Jessicas grotta

På Kapitel1 startades en liten skrivtävling/-övning som gick ut på att man skulle skriva om ingenting. Med det menar jag att ingenting fick hända. När jag först läste igenom instruktionerna rynkades min panna rejält och hjärnkontoret fick en utmaning. Hur kan man skriva om att inget händer? Ett förslag är att man beskriver något som ens karaktär ser, t.ex. en trädgård, eller att man beskriver en scen som om allt är fruset (det vill säga står still, om jag var otydlig). Jag ska erkänna och säga att detta inte var något som jag till en början tänkte på, utan jag hade endast olika former av rörelse i huvudet. Om exempelvis en fågel flyger förbi händer det ju något! Senare förklarade den som startade tävlingen att det får hända något, men inget speciellt.


Det klargör en del och gör det lite enklare, fast vad eller vem avgör vad som är speciellt eller inte? Något som har betydelse för mig behöver inte ha det för dig. Jag antar att det hela beror på sammanhanget och hur skribenten bygger upp texten eller formulerar sig. Svaret på min egen fråga är således författaren själv.

Latmasken i mig orkade inte fundera ut en ny text att skriva, utan mitt bidrag blev en novell som jag skrev i trean på gymnasiet som en skoluppgift (fast det visade sig att jag hade missuppfattat uppgiften och fick göra om den från början, vilket resulterade i en ny novell). Men så fort jag får tillfälle till det ska jag försöka mig på att klottra ihop någonting om ingenting. Kan ju vara bra att öva sig på det.