Jessicas grotta

Jag minns när jag gick på lågstadiet - allra helst i första klass. Då var vi tvungna att stå i ett led ute på skolgården utanför kapprumsdörren för att få komma in när läraren öppnade på morgonen (fast på den tiden sade man "fröken" och inte "lärare", det senare tilltalet kom när man blev äldre). Hon ställde dessutom kravet att ledet skulle vara rakt och prydligt, och vi fick vänta på att få komma in tills hon ansåg att vårt led uppfyllde hennes krav. Ibland förekom det lite kiv angående vem som skulle stå först i ledet. Vi gick efter principen "först till kvarn", men du vet ju hur barn är.

Varje morgon när jag ska gå uppför trapporna till perrongen då jag ska åka till skolan, slås jag av den där lågstadiekänslan eftersom precis vid dörren till trapporna till perrongen finns en busshållplats. Nu är det inte hållplatsen i sig som gör att jag tänker tillbaka till den där tiden för länge sedan, utan det är resenärerna som väntar på en av de få bussar som går till Södertälje från Läggesta. Det de gör är att stå i ett led längs trottoarkanten. Om du inte själv har upplevt det, kan jag tala om att åsynen av ett gäng vuxna människor som frivilligt står i ett led är ganska gulligt. Dessutom är de otroligt civiliserade när de går ombord på bussen, för alla stiger på i tur och ordning (efter vilken plats i ledet de har). Ingen trängs eller knuffas, vilket är imponerande.

Tänk att det kan skilja så mycket mellan olika grupper av människor, för tågpendlare delar inte alls samma mentalitet. Istället råder "störst går först" och att just en själv ska in först och till varje pris. Om man försöker visa hänsyn och vara trevlig, blir man fullständigt nedtrampad av de övriga resenärerna. Med andra ord blir man ganska självisk ju längre tid man tillbringar som tågpendlare. Fast det lustiga är att i övrigt brukar tågresenärer vara väldigt trevliga mot varandra då man väl är ombord på tåget. Samma sak när man står och väntar på tåget på perrongen. Varför inte behålla attityden när man även ska gå ombord? Ett mystiskt fenomen.

Synd att jag är bunden till tåg för att ta mig till och från skolan, för annars skulle jag ha blivit en busspendlare då de visar sådan gullig hänsyn gentemot varandra. Men vad ska man ta sig till när det inte finns bussar till Stockholm? Dessutom spar jag tid genom att åka tåg. Fast man önskar att det fanns samma mentalitet vad gäller påstigning bland tågpendlare som det tydligen gör bland busspendlare. Vad trevligare starten på resan skulle bli.