Bröllop: Bröllopsdagen (9/7-11)

Dagen började med att jag vaknade och efter att ha klätt på mig, gick jag runt lite försiktigt i huset eftersom det var knäpptyst och ingen verkade vaken. Det visade sig att älsklingen var vaken, men det hörde jag inte från början. Sedan vaknade alla en efter en och vi fixade till en gemensam frukost som vi åt vid bänkarna bakom huset där vi dagen innan hade ätit middagen. Det blev en trevlig stund med skratt och skoj, precis som vid middagen. Jag tyckte att det var en bra början på dagen.

Vårt rum
Vårt rum på vandrarhemmet. Ingen fick komma in där förrän efter vigseln, eftersom vi hade våra kläder här inne.


Efter frukosten bröt alla upp och spriddes lite varstans på tomten och i huset. Själv stannade jag kvar ute vid bänkarna och målade naglarna vackert ljusblå (precis som klänningen ^^). Dock ville nagellacket aldrig riktigt torka, vilket innebar att jag då och då under dagen fick fixa till dem ytterligare men det var knappast något problem av större proportioner.

Därnäst blev det att försöka slå ihjäl lite tid och börja förbereda lite smått inför vigseln och kvällen. Under den tiden hann jag kidnappa bästa vännen två gånger. Biggrin Först för att få hjälp med att smörja in solkräm på rygg och andra delar av kroppen där jag själv inte kom åt. Smarta lilla jag lyckades bränna mig rätt så rejält på bland annat ryggen dagen innan och helst ville jag undvika en repris på bröllopsdagen. Visst är det bra att vara efterklok? Wink Sedan kidnappade jag kompisen för att få hjälp med att locka håret. Tyckte inte att det behövdes någon speciell frisyr utan för min del (och älsklingen höll med) räckte det med att locka håret eftersom jag sedan flera (rättare sagt många) år tillbaka har rakt hår. Mina naturliga korkskruvslockar som jag hade som barn bestämde sig en dag för att rymma och bara komma tillbaka vid få tillfällen (när håret är vått exempelvis). Fast dessvärre hade mitt hår andra planer den här dagen och lockarna försvann nästan lika fort som de kommit, så jag anlände senare till kyrkan locklös.

Låset till vårt rum
Låset till vårt rum på vandrarhemmet, och nej, det är inte bilden som är uppochnedvänd. Låsen till rummen var uppochned. Tydligen är låsen på det viset i Norge, fick jag förklarat av min svägerska. Fast ... Sist jag kollade tillhörde Mora fortfarande Sverige ...

Tiden började alltmer närma sig halv fyra, vilken var den tid då vi bestämt att gästerna (bortsett från svägerskan och hennes sambo eftersom de skulle skjutsa mig och älsklingen) skulle åka till kyrkan så att vi kunde åka några minuter senare. Vigseln skulle börja klockan fyra och anledningen till att vi ville att de andra skulle åka före oss var för att de inte skulle se våra kläder innan vi skulle komma in i kyrkan. Fast gästerna verkade inte göra sig klara för att åka i väg. När klockan hade passerat halv fyra började vi känna oss stressade och fick be min svägerska att säga åt de övriga att sätta fart. Till slut hade de åkt i väg och vi fyra kunde åka till kyrkan vi med. Men när vi kom fram till kyrkan hade inte gästerna från vandrarhemmet kommit fram, utan bara de gäster som valt att inte bo på vandrarhemmet. Till vår förfäran upptäckte vi plötsligt att svärmor gick till sin bil för att hämta något och de andra gästerna anlände. Tur att bilen som vi blev skjutsade i hade tonade rutor och att svägerskan och hennes sambo stod och skymde oss. Han såg ut som en livvakt där han stod i kostym och solglasögon. Smile

Slutligen kunde vi gå bort till kyrkan för att snabbt prata med prästen och sedan ställa oss utanför i väntan på att få gå in. Några besökare skyndade sig ut ur kyrkan då de förstod vad som var på gång, men ställde sig istället utanför och stirrade på mig och älsklingen. Ändra fram till den stora dagen hade jag fått frågan om jag var nervös och hela tiden hade jag svarat "nej". Men nu när vi stod där utanför kyrkan sköljde en gigantisk våg av nervositet över mig. Varför har jag ingen aning om, men nervös var jag. Fast samtidigt var jag glad. När jag såg på älsklingen (som var så fin i sin kostym) fylldes jag av en obeskrivlig glädje och kärlek. Nu var det dags. Nu skulle vi äntligen gifta oss. Vilken tur jag har som har älsklingen. HjärtaKram


Inne i kyrkan


Vigseln var fin och allt gick bra. Första psalmen som vi valt var psalm 201 "En vänlig grönskas rika dräkt" (de tre första verserna). Andra psalmen var psalm 84 "Vi lyfter våra hjärtan". Som bibelläsning hade vi bett "grillmästaren" att läsa en textbit som betyder ganska mycket för mig och när prästen vid vigselsamtalet föreslog den var jag väldigt glad. Den förekommer nämligen i en av mina favoritfilmer - "A Walk to Remember" - och den läses upp på ett bröllop i filmen. Ända sedan jag såg filmen första gången har jag älskat den textbiten:

Kärleken är tålmodig och god.
Kärleken är inte stridslysten,
inte skrytsam och inte uppblåst.
Den är inte utmanande, inte självisk,
den brusar inte upp,
den vill ingen något ont.
Den finner inte glädje i orätten,
men gläds åt sanningen.
Allt bär den, allt tror den,
allt hoppas den, allt uthärdar den.
Men nu består tro, hopp och kärlek, dessa tre,
och störst av dem är kärleken.
(1 Kor 13:4 - 7, 13)


Tack Mora kyrka för att vi fick en sådan fin vigsel hos er!

Efter vigseln blev det en lång fotograferingsstund utanför kyrkan och sedan även vid bilen som vi blev skjutsade runt i Mora i (som var fint dekorerad och bakom oss fanns det en skylt med lite dekorationer, våra namn och texten "Nygifta"), innan vi till slut kom tillbaka till vandrarhemmet. Under tiden skulle svägerskan och hennes sambo hämta bröllopstårtan medan övriga gäster skulle åka tillbaka. Strax efter att alla anlänt till vandrarhemmet kom cateringen med maten som vi hade beställt och de allra flesta hjälpte till att duka ut. Vi hade valt att ha en buffé så att gästerna själva fick ta vad de ville ha. För att vi skulle vara säkra på att alla skulle kunna äta sig mätta hade vi beställt mat för några fler personer än vad vi var, men det visade sig att vi inte hade behövt det. Det blev ganska mycket mat över och det tack vare att cateringen var generösa med portionerna. Smile De på cateringen hade varit så gulliga och gjort småbröden som vi hade till maten till små hjärtan. Dessutom var de väldigt trevliga, så jag rekommenderar varmt "Ingelas catering" i Mora.

Bröden


Någon orkester hade vi inte bokat (med tanke på att vi ville ha enkelt) utan hade istället med oss en bärbar radio med ett USB-minne ("minnepinne" på norska fick jag lära mig) som innehöll låtar som jag och älsklingen valt ut. Vi ville bara ha rena kärlekslåtar (ingen olycklig kärlek etc.) och det var inte superlätt att finna låtar som båda var nöjda med, men till slut hade vi komponerat ihop den här låtlistan:

Efter middagen dukade vi in och det blev dags för gåvoöppning och läsning av de medföljande korten. När det var klart blev det tårtätning och förtäring av muffins med glasyr som jag och älsklingen fått dagen innan av min svägerska och hennes sambo som tidig bröllopspresent (hon hade själv bakat dem). Både tårtan och muffinsen var goda och muffinsen var så väldigt fina!

Alla umgicks under kvällen fram tills några gäster åkte hem och vi hade trevligt. Jag fick den här dagen en oerhört vacker bukett av älsklingen och i buketten fanns en lapp där han hade skrivit något till mig. Det var så oerhört underbart gulligt att jag nästan blev mållös. Men vad han hade skrivit behåller jag för mig själv eftersom det var personligt. Han är så underbar, min älskling. HjärtaKram

Buketten från älsklingen
Den vackra buketten från älsklingen.


En lyckad dag med trevliga människor. Fylld med kärlek. Jag är lyckligt lottad. ^^


Dagens citat:

"En svag människa väntar på tillfället, en vanlig tar emot det, en stor skapar det."
(Adolf Törneros)

Ha det så bra!
Bröllopskramar
Jessie