Bröllopsresa: Dag 2
Även den här dagen började med att vi steg upp, gjorde oss i ordning och gick slutligen ned till receptionen för att äta frukost. Hotellkvinnan från dagen innan pratade återigen på italienska med oss, men jag tyckte att det lät som om hon sade samma sak som föregående dag och svarade henne på engelska (som var samma svar som dagen innan). När frukosten (likadan som föregående dag och även resten av veckan) fått nytt hem i våra magar gick vi tillbaka till hotellrummet för att smörja in oss med solskydd. Någon repris av vår första dag i Rom var nämligen inte önskvärd. Därefter bar det av mot Colosseum - till fots förstås!
På vägen "upptäckte" vi någon slags ruin som var full av vildkatter. Under promenaden blev jag mer och mer törstig och spanade av den anledningen efter någon fontän. Att fylla på flaskorna innan vi gick tillbaka till hotellet kvällen innan var ingen som jag direkt hade tänkt på. Fast man lär sig av sina misstag. Fontän fann vi hur som helst i någon park som låg vid Colosseum och när flaskorna var fyllda fortsatte vi mot vårt mål.
Ruinen med alla katter.
På vägen "upptäckte" vi någon slags ruin som var full av vildkatter. Under promenaden blev jag mer och mer törstig och spanade av den anledningen efter någon fontän. Att fylla på flaskorna innan vi gick tillbaka till hotellet kvällen innan var ingen som jag direkt hade tänkt på. Fast man lär sig av sina misstag. Fontän fann vi hur som helst i någon park som låg vid Colosseum och när flaskorna var fyllda fortsatte vi mot vårt mål.
Ruinen med alla katter.
Vem som helst kan nog förstå att Colosseum är en turistattraktion (den känns nästan som en självklarhet att besöka när man är i Rom) men jag hade aldrig kunnat föreställa mig att det skulle krylla av fler människor än vad det finns myror i en myrstack. Bara att hitta änden av den flera mil långa kön tog en stund, men till sist fann vi den och sällade oss till de andra besökarna. Nästan hela tiden som vi stod i kön sprang det runt människor som frågade folk i kön om de pratade engelska, för i så fall hade de i kön möjlighet att slippa kön som de som frågade hade beräknat vara en och en halv timme lång. För att slippa väntan skulle man alltså bilda grupp med de som frågade samt andra och priset skulle då vara 25 euro per person. Trots att det kändes lockande att slippa stå i kö, valde jag och älsklingen att stå kvar och sedan gå runt i vår egen takt när vi väl kommit in. De som ville bilda grupper sade att de var guider, fast jag var osäker ifall de verkligen var det.
Kön till Colosseum - när vi hade stått i kö större delen av tiden och "nästan" var framme.
Kön till Colosseum - när vi hade stått i kö större delen av tiden och "nästan" var framme.
Efter ungefär en och en halv timme (!) kom vi in, men vår lärdom utifrån vår köupplevelse var att om man vill komma fram kan man inte vara snäll eftersom i stort sett alla trängs och bryr sig inte om att det finns andra före. Väldigt irriterande. Medan vi väntade blev jag förälskad i en liten statyett som föreställde en man och en kvinna som såg förälskade ut (de kom att av mig bli benämnda som "kärleksparet"). Statyetten såldes i något av alla de turiststånd som fanns utanför och jag tänkte kolla efter det när vi var klara. Hur som helst, precis i början när man hade kommit in fanns det en trappa med en skylt som talade om att man inte fick gå i trappan. Det lustiga var att det fanns några (icke läskunniga?!) som gick i trappan ändå. Bra jobbat! Under vår rundvandring funderade jag på hur det var att leva på den tiden? Min nyfikenhet triggades av det vi såg så att säga.
Inuti Colosseum. Lite kuriosa att veta är att det mesta av Colosseum som är borta (som man kan tro ha vittrat bort med tiden) är i själva verket resultat av kyrkobyggen. Man tog material från Colosseum för att bygga kyrkor.
Inuti Colosseum. Lite kuriosa att veta är att det mesta av Colosseum som är borta (som man kan tro ha vittrat bort med tiden) är i själva verket resultat av kyrkobyggen. Man tog material från Colosseum för att bygga kyrkor.
Efteråt gick vi till Palatinen (där staden Rom lär ha grundats) som ligger endast några meter ifrån Colosseum. Finurligt nog kunde man använda sin biljett från Colosseum till att även få komma in till Palatinen. Originalpriset för vuxna är 12 euro per person, men om man är EU-medborgare och är mellan arton och tjugofem år kan man få priset reducerat till 7,50 euro per person. Om man är under arton och över sextiofem (tror jag det var) går man in gratis. Biljetten gäller i två dagar, men är bara giltig för ett besök per attraktion (en gång till Palatinen och en gång till Colosseum). Om vi hade varit smarta hade vi val att ta Palatinen först för att slippa den långa kön till Colosseum (efter klockan tolv var kön dit i stort sett obefintlig), men det insåg vi först efteråt.
Palatinen visade sig vara ofantlig och i slutet kom man till Forum Romanum (där senaten fanns). Att vara där kändes för mig mäktigt, med tanke på att jag studerade retorik under ett år och vet vad de åstadkom där. Jag önskar att jag hade kunnat vara där när retorikerna fanns där. Var finns tidsmaskiner när man behöver dem?
Klockan var ännu inte särskilt mycket när vi var klara och efter att ha vilat en stund framför den enorma vita byggnaden Il Vittoriano (Viktor Emanuel-monumentet), promenerade vi till Pantheon - ett tempel som på 600-talet gjordes om till kyrka. Här inne fanns skyltar där det stod att man skulle tala lågt, men ljudvolymen var långt ifrån låg. Fint att människor visar hänsyn.
Il Vittoriano.
Pantheon.
Palatinen visade sig vara ofantlig och i slutet kom man till Forum Romanum (där senaten fanns). Att vara där kändes för mig mäktigt, med tanke på att jag studerade retorik under ett år och vet vad de åstadkom där. Jag önskar att jag hade kunnat vara där när retorikerna fanns där. Var finns tidsmaskiner när man behöver dem?
Klockan var ännu inte särskilt mycket när vi var klara och efter att ha vilat en stund framför den enorma vita byggnaden Il Vittoriano (Viktor Emanuel-monumentet), promenerade vi till Pantheon - ett tempel som på 600-talet gjordes om till kyrka. Här inne fanns skyltar där det stod att man skulle tala lågt, men ljudvolymen var långt ifrån låg. Fint att människor visar hänsyn.
Il Vittoriano.
Pantheon.
Vid det här laget började våra magar kurra och det var tid för att hitta ett ställe där vi kunde äta. Under tiden tänkte jag passa på att leta efter kärleksparet och jämföra priser. Oplanerat kom vi till Fontana di Trevi och passade på att slänga i mynt över axeln, innan vi fortsatte vårt sökande. Pengarna som kastas i fontänen skänks till Röda Korset. Till slut hittade vi ett ställe. Tyvärr var de fruktansvärt påträngande, men deras service var i alla fall bra. Till förrätt blev det en sallad och huvudrätten var lasagne. Mums!
Fontana di Trevi.
Mätta och nöjda traskade vi vidare i staden och på väg till det ovalformade torget Piazza del Popolo, pratade vi smått om vad vi skulle besöka under vår vistelse. Förutom Vatikanstaten var i alla fall jag sugen på att se Spanska trappan. Vi kom fram till en väldigt stor obelisk med försäljare av alla dess slag runt omkring. Det tog oss en liten stund innan vi insåg att vi stod på toppen av Spanska trappan. Jaha, då kunde vi stryka det från vill-se-listan. När vi skulle ta oss ned sade jag "nej" till flera som mumlade något om "tur" och ville sälja rosor till mig. Fast när vi kom till Piazza del Popolo dök det upp ännu en som ville sälja rosor. Även då sade jag klart och tydligt att jag inte var intresserad, men då tryckte han tre rosor i handen på mig och sade att de bringade tur. Man kan gott säga att jag var förvånad över att jag bara fick rosorna, fast jag borde ha insett att något var på gång då han cirkulerade kring oss medan älsklingen tog bilder. När älsklingen var klar kom rosförsäljaren fram till oss och började prata. Komplimanger strödde han givmilt omkring sig och pratade något om vad de tre rosorna stod för. Sedan tyckte han att vi kunde bidra med något litet. Inte mycket, utan lite räckte. Fast när jag gav honom ett mynt sträckte han fram handen, vände på huvudet och sade smått föraktfullt att han ville ha mer. Då blev jag irriterad över hans fräcka attityd och kände att jag inte tänkte betala mer för något som han tvingade på mig. Till honom sade jag att jag inte hade mer och fick då veta att rosorna kostade 1 euro styck. Inte så farligt egentligen, men jag vägrade betala mer för något som jag egentligen inte ville ha. Under tiden hade älsklingen fotograferat lite och då han kom tillbaka till oss gnällde rosförsäljaren och ville att älsklingen skulle betala. Efter en stund räckte älsklingen tillbaka rosorna och sade att försäljaren kunde få tillbaka dem om han inte var nöjd med det han hade fått av mig. Ilsket slet försäljaren tillbaka rosorna och viftade argt bort oss. Myntet behöll han.
Spanska trappan.
Piazza del Popolo.
Fontana di Trevi.
Mätta och nöjda traskade vi vidare i staden och på väg till det ovalformade torget Piazza del Popolo, pratade vi smått om vad vi skulle besöka under vår vistelse. Förutom Vatikanstaten var i alla fall jag sugen på att se Spanska trappan. Vi kom fram till en väldigt stor obelisk med försäljare av alla dess slag runt omkring. Det tog oss en liten stund innan vi insåg att vi stod på toppen av Spanska trappan. Jaha, då kunde vi stryka det från vill-se-listan. När vi skulle ta oss ned sade jag "nej" till flera som mumlade något om "tur" och ville sälja rosor till mig. Fast när vi kom till Piazza del Popolo dök det upp ännu en som ville sälja rosor. Även då sade jag klart och tydligt att jag inte var intresserad, men då tryckte han tre rosor i handen på mig och sade att de bringade tur. Man kan gott säga att jag var förvånad över att jag bara fick rosorna, fast jag borde ha insett att något var på gång då han cirkulerade kring oss medan älsklingen tog bilder. När älsklingen var klar kom rosförsäljaren fram till oss och började prata. Komplimanger strödde han givmilt omkring sig och pratade något om vad de tre rosorna stod för. Sedan tyckte han att vi kunde bidra med något litet. Inte mycket, utan lite räckte. Fast när jag gav honom ett mynt sträckte han fram handen, vände på huvudet och sade smått föraktfullt att han ville ha mer. Då blev jag irriterad över hans fräcka attityd och kände att jag inte tänkte betala mer för något som han tvingade på mig. Till honom sade jag att jag inte hade mer och fick då veta att rosorna kostade 1 euro styck. Inte så farligt egentligen, men jag vägrade betala mer för något som jag egentligen inte ville ha. Under tiden hade älsklingen fotograferat lite och då han kom tillbaka till oss gnällde rosförsäljaren och ville att älsklingen skulle betala. Efter en stund räckte älsklingen tillbaka rosorna och sade att försäljaren kunde få tillbaka dem om han inte var nöjd med det han hade fått av mig. Ilsket slet försäljaren tillbaka rosorna och viftade argt bort oss. Myntet behöll han.
Spanska trappan.
Piazza del Popolo.
Kvällen fortsatte med att vi gick till Villa Borghese för att koppla av, innan vi gick till hotellet. Den här dagen hade handdukarna faktiskt (hör och häpna!) blivit bytta! Fast särskilt rena var de inte ... Som avslutning på dagen räknade jag pengarna som vi hade kvar, fast duktiga jag lyckades räkna fel flera gånger (och ingen av gångerna blev det samma summa) och älsklingen frågade med glimten i ögat om det inte var jag som hade läst till och med matte D på gymnasiet (vilket jag givetvis hade gjort, så det var lite genant att inte kunna räkna ordentligt!). Till slut fick älsklingen komma till min undsättning.
Dagens citat:
"Det finns två klasser när man reser: första klass och resor med barn."
(Robert Benchley)
Ha det så bra!
Romerska kramar
Jessie