Ätstörningar - del 2
Jag fortsätter härmed att citera boken "Pang på rödbetan - matglädje och måbra-kickar för unga";
"Ätstörningar är ovanligt bland killar. Tjejer vänder oftare problemen inåt än killar och skadar sig själva mer än killar, som generellt vänder sig mer utåt i aggressivitet.
De som drabbas av ätstörningar är oftast duktiga, högpresterande tjejer. De är inte typen som skriker eller gormar, de är inga <<rebelltöser>>, utan visar inte sina känslor.Många är kreativa och känsliga. Tjejer med ätstörningar är oftast missnöjda med sin prestation och sätter varje dag ribban för högt för att de ska kunna nå upp till den. De har höga krav på hur de ska se ut och är inte nöjda med sina kroppar. Det kan räcka med ett förfluget ord till en tjej i riskzonen om hur hon ser ut för att utlösa sjukdomen.
När kroppen blir underviktig och lider vrist på viktiga enzymer och hormoner slår hjärnans varningssystem till. I början leder detta till en kick, ett slags rus. Därför kan det vara svårt att börja äta. Hungerskänslorna försvinner också snabbt.
När man är kraftigt underviktig och har ett BMI (se förklaring längre ned i texten) under 18 fungerar inte mycket som det ska i kroppen. Man fryser, många av ens nervfunktioner har slutat att fungera, mensen försvinner. När hormonproduktionen blir störd av svälten kalkas även ens skelett ur, vilket kan ge stora problem när man blir äldre.
Om du som läser detta känner att du själv har problem med maten ska du stämma av din uppfattning med människor i din omgivning som du litar på. Fråga dem om de tycker att du fått kortare stubin, tappat vikt, om de tycker att du är fixerad vid mat och är oroligare än normalt. Om svaren pekar på att du har en ätstörning ska du direkt ta kontakt med din skolsköterska. Även om svaren blir nekande och du själv känner att du har problem ska du givetvis söka hjälp. Går du inte längre i skolan ska du söka hjälp inom den psykiatriska öppenvården i din kommun. Titta efter telefonnummer i de blå sidorna i telefonkatalogen.
Misstänker du att din kompis har ätstörningar ska du inte dra dig för att fråga henne. Sätt dig i lugn och ro och berätta att du är orolig för henne och att du undrar om det är något du kan hjälpa henne med. Vill du inte fråga henne själv kan du be en vuxen som hon känner och som du litar på.
Om du får ett jakande svar kan du erbjuda dig att söka hjälp tillsammans med henne hos skolsköterskan eller inom psykiatrin. Skulle det inte fungera att få hjälp via din skolsköterska kan du vända dig till din familjeläkare. Det är oerhört viktigt att söka professionell hjälp så snabbt som möjligt!
Skolsköterskan rådgör med skolläkaren och skickar remiss till den vård för ätstörningar som finns i ditt område. Vården består av, om tjejen i fråga inte är i så dåligt skick att hon måste läggas in, av terapisamtal och av att man får lära sig att äta rätt och regelbundet. Vården kan ges allt från varje dag till 1 gång i veckan/1 gång varannan vecka. Det finns anorexivård i landstingens regi och även privata alternativ."
"Fakta i texten kommer främst från en intervju med överläkare Ola Raphael på AnorexiCenter i Malmö, men även från Läkemedelsboken från Apoteket och från Folkhälsoinstitutets <<Ett liv av vikt - fem år senare>>."
Nästa gång kommer jag att citera resten av texten. Jag insåg att det skulle bli för mycket att skriva allt idag. Jag skulle bara vilja kommentera några saker. BMI, som nämns i texten, ska man ta med en nya salt. Man har kommit fram till att BMI inte är så tillförlitligt som man tidigare har trott. Jag har en artikel som jag nästa gång kan lägga upp där man får ett alternativ till BMI. Det är också fortfarande så att även killar kan drabbas av ätstörningar, trots att texten väljer att fokusera på tjejer. Ätstörningar innebär inte bara att man blir underviktig, utan att hetsäta är också en form av ätstörning och det leder vanligtvis till att man blir överviktig. Man får med andra ord även ta med det i beräkningarna när man talar om ätstörningar och inte bara snöa in på att det innebär att man blir underviktig.
"Ätstörningar är ovanligt bland killar. Tjejer vänder oftare problemen inåt än killar och skadar sig själva mer än killar, som generellt vänder sig mer utåt i aggressivitet.
De som drabbas av ätstörningar är oftast duktiga, högpresterande tjejer. De är inte typen som skriker eller gormar, de är inga <<rebelltöser>>, utan visar inte sina känslor.Många är kreativa och känsliga. Tjejer med ätstörningar är oftast missnöjda med sin prestation och sätter varje dag ribban för högt för att de ska kunna nå upp till den. De har höga krav på hur de ska se ut och är inte nöjda med sina kroppar. Det kan räcka med ett förfluget ord till en tjej i riskzonen om hur hon ser ut för att utlösa sjukdomen.
När kroppen blir underviktig och lider vrist på viktiga enzymer och hormoner slår hjärnans varningssystem till. I början leder detta till en kick, ett slags rus. Därför kan det vara svårt att börja äta. Hungerskänslorna försvinner också snabbt.
När man är kraftigt underviktig och har ett BMI (se förklaring längre ned i texten) under 18 fungerar inte mycket som det ska i kroppen. Man fryser, många av ens nervfunktioner har slutat att fungera, mensen försvinner. När hormonproduktionen blir störd av svälten kalkas även ens skelett ur, vilket kan ge stora problem när man blir äldre.
Om du som läser detta känner att du själv har problem med maten ska du stämma av din uppfattning med människor i din omgivning som du litar på. Fråga dem om de tycker att du fått kortare stubin, tappat vikt, om de tycker att du är fixerad vid mat och är oroligare än normalt. Om svaren pekar på att du har en ätstörning ska du direkt ta kontakt med din skolsköterska. Även om svaren blir nekande och du själv känner att du har problem ska du givetvis söka hjälp. Går du inte längre i skolan ska du söka hjälp inom den psykiatriska öppenvården i din kommun. Titta efter telefonnummer i de blå sidorna i telefonkatalogen.
Misstänker du att din kompis har ätstörningar ska du inte dra dig för att fråga henne. Sätt dig i lugn och ro och berätta att du är orolig för henne och att du undrar om det är något du kan hjälpa henne med. Vill du inte fråga henne själv kan du be en vuxen som hon känner och som du litar på.
Om du får ett jakande svar kan du erbjuda dig att söka hjälp tillsammans med henne hos skolsköterskan eller inom psykiatrin. Skulle det inte fungera att få hjälp via din skolsköterska kan du vända dig till din familjeläkare. Det är oerhört viktigt att söka professionell hjälp så snabbt som möjligt!
Skolsköterskan rådgör med skolläkaren och skickar remiss till den vård för ätstörningar som finns i ditt område. Vården består av, om tjejen i fråga inte är i så dåligt skick att hon måste läggas in, av terapisamtal och av att man får lära sig att äta rätt och regelbundet. Vården kan ges allt från varje dag till 1 gång i veckan/1 gång varannan vecka. Det finns anorexivård i landstingens regi och även privata alternativ."
"Fakta i texten kommer främst från en intervju med överläkare Ola Raphael på AnorexiCenter i Malmö, men även från Läkemedelsboken från Apoteket och från Folkhälsoinstitutets <<Ett liv av vikt - fem år senare>>."
Nästa gång kommer jag att citera resten av texten. Jag insåg att det skulle bli för mycket att skriva allt idag. Jag skulle bara vilja kommentera några saker. BMI, som nämns i texten, ska man ta med en nya salt. Man har kommit fram till att BMI inte är så tillförlitligt som man tidigare har trott. Jag har en artikel som jag nästa gång kan lägga upp där man får ett alternativ till BMI. Det är också fortfarande så att även killar kan drabbas av ätstörningar, trots att texten väljer att fokusera på tjejer. Ätstörningar innebär inte bara att man blir underviktig, utan att hetsäta är också en form av ätstörning och det leder vanligtvis till att man blir överviktig. Man får med andra ord även ta med det i beräkningarna när man talar om ätstörningar och inte bara snöa in på att det innebär att man blir underviktig.
Dagens citat:
"Om jag någon gång ser en leende joggare ska jag överväga saken."
(Joan Rivers)
Ha det så bra!
Kramar
Jessie