Ödet
Efter att ha sett filmen "Wanted" när den nyligen visades på tv, kom jag att tänka på en diskussion som jag och en kompis hade i samband med att hon berättade om filmen.
Visst händer det väl att man ibland kan känna eller tänka att vissa saker var menade att hända så att det där andra kunde ske, eller så att man träffade den där speciella personen i sitt liv. Fast jag tror inte på "ödet". Inte på att allt redan är förutbestämt och att vi på så sätt inte kan styra våra egna liv. Nu minns jag inte riktigt hur min kompis formulerade sig när vi pratade om detta, men slutsatsen var att eftersom allt redan är förutbestämt har man inget ansvar för det man gör, därför att man väljer inte själv vad som ska hända. Vi bara tror att vi har egna viljor.
I mina öron är det struntprat. Klart att vi har egna viljor och att vi har ansvar för det vi gör. Fast om man skulle gå på den linjen som min kompis var inne på, då innebär det ju t.ex. att folk som mördar andra är själva bara offer för ödet och att man då ska ha medlidande för dem. Visst, det finns väl en del som kanske inte menade att döda den andre människan, men nu syftade jag inte på de förmildrande omständigheter som finns. Det jag menar är att om vi nu är styrda av ödet och inte kan göra något åt det, så ska vi acceptera att människor bryter mot lagen. De bryter ju mot den för att ödet valde att de skulle göra det. Att tänka så innebär i sin tur att totalt kaos skulle råda, men vi skulle bara kunna acceptera det eftersom folk inte styr över sina egna handlingar.
Är det bara jag, eller låter inte detta lite dumt? Givetvis kan det vara jag som har fel, men det mest logiska för mig är inte att det finns någon liten gubbe eller gumma som sitter och redan har bestämt allt som ska hända i världen. Sådana människor kallas författare, men det de styr över är bara det de själva skapat i romanerna som de har skrivit. Vad tycker du låter mest logiskt?
Visst händer det väl att man ibland kan känna eller tänka att vissa saker var menade att hända så att det där andra kunde ske, eller så att man träffade den där speciella personen i sitt liv. Fast jag tror inte på "ödet". Inte på att allt redan är förutbestämt och att vi på så sätt inte kan styra våra egna liv. Nu minns jag inte riktigt hur min kompis formulerade sig när vi pratade om detta, men slutsatsen var att eftersom allt redan är förutbestämt har man inget ansvar för det man gör, därför att man väljer inte själv vad som ska hända. Vi bara tror att vi har egna viljor.
I mina öron är det struntprat. Klart att vi har egna viljor och att vi har ansvar för det vi gör. Fast om man skulle gå på den linjen som min kompis var inne på, då innebär det ju t.ex. att folk som mördar andra är själva bara offer för ödet och att man då ska ha medlidande för dem. Visst, det finns väl en del som kanske inte menade att döda den andre människan, men nu syftade jag inte på de förmildrande omständigheter som finns. Det jag menar är att om vi nu är styrda av ödet och inte kan göra något åt det, så ska vi acceptera att människor bryter mot lagen. De bryter ju mot den för att ödet valde att de skulle göra det. Att tänka så innebär i sin tur att totalt kaos skulle råda, men vi skulle bara kunna acceptera det eftersom folk inte styr över sina egna handlingar.
Är det bara jag, eller låter inte detta lite dumt? Givetvis kan det vara jag som har fel, men det mest logiska för mig är inte att det finns någon liten gubbe eller gumma som sitter och redan har bestämt allt som ska hända i världen. Sådana människor kallas författare, men det de styr över är bara det de själva skapat i romanerna som de har skrivit. Vad tycker du låter mest logiskt?
Dagens citat:
"Kom inte för sent till det du vill komma i tid till."
(Nalle Puh)
Ha det så bra!
Kramar
Jessie