Jessicas grotta

Är det bara jag som kan gå och irritera mig på att inte hitta en viss bestämd sak när jag går och letar efter den? Saker kan ju inte försvinna bara så där. Såvida de inte fått ben och rymt. Men i normalfallet händer inte det, så då känns det väldigt irriterande när man inte kan hitta det.

Senaste gången det hände mig var det ett handskrivet blogginlägg som var på rymmen. Eftersom jag skriver lättare för hand (bortsett från när jag protokollför) brukar jag ha med mig skrivmaterial och passar på att klottra ned tankar under tågresor eller under tiden som jag väntar på tåg. Sist jag hade sett det här inlägget var alltså på en av tågresorna till praktiken och följaktligen borde det ha legat i ryggsäcken som jag har med mig. Men om du trodde att det var så enkelt har du fel. Jag plockade ut allt innehåll utan att kunna finna inlägget.


När jag inte kan hitta saker som jag letar efter brukar jag efter en stund (irriterat) säga att jag ska sluta leta eftersom det ändå är hopplöst. Fast efter bara någon liten stund är jag åter uppe och är på jakt efter det jag vill hitta. Om jag då fortfarande inte kan finna det, blir jag ännu mer sur.

Ibland hjälper det att ropa på sakerna. Fast inte den här gången. Men dagen efter hittade jag inlägget på praktiken. Den hade smitit av någon anledning.