Jessicas grotta

Tänk vad lite som behövs

Den här julen ville julkänslan inte riktigt infinna sig. Trots att vi befann oss långt in i december, hade fått upp granen och annat pynt, bakat julkakor för glatta livet, köpt julklappar och nästan dagligen spelade julmusik, ville den där mysiga känslan inte gripa tag om mig. Först när vi någon vecka innan jul fick snö, började jag känna det (att snön sedan smälte bort på "lille julafton" - a.k.a. 23 december - är en annan femma).

Egentligen är det konstigt - att det var snö som skulle till för att få mig att börja känna julkänsla. Det är konstigt därför att jag är uppvuxen i Malmö och den enda julafton med snö som jag minns är den då det låg en liten snöfläck på gräset framför vårt hyreshus. Fast tydligen har jag upplevt vita jular när jag var riktigt liten, men det är inget som jag minns. Under min uppväxt brukade snön i princip alltid komma efter jul (med vissa undantagsfall). Man tycker ju att jag därför borde vara van. Jag brukade alltid känna den där julkänslan under min uppväxt - trots gröna gräsmattor.


Bild från i år som togs några få dagar innan julafton.

Kan det vara så att jag de senaste två jularna (bortsett från årets) har blivit bortskämd med snöfylld vinter och en hel del snö på julafton? Eller är det bara så enkelt att jag har haft fullt upp med mina studier i år? Att det har gjort att jag mentalt inte hade förberett mig för julen? Jag vet inte. Och nu spelar det heller ingen roll för julen är över. Att gå och grubbla tjänar ingenting till. Man kan bara hoppas att julkänslan finns där till nästa år.


Dagens citat:

"Jag körde hem men tog fel på hus och kolliderade med ett träd som inte finns på min tomt."
(Ur skadeanmälan till försäkringsbolag)

Ha det så bra!
Kramar
Jessie
Namn:
Kom ihåg mig?
Mailadress (publiceras ej):
URL/bloggadress:
Kommentar: