Det är roligt att krossa folk

Ja det är faktiskt kul att krossa folk! Biggrin Igår på lektionen fick vi en uppgift av läraren som gick ut på att vi skulle vara två och två (min grupp var dock tre eftersom det blev en "över") och skulle tillsammans skriva ett avtal. Ena parten skulle vara försäljningschef på ett svenskt företag medan andra parten skulle vara ett danskt företag som var kund till det svenska. Jag och en rolig tjej i klassen var försäljningschefer på det svenska företaget och i våra instruktioner stod det att vi fått i uppgift av den danska kunden att hitta en ersättningsskärmaskin till deras maskinpark och att vi hittat en i Polen för 850.000 SEK. Nu skulle vi förhandla om ett avtal och vi fick inte sälja den för mindre än 1.200.000 SEK, men med tanke på att vår lön var baserad på provision skulle vi försöka se till att få ut så mycket som möjligt av det. Vi skulle också tänka på att göra kunden nöjd så garantier etc var vi fria att göra som vi ville med. Något leasing-avtal fick vi absolut inte teckna. Det vi inte visste om den andra parten var att hon (som det var i vårt fall) skulle se till att köpa maskinen för 1.000.000 SEK, plus/minus 25%. Helst skulle hon få till ett leasing-avtal.

Det blev en rolig förhandling. Vi kom överens om en del saker (vi skulle stå för leverans, montering och när vi såg att maskinen funkade skulle risken övergå på kunden, fast vi skulle underhålla den och reparera den i åtta år som vi till slut kom fram till) men andra diskuterade vi ganska mycket. Eftersom vi i våra instruktioner inte fick sälja maskinen för mindre än 1.200.000 SEK gav vi vårt första bud på 2.225.000 SEK. Vi visste att vår motpart skulle pruta ned det, och det var det som var tanken med vårt utgångspris. Hon ville absolut ha ett leasing-avtal, men vi stod på oss att det inte gick. Jag sade att jag gärna hade gjort det för henne, men jag fick inte. Den andra tjejen som var vår motpart började skratta då.

Vad kom vi fram till? Jo, maskinen skulle säljas för 1.900.000 SEK, men eftersom vi var schyssta fick hon betala en handpenning på 1.400.000 SEK och en faktura på 30 dagar för resterande belopp. Visst är vi elaka? Wink Biggrin Det visade sig sen när hela klassen samlades igen att hon hade varit den som fått betala mest för maskinen. Det var kul. Att sitta och förhandla. Vi skrev inte något riktigt avtal, men jag kom på sen när jag var på väg till Stockholm C för att ta tåget hem, att i trean på gymnasiet hade vi fått i uppgift på ett prov att skriva ett avtal mellan två parter. I trean läste vi ju affärsjuridik, men vår lärare gjorde egentligen fel. Han gav efter när resten av klassen ville veta vad som kom på provet så att de slapp plugga allt, så han berättade bl.a. att vi skulle skriva ett avtal på provet. Det var därför som jag  hade pluggat in hur ett sådant såg ut. Men även det var kul, trots att jag egentligen tycker mest om straffrätt.

Ja, det var det som var dagens inlägg. Jag ska återgå till pannkakorna som jag håller på att grädda. Valde att ha DOTEN i köket så att jag kunde roa mig med något eftersom det tar id att grädda runt 20 pannkakor, plus att det är ganska tråkigt att bara stå vid spisen. Utan att göra något annat menar jag. Fast innan jag avslutar helt för idag tänkte jag låta dig få chansen att höra en låt som jag gillar. Kanske inte själva innebörden av låttexten, men låten som helhet är bra. Fast nu blev jag osäker på om sångaren/gruppen heter Shoeshine eller Choo Chine, men låten heter i alla fall "Running Out of Things To Say".





 



Dagens citat:

"En populär författare skriver vad folk tänker. Ett geni inbjuder dem till att tänka något annat."
(Okänd)

Ha det så bra!
Krossande kramar
Jessie