Försök till utpressning
Innan jag börjar redogöra för förhandlingen i onsdags, vill jag bara förtydliga en sak angående den där reflexvästen; jag ämnar inte att ha den när jag är ute och går i själva Åker för att andra personer ska se mig. Jag har den på mig när jag ska gå vid vägen (mest blir det till och från Läggesta) för att BILARNA ska se mig. Så, då var det utrett och jag har lagt upp bilder från Svea Hovrätt. Blev bara tre stycken och de är inte av bästa kvalitet därför att jag tog dem med min mobil.
Nu till det som inlägget ska handla om. En hovrättsförhandling skiljer sig lite från en "vanlig" tingsrättsförhandling. I hovrätten är inte vittnena närvarande och om jag inte har helt fel för mig behöver inte parterna vara närvarande heller (bara deras ombud). Varför? Jo, man har spelat in förhören i tingsrätten med parterna samt vittnen och det är dessa videoinspelningar som man sitter och ser på. Det ska ju vara samma bevisning, såvida det inte har framkommit något helt nytt som kan ge målet en helt annan utgång än i tingsrätten. I vilket fall som helst var den tilltalade på plats, men vi satt ändå och såg på förhören med målsägande (30 minuter), den tilltalade (30 minuter), och två vittnen vars vittnesförhör sammanlagt kunde vara ungefär lika långt som vart och ett av de andra två förhören. Jag minns inte riktigt. Det jag minns var att det var ganska sövande att sitta och se på det eftersom det kändes som om de hela tiden sade samma sak, men i olika formuleringar (och även till viss del i exakt samma formuleringar).
Vad handlade målet om då? Det man vet med säkerhet är att målsägande i detta målet slog den tilltalade över näsan på en fest för att den tilltalade hade haft sex med målsägandes ex-flickvän (jag blev förvirrad hur förhållandet var! I ena stunden var det hans ex, medan i andra så verkade de ha varit ihop vid just det tillfället ...). Målsägande blev dömd för misshandel. Dagen efter festen och misshandeln bestämde sig den tilltalade för att konfrontera målsägande tillsammans med en kompis och begära pengar för en trasig jacka. Sedan skiljer sig deras utsagor åt.
Målsägande säger att den tilltalade kom med en kompis (som för övrigt hade varit bästa vän med målsägande tidigare) och de uppträdde hotfullt. Först hade de sagt att de skulle ha femtusen kronor och när målsägande frågade varför, hade dne tilltalade visat upp en stor reva i jackan och sagt "därför". Den tilltalade påstod att målsägande hade slitit sönder jackan under påhoppet på festen och nu skulle han betala. Jackan tillhörde nämligen den här kompisens bror och nu ville de båda killarna försöka fixa en ny jacka innan den här brodern fick veta något, för han hade instruerat den tilltalade att inte ha sönder jackan. Målsägande påstår själv att han inte hade haft sönder jackan. Målsägande hade inga pengar och sade detta till dem. De står och tjafsar lite (jag blev även här förvirrad) och tydligen yttrar sig de båda killarna (den tilltalade och hans kompis) att målsägande ska betala för "annars ..." Vad de menade med "annars" vet han först inte riktigt, men uppfattar det som att de ska slå honom. Sedan hade de tydligen klargjort att om de inte fick pengar inom en viss tid, skulle de gå in i målsägandes lägenhet och ta saker som var värda femtusen och även ge sig på målsägande och hans pappa.
Den tilltalade säger att det inte alls gick till på det sättet. Jackan som bråket handlar om hade köpts mellan en och två veckor tidigare och var den tilltalades egen. Han hade rådgjort med sin mamma om hur han skulle göra och hon hade uppmanat honom att söka upp målsägande och försöka reda ut problemet. Eftersom han hängde med den här kompisen, beslöt de sig för att göra detta båda två. De hittade först inte var målsägande bodde, eftersom han hade flyttat och när de slutligen gjorde det åkte de dit. Kompisen ringde målsägande strax innan och sade att de behövde prata. De kom dit och den tilltalade säger att han vill ha ersättning för jackan och tydligen inser målsägande detta och säger att han ska betala. Efter en kort stund ger sig de av därifrån. Sedan ringde tydligen den här ex-flickvännen och talade om att målsägande hade frågat henne om de inte kunde dela på den här kostnaden och det gick hon med på eftersom hon kände sig delaktig i vad som hänt.
Det fanns också två vittnen, och det enda vittnen var den här kompisen. Jag minns inte hans vittnesmål exakt, men han påstod att det var han som hade ordnat detta lilla möte (man fick uppfattningen om att det var han som hade tagit initiativet till det). Det skiljer sig lite från vad den tilltalade hävdade. Den tilltalade hävdade att han själv hade pratat med målsägande, medan kompisen påstod att det var han som mest hade gjort det. Det andra vittnet, en gammal granne till målsägande, kom precis i slutet av den här diskussionen, men kunde uppfatta att de hotade målsägande.
Vad innebär detta? Jo, ord står mot ord. Tyvärr måste rätten avgöra vem som är mest trovärdig i det här fallet. Dock finns det lite som jag fastnade för. Första intrycket som jag fick av den tilltalade sade mig att han var skyldig till det brott han står åtalad för. Dumt av mig att låta utseende och attityd vara avgörande, för sådant behöver naturligtvis inte stämma. Min åsikt ändrades dock när målsägande skulle vittna. Han klarade inte av att återge vad som hänt helt självständigt, utan åklagaren var tvungen att ställa frågor så att han på det viset kunde återge vad som hänt. Naturligtvis skulle man kunna förklara det på olika sätt. Målsägande var kanske så upprörd eller nervös att det låste sig i hjärnan (det hade kunnat hända mig). Eller så berodde det på att han kanske inte riktigt mindes själv eftersom händelsen hade utspelat sig omkring ett halvår tidigare. Eller så gick det inte riktigt till på det sättet som han hävdar. En annan sak med målsägandes vittnesmål som jag reagerade för var när han nämnde varför han hade anmält den tilltalade. Tydligen hade han gjort det när han själv fick veta att den tilltalade hade anmält honom för misshandel. Då gjorde han en motanmälan i hopp om att de båda anmälningarna skulle ta ut varandra och han skulle dels slippa betala för jackan och dels slippa bli åtalad för misshandel. Det finns en möjlighet att han uttryckte sig lite fel, med tanke på sin unga ålder, men om han inte uttryckte sig fel kan man ju känna att anledningen till anmälan är lite suspekt.
Något annat som jag reagerade för var att både den tilltalade och hans kompis sade en sak i polisförhöret (strax efter händelsen) och en helt annan i tingsrätten (ett halvår efter händelsen). Båda försökte komma med att polisen måste ha missuppfattat men blev lite ställda när åklagaren påpekade att förhöret hade blivit uppläst och godkänt av respektive person. De hävdade fortfarande att det måste ha blivit något missförstånd, men att det var förhöret i tingsrätten som gällde. När åklagaren undrade ifall vittnet (kompisen) hade ljugit för polisen eller ljög i tingsrätten. Då svarade vittnet att han måste ha ljugit i polisförhöret. Det tycker jag är något att ha i åtanke, att de ändrar sig på det här sättet. Jag fastnade också för vittnets blick. Den var inte direkt ond, men den blick som han gav rätten var nästan hotfull på något sätt. Tjejen i klassen, som hade spelat mitt målsägarbiträde i rättegångsspelet, sade lite skämtsamt att det här vittnet var grunden för allt ont, med tanke på blicken.
Det andra och sista vittnet mindes inte vad som hade hänt, men när polisförhöret lästes upp för honom sade han att det mycket väl kunde stämma. Även det är anmärkningsvärt.
Domslutet kommer den 10 november klockan elva. Då får man se vad hovrätten kommit fram till. Den tilltalade blev dömd i tingsrätten för försök till utpressning. Ska bli spännande att se om hovrätten håller fast vid tingsrättens domslut. Om du är intresserad av målnumret till det här målet så att du själv kan kolla upp det, är det bara att säga till så får du det av mig.
Nu till det som inlägget ska handla om. En hovrättsförhandling skiljer sig lite från en "vanlig" tingsrättsförhandling. I hovrätten är inte vittnena närvarande och om jag inte har helt fel för mig behöver inte parterna vara närvarande heller (bara deras ombud). Varför? Jo, man har spelat in förhören i tingsrätten med parterna samt vittnen och det är dessa videoinspelningar som man sitter och ser på. Det ska ju vara samma bevisning, såvida det inte har framkommit något helt nytt som kan ge målet en helt annan utgång än i tingsrätten. I vilket fall som helst var den tilltalade på plats, men vi satt ändå och såg på förhören med målsägande (30 minuter), den tilltalade (30 minuter), och två vittnen vars vittnesförhör sammanlagt kunde vara ungefär lika långt som vart och ett av de andra två förhören. Jag minns inte riktigt. Det jag minns var att det var ganska sövande att sitta och se på det eftersom det kändes som om de hela tiden sade samma sak, men i olika formuleringar (och även till viss del i exakt samma formuleringar).
Vad handlade målet om då? Det man vet med säkerhet är att målsägande i detta målet slog den tilltalade över näsan på en fest för att den tilltalade hade haft sex med målsägandes ex-flickvän (jag blev förvirrad hur förhållandet var! I ena stunden var det hans ex, medan i andra så verkade de ha varit ihop vid just det tillfället ...). Målsägande blev dömd för misshandel. Dagen efter festen och misshandeln bestämde sig den tilltalade för att konfrontera målsägande tillsammans med en kompis och begära pengar för en trasig jacka. Sedan skiljer sig deras utsagor åt.
Målsägande säger att den tilltalade kom med en kompis (som för övrigt hade varit bästa vän med målsägande tidigare) och de uppträdde hotfullt. Först hade de sagt att de skulle ha femtusen kronor och när målsägande frågade varför, hade dne tilltalade visat upp en stor reva i jackan och sagt "därför". Den tilltalade påstod att målsägande hade slitit sönder jackan under påhoppet på festen och nu skulle han betala. Jackan tillhörde nämligen den här kompisens bror och nu ville de båda killarna försöka fixa en ny jacka innan den här brodern fick veta något, för han hade instruerat den tilltalade att inte ha sönder jackan. Målsägande påstår själv att han inte hade haft sönder jackan. Målsägande hade inga pengar och sade detta till dem. De står och tjafsar lite (jag blev även här förvirrad) och tydligen yttrar sig de båda killarna (den tilltalade och hans kompis) att målsägande ska betala för "annars ..." Vad de menade med "annars" vet han först inte riktigt, men uppfattar det som att de ska slå honom. Sedan hade de tydligen klargjort att om de inte fick pengar inom en viss tid, skulle de gå in i målsägandes lägenhet och ta saker som var värda femtusen och även ge sig på målsägande och hans pappa.
Den tilltalade säger att det inte alls gick till på det sättet. Jackan som bråket handlar om hade köpts mellan en och två veckor tidigare och var den tilltalades egen. Han hade rådgjort med sin mamma om hur han skulle göra och hon hade uppmanat honom att söka upp målsägande och försöka reda ut problemet. Eftersom han hängde med den här kompisen, beslöt de sig för att göra detta båda två. De hittade först inte var målsägande bodde, eftersom han hade flyttat och när de slutligen gjorde det åkte de dit. Kompisen ringde målsägande strax innan och sade att de behövde prata. De kom dit och den tilltalade säger att han vill ha ersättning för jackan och tydligen inser målsägande detta och säger att han ska betala. Efter en kort stund ger sig de av därifrån. Sedan ringde tydligen den här ex-flickvännen och talade om att målsägande hade frågat henne om de inte kunde dela på den här kostnaden och det gick hon med på eftersom hon kände sig delaktig i vad som hänt.
Det fanns också två vittnen, och det enda vittnen var den här kompisen. Jag minns inte hans vittnesmål exakt, men han påstod att det var han som hade ordnat detta lilla möte (man fick uppfattningen om att det var han som hade tagit initiativet till det). Det skiljer sig lite från vad den tilltalade hävdade. Den tilltalade hävdade att han själv hade pratat med målsägande, medan kompisen påstod att det var han som mest hade gjort det. Det andra vittnet, en gammal granne till målsägande, kom precis i slutet av den här diskussionen, men kunde uppfatta att de hotade målsägande.
Vad innebär detta? Jo, ord står mot ord. Tyvärr måste rätten avgöra vem som är mest trovärdig i det här fallet. Dock finns det lite som jag fastnade för. Första intrycket som jag fick av den tilltalade sade mig att han var skyldig till det brott han står åtalad för. Dumt av mig att låta utseende och attityd vara avgörande, för sådant behöver naturligtvis inte stämma. Min åsikt ändrades dock när målsägande skulle vittna. Han klarade inte av att återge vad som hänt helt självständigt, utan åklagaren var tvungen att ställa frågor så att han på det viset kunde återge vad som hänt. Naturligtvis skulle man kunna förklara det på olika sätt. Målsägande var kanske så upprörd eller nervös att det låste sig i hjärnan (det hade kunnat hända mig). Eller så berodde det på att han kanske inte riktigt mindes själv eftersom händelsen hade utspelat sig omkring ett halvår tidigare. Eller så gick det inte riktigt till på det sättet som han hävdar. En annan sak med målsägandes vittnesmål som jag reagerade för var när han nämnde varför han hade anmält den tilltalade. Tydligen hade han gjort det när han själv fick veta att den tilltalade hade anmält honom för misshandel. Då gjorde han en motanmälan i hopp om att de båda anmälningarna skulle ta ut varandra och han skulle dels slippa betala för jackan och dels slippa bli åtalad för misshandel. Det finns en möjlighet att han uttryckte sig lite fel, med tanke på sin unga ålder, men om han inte uttryckte sig fel kan man ju känna att anledningen till anmälan är lite suspekt.
Något annat som jag reagerade för var att både den tilltalade och hans kompis sade en sak i polisförhöret (strax efter händelsen) och en helt annan i tingsrätten (ett halvår efter händelsen). Båda försökte komma med att polisen måste ha missuppfattat men blev lite ställda när åklagaren påpekade att förhöret hade blivit uppläst och godkänt av respektive person. De hävdade fortfarande att det måste ha blivit något missförstånd, men att det var förhöret i tingsrätten som gällde. När åklagaren undrade ifall vittnet (kompisen) hade ljugit för polisen eller ljög i tingsrätten. Då svarade vittnet att han måste ha ljugit i polisförhöret. Det tycker jag är något att ha i åtanke, att de ändrar sig på det här sättet. Jag fastnade också för vittnets blick. Den var inte direkt ond, men den blick som han gav rätten var nästan hotfull på något sätt. Tjejen i klassen, som hade spelat mitt målsägarbiträde i rättegångsspelet, sade lite skämtsamt att det här vittnet var grunden för allt ont, med tanke på blicken.
Det andra och sista vittnet mindes inte vad som hade hänt, men när polisförhöret lästes upp för honom sade han att det mycket väl kunde stämma. Även det är anmärkningsvärt.
Domslutet kommer den 10 november klockan elva. Då får man se vad hovrätten kommit fram till. Den tilltalade blev dömd i tingsrätten för försök till utpressning. Ska bli spännande att se om hovrätten håller fast vid tingsrättens domslut. Om du är intresserad av målnumret till det här målet så att du själv kan kolla upp det, är det bara att säga till så får du det av mig.
Dagens citat:
"Datorer gör det enklare att göra en massa saker, men de flesta saker de förenklar behövs inte göras alls."
(Andy Rooney)
Ha det så bra!
Utpressande kramar
Jessie