Saknar så att det gör ont
Ikväll är ingen direkt rolig kväll. Idag vid halv tre körde min fästman till jobbet trots att han är ledig idag. Anledningen var att hans chef någon gång i veckan frågat om han ville följa med på ett informationsmöte om slakteri ... Eller något. Jag minns inte exakt vad det var han sade. Men borta är han ikväll i vilket fall som helst och kommer inte vara hemma förrän i natt. Det som gör det allra mest jobbigt att han är borta är att i morgon åker jag till Malmö och kommer vara borta hela helgen (kommer hem på söndag). Nästa torsdag ska fästmannen iväg till någon träff som har med jobbet att göra och på fredagen (dagen efter) åker han upp till Dalarna för att hjälpa till med flytt och kommer inte hem förrän på söndagen. Sedan den 19 - 20 oktober åker han bort på en träff med kursen som han ska börja på i morgon och den 26 oktober ska jag på klassträff på skolan. Med andra ord kommer vi vara borta från varandra väldigt mycket nu under bara en månad!
Fast det är inte själva faktumet att han är borta och att jag är själv som är jobbigt. Nej, jag saknar honom grymt mycket och skulle vilja ha honom hos mig nu. Ligga bredvid honom eller bara känna hans hud och doft. Man skulle kunna tro att vi borde vara vana nu. I nästan ett helt år bodde vi ifrån varandra och jag har åkt till Malmö med jämna mellanrum. Men jag har inte vant mig. Det är lika jobbigt att vara ifrån honom varje gång eftersom jag älskar honom över allt annat. Fast jag får väl tänka så som han sade innan han åkte iväg; vi kommer ha hela livet framför oss, så vad gör några dagar ifrån varandra nu trots att det är svårt? Han har rätt. Vi kommer ha hela livet tillsammans. Trots det vill jag ändå ha honom här hos mig nu. Längtar verkligen tills han kommer hem. Ångrar mig lite att jag ska åka i morgon.
Jag satt och lyssnade på Spotify när jag tänkte som mest på hur mycket jag saknar honom och då spelades den här låten. Den är från min favoritfilm "Titanic". Kanske är jag ovanligt känslosam, men saknaden blev inte mindre av att höra den;
Fast det är inte själva faktumet att han är borta och att jag är själv som är jobbigt. Nej, jag saknar honom grymt mycket och skulle vilja ha honom hos mig nu. Ligga bredvid honom eller bara känna hans hud och doft. Man skulle kunna tro att vi borde vara vana nu. I nästan ett helt år bodde vi ifrån varandra och jag har åkt till Malmö med jämna mellanrum. Men jag har inte vant mig. Det är lika jobbigt att vara ifrån honom varje gång eftersom jag älskar honom över allt annat. Fast jag får väl tänka så som han sade innan han åkte iväg; vi kommer ha hela livet framför oss, så vad gör några dagar ifrån varandra nu trots att det är svårt? Han har rätt. Vi kommer ha hela livet tillsammans. Trots det vill jag ändå ha honom här hos mig nu. Längtar verkligen tills han kommer hem. Ångrar mig lite att jag ska åka i morgon.
Jag satt och lyssnade på Spotify när jag tänkte som mest på hur mycket jag saknar honom och då spelades den här låten. Den är från min favoritfilm "Titanic". Kanske är jag ovanligt känslosam, men saknaden blev inte mindre av att höra den;
Dagens citat:
"Kärleken involverar alla sinnen - också det sjätte."
(Okänd)
Ha det så bra!
Kramar
Jessie