Litet möte
För ett ögonblick är det som om allt frusit till is. Som om allt står still. Det känns som om det är ett evighetslångt ögonblick. Men man vet att det säkert bara rör sig om några få sekunder som mest.
Man blickar in i ett par nattsvarta ögon som måste vara hälften så stora som ärtor. Är det inbillning eller kan man se nyfikenhet i de där ögonen? Nyfikenhet och en aning tuffhet? Som om den inte är rädd, utan snarare utmanar en? Sparven rör sig inte en millimeter. Den står stadigt på sin plats som om den vaktar sitt revir. Man vågar knappt röra sig av rädsla för att skrämma den lilla filuren.
Nej, detta är ingen sparv. Det ser du väl att det är en undulat!
Sparvens blick hypnotiserar en på något oförklarligt vis så att man inte kan röra sig. Man börjar tvivla på att djuret framför en endast är en sparv. Kanske är den något eller någon annan som är ute efter en och därför antagit en fågels utseende för att lyckas fånga en. Det eller den som nu ser ut som en sparv vet förmodligen att man är mycket förtjust i djur. Det skulle förklara denna oräddhet den uppvisar.
Som genom att knäppa med fingrarna är ögonblicket över och världen börjar åter rulla på. Kvittrande hoppar sparven i väg över gräset på jakt efter mat medan bilarna rusar fram på gatan bakom en. Själv går man vidare och är uppfylld av en barnslig glädje som får en att le.
Man blickar in i ett par nattsvarta ögon som måste vara hälften så stora som ärtor. Är det inbillning eller kan man se nyfikenhet i de där ögonen? Nyfikenhet och en aning tuffhet? Som om den inte är rädd, utan snarare utmanar en? Sparven rör sig inte en millimeter. Den står stadigt på sin plats som om den vaktar sitt revir. Man vågar knappt röra sig av rädsla för att skrämma den lilla filuren.
Nej, detta är ingen sparv. Det ser du väl att det är en undulat!
Sparvens blick hypnotiserar en på något oförklarligt vis så att man inte kan röra sig. Man börjar tvivla på att djuret framför en endast är en sparv. Kanske är den något eller någon annan som är ute efter en och därför antagit en fågels utseende för att lyckas fånga en. Det eller den som nu ser ut som en sparv vet förmodligen att man är mycket förtjust i djur. Det skulle förklara denna oräddhet den uppvisar.
Som genom att knäppa med fingrarna är ögonblicket över och världen börjar åter rulla på. Kvittrande hoppar sparven i väg över gräset på jakt efter mat medan bilarna rusar fram på gatan bakom en. Själv går man vidare och är uppfylld av en barnslig glädje som får en att le.
Dagens citat:
"Uppriktigt sagt så är lärare den enda yrkesgrupp som undervisar våra barn."
(Dan Quayle)
Ha det så bra!
Kramar
Jessie