Var tog skräcken vägen?

Jag minns första gången som jag blev bekant med "Resident Evil". Tja, jag minns det inte exakt men jag minns att jag och min syster följde med en barndomskompis till en av hans vänner och att killarna då satt och spelade detta på Playstation. Vad kan jag ha varit? Inte mer än tio år tror jag. Jag kommer ihåg hur jag tyckte att spelet var hemskt och lite läskigt med alla ljuden och att man fick se alla zombier som kom gående och attackerade. Det var lite läbbigt för mig. Vår kompis var ganska stolt över att han (som är två år äldre än mig) spelade ett spel som det var artonårsgräns på.

Nästa gång jag kom i kontakt med "Resident Evil" var när jag var på en födelsedagsfest hemma hos en kompis. Jag var ... Jag måste ha varit fjorton eller femton år, men jag minns inte exakt. Jag och min kompis umgicks mer när jag var fjorton eftersom vi gick på samma skola då. Året efter började hon på gymnasiet och då träffades vi mer sällan. Fast det kan i och för sig ha varit då, när jag var femton, för de som var på festen gick ju i hennes gymnasieklass. Hur som helst, vi diskuterade vilken film vi skulle se och då bestämde killarna att vi skulle se "Resident Evil: Apocalypse". Om du inte vet det så är det andra filmen i "Resident evil"-filmserien. Jag hade såklart inte sett första filmen, men trodde inte att det kunde vara särskilt svårt att hänga med eftersom jag ändå kände till spelen. Det var inte väldigt svårt att hänga med. Vad jag minns från den kvällen är att jag tyckte väldigt synd om hundarna. Jag minns också obehaget av att gå till busshållplatsen efteråt, när festen avslutats (vilket gjordes efter filmens slut). Den här tjejen bodde inne i stan vid en massa gränder och det var dessa jag gick förbi på väg till bussen hem. Givetvis visste jag att det inte fanns några zombies som skulle dyka upp och äta upp mig, men alla olika ljud som förekom plus att vi nyss sett en ganska läbbig film, fick mitt huvud att börja dikta upp olika hemska scenarion. Typiskt mig! Jag halvsprang till bussen.

I fredags var jag och min fästman på bio i Strängnäs och såg "Resident Evil: Afterlife 3D" (det är den fjärde filmen ifall du undrar). Det var tänkt att vi skulle se  den med en bekant till oss, men eftersom han ville sitta längst fram (första raden) och vi ville sitta längre bak, blev det att vi satt på olika platser i biografen. Jag är väldigt besviken på de två senaste filmerna om T-viruset. Från början var det en rysare, men nu är det i stort sett en renodlad action. Jag ska berömma anslaget till filmen, det vill säga den delen precis i början innan filmen riktigt kommer igång. Musiken som de hade valt där var bra och jag gillade uppbyggnaden av anslaget. Att även de har valt att göra filmen i 3D känns ganska ... tråkigt (?) för mig. Ja, jag har redan tröttnat på att alla filmer som kommer nu är i 3D. Men visst, jag ska erkänna att formatet gjorde filmen snygg att se på (även om jag blev trött i ögonen redan från början). Fast "Avatar" var ännu snyggare i 3D, för då var filmen skarpare. Nu i "Resident Evil" var den emellanåt lite suddigt, så det var ju synd. Dock håller jag fast vid att den störta besvikelsen med filmen är att det läskiga är borta och kvar är tråkig action.

Ett gott skratt fick jag vid ett par tillfällen i filmen. Först, när jag läste vilka skådespelare som var med i filmen och sedan när denne väl uppenbarade sig. Om jag säger Michael Scofield - vad säger du då? Ja, Wentworth Miller är med i filmen och om du har sett "Prison Break" precis som jag, tror jag nog att du kommer att tycka att hans entré i filmen är väldigt passande. Det tyckte i alla fall jag.

Vad kan jag säga mer? Jo, barn borde inte gå på bio om de inte har vett att vara tysta. Framför mig och min älskling satt det tre tonårspojkar som pratade högt genom hela filmen. Jag var så irriterad att jag mot slutet ilsket körde båda mina knän i stolsryggen på killen som satt framför mig. Förmodligen märkte han av det, för han satt och ålade sig emellanåt och sneglade bak minst en gång. Det struntade jag blankt i, utan fortsatte att ha mina knän parkerade där. Dock blev de inte tystare av det. Så här i efterhand inser jag att jag borde ha sagt till dem (precis som jag gjorde med de två tjejer som satt bredvid mig och en kompis när vi var och såg på tredje "Pirates of the Carribean"-filmen på bio) och tanken slog mig, men jag orkade helt enkelt inte bråka. Fast nästa gång gör jag det om det behövs. Har inte deras mammor lärt dem att man är tyst i en biosalong och om man måste prata så gör man det viskandes? Tydligen inte. Dagens ungdom alltså ... Det var bättre när jag var ung! WinkBiggrin


Dagens citat:

"Bästa sättet att undvika ett problem är att lösa det."
(Brendan Francis)

Ha det så bra!
Kramar
Jessie