Jessicas grotta

Under tisdagskvällen tände jag två ljus. Ett för min kompis dotter som gick bort för lite mer än ett år sedan och som skulle ha fyllt fyra år i tisdags. Det andra tände jag för min älskade Jocke som skulle ha fyllt åtta år den dagen. Fast "Jockes" ljus fick även representera alla andra husdjur som jag haft och i första hand de som jag minns.

Jag satt i sängen i mörkret och tittade på ljusen, ett i taget. Tårarna var nära att komma när jag tänkte på min kompis dotter, Jocke och även mina andra husdjur. Trots att jag har haft djur i hela mitt liv (med undantag för fyra till fem dagar innan vi köpte Jocke efter att vår undulat innan honom hade dött samt fyra till fem dagar då Jocke var inlagd på djursjukhuset) kommer jag aldrig att vänja mig vid ögonblicket då ens husdjur inte finns mer. Det tar mig väldigt hårt varje gång, men trots det skulle jag inte kunna leva utan djur. De skänker stor glädje i ens liv och man lär sig oerhört mycket av vart och ett av dem. Visst kan man bli frustrerad ibland, för det händer att jag skäller på katterna, men lyckan med att ha husdjur väger upp sådana ögonblick.


Att Jockes bortgång tog mig lite hårdare än övriga husdjurs, beror på att jag och Jocke hade en helt annan relation till varandra. Aldrig tidigare har jag haft den relationen med något djur, trots att jag har älskat dem fullt ut. Men bara för att min och Jockes relation var speciell, betyder det inte att jag inte saknar eller älskade de andra djuren. Tvärtom. Fast att förlora Jocke var som att mista sin stora kärlek i livet och det var ju också det som jag gjorde på sätt och vis. Jag hade två stora kärlekar i livet: älsklingen och Jocke.

Fast det var som sagt inte bara Jocke som jag ägnade några tankar åt denna kväll. Även de andra (kompisens dotter och mina andra husdjur) satt jag och tänkte på och mindes våra stunder tillsammans. Det gjorde ont i mig, men även tacksam över att jag fick den tid jag fick med dem. Samtliga gav mig något och alla har de en plats i mitt hjärta.