Jessicas grotta

Förnuftet har alltid sagt mig att det är ett handikapp, även om jag växte upp i en storstad där man egentligen inte var i så fasligt stort behov av det. Fast nu bor jag inte i någon storstad länge, vilket jag är lite tacksam för. Men att inte längre bo i en storstad innebär att det där handikappet blir allt mer påtagligt och i onsdags när jag var i Nyköping ångrade jag att jag inte har tagit körkort.

För det är körkort som jag talar om. Om man ska ta sig någonstans här där jag bor, är man i stort sett beroende av bil. Visst, jag kan ta mig till Läggesta och sedan åka tåg (antingen mot Eskilstuna eller mot Stockholm). Det funkar hyfsat. Jag blir i och för sig beroende av tågtiderna och risken finns att om jag tar ett "sent" tåg, kommer jag hem ganska sent. Det är inte så lockande för då förlorar jag tid med älsklingen. Fast som sagt så funkar det och det är mer miljövänligt, även om man kommer dö i förtid av att vara arg på SJ.


Men varför kände jag ett större behov av körkort när jag var i Nyköping? Jo, för när jag skulle ta mig hem på eftermiddagen insåg jag (tack vare snälla Millie som hjälpte mig att kolla upp det) att förbindelserna mellan Nyköping och övriga landet kanske inte är de mest idealiska. Jag har inget emot att vänta på ett tåg eller en buss, för det finns alltid annat att göra under tiden (som att plugga om aktiebolag ...) men i ärlighetens namn hade det varit så mycket smidigare att haft körkort och en bil till förfogande.

Jag kommer ta körkort. Det har jag redan planerat på ett ungefär när det ska bli. Nu gäller det bara att spara ihop pengar till det och försöka förbereda mig så gott jag kan. Man skulle kunna säga att jag är mer fokuserad nu än vad jag har varit tidigare. Jag är trött på att vara handikappad! Dags att göra något åt saken! (Om jag sedan lyckas eller ej är en annan femma och en annan historia ...)