Sagan om den hungriga skrivaren

Det var en gång en skrivare som bodde och arbetade på en tingsrätt i landet Sverige. Man skulle kunna säga att detta var en riktig elektronisk arbetsmyra eftersom den arbetade dag ut och dag in nästan oavbrutet. Kanske var det därför som den titt som tätt strejkade och kom med de mest underliga ursäkter? Eller så hade detta strejkande helt enkelt att göra med dess favoritsysselsättning?

Detta förstår du var en väldigt hungrig liten skrivare och älsklingsrätten var papper. Förmodligen fanns det inget godare än just papper, då den kunde sluka flera förpackningar om dagen med över tusen papper i vardera förpackning. Om den hade möjlighet stoppade den i sig ännu mer papper.


Fast på just den här tingsrätten fanns det en del miljötänkande människor som ansåg att för mycket pappersåtgång innebar en för stor påfrestning och utnyttjande av den vackra naturens resurser. Därför försökte de se till att inte mata den hungriga skrivaren med så mycket papper. Skrivaren själv ansåg att den genom det här handlandet utsattes för svält. Som hämnd trilskades den med just de här miljötänkande människorna i hopp om att få dem att mata den med ännu mer papper.

Och än i dag kära barn, pågår denna kamp mellan miljöhänsynsfulla människor och ett matvrak till skrivare.

Snipp, snapp, snut, så var denna saga slut (för den här gången).


Dagens citat:

"Kärleken kommer av sig själv och kan inte läras."
(Persiskt ordspråk)

Ha det så bra!
Sagolika kramar
Jessie
#1 - - hanan:

Nej så synd om skrivaren. Hur kan man göra så mot en oskuldsfull huingrig maskin :'(