Jessicas grotta

Har du någonsin funderat på vad mycket det är som man skjuter upp att göra bara för att det känns trögt att komma igång? Jag är en mästare på att tänka "det där kan jag göra sen." Framför allt då det är studierelaterat. Om man exempelvis pluggar och ska ha en tenta i slutet av terminen är det väldigt bekvämt att tänka att man pluggar till den där tentan sen. Man har ju en hel termin på sig. Fast till slut står man där alldeles innan tentan och har inte läst ett dugg (been there, done that). Det scenariot leder till inte så önskvärda konsekvenser. Av den anledningen tvingade jag mig själv inför senaste tentan att verkligen läsa den kurslitteratur som vi skulle ha läst till våra olika lektionstillfällen. På så sätt kändes det inte riktigt lika hemskt när det väl var dags att vässa pennan och inta aulan där skrivningen ägde rum.


Ända sedan i höstas när jag väl bestämde mig för vad jag skulle ha för examensarbete, har jag tänkt "jag börjar med arbetet snart." Hur många gånger den tanken har formats vet jag inte eftersom jag tappade räkningen för länge sedan. Flera gånger har jag flyktigt påbörjat arbetet, men ganska snart gett upp. Tills för ett tag sedan i alla fall, när jag verkligen bestämde mig för att ta tjuren vid hornen. Min väckarklocka var när jag såg på schemat för nästa termin att examensarbetet ska lämnas in någon gång i maj. Sagt och gjort, eftersom vi ändå ska ha skickat in en disposition av arbetet till våra handledare innan jul, gjorde jag som jag gjorde den inledande dispositionen till min b-uppsats i retorik. Sedan var det bara att mejla in den till min handledare som nu har läst den och ser fram emot att få läsa mer när arbetet har fått mer text. Och lite text har jag lyckats med. När jag väl bestämt mig för att komma igång skrev jag av min disposition och bestämde mig för att utgå från den och arbeta med en del i taget. Det kändes till en början segt, men när jag väl kom igång flöt det på riktigt bra. Samma sak med PM-uppgiften i juridisk svenska. Jag är långt ifrån klar, men redan nu känns det lovande.

Det gäller som sagt att vara bestämd och sedan välja en lämplig taktik att använda för att ta sig an problemet. Det är bara en själv som kan göra något åt situationen. Kanske går det lättare om man tänker att det kommer gå som på räls, bara man tar det första spadtaget? För mig är det definitivt något som jag tycker är värt att testa.