Jessicas grotta

Efter två och ett halvt år är det åter dags för att packa ihop sitt pick och pack och ge sig av. Nu fick jag det förmodligen att låta mer dramatiskt än vad det faktiskt är. Saken är den att jag, älsklingen och vilddjuren ska flytta i början av januari och den här gången bär det av längre än till huset bakom (ja, inte för min del utan för älsklingens del - jag hade ju inte flyttat upp hit på riktigt än när vi flyttade in i tvåan). Vi ska bli en (annan) del av Köping! Spännande va? Anledningen är att älsklingen har fått nytt jobb vid Köping.

Med tanke på att jag har en termin kvar av mina studier i Stockholm, var jag till en början inte säker på att jag kunde följa med älsklingen. Problemet låg inte i att pendla till och från Stockholm, för rent teoretiskt går det (om SJ sedan sköter sig är en annan sak). Nej, problemet låg i min andra praktikperiod som påbörjas i februari. Inför min första praktikperiod blev jag erbjuden en plats på en advokatbyrå i Södertälje, men jag valde att vara på tingsrätten (och det är jag väldigt tacksam för!). Dock fanns det en möjlighet för mig att vara hos byrån under nästa praktik. Jag skulle höra av mig till dem när det närmade sig.


Jag kollade upp hur lång tid det skulle ta att pendla dit och dessvärre skulle det ta nästan lika lång tid som till tingsrätten och jag är inte sugen på sådana långa dagar igen (men det var värt det under första praktiken!). Med andra ord fick jag börja leta efter praktikplats i närheten av Köping, men advokatbyråer i den trakten tycks vara ointresserade. Du förstår kanske att det därför såg ganska mörkt ut och jag visste inte riktigt hur jag skulle göra. I värsta fall skulle jag få pendla till Södertälje.

Men då kom det (och nej, jag menar inget snuskigt)! Dagen efter att jag varit på intervju hos åklagarkammaren i Västerås meddelade de att de hade bestämt sig för att erbjuda mig och en studiekamrat praktikplats! Problemet löst! Dessutom kommer jag (som fortfarande drömmer om åklagaryrket) befinna mig dagligen i tre månader bland åklagare. Det kan knappast bli bättre. *myser*


Fast det känns samtidigt sorgligt att lämna Åkers Styckebruk. Inte bara för att det har varit mitt hem de senaste två och ett halvt åren, utan även för att jag har en hel del minnen förknippade med samhället och för den vackra naturen! Hur kan man göra annat än att njuta av alla sjöar som finns här om man är en vattenbög som jag? Men det kommer finnas möjlighet att komma tillbaka och "hälsa på", vilket jag också kommer försöka göra. Men anledningen till det är en annan historia.

Det kommer säkert bli bra i Köping. Spännande om inte annat. Och så har de Netto!