Elektronikmördare - med rätt att döda?
Jag är fullständigt hopplös och dessutom livsfarlig, i alla fall om man är en elektrisk apparat. Närmare bestämt: hörlurar. Hur jag lyckas (eller mer korrekt att säga misslyckas?!) är ett mysterium även för mig. När det gäller hörlurarnas överlevnad, är det ingen fråga om "om" utan om "när". Deras död är ett tragiskt faktum när de väl befinner sig i min besittning. Ingen går säker.
Vad är det för fel på mig?! Ibland känns det som om jag byter hörlurar lika ofta som man byter underkläder. Nåja, inte riktigt så ofta, men nästan. Väldigt ofta i alla fall. Jag är själv rädd för att skaffa nya, eftersom jag vet att deras dagar är räknade när jag har fått dem i min hand. Avskyr jag elektronik så mycket att mitt undermedvetna är i farten, eller är det elektroniken som ogillar mig ..? Kan det vara så att det är hörlurarna som begår självmord en efter en eftersom de vantrivs i mitt sällskap?
Vad det än beror på är jag en livsfara. Så håll dina hörlurar inlåsta, för i närheten av mig går ingen säker.
Vad är det för fel på mig?! Ibland känns det som om jag byter hörlurar lika ofta som man byter underkläder. Nåja, inte riktigt så ofta, men nästan. Väldigt ofta i alla fall. Jag är själv rädd för att skaffa nya, eftersom jag vet att deras dagar är räknade när jag har fått dem i min hand. Avskyr jag elektronik så mycket att mitt undermedvetna är i farten, eller är det elektroniken som ogillar mig ..? Kan det vara så att det är hörlurarna som begår självmord en efter en eftersom de vantrivs i mitt sällskap?
Vad det än beror på är jag en livsfara. Så håll dina hörlurar inlåsta, för i närheten av mig går ingen säker.
Dagens citat:
"Att alltid vara en smula barn, det är att vara riktigt vuxen."
(Jevgenij Jevtusjenko)
Ha det så bra!
Elektronikmördarkramar
Jessie
Jag tror att elektroniken hatar dig ;)