Krafs, krafs ...

Vet du vad som är jobbigt? Antingen att man inte kan somna för att fästmannens katter bestämt sig för att de ska krafsa sig till Kina genom kattlådan just då, eller att man vaknar av samma orsak. Det är inte särskilt kul. Men jag ska egentligen inte klaga, för jag tycker ju om dem då de oftast är snälla och söta. Man känner sig ibland som en småbarnsförälder som håller på att uppfostra sina två småbarn. Nu är de uppfostrade (även om de inte lyder), men det finns tillfällen då man ständigt måste hålla ett öga på dem. Men som jag sade så är de oftast snälla och söta.

Hankatten håller mig sällskap i sängen vissa morgnar när jag kryper ned en extra gång efter det att fästmannen åkt till jobbet (då förutsätter det givetvis att jag är ledig för att kunna göra det, eller i alla fall börjar sent). Honkatten gör mig sällskap ganska ofta när jag går runt i lägenheten och hittar på olika saker. Så jag tycker om dem, tro inget annat. Det är bara det där med att de ska krafsa sig till Kina när man inte har lust eller ork att lyssna på denna symfoni. Varför kan de inte välja andra dagar till att göra det på?

Hade tänkt att avsluta dagens inlägg med en låt från filmen "Avatar". Ja, jag gillar den filmen och musiken är så otroligt bra. James Horners musik (i alla fall i "Titanic", "Avatar", "Höstlegender" och "The perfect storm") är bra. Varje gång jag hör just den här låten blir jag alltid sugen på att se filmen, men jag spar mig i alla fall lite till. Den är bra, men om man ser den för många gånger kommer man bara att tröttna på den. Varsågod och njut.







Dagens citat:

"Kärlek handlar om att ständigt förlåta - och bli förlåten."
(Okänd)

Ha det så bra!
Krafsande kramar
Jessie