en djup tragedi.
Det börjar med att en pojke försvinner, och invånarna är säkra på att det är den mystiske nykomlingen, John T.T., som är den skyldige. Jodi är den enda som tror att mannen är oskyldig, något hennes pojkvän har svårt att acceptera. För utöver att han är stadens borgmästare, är han också pojkens far ...
Ju längre tid som går, desto mer fascinerad blir Jodi av honom, men hon upptäcker att John bär på en fruktansvärd hemlighet. Jodi får också erfara att hemligheter kan vara lika förödande som farliga ..."
När jag började läsa boken, var jag fortfarande smått omtumlad av Justin Dares första bok som jag tyckte om. Men redan från början lyckades Dare fånga intresse och höll kvar det genom hela boken. Att kunna det är skickligt. Jag hade svårt att lägga ifrån mig boken och precis som med den förra kände jag lite svag besvikelse när jag till slut tvingades att göra det då den tog slut. Jag hade gärna läst mer av den, fast om den hade varit mycket längre hade man kanske tröttnat. Spänningen kan ju inte hållas vid liv hur länge som helst. Jag vet inte om hon gör det medvetet eller om hon bara har den förmågan, men precis som med Nora Roberts böcker, var jag så inne i berättelsen att pulsen steg och jag läste snabbare så fort något spännande hände. Jag ser upp till författare som klarar av det och inte skapar någon slags monoton känsla när man läser. Tyvärr är Henning Mankell duktig på det där med monoton stämning.
Det var samma sak med den här boken vad gäller stavfel och andra skrivfel, som man störde sig på. Men den spännande berättelsen väger upp bristerna och jag kan varmt rekommendera boken!
"Jodi Campions hemstad, Keating's Port, är en verklig idyll. En stad där alla kan känna sig trygga - men också en stad som döljer en djup tragedi.
Det börjar med att en pojke försvinner, och invånarna är säkra på att det är den mystiske nykomlingen, John T.T., som är den skyldige. Jodi är den enda som tror att mannen är oskyldig, något hennes pojkvän har svårt att acceptera. För utöver att han är stadens borgmästare, är han också pojkens far ...
Ju längre tid som går, desto mer fascinerad blir Jodi av honom, men hon upptäcker att John bär på en fruktansvärd hemlighet. Jodi får också erfara att hemligheter kan vara lika förödande som farliga ..."
När jag började läsa boken, var jag fortfarande smått omtumlad av Justin Dares första bok som jag tyckte om. Men redan från början lyckades Dare fånga intresse och höll kvar det genom hela boken. Att kunna det är skickligt. Jag hade svårt att lägga ifrån mig boken och precis som med den förra kände jag lite svag besvikelse när jag till slut tvingades att göra det då den tog slut. Jag hade gärna läst mer av den, fast om den hade varit mycket längre hade man kanske tröttnat. Spänningen kan ju inte hållas vid liv hur länge som helst. Jag vet inte om hon gör det medvetet eller om hon bara har den förmågan, men precis som med Nora Roberts böcker, var jag så inne i berättelsen att pulsen steg och jag läste snabbare så fort något spännande hände. Jag ser upp till författare som klarar av det och inte skapar någon slags monoton känsla när man läser. Tyvärr är Henning Mankell duktig på det där med monoton stämning.
Det var samma sak med den här boken vad gäller stavfel och andra skrivfel, som man störde sig på. Men den spännande berättelsen väger upp bristerna och jag kan varmt rekommendera boken!
Dagens citat:
"TV är det enda sömnpiller som man tar genom ögonen."
(Vittorio de Sica)
Ha det så bra!
Kramar
Jessie