Jessicas grotta

Har du någonsin varit med om att du och den person som du talar med, talar samma språk fast samtidigt tycks ni tala olika språk?

Jag är bekant med en sådan person (vi kan kalla denne för X) och trots att man pratar lättbegriplig svenska med X, är det som om man ändå inte talar samma språk som X. Man skulle kunna tro att olika dialekter är ett problem (har själv varit i en sådan situation en gång, då jag träffade en kompis från Blekinge första gången. Jag satt i stort sett bara och nickade och sade "mm" eftersom jag inte riktigt förstod vad kompisen sade och jag tyckte att det var för pinsamt att erkänna det) men det är det inte. Alltså kan vi utesluta den faktorn.

Det jag menar med att vi verkar tala olika språk trots att båda talar svenska är att X inte verkar förstå mig och andra. När jag t.ex. försöker förklara något som X frågat om, får jag till svar "Jo, jag förstår det, men ..." och så kommer exakt samma fråga igen. Det spelar ingen roll om man omformulerar sig eller om man försöker vara extra tydlig, för man får samma svar hela tiden tills X äntligen förstår och tills den punkten nås, kan det dröja ett ganska bra tag. Detta problem uppstår inte endast när jag och X pratar, utan även när X pratar med andra.


Eftersom X, precis som jag, är född och uppvuxen i Sverige har vi exakt samma språkliga förutsättningar bortsett från en liten detalj. X är äldre än mig. Jag använder inga ungdomsuttryck (i så fall förklarar jag dem) eller liknande och därför bör man ha anledning att tycka att vi borde förstå varandra. Men icke.

Likadant är det om vi är några stycken som sitter och diskuterar, varav X är en av deltagarna. Vi kan sitta och prata om något och alla tycks hänga med. Fast efter en stund, när vi "för länge sedan" har bytt ämne, brukar X oftast upprepa det vi redan sagt och tror att X själv har kommit på eller kommit fram till det. Då förklarar vi så vänligt vi kan att vi redan sagt och avverkat det där. Till svar får man som oftast att X antingen är trött och därför inte hänger med, eller någon annan bortförklaring. Ja, jag säger bortförklaring därför att jag anser att sådant kan vara en förklaring om det händer någon enstaka gång ibland (det vet jag av egen erfarenhet när man t.ex. är sjuk), men när man så gott som varje gång får detta serverat anser jag att det är bortförklaringar och att det måste bero på något djupare.

Det brukar sluta med att jag blir frustrerad och känner irritation gentemot X. Jag är medveten om att det inte är något särskilt moget beteende, men hur ska man göra? Vad ska man säga för att inte göra X arg eller ledsen? Hur förklarar man situationen för en person som inte tycks förstå innebörden av det man säger? Jag är mer än tacksam för förslag, eftersom jag själv har gett upp. Vanligtvis engagerar jag mig inte i något som jag ser som lönlöst (vem tjänar på det?) och det är just vad situationen med X är. Vi talar samma språk, men samtidigt inte. Vad finns det att göra åt det?