Daisypath Anniversary tickers

Chans eller risk?

Till att börja med vill jag bara klargöra att när jag säger att jag är lite av en språkpolis påstår jag inte att jag skriver perfekt svenska. Långt ifrån. Däremot reagerar jag tämligen starkt på felanvändningar eller liknande när det gäller vissa svenska skrivprinciper (om du förstår vad jag menar?). Så om du upptäcker att min svenska fallerar, är jag väldigt tacksam om jag får veta det. Smile

Nu till ämnet. Jag har upptäckt att många tycks ha problem när det kommer till användningen av begreppen "chans" och "risk". En konsekvens som följer av felanvändningen är att det man säger kan få en helt annan innebörd än vad man själv avsåg.

Gul ros

"Chans" har positiv innebörd och används alltså när man pratar om sådant som man vill ska hända eller vill ha.
  • Exempel: "Det finns en chans att jag får jobbet!"
  • Men inte: "Chansen finns att planet kraschar i ovädret." (Såvida man inte vill att det ska störta, men så ondskefull är du väl ändå inte?)

"Risk" har negativ innebörd och används alltså när man pratar om sådant som man inte vill ska hända eller inte vill ha.
  • Exempel: "Det finns en risk att det blir regn." (Om man hellre vill ha sol.)
  • Men inte: "Risken finns att hon svarar 'ja' när jag friar till henne." (Nu betyder meningen att man inte vill att hon ska svara "ja", men då skulle man väl inte fria?!)

Med detta hoppas jag att jag har tydliggjort hur och när begreppen ska användas.


Dagens citat:

"What more can man require than love, sir?"
(Johnny Depp och Alan Rickman - Pretty Women)

Ha det så bra!
Chansande och riskabla kramar
Jessie

Sluta gnäll och gör något åt det!

Jag har på sista tiden gnällt om att mina studier tar upp större delen av min tid, vilket leder till att mitt skrivande har kommit i kläm. Eftersom jag älskar att skriva, har jag inte riktigt känt mig hel. För att inte tala om det abstinensbesvär som jag har känt! Det riktigt kliar i fingrarna på mig. Därför är det tur att jag har lyckats ta mig tid att skriva här på bloggen, för genom bloggen har jag fått lite utlopp för mitt skrivande, även om det inte riktigt är samma sorts skrivande. Men nu har jag tröttnat på mitt eget gnäll och att tycka synd om mig och därför har jag bestämt mig för en comeback.

Nu när studierna börjar lätta en smula, tänker jag ta mig tid att arbeta med en novellsamling som senare kommer vara tillgänglig på Kapitel1. Visserligen skulle jag kunna lägga upp den på en gång och arbeta med den samtidigt som den är tillgänglig för alla, men jag känner mig inte riktigt bekväm med den tanken och av den anledningen kommer novellsamlingen (som hädanefter kommer kallas för ”ADK”) inte finnas på Kapitel1 förrän jag har fått ihop den hyfsat.

”ADK” kommer inte innehålla mina samtliga noveller. En anledning är att många av novellerna som jag har skrivit är rent ut sagt värdelösa och riktigt pinsamma att läsa. Den största orsaken till det är att de allra flesta noveller som jag har skrivit, skrev under mina två första gymnasieår och då var jag fortfarande i en fas där jag inte riktigt hade utvecklat mitt skrivande. Fast jag påstår inte att jag är färdigutvecklad nu, eller att jag skriver perfekt (för jag skriver långt ifrån perfekt), men nu är jag i alla fall säkrare i mitt skrivande och jag har en stil. Så nej, ”ADK” kommer inte vara en samlingsplats för mitt misslyckande. Däremot kommer jag att dels välja ut vissa av de bättre skrivna texterna, dels skriva nya noveller. Mitt urval och skapande kommer att ske utifrån det tema som jag har bestämt att ”ADK” ska ha, nämligen känslor.

Block

Mitt mål med ”ADK” är att gestalta olika känslor och till en början har jag bestämt mig för att tio noveller bör räcka. Om jag senare skulle ångra mig kan jag säkert vara flexibel och utöka mitt nu bestämda antal. Fast när jag satt och planerade vilka noveller som ska vara med, insåg jag att de allra flesta noveller som jag hittills har skrivit, handlar på något sätt om kärlek. Därför ska jag försöka undvika att skriva de nya novellerna med samma budskap. Vi får se hur det går.

En av mina djupt inrotade principer som jag har är att aldrig ändra innehållsmässigt i mina noveller. Rena språkändringar utgör undantag. Emellanåt sitter jag och språkgranskar mina äldre noveller (i syfte att sedan lägga upp dem på Kapitel1) eftersom jag har grymt mycket satsradningar i vissa noveller. Det slutade jag emellertid med efter att min klassföreståndare, som även var min svensk- och engelsklärare, på gymnasiet gjort mig uppmärksam på detta språkliga haltande och efter det försöker jag undvika det (för att citera Buffy ur ett avsnitt från ”Buffy the vampire slayer”) ”because it's wrong!” (det är roligare när man ser avsnittet, för nu saknar uttalandet sin kontext.) Visserligen händer det också att jag kan ändra i novellerna när jag skriver in dem i datorn vid de tillfällen då jag har skrivit novellerna för hand. Men det beror på att i mina ögon anses inte berättelserna vara färdiga förrän de har kommit in i datorn. Efter att de har gjort det, ändrar jag inte i dem. Dock tänker jag med ”ADK” frånträda den principen och kommer att ändra efter eget tycke i de noveller som väljs ut att få en plats i ”ADK”. Funderar på att förlänga vissa. Men med tanke på att jag är lite galen, kommer jag spara den ursprungliga versionen också. Sentimental? Det är jag säkert.

Nu har jag fått det sagt. Vad som återstår är att sätta igång med arbetet (när jag inte har studier att fokusera på). I huvudet bråkar en mängd idéer och jag är ordentligt otålig och ivrig inför min uppgift. Jag lovar att hålla dig uppdaterad.


Dagens citat:

"Pengar är som gödsel, till ingen nytta om de inte blir spridda."
(Francis Bacon)

Ha det så bra!
Novelliga kramar
Jessie

Sweeney Todd

När jag var yngre uppskattade jag inte musikaler särskilt mycket, utan tyckte att det kändes löjligt när personerna i filmen plötsligt fick för sig att brista ut i sång. Vid de tillfällena satt jag och vred på mig och önskade att musikscenen skulle ta slut. Däremot gillade jag Disneyfilmernas musikalinslag när jag var barn och nu när jag är äldre har jag inget emot sånguppvisningar - så länge de som sjunger verkligen kan sjunga.

Det var inte för musikalens skull som jag ville se "Sweeney Todd - The demon barber of Fleet Street" när den kom på bio 2007. Nej, det var för att Johnny Depp skulle spela huvudrollen som Mr Sweeney Todd och trots att han tydligen beter sig som ett svin, tycker jag att han är en bra skådespelare. Min syster gjorde mig sällskap fastän hon inte var så intresserad av filmen. Jag hade faktiskt glömt bort att det skulle vara en musikal, fram till det att ena skådespelaren tog sin första ton.

Mitt starkaste minne av filmen var popcornen. Inte för att jag är besatt av den sortens snacks (jag är däremot en chipsoman - vilket innebär att jag är beroende av chips och i stort sett äter alla chipssorter), utan snarare för att jag och min syster testade en av de smaksatta salterna. Jag minns inte vilken sort vi valde då, men jag kommer ihåg att det fanns saltsmaken "caramel". Det saltet som våra stackars popcorn fick bekanta sig med smakade inte gott. Eftersom jag är en till naturen skämtsam person som skojar i tid och otid, gjorde jag grimaser varje gång jag åt popcornen. Om det var en utan salt log jag med hela ansiktet och om det var en med salt gjorde jag en nästan överdriven äcklad min. Syrran som gillade saltet satt i stolen bredvid och skrattade åt mina miner.

Sweeney Todd

Filmen handlar hur som helst om en barberare som efter många år återvänder till 1800-talets London och är otroligt hämndlysten. I blickfånget har han endast en man och tillsammans med köttpajsbagaren och köttpajsförsäljerskan Mrs Lovett kommer han på hur han ska få sin hämnd. Tills det rätta ögonblicket kommer arbetar han som barberare, fast han är inte som vilken barberare som helst. Kött är en bristvara men med Mr Todds hjälp går plötsligt Mrs Lovetts pajförsäljning otroligt bra. Näste man till rakning!

Blodet sprutar ganska hejvilt i filmen, men eftersom man tydligt ser att det inte är äkta utgör det inte ett så stort problem för mig. Ja, jag är känslig när det kommer till blod och inälvor o.s.v. Trots filmblodets kvalitet är detta en otroligt bra film med riktigt förträffliga skådespelarprestationer. Innan jag såg Tim Burtons film visste jag inte att Johnny Depp kunde sjunga, men det kan han! Tydligen var han med i lite olika band, så det är egentligen inte så konstigt. Något annat förvånande är att även Alan Rickman (professor Snape i Harry Potter-filmerna) kan sjunga! Och dessutom ler han vid ett tillfälle. Ja, jag vet! Visst håller man på att svimma när man hör att han faktiskt kan le? Bortsett från skönsjungeriet har filmen också humor. En av mina favoritscener är bröllopsscenen i låten "By the sea". Johnny Depp vet verkligen hur man ser likgiltigt förtvivlad ut! *ler stort* För att citera filmfodralet: "Det är en saga som har allt: blod, mysterier, romantik, kvickhet, medryckande musik och häpnadsväckande scenarier."

Mitt betyg blev 4 av 5 och jag anser att filmen absolut är sevärd! Men jag varnar dig. Musiken kan bli ett beroende. Det har det blivit för mig WinkBiggrin



Dagens citat:

"Plagiat är den uppriktigaste formen av smicker."
(Kim Loughran)

Ha det så bra!
Sjungande kramar
Jessie

Höna, vad döljer du för mig?

Inför påsk var jag och älsklingen på jakt efter äggkoppar då vi aldrig fick tag på några förra året. Därför var vi snabba i år när vi såg att "Karlsson" i Strängnäs skulle sälja äggkoppar föreställande hönor. Glada körde vi sedan hem med en stor höna, fyra äggkoppar samt ett salt- och ett pepparkar.

Höna

Glädjen förbyttes mot besvikelse och småirritation när jag väl stod och diskade våra små hönor. Kammens röda färg, och även all annan färg på fjäderfäna, visade sig vara ditsatt plast som försvann när man rörde vid dem. Jag kan säga så mycket som att hönorna numer är ... tilltufsade. Jag har testat att måla de röda och svarta områdena med röd och svart permanent färg. Får se om det håller. Måste finna en permanent orange färg också, för jag tänker inte acceptera att de ser ut som "Gud, kom och hjälp mig".

Den stora hönan tyckte jag i alla fall var lite rolig. Det är nämligen så att den är delad ungefär på mitten (kan man väl säga?) så att hönans underdel utgör en skål medan överdelen utgör lock. Om det inte hade varit för att jag inte litar på kisarna hade vi kunnat haft hönan framme under natten. Men med tanke på hur nyfikna och vilda de är finns risken att de börjar stryka sig mot hönan och följden kan bli att stackars hönans överdel går i tusen bitar. Det vill inte jag riskera. Hellre en hel höna på bordet än tusen bitar lite överallt.

Hönsaskål
Vår fina hönsaskål!



Dagens citat:

"Förändra sig kan ingen - men bättra sig kan alla."
(Ernst von Feuchtersleben)

Ha det så bra!
Hönsakramar
Jessie

Att tala samma språk, men ändå inte

Har du någonsin varit med om att du och den person som du talar med, talar samma språk fast samtidigt tycks ni tala olika språk?

Jag är bekant med en sådan person (vi kan kalla denne för X) och trots att man pratar lättbegriplig svenska med X, är det som om man ändå inte talar samma språk som X. Man skulle kunna tro att olika dialekter är ett problem (har själv varit i en sådan situation en gång, då jag träffade en kompis från Blekinge första gången. Jag satt i stort sett bara och nickade och sade "mm" eftersom jag inte riktigt förstod vad kompisen sade och jag tyckte att det var för pinsamt att erkänna det) men det är det inte. Alltså kan vi utesluta den faktorn.

Det jag menar med att vi verkar tala olika språk trots att båda talar svenska är att X inte verkar förstå mig och andra. När jag t.ex. försöker förklara något som X frågat om, får jag till svar "Jo, jag förstår det, men ..." och så kommer exakt samma fråga igen. Det spelar ingen roll om man omformulerar sig eller om man försöker vara extra tydlig, för man får samma svar hela tiden tills X äntligen förstår och tills den punkten nås, kan det dröja ett ganska bra tag. Detta problem uppstår inte endast när jag och X pratar, utan även när X pratar med andra.

Åkers kyrkogård
Bild på kyrkogården vid Åkers kyrka

Eftersom X, precis som jag, är född och uppvuxen i Sverige har vi exakt samma språkliga förutsättningar bortsett från en liten detalj. X är äldre än mig. Jag använder inga ungdomsuttryck (i så fall förklarar jag dem) eller liknande och därför bör man ha anledning att tycka att vi borde förstå varandra. Men icke.

Likadant är det om vi är några stycken som sitter och diskuterar, varav X är en av deltagarna. Vi kan sitta och prata om något och alla tycks hänga med. Fast efter en stund, när vi "för länge sedan" har bytt ämne, brukar X oftast upprepa det vi redan sagt och tror att X själv har kommit på eller kommit fram till det. Då förklarar vi så vänligt vi kan att vi redan sagt och avverkat det där. Till svar får man som oftast att X antingen är trött och därför inte hänger med, eller någon annan bortförklaring. Ja, jag säger bortförklaring därför att jag anser att sådant kan vara en förklaring om det händer någon enstaka gång ibland (det vet jag av egen erfarenhet när man t.ex. är sjuk), men när man så gott som varje gång får detta serverat anser jag att det är bortförklaringar och att det måste bero på något djupare.

Det brukar sluta med att jag blir frustrerad och känner irritation gentemot X. Jag är medveten om att det inte är något särskilt moget beteende, men hur ska man göra? Vad ska man säga för att inte göra X arg eller ledsen? Hur förklarar man situationen för en person som inte tycks förstå innebörden av det man säger? Jag är mer än tacksam för förslag, eftersom jag själv har gett upp. Vanligtvis engagerar jag mig inte i något som jag ser som lönlöst (vem tjänar på det?) och det är just vad situationen med X är. Vi talar samma språk, men samtidigt inte. Vad finns det att göra åt det?


Dagens citat:

"Människan når aldrig nya oceaner om hon inte vågar lämna land ur sikte."
(Okänd)

Ha det så bra!
Olikspråkliga kramar
Jessie

Tillitsbrist eller knäckt självkänsla?

En del hävdar att i en liten och lagom dos är det bra, för då får man bekräftat att ens partner tycker om en. Men beror svartsjuka på det, eller ligger det andra orsaker bakom?

När min mamma brukade prata om kärleksförhållanden med mig när jag var yngre, berättade hon om en gammal arbetskamrat till henne när hon jobbade på något av sjukhusen i Malmö (MAS, VÄS etc.). Arbetskamraten i fråga hade en pojkvän och vid något tillfälle nästan skröt hon stolt över att hennes pojkvän visade lite svartsjuka. Hon tyckte att det var gulligt att han var svartsjuk och att han genom detta beteende visade sina starka känslor för henne. Både min mamma och några andra arbetskamrater varnade den här tjejen för att det kunde gå överstyr. Efter ett tag gick den här svartsjukan så långt att hon först inte fick träffa vänner av det manliga könet och sedan inte heller de kvinnliga vännerna. Vid ett tillfälle hade arbetskamraten haft en kvinnlig bekant på besök och arbetskamratens pojkvän hade blivit så svartsjuk att han hade slängt vin på den kvinnliga bekanta. Till råga på allt misshandlade han sin flickvän och hon fick inte träffa någon. Min mamma och de andra på jobbet rådde henne att lämna honom, men hon vågade inte eftersom hon var rädd för att han skulle ha ihjäl henne. Jag är inte riktigt hundra på hur det slutade, men jag har för mig att hon lämnade honom till slut.

Jag har svårt att tro att han kände på det här sättet och gjorde så här med hänvisning till sina känslor. För mig ter det sig troligare att det berodde på antingen brist på tillit gentemot flickvännen eller att hans egen självkänsla hade en mängd sprickor. Alternativt båda anledningarna i förening med varandra.

Duvor

Varför tillitsbrist? Vad jag menar med tillitsbrist är att man helt enkelt inte kan lita på sin partner och det är troligtvis det som de flesta förknippar med orsak till svartsjuka. Det känns ju lite som en självklarhet. Ifall man inte litar på sin partner leder det till att man nästan automatiskt befarar att när ens partner umgås med någon av det motsatta könet är risken mycket stor att ens partner är otrogen. Tillsammans med den här fruktan kan man då känna olika saker. Man är kanske rädd för att det som kan göra att ens partner är otrogen skulle kunna vara att "den andre/andra" har något som man själv saknar och som ens partner tycker är lockande. Instinkten vill då att man hindrar partnern från att träffa "den andre/andra". En för mig naturlig reaktion. Man känner alltså ingen tillit gentemot sin partner och misstror att denne lägger band på sig själv och sina behov, både när det gäller då partnern självmant söker sig till andra eller om andra försöker lägga an på ens partner.

Varför bristande självkänsla? Här skulle jag nog vilja påstå att denna orsak är förmodligen den mest förekommande när det gäller svartsjuka. Vad menar jag då? Med knäckt eller bristande självkänsla menar jag att man inte är fullkomligt trygg i sig själv, utan har ett eller flera komplex. Komplexen kan rikta sig till ens yttre eller inre. Yttre komplex har att göra med utseendet, som exempelvis att man tycker att man är tjock eller har en sned näsa osv, och på grund av det mår man dåligt. Man vantrivs med sig själv. Inre komplex är kanske svårare att definiera, fast det jag i första hand tänkte på var att man kanske är missnöjd med sitt sätt att tänka etc. Hoppas att du förstår vad jag menar. I vilket fall som helst, om man på något sätt har bristande självkänsla blir följden att man tycker att alla andra är bättre än en själv och då kan man vara orolig för att ens partner ska inse det och av den anledningen försöka hitta någon annan. Man kan lita hur mycket som helst på sin partner, men så länge man inte trivs med sig själv är risken ofantligt stor att man kan känna svartsjuka därför att man tycker att alla andra (eller vissa personer) är bättre än en själv och då kan rädslan komma för att ens partner ska upptäcka det.

Det kan vara svårt att peka ut enskilda orsaker när det gäller någons svartsjuka. Huruvida svartsjuka är farligt eller inte beror på vad man gör åt den. Fast så som jag ser det är nog det bästa att försöka reda ut vad svartsjukan beror på och sedan jobba med det. Kanske går det bättre att jobba på det tillsammans med sin partner? Att försöka lösa det är bättre än att ständigt misstro och/eller känna sig osäker eller mindre värd.

Dagens citat:

"Den friske har många önskningar, den sjuke bara en."
(Indiskt ordspråk)

Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Inte "the one and only"

Om man inte läser juridik finns risken att man lever i villfarelse när det rör sig om rikets författningar. Det gjorde jag innan jag började läsa på gymnasiet och varje gång som jag förklarar hur det ligger till för de juridiskt oinvigda, blir de alltid förvånade (och ibland verkar de nästan inte tro på mig).

Ifall jag säger Sveriges lagar eller lagboken tänker du (om du inte har pluggat juridik eller på annat sätt blivit juridiskt insatt) förmodligen på den blå bok som heter "Sveriges Rikes lag". Vad säger du om jag påstår att den blå boken är en av flera "lagböcker"? Jag känner till tre, men har för mig att en av lärarna på min nuvarande utbildning (Paralegal) sade att det fanns i alla fall någon till. De "lagböcker" som jag känner till är den blå (som troligtvis är den vanligaste och det är den som domstolarna använder), den röda och den gröna. Det är olika förlag som ger ut de här böckerna - därav de olika färgerna. Något annat som också skiljer böckerna åt är strukturen i dem.

Sveriges Rikes Lag


Nu vet du det. Vad säger du om jag påstår att "lagböckerna" inte innehåller rikets samtliga författningar? Visst låter det konstigt? Men det är sant. De författningar som finns i "lagböckerna" (i alla fall i den blå) är endast de vanligaste och mest användbara för domstolarna. Min rättskunskapslärare på gymnasiet förklarade att om man skulle försöka samla samtliga författningar i bokform, skulle den boken bli ofantligt stor. Flera meter tjock om jag inte misstar mig. Således finns det många fler författningar än de som återfinns i "lagböckerna" och de kan man finna i SFS (Svensk FörfattningsSamling). SFS finns både i tryckt form och elektronisk form.

Ett sista tillägg som gäller "lagböckerna" är att de kommer ut varje år eftersom det sker en del förändringar mellan upplagorna. Oftast sker det inte särskilt många förändringar, så att köpa "lagboken" varje år behövs inte. Vartannat år brukar räcka.

Påskris
Glad påsk!

 

Dagens citat:

"Lycklig den som inte sörjer vad hon saknar utan glädes åt vad hon har."
(Okänd)

Ha det så bra!
Lagliga kramar
Jessie

Busspendlare - ett civiliserat folk

Jag minns när jag gick på lågstadiet - allra helst i första klass. Då var vi tvungna att stå i ett led ute på skolgården utanför kapprumsdörren för att få komma in när läraren öppnade på morgonen (fast på den tiden sade man "fröken" och inte "lärare", det senare tilltalet kom när man blev äldre). Hon ställde dessutom kravet att ledet skulle vara rakt och prydligt, och vi fick vänta på att få komma in tills hon ansåg att vårt led uppfyllde hennes krav. Ibland förekom det lite kiv angående vem som skulle stå först i ledet. Vi gick efter principen "först till kvarn", men du vet ju hur barn är.

Varje morgon när jag ska gå uppför trapporna till perrongen då jag ska åka till skolan, slås jag av den där lågstadiekänslan eftersom precis vid dörren till trapporna till perrongen finns en busshållplats. Nu är det inte hållplatsen i sig som gör att jag tänker tillbaka till den där tiden för länge sedan, utan det är resenärerna som väntar på en av de få bussar som går till Södertälje från Läggesta. Det de gör är att stå i ett led längs trottoarkanten. Om du inte själv har upplevt det, kan jag tala om att åsynen av ett gäng vuxna människor som frivilligt står i ett led är ganska gulligt. Dessutom är de otroligt civiliserade när de går ombord på bussen, för alla stiger på i tur och ordning (efter vilken plats i ledet de har). Ingen trängs eller knuffas, vilket är imponerande.

Buss


Tänk att det kan skilja så mycket mellan olika grupper av människor, för tågpendlare delar inte alls samma mentalitet. Istället råder "störst går först" och att just en själv ska in först och till varje pris. Om man försöker visa hänsyn och vara trevlig, blir man fullständigt nedtrampad av de övriga resenärerna. Med andra ord blir man ganska självisk ju längre tid man tillbringar som tågpendlare. Fast det lustiga är att i övrigt brukar tågresenärer vara väldigt trevliga mot varandra då man väl är ombord på tåget. Samma sak när man står och väntar på tåget på perrongen. Varför inte behålla attityden när man även ska gå ombord? Ett mystiskt fenomen.

Synd att jag är bunden till tåg för att ta mig till och från skolan, för annars skulle jag ha blivit en busspendlare då de visar sådan gullig hänsyn gentemot varandra. Men vad ska man ta sig till när det inte finns bussar till Stockholm? Dessutom spar jag tid genom att åka tåg. Fast man önskar att det fanns samma mentalitet vad gäller påstigning bland tågpendlare som det tydligen gör bland busspendlare. Vad trevligare starten på resan skulle bli.



Dagens citat:

"Förlorar du en timme på morgonen kommer du att leta efter den hela dagen."
(Lord Chesterfield)

Ha det så bra!
Pendlande kramar
Jessie

Data eller dator?

Har du funderat på om du säger "data" eller "dator" när du pratar om maskinen? I talspråk är "data" allmänt accepterat, men vad är egentligen korrekt att säga?

I tvåan eller trean på gymnasiet skulle vi under en svensklektion vara i datorsalen, fast vår svensklärare hade skrivit "datasalen". När hon kom för att öppna, påpekade jag för henne att det hette "datorsal" (jag hade fått lära mig det när jag deltog i "Teknik för tjejer" under sommaren mellan sjuan och åttan) och minst två klasskamrater höll med mig. Läraren hävdade envist att "datasal" var det korrekta, fast jag och de här två klasskamraterna gav oss inte. Vi gick i alla fall och satte oss för att arbeta och efter en stund kom läraren fram till mig och erkände att jag hade haft rätt. Hon hade nämligen suttit och kollat upp det.

 

Datorer



Jag kan acceptera när folk säger "data" då de talar, men i skrift stör det mig när jag ser det och det beror på att "data" och "dator" inte är samma sak. För att vara helt säker på min sak vände jag mig till SAOL och fick följande förklaringar;

data = uppgifter; fakta ...
dator = maskin för automatisk databehandling, datamaskin

Med andra ord är "data" själva informationen medan "dator" är maskinen som man arbetar med. Inget annat. Såvida du inte säger "datamaskin", men det tror jag är lite för långt för de flesta att säga. Men "data" är ingen accepterad förkortning, bortsett från talspråk.



Dagens citat:

"You ever love somebody so much, you can barely breathe."
(Eminem - Love The Way You Lie)

Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Hybris eller kanske brist på självinsikt

På en av sidorna där jag är medlem var det någon som skrev ett inlägg på forumet om att personen i fråga är en fulländad människa. Han har högsta betyg i alla ämnen utan att vara i skolan och alla kvinnor i alla åldrar dras till honom som flugor dras till sött. I det här inlägget klagade han på att han är så himla perfekt på alla sätt och vis, för trots att man skulle kunna tro att det är en välsignelse, menar han att det är en förbannelse. Men trots det vill han inte byta bort sitt fulländade jag.

Först och främst ska jag bara säga att allt det här personen säger, tar jag med flera ton salt med tanke på att han tidigare har visat prov på gigantisk omogenhet. Men om det nu trots allt skulle stämma, är det väl bara att gratulera. Eller kanske beklaga ..?

Inlägget som han skrev väckte en tanke hos mig. Är det verkligen möjligt för en person att vara fulländad? För att få svar på det sökte jag upp definitionen på "fulländad" som på en sida kort och gott var "perfekt". Jaha ... Ja, det säger i sig inte mycket och av den anledningen letade jag upp definitionen på "perfekt". Nu fick jag en lite mer utförlig förklaring som var "bra på alla sätt, fulländad". Jag var fortfarande inte helt och håller nöjd, så jag sökte mig till min goda vän SAOL (länk finns bland länkarna till höger). Enligt SAOL är definitionen på "fulländad"; "avslutad, fullkomlig". Min nyfikenhet hade fortfarande inte stillats oh därför lät jag SAOL förklara för mig vad "fullkomlig" egentligen innebär. "Utan brist eller fel eller inskränkning; riktig, verklig". Nu var jag nöjd.

 

Ros



Nästa fråga som uppstod då var om en människa verkligen kan vara utan brister eller fel? Vad skulle ett sådant antagande innebära? Personen uttrycker sig (talar, skriver ...) aldrig på fel sätt. Personen gör aldrig fel (bränner aldrig maten, bryter aldrig mot någon bestämmelse eller regel, etc.). Personen ser perfekt ut. Personen är genomgod och är aldrig elak. Ja, några möjliga tänkbara alternativ.

Att aldrig uttrycka sig på fel sätt. Det finns de som alltid skriver korrekt grammatisk svenska, så det förnekar jag inte. Men jag ser det oerhört svårt att aldrig någonsin råka ut för ett stavfel (allra helst om man skriver på datorer) eller någon gång formulera sig på ett sätt så att mottagaren antingen inte förstår eller rent av råkar misstolka det som man vill ha sagt. Om man har råkat ut för ett stavfel, fel grammatik och/eller att någon inte förstått eller har misstolkat, är man inte utan brist eller fel och därmed inte fulländad.

Att aldrig göra fel eller misstag. Det jag nyss talade om ovan skulle kunna räknas in även här, men för enkelhetens skull räknar vi bort just det och fokuserar på annat. Jag skulle vilja påstå att det är nästintill omöjligt att aldrig ha begått ett misstag. Alla gör fel någon gång och de allra flesta (säkert var och en av oss) har någon gång brutit mot en bestämmelse eller regel. Vissa fel är av mindre betydelse, medan andra är allvarligare. Många gånger kan man rätta till sitt fel eller misstag, men även om man inte kan det är det viktigaste att man lär sig av sitt misstag så att man inte upprepar det igen.

Att se perfekt ut. Hur klyschigt det här än låter, är det faktiskt sant. Skönhet sitter i betraktarens ögon. Något eller någon som jag tycker är vackert/vacker, tycker du kanske är det motsatta och tvärtom. Jag och min bästa kompis tycker och tänker lika i mycket, men många gånger kunde vi sitta och diskutera huruvida skådespelare X eller skolkamraten Y var snygg eller inte. Där tyckte vi helt enkelt olika och tur är väl det! Så att säga att man är fulländad till det yttre är en bedömningsfråga som var och en får ta ställning till.

 

Kaktus



Att vara genomgod och aldrig någonsin elak. Det är bara att gratulera den som aldrig har sårat någon annan. Men jag är övertygad om att majoriteten faktiskt har råkat ut för det. Det är helt enkelt svårt att alltid vara alla till lags, även om man kanske skulle vilja det.

För att kunna fastställa om någon är fulländad, måste man ha tagit ställning till en mängd olika variabler. Ingen (enligt mig) är perfekt, men det kan vi göra är att göra vårt bästa här i livet. Och visst skulle livet vara lite tråkigt om man aldrig gjorde fel? Då skulle man aldrig kunna se fram emot olika resultat, för man vet att det alltid skulle vara perfekt. Lite berg-och-dal-banespänning i livet krävs, fast det är upp till var och en hur brant eller plant livets berg-och-dal-bana blir.



Dagens citat:

"Man är ung så länge man kan förvärva nya vanor och tåla motsägelser."
(Okänd)

Ha det så bra!
Inte så fulländade kramar
Jessie

Pengars bitch

Pengar styr världen. Det råder ingen tvekan om den saken. Den som har mycket pengar har större möjlighet att få igenom sin vilja än den som saknar denna tillgång. Livet tycks gå ut på att tjäna pengar och helst så stora summor och belopp som möjligt. Visserligen är det nödvändigt att tjäna pengar så att man kan betala räkningar och kunna leva i allmänhet, men det jag menar är att en hel del i livet tycks uppmana oss att bli så rika på pengar som möjligt.

Att betala för saker och ting tar emot för många och där är olaglig nedladdning ett välkommet fenomen för de flesta. Men olaglig nedladdning strider mot upphovsrätten och på senare tid har upphovsmännen tröttnat på att få sina verk spridda över världen - utan att själva ha godkänt det. Man försöker därför komma år problemet med folks ovilja att betala för tillgången till upphovsrättsskyddat material. Jag själv som skriver förstår upphovsmännens missnöje och är av den anledningen emot olaglig nedladdning.

Spotify kom nästan lite som en skänk från ovan med grundtanken att vara en gratis streamingtjänst av musik mot att man fick acceptera att i sådana fall höra reklam mellan låtarna. Om man däremot ville slippa reklamen helt, kunde man bli en premiummedlem genom att betala 99 kr i månaden. Artisterna fick nu en viss ersättning för sin musik och den som ville kunde lyssna gratis på en enorm samling av musik. Lite av en win-win-situation. Jag har nog inte helt fel i att säga att olaglig nedladdning nu miste lite av sin charm.

 

Spotify

Den här bilden har jag hittat på nätet och har alltså inga egna rättigheter till den.



Nyligen meddelade dock Spotifys grundare att en ganska stor förändring av gratis-kontona på Spotify ska genomföras från och med första maj. Från och med då kommer man som gratiskund kunna lyssna på endast tio timmar musik i månaden och varje låt kommer bara att spelas maximalt fem gånger. Grundarens förhoppning är att fler ska bli betalande kunder.

Det som både jag och älsklingen tänkte på, men som älsklingen var först med att poängtera, var att detta strider mot grundtanken med Spotify. Visst, så länge ekonomin tillåter skulle jag kunna bli en betalande kund, men det är inte det som är grejen. Dessutom tycker jag att det känns mer meningsfullt att köpa skivor istället i så fall. Man kan spekulera i om detta besked kommer att föra med sig att fler blir betalande kunder eller om en stor andel kommer att överge musiktjänsten och istället börja med olaglig nedladdning (igen?). Att sia om framtiden är svårt. Vad gäller anledningen till förändringen tror jag att Spotifys grundare har insett hur populär skapelsen har blivit och på grund av det ha fått dollartecken i ögonen och vill nu tjäna ännu mer. Det är synd när pengars makt förstör så som det tycks ha gjort med grundidén till Spotify. Risken är nu stor att den olagliga nedladdningen kan öka (fast det är inget som är definitivt säkert). Men om artisterna tjänar mer genom detta är det väl en delvis bra förändring, men Spotify kommer med stor säkerhet att tappa en del av sina reklamvinstinbringande medlemmar. Länge leve pengarna ..?

 

Pengars bitch

Ja, den här dåliga bilden har jag skapat för att illustrera lite vad jag menar i inlägget. Grisarna är våra salt- och pepparkar här hemma ^^

 



Dagens citat:

"Där alla tänker lika tänker ingen särskilt mycket."
(Okänd)

Ha det så bra!
Bitchiga kramar
Jessie

Inetsad känsla

Trots att det har gått cirkus två år sedan jag sist upplevde alla de jobbiga känslor som platsen förde med sig, knyter det sig fortfarande i magen på mig vid blotta anblicken.

Under vårt förhållandes tio första månader bodde jag och älsklingen isär med oändligt många mil emellan. Vi kunde bara träffas någon helg då och då och om vi hade tur kunde det bli några fler dagar. Den som har upplevt ett riktigt distansförhållande där det skiljer flera mil mellan en och den man är tillsammans med och där kommunikationen i förhållandet till största delen består av telefonsamtal, sms eller kontakt via datorn, vet att det är jobbigt och tär på båda parter. Jag saknade älsklingen något så fruktansvärt att det gjorde ont i mig. Därför betydde våra tillfällen som vi träffade varandra väldigt mycket.

 

Läggesta


Att åka hem till Malmö igen var en plåga varje gång, trots att jag hade personer där nere som jag också ville vara med. Men hur kan man vilja lämna sitt livs kärlek? Våra avsked var med andra ord smått ångestfyllda och motvilligt satte jag mig i bilen varje gång det var dags att åka hem. Redan när jag såg hur vägen reste sig i en backe, knöt sig min mage för jag visste vad som väntade bakom backkrönet; Läggesta och en tågresa på fyra och en halv till fem timmar som innebar och förde med sig en oändlighet som jag skulle tvingas tillbringa utan älsklingen. Värst blev känslan när själva tågstationen tornade upp sig. Fast varje gång när den där oändligheten hade passerat och jag satt på tåget, kände jag faktiskt att all väntan hade varit värt det eftersom varje gång som jag klev av tåget stod älsklingen på perrongen och väntade på mig. Den bilden fyllde mig med känslor som jag inte kan beskriva. Men det gjorde som sagt den jobbiga väntan värt det.

Kanske är det för att alla de här avskeden påverkade mig otroligt mycket rent psykiskt, som jag fortfarande ryggar tillbaka när jag kommer till Läggesta. Hur lång tid det kommer ta för det att försvinna vet jag inte. Men jag vet att jag aldrig behöver uppleva de ångestfyllda avskeden mer. Hjärta



Dagens citat:

"Erfarenheten är en bra lärare, men hon skickar svinaktigt dyra räkningar."
(Minna Antrim)

Ha det så bra!
Inetsade kramar
Jessie

Tänka innan man talar

Jag är nog en av de sämsta på att faktiskt tänka innan jag talar. Det hoppar jämt grodor ur min mun och när de väl har tagit det där skuttet från tungan, finns det ingen möjlighet att ta dem tillbaka. Men likväl fortsätter jag att prata. Och prata. Och prata ...

Fast det var inte mig själv som jag tänkte prata om. Nej, utan jag tänkte här dela med mig av några verkliga uttalanden från advokater i USA. Vi fick dem av vår lärare i förvaltningsrätt och skrattet låg inte särskilt långt ifrån. Läs och skratta. Eller gråt. Jag har inte riktigt bestämt mig för vad som egentligen är bäst. (Vi fick dem på engelska och därför återger jag dem på engelska.)

ATTORNEY: She had three children, right?
WITNESS: Yes.
ATTORNEY: How many were boys?
WITNESS: None.
ATTORNEY: Were there any girls?
WITNESS: Your Honor, I think I need a different attorney. Can I get a new attorney?

ATTORNEY: The youngest son, the twenty-year-old, how old is he?
WITNESS: He's twenty, much like your IQ ...

Spikklubba

ATTORNEY: Doctor, how many of your autopsies have you performed on dead people?
WITNESS: All of them. The live ones put up too much of a fight.

ATTORNEY: Doctor, before you performed the autopst, did you check for a pulse?
WITNESS: No.
ATTORNEY: Did you check for bloodpressure?
WITNESS: No.
ATTORNEY: Did you check for breathing?
WITNESS: No.
ATTORNEY: So, then it is possible that the patient was alive when you began the autopsy?
WITNESS: No.
ATTORNEY: How can you be so sure, Doctor?
WITNESS: Because his brain was sitting on my desk in a jar?
ATTORNEY: I see, but could the patient have still been alive, nevertheless?
WITNESS: Yes, it is possible that he could have been alive and practicing law ...



Dagens citat:

"Den som ställer en fråga är okunnig i fem minuter. Den som aldrig ställer en fråga är okunnig hela livet."
(Kinesiskt ordspråk)

Ha det så bra!
Otänkta kramar
Jessie

Inget farväl

Inledningsvis vill jag bara berätta att denna lilla "saga" är baserad utifrån spelet Setrak som jag brukar spela. Därför kan det vara svårt att förstå vissa detaljer om du inte spelar det, fast helhetsbilden som jag vill förmedla kommer nog fram ändå.


Det droppande ljudet ekade metalliskt inne i den otäckt mörka grottan. Hela grottaket var täckt av kolsvarta fladdermöss med lömska utseenden. Vid första anblicken skulle man kunna tro att minsta lilla pip kunde försätta samtliga fladdrande gnagare i panik, men den lilla blonda flickan Idun visste bättre. Hon visste att man kunde föra vilket kakafoni som helst utan att de otäcka små varelserna ens reagerade. Flera dagar i sträck under minst femtioelva veckor hade Idun sett det som sin livsuppgift att få liv i takdekorationen, men någon framgång hade hon inte haft. Eftersom hon var klok som en uggla insåg hon det hopplösa i sina otaliga försök och hittade därför på annat att sysselsätta sig med.

Ända sedan söta lilla Idun skådat dagens ljus, hade hennes långa mamma och minimala pappa tjatat om att grottan var ett förbjudet område för en liten flicka att röra sig i. Ju mer de hade tjatat, desto större hade hennes nyfikenhet vuxit sig och så fort hon hade lärt sig att gå, hade hon lämnat Södra fältet och gett sig in i mörkret. Utan föräldrarnas vetskap förstås. Till dem ljög hon så att näsan nästan växte och hade inbillat dem att hon fortfarande höll sig till Södra fältet.

Sten

Att ljuga borde inte ha varit några problem för detta lilla barn, då människor var ett släkte som var kända för sin bristande moral. Ett löfte från en människa var inte mycket att hänga i granen. Men Idun var ingen vanlig flicka. Till utseendet var hon en människa, fast i sina ådror rann det både människo- och dvärgblod. Korsningar mellan människor och dvärgar var ett sällsynt faktum och vad Idun visste var hon den enda blandrasen i staden Vordner. Nåväl, hon och hennes lillebror rättare sagt. Kanske var det dvärg-generna i henne som drog fram den moraliska sidan och gjorde hennes lögner till en utmaning varje gång de skulle uttalas. Några sådana problem hade aldrig hennes bredhöftade människomamma. Moralen hos henne var lika mycket bortblåst som hennes hår var långt och hennes bak frodig, och Iduns mamma var känd för både sitt oändligt långa hår och otroligt greppvänliga bak. Idun hade tappat räkningen för länge sedan när det kom till antalet kvällar som hennes föräldrar bråkade på grund av mammans oärlighet. Fast efter varje gång som de hade bråkat, blev de alltid vänner efter en stunds kraftigt bankande i sovrummet. Idun undrade hur många väggprydnader som föräldrarna egentligen hade att hänga upp.

Bakom ett flera kilo tungt stenblock kikade en hiskeligt ful nattvätte fram, men drog undan sitt huvud så fort Idun hamnat i blickfånget. Om det inte vore för nattvättens hysteriska fnittrande skulle Idun kanske aldrig lagt märke till den, men nu smög hon busigt fram till stenblocket. Efter att ha fyllt sina lungor med ofantligt mycket luft, skrek hon "bu" och skrämde nästan slag på den fula fnittrande nattvätten.

- Det var inte schysst! flämtade nattvätten samtidigt som den kände efter ifall hjärtat verkligen fortsatte att slå.

- Om du inte hade fnittrat så förfärligt skulle jag inte ha hittat dig. Nu är det din tur att leta efter mig! ropade Idun och rusade iväg allt vad hon kunde.

Hennes föräldrar skulle aldrig ha uppskattat vetskapen om att deras lilla mirakel lekte skrämmagömma med nattvättar. Varför kunde inte Idun förstå, med tanke på att hennes dvärgpappa hade gift sig med hennes människomamma. Kanske skulle hon förstå när hon blev äldre. Det skulle bara dröja en månad tills hon skulle fylla tretton år. Kanske skulle hon förstå det då, för de andra trettonåriga flickorna verkade vara så smarta. Okej, alla utom prinsessan då, fast Idun var inte så säker på att den jäntan verkligen hade uppnått tretton års ålder. Det verkade fullkomligt osannolikt.

Stenar

Fast det var inte det att hennes föräldrar var elaka. Till och med Idun visste det. De var bara oroliga för henne och därför hade de blivit överbeskyddande. Lilla Idun var som sagt ingen vanlig flicka och till skillnad från de flesta andra människor av det kvinnliga könet, var Idun ganska späd och hyfsat lång med dessutom en mycket liten midja. Vissa skulle kanske försöka förklara det med att hon ännu var mycket ung, men det spelade ingen roll. I stort sett alla andra flickor som Idun kände var bredhöftade sedan födseln. Vid ett flertal gånger hade Idun blivit retad och kallats för "Träpinnen" och liknande tillmälen. Fast det brydde hon sig inte om. Det hon tyckte vad jobbigast var vid Blotet, en av människornas högtider där deras gud Deon hyllades med offergåvor. Denna högtid var också en fruktbarhetsritual där sexuellt umgänge med andra än partnern uppmuntrades. Oftast brukade de av det manliga könet flockas kring söta lilla Idun och stå där och dregla floder, eftersom kvinnor med liten midja var det som föredrogs, trots att den sortens kvinnor inte var lämpade för fortplantning. Högtiden slutade alltid med att pappa dvärgen fick hämta skräckslagna och äcklade lilla Idun.

För ovanlighetens skull var det knäpptyst i grottan. Inte ens de lömskt fladdrande mössens andetag hördes. Kvickt hoppade Idun ned i en fördjupning intill grottans ena öppning och spanade efter sin lekkamrat. Då hörde hon ett ytterst välbekant ljud och vände på huvudet mot grottöppningen med förbryllat sinne.

Mycket riktigt hade ljudet kommit från hennes yngre bror, som dessutom var hennes enda syskon. Alla andra människofamiljer bestod oftast av föräldrarna, deras föräldrar samt fem barn till de förstnämnda föräldrarna. Iduns mamma hade tjatat på pappa dvärgen om att skaffa fler barn, men han hade envist stått fast vid att två barn räckte tillräckligt. Enligt honom var två barn nästan för mycket. Dessutom hade han vägrat att bo tillsammans med sina svärföräldrar. Varför skulle han vilja bo med dem, när han inte ens ville vistas i samma hem som sina egna miniatyrföräldrar?

Stora stenar

Idun såg förskräckt på när en köttbullsformad kejserlig vakt släpade iväg med hennes storgråtande lillebror. I samma stund som hon tänkte rusa fram och bita vakten i rumpan, blev hon sittandes i sin fördjupning eftersom hon såg sina föräldrar bli knuffade av fler vakter i samma riktning som hennes bror. Med blicken följde hon sin familj, som stannade upp en bit därifrån. Framför dem stod Kejsaren Eriche IV och såg nedlåtande på Iduns familj. Han petade till hennes bror med sin stövelspets i ett försök att få tyst på honom. Det försöket misslyckades och till en början verkade Kejsaren inte riktigt veta vad han skulle ta sig till. Till slut öppnade han sin mun och pratade om något brott som han påstod att hennes föräldrar hade begått. Nyfiket kröp Idun närmre för att kunna höra bättre.

Hennes mamma människan protesterade vilt och hävdade att de inte visste vad Herr Kejsaren pratade om. Till svar fick hon en tegelstenshård örfil och ordern att hålla tyst.

Idun flämtade till och ville rusa fram för att hjälpa sin familj, men något höll tillbaka henne. När hon tittade bakåt upptäckte hon att en rödskäggig och butter dvärg höll sin hand på hennes axel. Dvärgen skakade på huvudet och fortsatte att betrakta skådespelet framför dem.

Kejsaren skrek något om Böås och förräderi så att saliven flög åt alla möjliga håll och kanter. Därnäst fräste han fram vilket straff som han bestämt att de skulle få för sitt ondskefulla beteende: omedelbar halshuggning.

Om det inte hade varit för att den rödhåriga dvärgens hårtäckta hand hade legat ovanpå hennes mun, skulle Idun ha skrikit av förtvivlan. Istället låg tårarna farligt nära. Det här måste vara en dröm. Åh, vid Deon, det kunde inte vara sant ...

Ett hjärtskärrande skrik lämnade hennes mammas strupe i det ögonblick som köttbullsvaktens svärd skiljde Iduns brors huvud från kroppen. Det förut gurkgröna gräset färgades med ens jordgubbsrött. Idun själv blev fullkomligt paralyserad och kunde därför inte tänka när detsamma hände hennes föräldrar.

Rött

Skrattandes red sedan Kejsaren och hans vakter iväg, medan Idun rusade fram till kropparna som vårdslöst blivit lämnade i det rosenröda gräset. Åsynen fick henne att gråta hysteriskt. Efter att ha krupit intill sin bror, smekte hon hans blonda huvud samtidigt som hon sjöng den vaggvisa som hon brukade sjunga för honom på kvällarna. Efter en stund avbröt den håriga dvärgen henne, som frågade Idun vad han kunde göra för henne.

Någonstans skrek en hungrig mås och i träden intill hennes familj satt fåglar och väntade på att få sig ett skrovmål.

- Hjälp mig att flytta på min familj så att de inte blir fågelmat, snyftade sorgsna Idun. Sedan vill jag att du hjälper mig att hämnas. Lär mig vad jag behöver för att göra samma sak mot Kejsaren som han gjorde mot min familj.

Den buttra dvärgen muttrade något om att det skulle bli ett rent nöje och bar sedan kropparna in i huset. Ilsket flög fåglarna iväg och lämnade mordplatsen lika öde som Idun kände sig.


Dagens citat:

"When I see your face, there's not a thing that I would change. 'Cause you're amazing just the way you are."
(Bruno Mars - Just the Way You Are)

Ha det så bra!
Sagokramar
Jessie

Av ondo

Nu kommer jag förmodligen att trampa många på tårna genom det jag nu kommer att skriva. Men försök att ha i åtanke att jag menar inget illa och vill inte vara elak mot någon. Jag vill bara ventilera mina tankar.

I mina ögon har det gått till snudd på överdrift. Vad som kunde ses som nödvändigt och betydelsefullt i början är nu nästintill bara löjligt. Jag känner irritation när diskussionerna sätter igång och jag kan inte se någon nytta i det hela.

Jämställdhet i all ära, men det finns faktiskt gränser. Vad finns det för mening med att framställa kvinnor som offer? För jo, i ärlighetens namn är det "rättvisa" för kvinnan som jämställdhet står för. Om exempelvis en utbildning eller arbetsplats domineras helt eller delvis av män, skriker en del i högan sky om att det råder diskriminering. När det förhåller sig på det motsatta viset, att en utbildning eller arbetsplats domineras helt eller delvis av kvinnor, tycks allt vara i sin ordning. Det finns konkreta exempel på detta, fast detaljerna finns inte längre på mitt hjärnkontor. Ett gäng kvinnor stämde ett lärosäte (tror att det var Göteborg) därför att utbildningen som de sökt till (antingen jurist- eller läkarprogrammet) dominerades av män och det var just män som kommit in på utbildningen istället för de här kvinnorna. Kvinnorna fick rätt i att det förelåg diskriminering och erhöll, om jag inte minns fel, ett skadestånd på X antal kronor. Senare var det en man som försökte med samma sak, då han nekats en plats på en utbildning där övervägande delen av de studerande var kvinnor. Han menade att det var diskriminering. Domstolen höll inte med. Slutsats? Kvinnorna håller på att ta över och som ursäkt till hands har de att det är för att det råder diskriminering mot oss stackars kvinnor.

Kvinnostaty i Skara Domkyrka
Kvinnostaty i Skara Domkyrka

Jag är väl medveten om att det kan behövas förespråkare, eftersom diskriminering och andra orättvisor mot kvinnor (och även män) förekommer. Fast då ska jämställdheten gälla för både män och kvinnor, men att stå och skrika att jämställdhet krävs vid minsta lilla petitess är ändå att ta i. Nu tycks "kampen" leda till att män får det sämre och att de diskrimineras.

Dock var det inte jämställdheten i sig som jag ville prata om, utan ett av dess instrument som jag hatar av förmodligen hela mitt hjärta. Det som jag syftar på och har i åtanke är givetvis kvoteringen. Vid blotta tanken på detta fenomen, ser jag rött och tuggar nästan fradga. Ifall du inte riktigt hänger med på vad begreppet innebär, ligger det till på så sätt att en viss del (visst antal) av de anställda på en arbetsplats, av medlemmarna i en styrelse eller deltagarna på en utbildning etc., är bestämt att tillfalla antingen kvinnor eller män (i praktiken är det i stort sett bara kvinnor som kvoteringen gäller) för att få en jämnare könsfördelning. I teorin kan detta låta bra, men en kvoteringsbestämmelse innebär ett ganska stort problem. Kompetens, eller kanske till och med brist på kompetens.

I min värld är det "den som är bäst lämpad/har bäst kompetens ska få det". Med "det" menar jag arbete, plats på utbildning o.s.v. Därför stör det mig när kvotering nämns, för då innebär det att en utbildningsplats eller ett arbete går till en person nästan enbart på grund av det kön man tillhör. Låt oss ta ett exempel. En man och en kvinna söker båda till läkarprogrammet, men bara en av dem kan komma in. Låt oss även anta att det råder för närvarande mansdominans på programmet. Mannen som söker är mer lämpad att få gå på läkarprogrammet tack vare hans kunnighet. Kvinnan som söker är inte lika klipsk och hennes fritid ägnas åt spritdrickande och festande. På grund av att lärosätet har bestämt att könskvotering ska råda, får kvinnan platsen på utbildningen och får senare jobb som läkare. Du måste söka läkarvård på grund av ett allvarligt hjärtfel och får den här kvinnan som läkare. Hon vet inte riktigt hur hon ska behandla dig, och därför chansar hon. Om mannen däremot hade fått platsen hade du fått en säkrare vård. Var könskvoteringen bra i det här fallet? Jag vet, det var ett mycket extremt exempel och förmodligen hade det inte lyckats i realiteten, men tanken kvarstår. Ska de som är mindre kunniga få arbeten, utbildningar o.s.v. bara på grund av det kön de tillhör, eller är det inte bättre om man slopar kvoteringen och enbart går på kompetens?

Skulptur på Skara Domkyrka
Skulptur på Skara Domkyrka

Förmodligen fungerar inte det heller till fullo i praktiken, för det blir antagligen mycket svågerpolitik. Fast jag anser fortfarande att kvotering inte är lösningen på problemet. Jag skulle aldrig för mitt liv vilja få ett arbete enbart tack vare att jag är kvinna. Jag vill förtjäna det jag åstadkommer genom hårt och ärligt arbete. Vill inte du det?


Dagens citat:

"Har man ingen karaktär får man skaffa sig levnadsregler."
(Albert Camus)

Ha det så bra!
Kvoterade kramar
Jessie

Vad håller han på med?

Sedan några år tillbaka har jag följt serien "2 ½ män" som visas på TV3 och TV6. I alla år har jag främst gillar Charlie, eftersom han har haft en underhållande humor och smått komisk syn på livet. Visst, jag tycker inte att han handlar moraliskt rätt, men när det kommer till kritan är det ändå bara en tv-serie. Därför kan man acceptera det. Men om det hade gällt en verklig person skulle jag inte ha varit lika road. Låter det dubbelt? Mitt försvar är alltså att så länge det rör sig om underhållning på tv som är fiktiv kan det vara okej.

På nyårsafton låg jag i soffan och såg lite smått på tv i väntan på att "Grevinnan och Betjänten" skulle börja och lite av en slump kom jag att slå över till en kanal som visade någon slags dokumentär om Charlie Sheen, skådespelaren som spelar Charlie Harper i "2 ½ män". Den bild som man fick av Charlie Sheen då var att han är en man som råkat hamna i trubbel, men han är ändå i grund och botten godhjärtad som verkligen försöker att hitta den "sanna kärleken" och lyckas med att ha ett fast förhållande. Hittills har i stort sett alla hans förhållanden kraschat på grund av, enligt dokumentären, orsaker som  ligger utanför hans kontroll. Jag tyckte uppriktigt synd om honom.

Pussar

Fast när Kanal 5 för ett tag sedan visade dokumentären "Charlie Sheen - Bad Boy ..." ändrades min bild fullständigt. Nu framstod han inte som en hjälplös man som bara försöker göra gott. I ärlighetens namn framstod han som ... Tja, rent ut sagt en av Djävulens lakejer. Okej, kanske inte fullt så illa, men han verkade hur som helst inte vara den där snälle mannen längre. Han har misshandlat i stort sett alla sina fruar och flickvänner. Han missbrukar både alkohol och droger frekvent och är fullkomligt öppen om det. Han verkar tro att han är någon sorts gud som alla ska dyrka och lyda.

Alla får leva precis hur de vill och göra som de vill. Men samtidigt ... Jag vet inte hur jag ska förklara, men om man är en offentlig person, så som han är i egenskap av skådespelare, borde han kanske försöka visa bättre omdöme? Om inte annat därför att han faktiskt är över 40 år och borde ha mognat (tycker man). Fast att misshandla andra är aldrig okej, oavsett ålder, mognad eller grad av den personliga offentligheten.

Tidigare levde jag i en naiv tro att Charlie Sheen inte alls var som sin karaktär i "2 ½ män", men jag hade fel. Visserligen sade de i den första dokumentären som jag såg, att rollen i serien var som en avbild av hans eget liv, men de fick det ändå att låta ganska oskyldigt. I den andra dokumentären lät det värre. Det tycks som om han levde sitt liv två gånger - en i verkliga livet och en andra gång i serien innan han blev sparkad. Nu stämmer detta kanske inte till fullo, fast med tanke på hur han har betett sig efter att bråket med "2 ½ män"-teamet började, tror jag nog att den senaste dokumentären som jag såg stämmer ganska bra. Och den färgade min syn på Sheen väldigt starkt, vilket innebär att nu när jag ser "2 ½ män", känner jag både avsmak och ilska gentemot Charlie och har svårt att njuta av serien på samma sätt som innan. Fast det får jag väl ta och slå bort och försöka glömma att Sheen verkar ha fastnat i sitt ungdoms-jag och tror att bara för att han är en så stor kändis, kan han bete sig hur som helst. Mitt råd? VÄX UPP!



Dagens citat:

"Du kan misslyckas många gånger men är inte misslyckad förrän du börjar skylla på andra."
(Olaus Petri)

Ha det så bra!
Besvikna kramar
Jessie

Så billigt! Vad är det som är fel ..?

När jag och älsklingen satt och åt frukost i går innan han skulle till jobbet, satt jag och tittade på en gammal "Plusset" som låg på köksbordet. Jag reagerade med en gång på ett erbjudande där det stod att man kunde köpa kameror och mobilbatterier från 99 kronor. Fast å andra sidan brukar det oftast vara på det sättet att när det står så eller något liknande så är det de billigare produkterna som är de som kostar runt det billiga priset. Annars skulle den där butiken på nätet ha en ordentlig rea om man kan köpa bra kameror för 99 kronor (vår som vi köpte för ett tag sedan kostade runt 500 kronor ...).

Men sedan slog det mig. Varför säljer "Batteriexperten.com" kameror? Blink Är det så att de menar att de säljer batterier till kameror? Fast det gör de inte enligt annonsen, som lyder: "Kamera och Mobilbatterier! Upp till 80 % billigare än original". Lite längre ned står det att det kostar från 99 kronor. Om de skulle ha menat att de säljer kamerabatterier, skulle de ha skrivit: "Kamera- och Mobilbatterier! ..." Men det där lilla bindestrecket efter kamera finns inte och därmed blir innebörden av meningen att de säljer kameror.

Batteriexperten


Om det nu är så att det inte är kameror som ingår i den där annonsen, då är reklamen att anse som vilseledande, enligt Marknadsföringslagen (2008:486) 10§ som lyder:

"En näringsidkare får vid marknadsföringen inte använda sig av felaktiga påståenden eller andra framställningar som är vilseledande i fråga om näringsidkarens egen eller någon annans näringsverksamhet.

Första stycket gäller särskilt framställningar som rör
1. produktens förekomst, art, mängd, kvalitet och andra utmärkande egenskaper,
2. produktens ursprung, användning och risker såsom inverkan på hälsa och miljö,
3. kundservice, reklamationshantering samt metod och datum för tillverkning eller tillhandahållande,
4. produktens pris, grunderna för prisberäkningen, särskilda prisfördelar och betalningsvillkoren,
5. näringsidkarens egna eller andra näringsidkares kvalifikationer, ställning på marknaden, åtaganden, varumärken, varunamn, kännetecken och andra rättigheter,
6. belöningar och utmärkelser som har tilldelats näringsidkaren,
7. leveransvillkor för produkten,
8. behovet av service, reservdelar, byte eller reparation,
9. näringsidkarens åtagande att följa uppförandekoder, och
10. konsumentens rättigheter enligt lag eller annan författning.

En näringsidkare får inte heller utelämna väsentlig information i marknadsföringen av sin egen eller någon annans näringsverksamhet. Med vilseledande utelämnande avses även sådana fall när den väsentliga informationen ges på ett oklart, obegripligt, tvetydigt eller annat olämpligt sätt."

 

Att påstå att man säljer kameror från det billiga priset är ett felaktigt påstående om varans art, om butiken menar att det är kamerabatterier som de säljer från det priset. Annars är det ett felaktigt påstående rörande varans pris, prisberäkning etc.

 

Fast de skulle kunna komma undan med reklamen genom att säga att det faktiskt står från 99 kronor. Det innebär att då kan en vara kosta mer än det priset, men den billigaste varan ska kosta 99 kronor, och i det här fallet skulle säkert mobilbatterierna vara den vara som kostar det.

 

Men man blir en aning förvirrad när en batteributik påstår sig sälja kameror. Eller är det bara jag som tycker att en kamera inte riktigt passar in i konceptet att sälja batterier? Eller är jag helt enkelt för petig när det gäller språket? Frågan är fri!



Dagens citat:

"Aktiva människor tänker om, passiva människor tänker: Om ..."
(Pär Rådström)

Ha det så bra!
Vilseledande kramar
Jessie

Mänskligheten får konkurrens

Vid något tillfälle en kväll låg jag och älsklingen i soffan och såg på tv. Jag tror att programmet heter "Is it possible?" och ena ... vad ska man kalla det? Inte reportage, men en mindre artikel i tv-format. Förstår du vad jag menar eller är jag totalt obegriplig? Nåväl, det spelar ingen större roll. Det viktiga är vad de pratade om och det var att man har upptäckt att kråkor har en intelligens som påminner om vår egen. Det låter kanske lustigt, men de hade utfört några tester med kråkor. Eller, de envisades med att säga kråkor hela tiden, men de visade bilder på korpar och jag fick uppfattningen att det var korpar som ingått i testen. Därför ska jag i fortsättningen av inlägget skriva korpar. För det spelar ju ingen roll om man envisas med att säga gaffel till en hund. Den allmänna uppfattningen är fortfarande att hund heter hund och inte gaffel. På samma sätt kan de inte få en korp att bli en kråka, oavsett hur mycket de än tjatar.

Gäss
Jag vet att detta inte är några korpar eller kråkor. Det är vitkindade gäss (inga kanadagäss) som promenerar i Pildammsparken i Malmö.

Hur som helst. Jag blev inte särskilt förvånad över det de sade om korparna, utan däremot blev jag förtjust över det. Att djur har enorm intelligens vet jag av erfarenhet från de egna djuren man har och har haft. Ena testet som de hade gjort med en korp var att stoppa något ätbart i ett provrör (har jag för mig, och jag har för mig att det var bröd, men jag är inte helt säker) och så fick korpen lite olika saker som den kunde ta till hjälp för att få ut det ätbara. Vet du vad korpen gjorde? Den tog en bit ståltråd och lyckades böja till den, så den kunde få ned tråden i röret och fiska upp matbiten. Nu hade de gjort fler test, men dessvärre minns jag inte alla (får skylla på att det var sent på kvällen). De hade även kommit fram till att korpar visade sina döda respekt.

Jag antar att många säkert blev förvånade när de såg det där avsnittet, för en hel del inbillar sig nog att vi människor är överlägsna varelser och att djuren inte förstår någonting. Har känt en del sådana människor och att djuren skulle vara dumma är bara struntprat. Djuren förstår och vet mer än vad vi tror, men de har bara lite svårare för att kommunicera. Fast djuren lär sig. Det ser man på sina egna husdjur. Tänkte ta honkatten här hemma som exempel. Hon älskar att leka med bollar, hopknycklade pappersbitar etc., och de vill hon att man ska kasta iväg så att hon kan jaga dem. Efteråt tar hon dem i munnen och kommer tillbaka och för att visa att hon vill att man kastar saken igen, jamar hon på ett speciellt sätt (med bollen eller pappret i munnen) innan hon lägger ned saken på golvet och väntar på att man ska kasta iväg den. Detta är givetvis bara ett av många exempel som jag har, men tänkte att det var ett ganska tydligt exempel på att både hon och vi har kommit fram till en kommunikationsform som båda förstår. Eller, snarare att hon har lärt oss att förstå vad hon vill när hon beter sig på det sättet.

Undulat
En undulat inne på Solberga blommor i Strängnäs.

Min övertygelse är att vi människor håller på att få konkurrens när det gäller "överlägsenhet" och dominans. Även vi är djur som utvecklades till de djuren vi är i dag och på samma sätt håller de andra djuren omkring oss på att utvecklas. Jag ser det inte som ett hot, men det gör kanske andra. Vem vet, snart blir det kanske som i "Apornas planet", fast nödvändigtvis inte att apor styr planeten (men det kan kanske också bli på det sättet). Undrar hur det skulle vara om det var korpar som var de "överlägsna" ..? Eller katter ..? En kittlande och intressant tanke, inte sant?




Dagens citat:

"Först långt efteråt, när det är för sent, vet man vilka år som var de lyckliga."
(Per Anders Fogelström)

Ha det så bra!
Konkurrerande kramar
Jessie

Timeline

I måndagsmorse låg jag i sängen och såg på en film som jag hade spelat in under helgen. Bredvid mitt huvud, längst ut i sängens ena hörna, låg hankatten hopkurad och höll mig sällskap. Varför han helst ligger så långt ut på kanten som möjligt är mer än vad jag förstår. Hur som haver, filmen som jag låg och såg på var "Timeline", som är en filmatisering av Michael Crichtons roman med samma namn (fast tidigare utgavs den under namnet "Passagen"). Du känner kanske igen Crichtons namn, eftersom det är han som skrev böckerna om Jurassic Park.

Boken läste jag för några år sedan (den har funnits i min boksamling sedan jag var femton år) och av den anledningen hade jag inte alla detaljer i minnet. Däremot mindes jag det mest väsentliga. Kanske var det tur att jag inte läst boken nyligen, för nu kunde jag se på filmen med hyfsat neutralt sinne. Problemet med att se filmer som bygger på böcker som man har läst är att filmerna oftast inte stämmer överens med böckerna. Flera gånger har jag blivit besviken över att de missat massor i filmen, eller att vissa förhållanden eller situationer är fullkomligt felaktiga (som i "Solstorm" där de har ändrat mördaren och dennes motiv).

Timeline


Enligt älsklingen (som hade sett filmen innan mig) förekommer det en mängd fel i filmen om man jämför med boken. När jag upplever sådant är det länt hänt att ens mentala betyg på filmen sänks och i synnerhet om man tyckte om boken. Jag brukar försöka se på sådana filmer (som bygger på böcker) som om jag inte har läst boken innan. Men det är svårt. Därför är jag tacksam över att det var så pass länge sedan som jag läste boken, att de flesta detaljer fallit ur mitt minne. För om jag inte minns fel tyckte jag att boken var bra.

Vad handlar filmen om? Vi får följa ett gäng arkeologstudenter och deras professor som arbetar med att gräva ut ruinerna av ett gammalt slott i Frankrike. Professorn anar att något inte riktigt är som det ska och åker därför för att ha ett möte med de som finansierar utgrävningarna. Under tiden fortsätter de andra att gräva ut och efter ett ras hittar de några välbevarade dokument. Men då upptäcker de något konstigt. På ett av dokumenten finns ett skriver rop på hjälp och meddelandet är skrivet av professorn. Kanske inte så konstigt i sig, men det underliga är att meddelandet konstateras vara skrivet 600 år tidigare.

Spänningsfaktorn sjönk en smula för mig då jag som sagt redan läst boken. Fast i övrigt tyckte jag att filmen faktiskt var ganska bra. Gerard Butlers skådespelarprestation höjde filmen, men jag hade inte förväntat mig något annat av honom Smile Han passade utmärkt till att spela André Marek och kan stämde väldigt bra överens med hur jag hade föreställt mig karaktären. Butler är en väldigt bra skådespelare. Naturskildringen var bra i filmen, då man fick se mycket av den vackra naturen som de befann sig i. När jag stängde av tv:n var jag fylld av en myskänsla blandad med glädje.

Betyget på filmen blev 3,5 av 5 och är enligt mig sevärd. Fast om det är mycket fel i jämförelse med boken, bör man ha i åtanke att kanske inte se filmen direkt efter att man läst boken. Inte om man vill ge filmen en egen ärlig chans.


Dagens citat:

"Lyckan är ingenting annat än god hälsa i förening med dåligt minne."
(Albert Schweitzer)

Ha det så bra!
Tv-tittande kramar
Jessie

Livet som paralegal

Ifall du inte har märkt det (bland länkarna till höger), ville jag bara tala om att jag har startat en till blogg som heter "Livet som paralegal". På den bloggen är det tänkt att jag ska lägga upp information och annat relevant som har med paralegal-utbildningen och sedan även yrket att göra. Grundtanken är att upplysa fler om yrket och kanske till och med få fler att vilja utbilda sig till det.

Livet http://static.publishme.se/7/images/calendar.pngsom paralegal

Men trots den extra bloggen, kommer jag inte sluta skriva här om mina upplevelser som är förknippade med utbildningen. Jag ska däremot försöka göra "Livet som paralegal" lite mer objektivt, medan denna blogg fortfarande ska spruta subjektivitet. Fast helt och hållet objektivt är det nog svårt att få.

Daglig uppdatering eller till och med mer av "Livet som paralegal" är inget som du ska förvänta dig. Dock ska jag försöka få inläggen att vara så relevanta som möjligt. Den bloggen ska trots allt vara en informationsblogg.

Om du pluggar till eller arbetar som paralegal och känner att du har något att dela med dig av, går det bra att ta kontakt med mig så kan vi komma överens om hur vi ska göra.


Dagens citat:

"Mycket få människor lever idag - de flesta gör förberedelser för att leva imorgon."
(Jonathan Swift)

Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Felanvändning av "så"

Förutom särskrivningar, att se dom i skriven text när det syftas på de eller dem och felanvändning av de och dem, reagerar jag negativt på texter där figurerar för mycket. Fast felanvändning i det här sammanhanget är förmodligen fel att säga. Nåväl, inte helt och hållet fel, men mer korrekt är nog att använda missbrukar. Jag är dock medveten om att det kan vara knepigt att veta när eller om man ska använda vissa ord, som exempelvis . Allra helst om det är en vana. Själv har jag en egen ytterst irriterande vana när det kommer till skrift (jag försöker att jobba bort den) och någonstans läste jag att just det kan bero på min uppväxt i Malmö.

Tydligen brukar malmöiter (befolkningen i Malmö) nästintill överanvända, eller i alla fall använda väldigt mycket ju när de pratar och skriver. Själv har jag blivit mer kritisk till hur jag skriver och har upptäckt att jag "gärna" använder ju när jag skriver, vilket är ganska irriterande.

Block

Hur ska man då göra för att slippa de här små, och oftast onödiga, tilläggsorden? Visserligen är t.ex. eller ju ibland viktig i en mening för att man ska få fram det man vill ha sagt. Men många gånger är de fullkomligt onödiga. Mitt tips är;

om du har skrivit en mening med t.ex. i, bör du gärna läsa om den (kanske till och med högt?) så som det står. Läs därefter om meningen, men den här gången ska du testa att ta bort det där ordet när du läser meningen. Tänk dig att ordet har skuttat iväg från texten. Efteråt ska du fundera på om meningen fungerar lika bra utan ordet? Om det gör det, ska du genast radera ordet.



T.ex.


I kväll så ska jag titta på tv. eller    I kväll ska jag titta på tv.
I den här meningen ser vi att är onödigt eftersom meningen är lika bra (om inte bättre!) utan .



Det här projektet är så pass viktigt för vårt företag ...

eller

Det här projektet är pass viktigt för vårt företag ...
Här måste dock vara med, eftersom meningen haltar utan ordet.


Förstod du skillnaden? Man tror kanske inte att detaljer spelar någon roll när man skriver, men det spelar roll! Utifrån en text kan man få sig en bild av hur skribenten är. Om en arbetsansökan innehåller stav- och/eller funktionsfel, gallras man bort ganska snabbt. Tänk därför på hur du skriver!


Dagens citat:

"En trädgård måste vårdas och kläs på samma sätt som kroppen."
(George Herbert)

Ha det så bra!
Missbrukande kramar
Jessie

Tvätta sig i Piggelin

Jag vet inte hur länge jag har varit en päronfantast, men jag har i vilket fall som helst varit det i ganska många år. Fast fantast och fantast ... Det låter nästan som om jag är besatt av päron, vilket jag garanterat inte är. Vad jag menade var att jag tycker mycket om päronsmaker i olika produkter som man ska förtära. Min favoritglass är (tämligen väntat) Piggelin. Den tror jag nog inte att jag någonsin kommer att tröttna på. Biggrin

När vi ska köpa tvål brukar jag försöka köpa olika sorter eftersom jag gillar att testa nya saker. För ett tag sedan när vi skulle köpa ny tvål valde vi en med pärondoft. Pärongillaren i mig kunde knappt vänta tills det var dags att börja använda tvålen.

Det första som slog mig när jag första gången tvättade mig med tvålen, var att den luktade exakt som Piggelin. Hur kul är inte det? BiggrinTunga Fast nackdelen är att jag allt som oftast då blir sugen på just Piggelin. Men det kan jag leva med. Wink

Pärontvål


Dagens citat:

"Bär inte på gårdagens bördor för de hör gårdagen till."
(Okänd)

Ha det så bra!
Piggelinkramar
Jessie

Han är tillbaka!

Jag kan knappt fatta det. Jag trodde att det skulle ta flera år till innan det hände, men här är han! Eller ... Nej, inte precis här och nu, men i höst! Jag känner glädje över det. Vad pratar jag om? Givetvis att Josh Groban ska ha en spelning i Sverige den 23 september!

Sist han var här i Sverige (tror det var 2007 om jag inte minns helt fel) hade jag ingen möjlighet att åka och se honom, vilket jag tyckte var väldigt tråkigt. Då hade jag bara några månader tidigare börjat intressera mig för hans låtar på allvar. Att jag dessutom läste på diverse sidor att han nästan aldrig är i Sverige (innan 2007 var det tydligen ungefär sju år sedan han var här sist) gjorde mig inte särskilt glad. Skulle jag verkligen få en möjlighet att få se honom live?

Efter att han släppte sitt senaste album, startade han en världsturné igen, men Sverige fanns inte med i planeringen. Du kan nog ana min besvikelse. Men på torsdagskvällen satt älsklingen och läste lite på text-tv och visade mig vad de hade skrivit om Josh Groban. Mycket riktigt, det var att han skulle komma till Stockholm i september! Dagen efter fick jag ett mejl (jag prenumererar på hans nyhetsbrev) där de hade skrivit dit Sverige på turnéplanen! Biggrin Jag nästan dansade av glädje. Han är tillbaka! och igår bokade jag två biljetter till hans konsert i Stockholm! Älsklingen gillar inte hans musik men är ändå så underbart gullig att han följer med mig. Visst är han underbar min älskling? Smile

Josh Groban


Jag tänkte låta dig få lyssna på en av hans låtar som jag tycker väldigt mycket om och som ger mig gåshud Smile


Titel: Remember When It Rained
Artist: Josh Groban



Wash away the thoughts inside
That keep my mind away from you
No more love and no more pride.
The thoughts are all I have to do.

Oooo..remember when it rained
Felt the ground and looked up high and called your name
Oooo...remember when it rained
In the darkness I remain

Tears of hope run down my skin
Tears for you that will not dry
They magnify the one within
Let the outside slowly die...

Oooo..remember when it rained
Felt the ground and looked up high and called your name
Oooo..remember when it rained
In the water I remain...running down.

Running down, running down
running down, running down,
running down, running down,

---Piano interlude---

ahhhhhhhh.....running down



Dagens citat:

"The night is my companion, and solitude my guide."
(Sarah McLachlan - Possession)

Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Nu har jag bestämt mig. Så får det bli.

Jag kände på mig att det skulle bli en orolig period när det kom till att söka LiA-platser (praktikplatser), men jag trodde aldrig att det skulle bli den berg-och-dal-banan som det visade sig bli. När jag i januari sökte till olika byråer och myndigheter i Strängnäs och Eskilstuna, fick jag bara "Nej, tack" eller inget svar alls. Den där advokaten som vi intervjuade inför Safari-uppgiften i februari, och som jag hade sökt LiA-plats hos, sade att jag skulle mejla honom igen för att han antagligen hade missat det första mejlet som jag hade skickat till honom. Jag mejlade honom kanske totalt tre gånger och han har fortfarande inte svarat. Jag är inte dum. Jag var bara naiv.

Därför, efter den negativa responsen från Strängnäs och Eskilstuna, hade jag början till ångest. Skulle jag verkligen hitta en praktikplats? Tänk om jag var den enda i klassen som inte fått något? Vad skulle jag då göra? Utan några större förhoppningar sökte jag därför i mars till myndigheter och byråer i Södertälje, samt till Nyköpings tingsrätt och Åklagarmyndigheten Stockholm City. Då verkade allt lossna! Jag fick svar nästan med en gång från två av byråerna i Södertälje och från Nyköpings tingsrätt. Tingsrätten erbjöd mig plats direkt (och en plats till en studiekamrat) och byråerna ville träffa mig. Dock tvingades ägaren till ena byrån vara hemma med sjukt barn och skulle återkomma så snart hon kunde, vilket hon ännu inte gjort. Senare fick jag svar från Åklagarmyndigheten som även de ville träffa mig. Jag fick inte platsen där, men det gör inget. Jag hade ändå en plats säkrad.

LiA

Fast vilken skulle jag välja? Tingsrätten eller byrån (för jag fick platsen på byrån om jag ville ha den)? Efter lite funderingar (och tips från Millie) valde jag trots allt tingsrätten, för det är nog en bra start och ger nog en bra grund att stå på. Jag skrev därför till byrån om detta, men sade samtidigt att jag fortfarande var intresserad av att vara hos dem och undrade om det fanns möjlighet att kunna ha min andra praktikperiod (under våren 2012) hos dem eftersom jag skulle nog vara till större nytta för dem efter att ha varit på tingsrätten? Ena delägaren tyckte att det lät som en bra idé och bad mig att mejla dem i början av nästa år.

Med andra ord har jag en färdig praktikplats för perioden under hösten 2011. Vårpraktiken är inte säkrad, men jag verkar ha stora möjligheter att kunna vara på byrån som erbjöd mig plats till hösten. Annars kanske det finns en möjlighet för mig att vara på en av de andra byråerna i Södertälje som jag skrev till, för i förra veckan fick jag svar från den byrån och de ville gärna träffa mig. Jag tackade tyvärr nej, men berättade om den andra praktikperioden och de bad mig att återkomma så fick vi se hur behovet såg ut då.

Men nu ska jag inte oroa mig för vårpraktiken. Nu ska jag se fram emot hösten och de spännande uppgifter som väntar. Dessutom verkade alla på tingsrätten så himla trevliga (var där i onsdags i förra veckan). Det ska nog bli en spännande praktik.


Dagens citat:

"Her eyes make the stars look like they're not shining."
(Bruno Mars - Just the Way You Are)

Ha det så bra!
Praktiserande kramar
Jessie

Minnesfylld kväll

Under tisdagskvällen tände jag två ljus. Ett för min kompis dotter som gick bort för lite mer än ett år sedan och som skulle ha fyllt fyra år i tisdags. Det andra tände jag för min älskade Jocke som skulle ha fyllt åtta år den dagen. Fast "Jockes" ljus fick även representera alla andra husdjur som jag haft och i första hand de som jag minns.

Jag satt i sängen i mörkret och tittade på ljusen, ett i taget. Tårarna var nära att komma när jag tänkte på min kompis dotter, Jocke och även mina andra husdjur. Trots att jag har haft djur i hela mitt liv (med undantag för fyra till fem dagar innan vi köpte Jocke efter att vår undulat innan honom hade dött samt fyra till fem dagar då Jocke var inlagd på djursjukhuset) kommer jag aldrig att vänja mig vid ögonblicket då ens husdjur inte finns mer. Det tar mig väldigt hårt varje gång, men trots det skulle jag inte kunna leva utan djur. De skänker stor glädje i ens liv och man lär sig oerhört mycket av vart och ett av dem. Visst kan man bli frustrerad ibland, för det händer att jag skäller på katterna, men lyckan med att ha husdjur väger upp sådana ögonblick.

Ljus

Att Jockes bortgång tog mig lite hårdare än övriga husdjurs, beror på att jag och Jocke hade en helt annan relation till varandra. Aldrig tidigare har jag haft den relationen med något djur, trots att jag har älskat dem fullt ut. Men bara för att min och Jockes relation var speciell, betyder det inte att jag inte saknar eller älskade de andra djuren. Tvärtom. Fast att förlora Jocke var som att mista sin stora kärlek i livet och det var ju också det som jag gjorde på sätt och vis. Jag hade två stora kärlekar i livet: älsklingen och Jocke.

Fast det var som sagt inte bara Jocke som jag ägnade några tankar åt denna kväll. Även de andra (kompisens dotter och mina andra husdjur) satt jag och tänkte på och mindes våra stunder tillsammans. Det gjorde ont i mig, men även tacksam över att jag fick den tid jag fick med dem. Samtliga gav mig något och alla har de en plats i mitt hjärta.


Dagens citat:

"I'm young, I know, but even so I know a thing or two and I learned from you."
(Nazareth - Love Hurts)

Ha det så bra!
Minnesfyllda kramar
Jessie

Stort handikapp

Förnuftet har alltid sagt mig att det är ett handikapp, även om jag växte upp i en storstad där man egentligen inte var i så fasligt stort behov av det. Fast nu bor jag inte i någon storstad länge, vilket jag är lite tacksam för. Men att inte längre bo i en storstad innebär att det där handikappet blir allt mer påtagligt och i onsdags när jag var i Nyköping ångrade jag att jag inte har tagit körkort.

För det är körkort som jag talar om. Om man ska ta sig någonstans här där jag bor, är man i stort sett beroende av bil. Visst, jag kan ta mig till Läggesta och sedan åka tåg (antingen mot Eskilstuna eller mot Stockholm). Det funkar hyfsat. Jag blir i och för sig beroende av tågtiderna och risken finns att om jag tar ett "sent" tåg, kommer jag hem ganska sent. Det är inte så lockande för då förlorar jag tid med älsklingen. Fast som sagt så funkar det och det är mer miljövänligt, även om man kommer dö i förtid av att vara arg på SJ.

Bilrumpa

Men varför kände jag ett större behov av körkort när jag var i Nyköping? Jo, för när jag skulle ta mig hem på eftermiddagen insåg jag (tack vare snälla Millie som hjälpte mig att kolla upp det) att förbindelserna mellan Nyköping och övriga landet kanske inte är de mest idealiska. Jag har inget emot att vänta på ett tåg eller en buss, för det finns alltid annat att göra under tiden (som att plugga om aktiebolag ...) men i ärlighetens namn hade det varit så mycket smidigare att haft körkort och en bil till förfogande.

Jag kommer ta körkort. Det har jag redan planerat på ett ungefär när det ska bli. Nu gäller det bara att spara ihop pengar till det och försöka förbereda mig så gott jag kan. Man skulle kunna säga att jag är mer fokuserad nu än vad jag har varit tidigare. Jag är trött på att vara handikappad! Dags att göra något åt saken! (Om jag sedan lyckas eller ej är en annan femma och en annan historia ...)


Dagens citat:

"Här är mitt liv, och jag ger dig allt jag äger."
(Tommy Nilsson - Dina färger var blå)

Ha det så bra!
Förbindelsekramar
Jessie

Oväntat besök

Efter att äntligen ha fått komma hem i tisdags, ställde jag mig för att laga mat. Den skulle puttra på spisen i ungefär en och en halv timme , så det var lika bra att sätta igång med matlagandet så det var färdigt tills fästmannen kom hem. Som vanligt när jag är ensam stod jag och ylade medan jag skar löken i skivor. Låten jag ylade var "You're the one that I want" och till sällskap hade jag hankatten som satt vid fönstret.

Mitt hjärta for upp i halsgropen när jag hörde hur någon rätt som det var drog i ytterdörren. Jag tystnade med ens och både jag och hankatten stirrade mot dörren. Min första tanke var att det måste vara fästmannen, men det var för tidigt för honom att komma hem och dessutom brukar han alltid höra av sig innan. Det hade han inte gjort ännu.

Dörr

Försiktigt lade jag kniven på skärbrädan och gick till dörren för att titta ut genom titthålet. Ingen syntes i trappuppgången och det rådde total tystnad. Hade jag inbillat mig alltihop eller var det någon som djävlades med mig? Jag berättade detta för bästa kompisen i ett mess och hon rådde mig att stanna inne, för det var kanske någon som letat efter en öppen dörr. Tur att jag ändå inte skulle iväg någonstans, för jag tänkte verkligen lyda hennes råd. Mest tur var att dörren var låst om det nu inte var inbillning.

Jag fortsatte att ordna med maten, men kunde inte låta bli att stirra på dörren en bra stund.


Dagens citat:

"He's tired of being told that he's the lucky one."
(Josh Groban - War At Home)

Ha det så bra!
Kramar
Jessie

RSS 2.0

PersonligtToppblogg.se

Personligt
webbhotell
Blogglista.se
Free Pencil 2 Cursors at www.totallyfreecursors.com


Jessicas grotta
Ladda ner en gratisdesign på www.designadinblogg.se/gratisdesign - allt om bloggdesign!