Bli bekräftad
Jag började fundera på en sak efter att ha sett senaste avsnittet av "Spartacus - Blood and Sand". Varför är man otrogen? För mig är det en onödig handling. Man är väl tillsammans med en person för att man tycker om/älskar denne? Varför ska man då gå till någon annan?
Handlar det om att man inte längre tycker om den som man är tillsammans med? Varför gör man då inte slut i så fall? Beror det (att man inte gör slut) på att man inte vill riskera att bli ensam? Om man har detta som ett argument tycker jag att det helt och hållet är egoistiskt. Man skadar ju andra människor genom ett sådant svek som otrohet är.
Det skulle också kunna vara så att man tycker om personen som man är tillsammans med, men inte attraheras av denne. Också det är ett dumt argument, för då är det bättre att vara ärlig mot den som man är tillsammans med.
Jag tror nog att det många gånger handlar om att den som är otrogen vill bli bekräftad. Personen vill nog få bekräftad att den är snygg, sexig, åtråvärd ... You name it. Finns ju de människor som får bättre självförtroende av att veta att andra (helst så många som möjligt) tycker att man är åtråvärd. Att några av dessa personer sedan har någon form av hybris och fått för sig att alla andra i världen tycker att personen är åtråvärd, snygg etc, ja, det är ju en annan historia. Men skulle det inte kunna stämma, att det handlar om bekräftelse? Inte för att det gör någon som helst skillnad, för det man gör är fortfarande ett svek och man gör illa andra människor. Jag tror på det att man gör slut med sin nuvarande partner innan man gör något med någon annan. Spelar ingen roll hur stort eller litet det är. Om man känner att man hellre vill ha någon annan, ska man först berätta det för den man är tillsammans med och göra slut. Det är det som är mest schysst.
Sen finns det givetvis undantag, i alla fall för min del. Det skulle kunna vara så att man för stunden glömmer bort allt och på något sätt rycks med. Det i sig är ingen ursäkt, men om man efter det verkligen ångrar sig och om man avbryter det man gör när man inser vad det är man håller på med, då kan jag se mellan fingrarna och förlåta. Men det beror som sagt på omständigheterna kring det hela.
Annars är otrohet för mig något elakt och själviskt. Man ska inte utsätta någon annan person för det.
Handlar det om att man inte längre tycker om den som man är tillsammans med? Varför gör man då inte slut i så fall? Beror det (att man inte gör slut) på att man inte vill riskera att bli ensam? Om man har detta som ett argument tycker jag att det helt och hållet är egoistiskt. Man skadar ju andra människor genom ett sådant svek som otrohet är.
Det skulle också kunna vara så att man tycker om personen som man är tillsammans med, men inte attraheras av denne. Också det är ett dumt argument, för då är det bättre att vara ärlig mot den som man är tillsammans med.
Jag tror nog att det många gånger handlar om att den som är otrogen vill bli bekräftad. Personen vill nog få bekräftad att den är snygg, sexig, åtråvärd ... You name it. Finns ju de människor som får bättre självförtroende av att veta att andra (helst så många som möjligt) tycker att man är åtråvärd. Att några av dessa personer sedan har någon form av hybris och fått för sig att alla andra i världen tycker att personen är åtråvärd, snygg etc, ja, det är ju en annan historia. Men skulle det inte kunna stämma, att det handlar om bekräftelse? Inte för att det gör någon som helst skillnad, för det man gör är fortfarande ett svek och man gör illa andra människor. Jag tror på det att man gör slut med sin nuvarande partner innan man gör något med någon annan. Spelar ingen roll hur stort eller litet det är. Om man känner att man hellre vill ha någon annan, ska man först berätta det för den man är tillsammans med och göra slut. Det är det som är mest schysst.
Sen finns det givetvis undantag, i alla fall för min del. Det skulle kunna vara så att man för stunden glömmer bort allt och på något sätt rycks med. Det i sig är ingen ursäkt, men om man efter det verkligen ångrar sig och om man avbryter det man gör när man inser vad det är man håller på med, då kan jag se mellan fingrarna och förlåta. Men det beror som sagt på omständigheterna kring det hela.
Annars är otrohet för mig något elakt och själviskt. Man ska inte utsätta någon annan person för det.
Dagens citat:
"Ett hus utan böcker är som en kropp utan själ."
(Marcus Tullius Cicero)
(Ps. Cicero är ett viktigt namn och viktig person inom retoriken! Ifall du ville veta. Ds)
Ha det så bra!
Kramar
Jessie