Daisypath Anniversary tickers

P.S. I Love You

Tänk dig att du är ung och lyckligt gift. Du och din äkta hälft planerar inför framtiden. Men så en dag dör din älskade och du lämnas ensam kvar med alla planer och all saknad.

Det är just vad som händer Holly Kennedy i min ena favoritfilm "P.S. I Love You". Fast det hon inte vet är att hennes man Gerry har innan sin död skrivit brev som ska levereras till Holly en gång i månaden och hjälpa henne att hantera sin sorg. Jag skulle minst sagt vara förstörd om jag hade varit i Hollys skor och blotta insikten smärtar. Tänk ifall det hade hänt mig? Nu har jag i och för sig mist min älskade Jocke, men min fästman fanns där för mig och hjälpte mig. Men tänk om min fästman skulle försvinna på det sättet? Att bara tänka på det gör fruktansvärt ont i kroppen.

P.S. I Love You

Jag hade nog inte köpt den här filmen om det inte hade varit för att jag tagit reda på att James Marsters är med i den. Fast han är inte med så fasligt mycket. Vad? Jag tycker att han är en bra skådespelare. Ärligt talat. Det var innan jag och fästmannen blev tillsammans som jag njöt av att titta på honom. Nu är han som vem som helst. Nu är det fästmannen som jag njuter av att se WinkTunga Ingen annan. Hur som helst, den här filmen är otroligt bra på att väcka olika känslor och man pendlar känslomässigt upp och ned genom hela filmen. Den förmågan tror jag har stor betydelse till att den är så pass bra. Man känner sig ännu mer tacksam över det man har och jag kände ännu större behov än vad jag redan har, att se på, krama och bara vara nära min älskling. När filmen var slut kände jag mig glad.

Jag har inte haft möjlighet att läsa boken som filmen är baserad på, men förhoppningsvis kommer jag kunna göra det. Mitt betyg på den här filmen blev 4/5. Se den gärna!


Dagens citat:

"Det är alltid fel människor som har dåligt samvete."
(Erich Maria Remarque)

Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Så var helgen slut ...

Ja, då var helgen slut och just nu sitter jag på X2000 på väg hem. Smile Om du har missat det har jag varit i Malmö från fredag till söndag (idag alltså) för att hälsa på familj och bästa kompisen. Kan ju dra i korta drag vad jag har varit med om.

När jag klev av tåget på centralen (Malmö C) blev jag först ganska förvirrad eftersom jag inte kände igen mig alls. På grund av Citytunneln har de byggt om en hel del och tydligen hade jag kommit in på ett av de spåren. I vanans makt gick jag åt det håll som jag brukar gå för att komma till centralhallen, men insåg när jag hade kommit uppför rulltrappan att centralhallen inte alls låg åt det hållet. Då åkte jag ned till nästa spår och hörde samtidigt av mig till bästa kompisen för att höra var hon var någonstans. Hon skulle nämligen möta mig. Hon stod i centralhallen och visste inte riktigt själv hur hon skulle ta sig till spåret där jag var. Jag testade att åka upp igen med rulltrappan och gick ut till Anna Lindhs plats. Då såg jag att jag var en bra bit ifrån centralhallen, men kom på den ljusa idén att jag nog kunde gå tillbaka på perrongen en bit för att komma till bästa kompisen. Sagt och gjort gick jag tillbaka in, åkte ned med rulltrappan och gick med raska steg åt den riktning som centralhallen låg. Jag fick åka uppför världens längsta rulltrappa men lyckades att komma rätt! Jag har aldrig tidigare varit vilse i Malmö, och absolut inte på centralen, så det här var min första gång. Jag har verkligen blivit en turist i den stad där jag växte upp ... Illa?

Stortorget
Stortorget i Malmö. Som du ser har de ingen snö!

Vi gick därefter till Stortorget där jag skulle kolla kontot för att se så att CSN skött sig, men kunde inte få någon lapp om detta (som vanligt), så det blev inget. Jag skulle även köpa åksjuketabletter eftersom jag inte hade några kvar. Tyckte att det var rena rama rånet att köpa dem, men jag måste ha dem för att slippa må dåligt på tågresan till och från Malmö, så jag var tyvärr tvungen att hålla god min och köpa. Efter det gick vi raka vägen till Triangel(e)n för att fixa min klänning till bröllopet! Jag hade bestämt mig för att ta den som jag fastnade för sist vi kollade på klänningar och letade reda på rätt storlek för att kontrolltesta den när vi hade kommit fram till affären. Men det blev inte riktigt som jag hade tänkt mig ...

Klänningen visade sig vara kortare än sist och helst vill jag ha en klänning som går ned till marken, eller i alla fall snudd på (var inte riktigt säker i fredags, men bestämde mig helt för det sen). Jag gick därför fram till ena tjejen som jobbade och frågade om det var möjligt att få den lite längre. Hon såg lite oförstående på mig och menade att de fanns bara i de storlekarna och längderna. Om jag ville ha en längre klänning fick jag helt enkelt prova en annan sort. Bästa kompisen påminde då mig om att han som vi hade pratat med sist hade sagt något om att kunna beställa en lite längre klänning om man ville. Med det i tanken gick jag fram till honom, men han verkade inte minnas att han hade sagt något sådant. Han mindes inte ens mig. Jag tyckte att vi fick en ganska bra kontakt sist (vilket bästa kompisen intygade), så därför antog jag att han skulle minnas mig lite i alla fall. Men icke. Han förklarade att bara vissa leverantörer kunde erbjuda att göra klänningen lite längre, men då var han tvungen att veta hur mycket längre jag ville ha den. Jag är dålig på ögonmått och det blev lite tjafs. Fast vi landade på att jag ville ha den cirka fem centimeter längre. Han sade också att jag annars kunde ta en större storlek och sedan gå till en sömmerska för att få den insydd så att den passar. Problemet är bara att den större storleken var för kort den med och att storleken mindre (sist jag testade) var längre ... Han fick i alla fall mitt nummer, så han skulle ringa mig när han hade fått besked.

Ganska ledsen över det nya bemötandet (jämfört med sist) gick vi båda därifrån och skulle födelsedagsfika, då bästa kompisen hade fyllt år i tisdags. Dock var jag allt för besviken för att kunna koncentrera mig, fast det släppte till slut Tunga Vi hittade inget fik som hade lediga platser, vilket resulterade i att vi köpte fika-grejer i affären och hade det trevligt hos bästa kompisen innan vi gick till Värnhemstorget för att möta min syster. Jag hade lovat henne att hänga med och kolla efter kläder som hon kunde ha på mitt och älsklingens bröllop. Samtidigt kollade jag efter skor, men hittade bara ett par som tyvärr hade fel färg ... Snacka om otur! Inte hittade syrran något heller. Efteråt skildes vi från syrran som skulle hem, och då passade jag och kompisen på att äta lite innan vi gick tillbaka till henne.

Senare åkte jag hem till syrran för att hjälpa henne med datorn som jag hade lovat, men hennes internet var för segt, så det blev inget av det. Jag försökte i alla fall. Och försöka duger väl?

På lördagen var det lite halvt fullt upp. På förmiddagen åkte jag och mina föräldrar ut till Limhamn för att kolla ett ställe som mamma visste hade klänningar. Det visade sig att de inte hade något, vilket innebar att både jag och mamma gick därifrån besvikna. Efter att mamma hade varit på sitt jobb och visat upp mig (suck ...) och samtidigt fått tips om att det fanns ett ställe där borta vid den där affären vi nyss varit i, som skulle kunna ha klänningar. Det hade de inte. När vi kom hem till mina föräldrar igen bakade jag och mamma kladdkakemuffins och sedan hjälpte jag mina föräldrar med lite datorbestyr.

Under kvällen satt man och såg på Melodifestivalen och den här gången blev jag riktigt glad över att Linda Bengtzing gick vidare till finalen med sin låt "E det fel på mej".

Ja, det var väl det mest intressanta i korta drag. Jag längtar efter älsklingen och kisarna, så det ska bli skönt att få komma hem, även om det var kul att träffa de här nere. Tänkte sätta punkt nu. Har kommit till Hässleholm och risken finns att det ska sitta någon bredvid mig vid fönstret. (Edit: Åker ifrån Hässleholm nu och har fortfarande inte fått någon tåggranne.)


Dagens citat:

"Låt oss gå och hälsa på allihop. Vi ska gå för att det är Torsdag, och vi kan önska dem alla en Glad torsdag."
(Nalle Puh)

Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Morgontrött förvandlas till morgonpigg?

Sedan så länge jag kan minnas har jag varit en riktig morgontrött person. Det är inte så att jag sover till sent på eftermiddagen varje gång som jag får chansen, fast det har hänt några gånger efter att man har lagt sig att sova ganska sent kvällen innan. Men i vanliga fall vaknar jag inte så sent. Dock är det tidigt för mig att vakna innan klockan nio och då kan du nog förstå att morgontrötta lilla jag tycker att det är okristligt tidigt att behöva gå upp mellan tjugo över fem och tio i sex, vilket jag oftast gör. De dagar jag inte går upp så tidigt ät när både jag och älsklingen är lediga. Nuförtiden är det mestadels varannan helg som vi är lediga båda två samtidigt. Visst kan jag gå och lägga mig för att sova en stund till när han har åkt till jobbet (vilket jag många gånger också gör), men det är inte det som är problemet.

Klocka

Problemet för mig är att vakna och behöva stiga upp tidigt, och speciellt nu på vintern när det är svinkallt både ute och i lägenheten. Att älsklingen håller om mig gör det heller inte lättare, men jag klagar inte. Det är bara trevligt ^-^ Jag tycker om att plugga juridik, men på grund av att jag är morgontrött försvinner en del av glädjen och jag önskar att jag bara kunde få stanna hemma och sova.

Att lägga mig tidigare kvällen innan hjälper inte, då jag har testat just det ett flertal gånger och kommit fram till samma nedslående resultat varje gång. Jag har även prövat att dricka te och c-vitamin på morgonen, men inte heller det fungerar. Jag är fortfarande morgontrötta jag. Vet du vad jag kan göra för att omvandlas till en morgonpigg person? Jag tar tacksamt emot alla svar.


Dagens citat:

"Vill du lära känna dig själv, så lägg märke till vad du helst och oftast tänker på."
(J.P. Richter)

Ha det så bra!
Morgontrötta Kramar
Jessie

Ögonkontakt = intresse

Under min grundskole- och gymnasietid ägnade jag oftast lektionerna åt att sitta och klottra i blocket medan jag lyssnade. Helst undvek jag ögonkontakt med lärarna därför att det många gånger kändes som om jag fick frågan varje gång som jag och lärarna fick ögonkontakt med varandra. Fast när jag räckte upp handen och gärna ville svara, var det andra som blev utvalda. För att förstå varför jag tyckte att det var jobbigt att få ordet av läraren, måste du ha i åtanke att jag vid den tiden hade enorm skräck för att framträda. Bara blotta tanken på att behöva prata inför andra gav mig ångest (utan att överdriva). Det inkluderade att sitta i bänken och prata så att hela klassen hörde. Jag var rädd att säga fel saker och göra bort mig.

Mascara

Dock fick jag en ordentlig tankeställare min första dag på universitetet. Det var vår första föreläsning på kursen och det var på uppropsdagen. Jag satt därför och var nervös medan jag önskade att min bästa kompis hade kunnat stanna kvar. Hon hade hållit mig sällskap under mitt upprop och fram till vår inledande föreläsning med självaste retorikprofessor Anders Sigrell. Fast det gick ganska bra. Sigrell var rolig (trots att han tyckte att vi var obildade som inte visste hur en viss del av Bibeln börjar, vilket jag nu vet är "I början var logos ...". fast vilket ställe i Bibeln vet jag inte) och utsatte oss för övningar. Det var den första övningen som orsakade den ovan nämnda tankeställaren.

Vi skulle ställa oss i två led och de båda leden skulle vara vända mot varandra. Först skulle ena ledet berätta om ett minne för den som stod framför (som då skulle lyssna) och sedan var det andra ledets tur att få berätta medan de andra lyssnade. När det var gjort skulle man byta "partner" genom att ena ledet förflyttade sig åt sidan. Sedan skulle minnesberättandet göras på nytt. Därefter skulle samma led som tidigare förflytta sig på nytt och man skulle berätta samma minne en tredje gång. Fast nu skulle den som lyssnade verka totalt ointresserad genom att titta bort, gäspa etc. Ifall du aldrig har upplevt det tidigare kan jag tala om att stå och berätta något för någon som är så pass ointresserad är jobbigt och frustrerande! Den övningen fick mig att skämmas över mitt beteende i skolan och jag hoppas att mina lärare inte upplevde mitt klottrande på det sätt som Sigrell fick oss att uppleva.

Vad jag helt enkelt vill ha sagt är att tänk på att ta ögonkontakt med människor som pratar med dig. Genom det visar man intresse och respekt, samtidigt som man undviker att såra den som pratar. Man utsätter inte den som pratar för onödigt lidande och irritation. Ha gärna det i åtanke.


Dagens citat:

"Fråga dig ibland på fullaste allvar om de människor som du umgås med lyfter dig eller drar ner dig."
(Richard Jahnke)

Ha det så bra!
Seende Kramar
Jessie

Kanske inte riktigt min grej

När jag och älsklingen var i affären förra helgen upptäckte vi att Marabou har lanserat en ny smak (vet inte hur pass ny den är, men för oss var den väldigt ny i alla fall): Mango. Jag har inga direkta problem med mango, fast jag föredrar annat i första hand. Men jag och älsklingen gillar att testa nya saker (både ätbart och annat), så vi unnade oss den där chokladkakan (var ju ändå helg!).

Mango

Om du inte gillar mango alls, är detta ingen smak att rekommendera dig. Den smakar ganska mycket mango, tycker i alla fall jag. För mig funkar den att äta, men jag föredrar andra smaker. Min absoluta favorit är efter noga övervägande Apelsinkrokant Biggrin Tätt därefter kommer Schweizernöt (nu är jag väldigt osäker på stavningen, så rätta mig gärna).

Apelsin



Dagens citat:

"Well I've come home, to find you waiting."
(Johnny Depp - My Friends)

Ha det så bra!
Chokladiga kramar
Jessie

Delvis fel

Även om en hel del av våra svenska komiker bara är glyttiga, så finns det vissa som faktiskt är roliga och inte går för långt när det kommer till det passande. Fast efter i måndags vet jag inte riktigt om jag ska räkna Magnus Betnér till den gruppen längre. Han är brutalt ärlig men samtidigt rolig, fast efter att ha sett "Betnér på China: Livets ord" i tv blev jag gruvligt besviken på honom.

Han började roligt, men sedan gick det lite upp och (mest) ned. Han höll sig kvar för länge vid vissa saker, precis som en pitbull. Det är okej att skämta om saker och ting, men när man håller på för länge och verkligen mjölkar ur det, blir det bara jobbigt till slut. Det var just det som hände med Herr Betnér. Dock var det en annan sak som jag reagerade starkast på och det var på grund av det som han miste en del av min respekt.

"Alkoholism är ingen sjukdom."  Det var vad han påstod ett flertal gånger, men redan den första gången som orden lämnade hans tunga fick han min uppmärksamhet. Visst, alkoholism är kanske ingen sjukdom för vissa, men generellt är den det. Han kontrade eventuella motargument med att man aldrig hör en packad människa säga att den är sjuk (syftning på alkoholism). Nej, det må vara sant, och jag tror att jag kan ha en möjlig förklaring. Om den stämmer vet jag inte, men kanske. Låt oss säga att vi har en full människa framför oss och att alkoholismen för den personen har blivit en sjukdom. Personen själv medger säkert inte det, och det kan bero på att personen i fråga inte har nått insikt om sin sjukdom. Personen i fråga har inte förstått att han eller hon har problem med alkohol.

Kuack
Ölen "Kuack" som finns i bl.a. Belgien

En klar jämförelse kan göras med ätstörningar. Det är i stort sett samma sak. Menar Herr Betnér då att ätstörningar inte är en sjukdom? Kanske långsökt att säga, men det börjar ungefär på samma sak. Alkoholism börjar med att man börjar dricka alkohol. Anledningarna är olika, men låt oss säga för att det är (inte enligt mig) gott. Personen får mersmak för det och fortsätter dricka och förmodligen eskalerar drickandet tills personen har mist kontrollen, men inte inser att det är så. Ätstörningar har olika början, men låt oss säga att en person vill leva hälsosamt. Den anledningen förekommer ofta i "Supersize vs Superskinny". Personen slutar då att äta sådant som anses vara ohälsosamt och ju längre tid som går, desto fler saker "inser" personen inte är nyttigt och plockar bort det från menyn. Träning är många gånger också ett viktigt inslag i att vara hälsosamt och personen ökar sina träningspass till många gånger i veckan. Även detta beteende kan eskalera och till slut har personen ifråga en ätstörning, men inser inte det.

Om man har drabbats av något sådant här, inser många inte förrän mycket långt senare (när det nästan är för sent) vad som pågår. Både alkoholism och ätstörningar (både då man hetsäter och blir överviktig och när man minskar matmängd/slutar äta och blir underviktig) är något mycket allvarligt och något som jag tar på fullaste allvar. Därför blir jag arg när Magnus Betnér säger sådant här. Visst, det är hans åsikt och den har han rätt till. Jag respekterar den. Men att säga att det aldrig är en sjukdom är en mycket grov generalisering och lögn. Jag vet att han skulle säga att han skiter i vad jag tycker. Det gör han som han vill. Jag är van vid det svaret, men han borde tänka sig för åtminstone lite innan han yttrar sig. Yttrandefrihet i all ära, men det finns en gräns för när det man säger bli opassande. Tyvärr överskred han den gränsen igår.


Dagens citat:

"You can't runaway from yourself."
(Michelle Branch - Are You Happy Now)

Ha det så bra!
Besvikna kramar
Jessie

Ibland fungerar det, faktiskt

Jag vet att jag kan vara ytterst bitter när det handlar om SJ. Om det är någon form av försvar vet jag inte, men jag är övertygad om att större delen av vår tågpendlande befolkning håller med i min bitterhet. Det vore lögn att påstå att SJ i mina ögon har starkt ethos (retoriken begrepp för trovärdighet och karaktär - på ett ungefär)

SJ

Fast ibland fungerar tågtrafiken felfritt, och det känns som att jag på något sätt måste lyfta fram det, eller i alla fall påpeka det, efter allt mitt gnäll. När tågen går som de ska, går det ganska smidigt att pendla. För mig hade tågen gärna fått gå oftare än cirka en gång i timmen, men så farligt är det inte att de inte gör det.

Härmed vill jag tacka SJ för de gånger då man slipper slita sitt hår i ilska. Det gör jag (tackar alltså) utan någon sarkasm eller ironi. Tack SJ för att ni sköter er ibland!


Dagens citat:

"Självklart kan jag bevara en hemlighet. Det är människorna jag talar om dem för som inte kan det."
(Anthony Haden - Guest)

Ha det så bra!
Felfria Kramar
Jessie

What hurts the most

I förra veckan låg jag i sängen med Doten och försökte plugga, eftersom jag hade en del lediga dagar (och den här veckan är jag bara i skolan i morgon). Då satte jag igång Spotify för att ha något i bakgrunden att lyssna på. Har väldigt svårt att koncentrera mig i ett knäpptyst rum, vilket jag antar beror på att jag är uppvuxen med att ständigt ha en radio igång. De sista tio åren som jag bodde hemma, berodde det på att undulaterna (först Pippi i fyra år och sedan Jocke) skulle ha något att lyssna på när vi antingen inte var hemma eller om vi var i ett annat rum. Jocke älskade musik, så han uppskattade detta väldigt mycket.

När jag fick igång Spotify upptäckte jag att Cascada (den blonda söta sångerskan) hade någon ny skiva som jag tidigare inte lyssnat på, så jag satte igång den. Nästan varenda låt var bra (precis som jag tycker att de allra flesta av hennes låtar är), fast jag fastnade speciellt för en av dem - "What Hurts the Most". Hmm ... Det är något med mig och sorgsna låtar. Jag tycks dras till dem som flugor dras till socker (eller skit). Kan det bero på att jag är den realist som jag är? Ingen aning. Men låten är bra i alla fall och allra helst balladversionen. Sitter och mimar till den när jag hör den. Om jag hade kunnat texten bättre skulle jag ha ylat.




Titel: What Hurts the Most - Yanou's Candlelight Mix
Artist: Cascada




Titel: What Hurts the Most
Artist: Cascada




I can take the rain on the roof of this empty house
That don't bother me
I can take a few tears now and then and jus' let 'em out

I'm not afraid to cry
Ev'ry once
In a while
Even though
Goin' on
With you gone
Still upsets me

There are days
Ev'ry now
And again
I pretend
I'm okay
But that's not what gets me

What hurts the most
Was being so close
And having so much to say (much to say)
And watching you walk away (away)
Never knowing
What could have been
And not seeing that loving you
Is what I was tryin' to do

It's hard to deal with the pain of losing you ev'rywhere I go
But I'm doin' it
It's hard to force that smile when I see our old friends and I'm alone

Still harder
Getting up
Getting dressed
Living with
This regret
But I know
If I could do it over

I would trade
Give away
All the words
That I saved
In my heart
That I left unspoken

What hurts the most
Was being so close
And having so much to say (much to say)
And watching you walk away (away)
Never knowing
What could have been
And not seeing that loving you
Is what I was tryin'... to do, ohhhh
Ohhhh yeah

I'm not afraid to cry
Ev'ry once
In a while
Even though
Goin' on
With you gone
Still upsets me

There are days
Ev'ry now
And again
I pretend
I'm okay
But that's not what gets me

What hurts the most
Was being so close
And having so much to say (much to say)
And watching you walk away (away)
Never knowing
What could have been
And not seeing that loving you
Is what I was tryin' to do

What hurts the most (What hurts the most)
Is being so close
And having so much to say (much to say)
And watching you walk away (you walk away)
Never knowing
What could have been
And not seeing that loving you
Is what I was tryin' to do


Dagens citat:

"Om en svart katt korsar din väg betyder det att djuret är på väg någonstans."
(Groucho Marx)

Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Den nya världen

Förra månaden hann jag aldrig med att skriva en novell på DuoDitos månadstema och det berodde dels på att jag har ganska mycket att göra i skolan, dels på att jag inte fick tillräckligt med inspiration. Olyckligtvis har jag inte heller hunnit med att slutföra den där novellen som jag påbörjade. Det är helt enkelt för mycket att göra. Fast i fredags blev jag klar med det övertygande argumenterande talet som vi ska lämna in på tisdag. Nu gäller bara att skriva in det i datorn och eventuellt förkorta den eftersom jag insåg då jag blev klar att jag har skrivit för mycket. Allt kommer inte rymmas på bara en A4-sida.

Men nu till dagens ämne. DuoDito har ett nytt novelltema och temat heter "Den nya världen" och man ska skriva en novell inspirerat av renässansen. Jag har visserligen läst om de olika epokerna i skolan (och minns inte särskilt mycket från varje), så jag sög i mig informationen som en svamp för att se om jag hade tillräckligt med inspiration till att lyckas skriva en novell. Av det man kunde läsa på hemsidan fick jag inte många ledtrådar till att kunna låsa upp mitt inspirationsfack och fick leta lite på nätet. Jag hittade en smula, men inte ens det räckte. Jag får helt enkelt fundera när jag får en stund över och se om jag inte kan lyckas knåpa ihop en text. Jag upptäckte till min gigantiska fasa när jag satt och försökte med den där som jag påbörjade (stackaren har inte ens fått ett namn ...) att jag verkligen har kommit av mig i skrivandet. Inte för att jag ska påstå att jag var genialisk innan, men nu känner jag att jag inte kan få till det tillräckligt bra. Det är farligt att inte kunna skriva under långa perioder. Hoppas att jag kan ta mig i kragen och bli klar med allt som ska bli klart så att jag kan ägna mig åt lite skrivande.

DuoDito



Dagens citat:

"Om du går så långt som du kan, så kommer du därifrån se tillräckligt för att gå ännu längre."
(John Wooden)

Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Rolig humor

I torsdags satt jag och läste ett inlägg på Juridikbloggen och kunde inte låta bli att le och skratta. Inlägget som jag läste handlade kort och gott om juristers sociala förmåga, vilket enligt skribenten är lika med noll. Enligt henne (för det var en tjej som skrev inlägget) pratar i regel jurister aldrig med "icke-jurister". En anledning finner man i denna mening från inlägget:

"Den mest autistiska juristen hälsar inte alls, för honom är icke-juristen bara en del av inredningen."

Och tydligen pratar bara jurister om jobb hela tiden. På det sättet exkluderar de "icke-juristerna". En annan del av inlägget som jag tyckte var lustigt formulerad var:

"Likt zombies håller jurister sig gärna till sin flock. The Wires McNulty beskriver juristkåren som en  ”twisted little tribe” som talar sitt eget ”twisted little language” och det ligger mycket i den beskrivningen. Jurister umgås med jurister, gifter sig med jurister, föder upp jurister och fikar med andra jurister. Utan att bry sig om vad Magdalena Ribbing skulle tycka, exkluderar juristerna icke-juristerna från alla konversationer genom att uteslutande prata jobb."

Vår ena lärare på utbildningen (han som konstruerar och rättar våra tentor bland annat) sade just det att jurister gifter sig med jurister. Han sade även annat småelakt om jurister, trots att han själv tillhör den skaran.

Jag har inte riktigt tänkt på att jurister ses som en konstig grupp i samhället, men vid närmare eftertanke kan det nog stämma. När jag började på gymnasiet verkade min familj tycka att jag var med udda än vanligt, eftersom jag vid ett flertal tillfällen försökt att prata juridik med dem och även förklara vissa saker. Utan resultat såklart. Tydligen var det bara jag som tyckte att juridiken var så himla rolig.

Om du vill få dig ett gott skratt kan jag varmt rekommendera att läsa inlägget. Fast jag kan inte garantera att du kommer tycka att det är roligt, för jag har en ganska konstig humor (fråga själv bästa kompisen och älsklingen). Jag tyckte i alla fall att det var hysteriskt kul att läsa och stackars älsklingen fick flera gånger veta vad som var så kul eftersom jag mer än gärna delade med mig av glädjen.

Fast jag reagerade för den där lilla detaljen om att jurister umgås nästan bara med jurister och gifter sig med andra jurister ... Skulle det inte bli tråkigt i längden att vara göra så? Man får ju på så vis knappt något utbyte? Eller är det bara jag som är ute och cyklar?


Dagens citat:

"Kärlek botar människor, både de som ger den och de som tar emot den."
(Karl Augustus Menninger)

Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Glädjande förfrågan

I onsdagskväll fick jag plötsligen ett mejl från någon för mig fullkomligt okänd person. Första tanken var att det var någon form av spam-mejl, men magkänslan menade att det inte var det. Nyfiken som jag är öppnade jag mejlet och möttes av en vänlig förfrågan.

Personen som hade mejlat hade sett här på bloggen att jag använt mig av en bild på den blå "lagboken" och personen undrade dels ifall det var jag som tagit bilden, dels om personen i så fall fick lov att använda bilden? Den här personen arbetar som webbdesigner och hade för en kunds räkning användning av den bilden. Vad jag kan komma ihåg, har jag aldrig tidigare fått en sådan frågan, vilket innebar att detta smickrade mig en smula. Med gott hjärta och samvete kan jag påstå att alla bilder på bloggen (utom kartan i ett av de första inläggen, samt bilderna på filmerna "One Missed Call") har jag tagit själv.

Någon upphovsrätt till bilden har jag dock inte, eftersom den inte har nått kravet på verkshöjd (det vill säga att den är så unik att det inte ska kunna förekomma att en annan person har lyckats skapa samma bild). Däremot om jag inte minns helt fel (har för mig att vår lärare i immaterialrätt sade detta under en lektion) har jag rättighet till bilden ett visst antal år. Fast det gäller för alla vardagsbilder som inte uppnått verkshöjd. Med tanke på att jag inte anser att bilden är speciell i något avseende, ser jag inget hinder i att personen använder bilden. Alltså fick personen min tillåtelse. Självklart hade det varit skillnad om det hade gällt en bild på min älskade lille Jocke. Då hade jag sagt nej med en gång.

Jag är långt ifrån en teknisk person och om den här personen då utan att fråga mig, hade tagit och använt bilden hade jag säkert aldrig märkt eller fått reda på det. Fast jag är glad över att personen hade anständigheten nog att fråga först. Tänk vad en liten gest kan skapa för glädje ^^

Snö i Åker
Bilden är tagen i lördags från sovrumsfönstret



Dagens citat:

"Det är med ord som med solstrålar - ju mer de koncentreras desto djupare bränner de."
(Okänd)

Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Organisationspedant

Ibland står man inför ett ganska stort beslut i sitt liv och förmodligen kommer man att ställas inför några sådana under sin livstid. Ett sådant beslut som jag pratar om är så pass stort att det kommer att påverka hela ens framtid. Därför är det väldigt viktigt att man noga tänker igenom saken och inte gör något förhastat.

Just nu står jag och älsklingen lite inför ett sådant beslut. Det är inte helt säkert att vi verkligen kommer att behöva ta ett beslut, men vi känner ändå att det är lika bra att vara förberedda och därför har vi börjat tänka genom saken.

Jag har en sida hos mig själv som jag kan vara ganska trött på och det är den förnuftiga och organisatoriska sidan. Jag kan knappt ta ett beslut eller genomföra något förrän jag genast kommer med motargument. Ett tydligt exempel är nu när vi köpte den extra frysen för någon vecka sedan. Under en av kvällarna kom älsklingen in och frågade mig om vi inte skulle ta tag i saken och köpa den där extra frysen som vi hade pratat om till och från. Den som redan finns (så att säga) i lägenheten är alldeles för liten och vi behövde verkligen någon mer, så att vi kan köpa ordentligt och inte behöva tänka hela tiden om vi har plats eller inte. Jag höll alltså med honom. Absolut. Men ordentliga jag frågade genast ifall vi skulle ha råd med det? Både den direkta utgiften, men även för den extra elförbrukningen som skulle tillkomma. Hade vi plats till den? Jag gjorde något liknande när bästa kompisen sprudlande glad kom med idén till vårt projektarbete. Jag tänkte genast på de negativa sidorna och började nästan argumentera för dem, trots att jag tyckte att hennes idé var bra.

Vad gjord jag då när vi blev ställda inför den här nya situationen som vi eventuellt måste ta beslut om? Jo, jag föreslog att vi skulle skriva en "Pro- et contra"-lista (för- och emot-lista) och sedan se vilken sida som vägde över. Nu höll i och för sig älsklingen med, men vilken människa föreslår något sådant? Kan man inte bara sitta ned och prata genom beslutet? Nej, inte jag. Hur som helst ska vi göra den där listan och verkligen tänka genom vad som är bra och vad som är mindre bra med situationen. Just nu känns det som att jag har för mycket med skolan att tänka på, men jag får sätta mig ned med älsklingen och besluta. Eller i alla fall tänka genom det. Fast så länge älsklingen är glad spelar det ingen roll vad vi gör. ^^

Block



Dagens citat:

"Det är svårt att finna lycka inom sig, men omöjligt att finns den någon annanstans."
(Sebastian Chamfort)

Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Sprudlar av engagemang

Vår lärare i "Kommunikation" är så otroligt inspirerande i sin pedagogik! Man skulle kunna likställa honom med retorikprofessor Anders Sigrell. Fast vår kommunikationslärare är nog ett strå vassare.

Vad är det som gör honom så bra? Han sprudlar av engagemang först och främst! Även om han inte egentligen är intresserad av att stå framför oss och säga det han gör, verkar han göra det. Nu säger jag givetvis inte att han inte tycker om att lära ut, men om han nu egentligen hade känt så, hade vi inte märkt det. Inte jag i alla fall. Dessutom dramatiserar han nästan allt han säger. Man hade kunnat tro att han är en skådespelare eller liknande. Han imiterar dialekter och röster. Det om något är väldigt pedagogiskt och även roligt. Han låtsas emellanåt att han verkligen pratar med någon annan (bortsett från oss) när han ska visa olika saker. Han är så himla glad. Jag tror att det gör mycket. Han visar sitt intresse för kursen och hans glädje smittar av sig.Och ovanpå detta kan tilläggas hans trevliga göteborgsdialekt. Fast för mig kommer skånskan alltid att vara den trevligaste dialekten.

Man kan inte bli annat än glad av att vara på hans lektioner. Trots att han ger oss hemska uppgifter. Till nästa tisdag ska jag ha skrivit en övertygande/argumenterande disposition med en hel del detaljer. Vad gör det hemskt? Jag har inget ämne att skriva om eftersom han vill att vi ska hitta på ett nytt och inte använda oss av det ämnet som vi använde oss av till förra uppgiften. Får helt enkelt sitta ned och fundera på vad jag skulle kunna skriva om.

Skola'

I tisdags fick vi göra tre olika övningar. Den första övningen handlade om att vi skulle vara närvarande. Visst säger det mycket? Vi skulle sitta två och två och medan den ena pratade, skulle den andra säga exakt samma sak som den som pratade exakt samtidigt. Det låter svårt och jag kan tala om att det inte var det lättaste som jag har gjort. Under övningens gång kände jag irritation därför att det lät som min motpart gjord narr av hur jag uttalade ord, men det förstår jag att hon inte gjorde. Man kände sig bara obekväm med att den andra skulle upprepa det man sade, fast samtidigt.

Den andra övningen gick ut på att vi skulle visa varandra, två och två, olika känslor genom ansiktsuttryck. Lite småroligt.

Under den sista övningen fick en ur klassen gå fram till tavlan och när hon väl stod där framme, skulle vi först se ointresserade och föraktfulla ut. Därefter, efter en stund, skulle vi luta oss fram och le. När alla lutade sig fram samtidigt fick det effekten på den här tjejen som stod där framme, att hon backade bakåt. Undrar hur det hade känts att vara där framme ...

Synd att bästa kompisen inte var där. BiggrinTunga Jag är säker på att hon och jag inte skulle ha kunnat hålla oss för skratt medan vi gjorde övningarna. Eller, så hade vi varit extremt fokuserade och inte nöjt oss med mindre än perfektion. Får väl ta och testa det med henne när jag är i Malmö nästa helg Wink


Dagens citat:

"Grönsaker är sånt som barn använder för att balansera tallriken till och från middagsbordet."
(Okänd)

Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Borde känna tacksamhet

Jag är besviken. Ja, jag ska inte ljuga. Jag är väldigt besviken och den som jag är besviken på är på mig själv. Om jag hade varit bättre och om jag hade kämpat ännu mer skulle situationen ganska säkert sett annorlunda ut än vad det gör nu. Då skulle min framtid med stor säkerhet ha blivit annorlunda.

Nu blev det inte så som jag själv tänkt att det skulle bli och hoppades. Tyvärr har jag dessutom lyckats att göra en del personer besvikna. Rätt och slätt har jag svikit andra genom att inte se till att skapa min framtid på det sättet som jag tänkte.

Hur hade jag tänkt att min framtid skulle bli då? Givetvis skulle jag vara jurist och förhoppningsvis skulle jag vid det här laget snart vara klar med utbildningen. Nu blev det inte så. Jag var inte tillräckligt bra.

Sveriges Rikes Lag

Fast efter förra terminen började jag tänkt. Samtliga av de advokater som vi hade som lärare verkade vara väldigt stressade och ha fullt upp. Någon fritid verkade knappast vara något som de har mycket av. Är det så jag hade velat tillbringa min framtid? Att jämt vara på kontoret? Att inte kunna umgås med familjen så mycket? Nej. Så skulle jag inte vilja ha det, så kanske borde jag vara tacksam istället. Tacksam över att jag har det som jag har det. Tacksam över att jag kan umgås med älsklingen varannan helg. Tacksam över att inte slita ihjäl mig.


Dagens citat:

"Börja någonstans. Du kan inte bygga ditt goda rykte på vad du har tänkt att göra."
(Liz Smith)

Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Inga lyckliga slut

Fram tills någon gång på högstadiet ville jag nästan bara ha lyckliga slut i böcker som jag läste och filmer som jag såg. Det skulle sluta lyckligt, så det så. Fast sedan ändrades det. Kan inte riktigt minnas exakt när, men det var på högstadiet som jag tappade den lusten för lyckliga slut och hellre föredrar när det inte slutar lyckligt.

Det är inte så att jag glädjer mig åt andras olycka, för jag tycker synd om människor som råkar illa ut. Men jag vill inte ha lyckliga slut i filmer eller böcker. Inte så ofta i alla fall. Jag föredrar när det inte slutar särskilt lyckligt, för då blir det i min värld mer realistiskt. I min värld är inte livet en dans på rosor. Flickan får inte alltid pojken och pojken får inte alltid flickan. Man lever inte alltid lyckligt i alla sina dagar.

Kanske är det därför som "Titanic" fortfarande är min absoluta favoritfilm. Jag har en del filmer som jag tycker väldigt mycket om, men ingen är lika bra som "Titanic". Och den slutar absolut inte lyckligt. Eller ... Det beror ju egentligen på hur man ser det. Den slutar olyckligt därför att Jack, mannen Rose älskar, fryser ihjäl innan de hinner bli räddade och hon får tillbringa livet utan honom. Fast på sätt och vis slutar den ju ändå lite lyckligt. Hon dör ju i slutet och får återförenas med sin Jack. Dock är det den olyckliga delen som större vikt fästs vid.

Titanic


Är det bara jag som har blivit så krass att jag helst ser livet i grå toner än ser det ljusa? Är det att vara realist eller pessimist? På gymnasiet brukade jag säga att jag var som Ior - en realist. Då fick jag kommentarer som att han är absolut ingen realist. Snarare pessimist. Dessutom fick jag höra vid ett tillfälle på gymnasiet (jag tror att det var under sista uppgiften på Svenska B där jag redovisade min novell som jag skrivit utifrån en av Van Goghs målningar) att jag skrev hemskt och då syftade den här tjejen på att novellen inte är en lycklig berättelse. I och för sig sade min svensklärare i ettan på gymnasiet att en av mina noveller var hemsk, fast om hon menade att jag skrev gräsligt eller om hon menade att själva handlingen var hemsk, vet jag inte. Hon sade bara att den var hemsk.

Sitter och funderar på om jag ska jobba på att försöka ändra den här synen som jag har om verkligheten, fast då är jag ju inte riktigt jag längre. Eller blir jag ett bättre jag? Det tål att funderas på.


Dagens citat:

"I wanna be your girl."
(Cascada - Miracle)

Ha det så bra!
Krassa kramar
Jessie

Inför något nytt ...

Hur kan det komma sig att man blir så där lite nervös och kanske till och med kan känna smått panik när man står inför en uppgift eller annan situation som är helt och hålet ny för en? Eller är det bara jag?

I onsdags hade vi en frågestund angående den PM-uppgift som vi ska göra på Juridisk svenska och som ska lämnas in på fredag (den 18e). Jag som är så duktig har hela tiden skjutit upp det framför mig, så nu måste jag verkligen lägga ned lite krut och få något gjort. Men hur som helst började jag bli väldigt nervös och fick en miljon tankar som snurrade i huvudet när vi fick uppgiften första gången. När jag dessutom förstod i onsdags på frågestunden att jag helt och hållet missuppfattat analysdelen gjorde inte det bättre.

Klassrum

Jag har aldrig gjort en sådan här analys och kanske är det rädslan för att misslyckas som lurar? Jag har svårt att ta misslyckanden, även om jag under gymnasiet blev bättre på det. Eller handlar det om osäkerheten inför saker eller situationer som jag aldrig har stött på innan? Fast då borde väl osäkerheten logiskt grundas på rädslan för att misslyckas? Kanske är det bara jag som är ute och snurrar.

Fast visst är det lite intressant ändå? Hur man kan reagera på vissa saker? Nej, det är bäst att jag sätter igång och gör klart analysen till "Kommunikation" innan jag tar mig an den läskiga PM-uppgiften.


Dagens citat:

"If you wanna be happy for the rest of your life, never make a pretty woman your wife. So from my personal point of view, get an ugly girl to marry you."
(Jimmy Soul - If You Wanna Be Happy)

Ha det så bra!
Nervösa kramar
Jessie

Grunden till all ondska och brottslighet

Första halvan av gårdagen var ingen rolig för mig. Under torsdagen och natten till fredagen kom det ännu mer snö (mer än 1 dm), så bilen var gömd under ett tjockt täcke på fredagsmorgonen när jag och älsklingen skulle iväg. Och det fortsatte att snöa och blåsa ordentligt i flera timmar framåt.  Fast det var inte det som gjorde att fredagen inte blev rolig, även om själva blåsten och snöandet hade sitt inflytande.

Snö i Åker
Bilden är tagen nu på morgonen


Snö
Så här såg det ut igår.


Hur som helst åkte jag in till Stockholm trots snövädret. Egentligen skulle jag har varit ledig och sängen ropade lockande på mig medan jag gjorde mig i ordning på morgonen. Men jag var tvungen att åka. Jag och Lisa skulle till Svea Hovrätt och försöka få tag på någon stressig och effektiv advokat som kunde tänka sig att vara med på en intervju för vår Safari-uppgift på Kommunikation-lektionen. Därför tvingades jag avstå från att krypa ned i sängen och hålla mig inne.

När jag kom till Läggesta blev min första upptäckt att tåget skulle bli två minuter sent, för att sedan bli fyra minuter sent. I teorin alltså. I SJ's teori. När klockan blev dags för tågets ankomst steg jag upp på perrongen och i samma stund som jag kommer upp meddelas det i högtalarna (som förresten är en sällsynt ovanlighet! De brukar annars för det mesta strunta i att ropa ut i högtalarna) att tåget skulle komma 6.49 istället, en försening på ytterligare fem minuter. Återigen i SJ's teori, för tåget blev ännu mer sent men det var ganska väntat när det kom så mycket snö.

Resan gick väl hyfsat bra, bortsett från att det var fel på tåget så vi kunde inte åka med maximal hastighet. Men när vi kom till Södertälje Syd var det stopp. Ungefär "Hit men inte längre!" Varför då? Jo, det var tydligen något växelfel och signalfel som gjorde att det var väldigt mycket trafik till och från Stockholm, vilket i sin tur ledde till långa köer för tågen. Så det blev bara att sitta och vänta. Men till sist kunde vi rulla till någonstans mellan Flemingsberg och Stockholm innan det blev stopp igen. Då var det tydligen något växelfel. Jippi ..?! Hur som helst kom vi till Stockholm C ungefär 50 till 55 minuter sent, som i sin tur betyder att vi kom dit samma tid som om jag skulle ha tagit det senare tåget. Så går det när man försöker komma i tid till saker och ting.

Skylt


Ute ven den hårda vinden och snön piskade mig i ansiktet. Riktigt behagligt ju! *tittar ironiskt på datorn* Slaskigt var det också när jag gick längs Drottninggatan mot Svea Hovrätt. Jag hade gått den vägen en enda gång innan men var säker på att jag skulle hitta rätt ändå. Hur svårt kan det vara? Var ju bara att gå rakt fram och svänga lite här och där. Inga problem!

Tavla

Till slut kom jag till några byggnader som var väldigt bekanta och inom mig jublade jag över att ha hittat och äntligen kunde komma in i värmen och ta skydd för vinden och snön. På min vänstra sida såg jag en figur som gick i en riktning och jag började följa efter, för min tanke var ju att han (det såg ut som en han för mig) också var på väg till hovrätten. Men då såg jag att han hade något i famnen. Inte kunde det vara en bajonett? Plötsligt tvärnitade han, vände sig om snabbt och mekaniskt och patrullerade tillbaka mot mig! Och kan du tänka dig, det såg ut precis som en sådan där slottsvakt som man kan se på tv ibland. Tankarna for omkring i huvudet och jag vände mig hastigt om och upptäckte att jag mycket riktigt stod framför Kungliga slottet. Ifall du inte vet det, kan jag tala om att om du letar efter hovrätten och hamnar vid slottet, har du inte kommit rätt.

Frustrerad såg jag mig omkring och började gå åt ett håll i hopp om att hitta rätt. Det enda jag hittade var baksidan av slottet där en ensam vakt stod. Jag gick fram till henne och frågade om vägen. Hon var inte riktigt säker själv, men sade vänligt att jag skulle gå tillbaka till yttre borggården och fråga någon där om vägen. Jag gick tillbaka som hon sade, men ringde upp Lisa för att förklara varför jag skulle bli sen. Då förklarade hon var jag hade gått fel och beskrev hur jag skulle komma rätt, så jag behövde inte fråga någon av de andra vakterna. Dessutom skulle hon själv bli lite sen eftersom det var strul även med tunnelbanetrafiken.

Mitt fel hade varit att jag gått rakt fram borta vid Riksdagen istället för att svänga höger, vilket jag nu åtgärdade och kom rätt! Äntligen!

Dörrknopp

När Lisa väl kom tittade vi först på tv-skärmen över vilka mål som skulle hållas där den dagen, men såg att de första målen skulle hållas först vid halv tio och just då var klockan strax innan nio. Tanken var att vi skulle börja titta på en rättegång för att sedan i pausen (efter en timme) haffa advokaten där och fråga honom om vi kunde få ställa några frågor. Det blev inte så, för vi såg att advokatrummet låg en trappa upp och förväntansfulla gick vi dit.

Utanför stod en välklädd man som talade i telefon. Slutledningsförmågan sade oss att han var advokat och så fort han slutade tala i sin mobil, sprang Lisa fram och började prata med honom. Först visade han genom sitt kroppsspråk att han var stressad och upptagen, men ändå tillräckligt vänlig för att svara. Efter en liten stund av förklaring och vår frågan om han ville låta sig intervjuas snabbt (det var Lisa som skötte den här övertalningen), fick vi komma in i det lilla rummet som alltså kallades för "Advokatrummet".

I rummet förklarade han att han skulle ha ett mål om mordbrand då på morgonen och min hjärna registrerade att det var åklagarmyndigheten från Eskilstuna som motparten så att säga. Han besvarade gärna våra frågor om hur han använder sin retorik i sitt arbete och hur han övertygar rätten. Men innan vi började med våra frågor, undrade Lisa vad han hette och till svar fick vi hans visitkort. Namnet som jag läste på kortet var väldigt bekant, och i tankarna började jag fundera på om hans namn kanske hade figurerat i vår undervisning på något sätt. Fast strax därpå (när jag läste advokatfirmans namn och att han hade sitt säte i Eskilstuna) kom jag på var jag hade sett hans namn. Jag hade mejlat honom i början av februari angående LiAn. Något svar har jag inte fått och hastigt planerade jag att prata lite snabbt med honom efter att vi hade avslutat vår intervju.

En rolig sak som vi fick veta om den här E-tuna-advokaten var att han för många år sedan hade gått en retorikkurs för professor Kurt Johannesson! Om man har studerat retorik som jag har, vet man vem det är eftersom han har skrivit en hel del kursböcker i ämnet och vi pratade en hel del om hans teorier etc när jag läste vid LU.

Efter vår intervju nämnde jag för honom att jag hade mejlat honom angående praktik, vilket han tydligen inte alls kom ihåg eftersom han får flera hundra mejl om dagen. Han rådde mig i alla fall att jag skulle mejla till honom igen, vilket jag ska göra så fort jag sätter punkt för idag. Vi satte oss sedan där nere vid entrén en stund, då Lisa ville höra om hennes skitnödige tingsnotarie fanns där. Det gjorde notarien inte och vid kvart över tio gick vi iväg. Hon till tunnelbanan och jag till Stockholm C.

Tavla

Jag hade tur eftersom mitt tåg varken var inställt eller försenat och fem minuter innan avgång gick jag till perrongen. Fast då meddelade de i högtalarna att tåget fått en ny beräknad avgångstid till klockan elva. Tågets ursprungstid var kvart i elva. Smått irriterad stod jag och väntade och när det var fem minuter till avgång flyttade de fram den nya avgångstiden till kvart över elva. Samtliga resenärer som skulle med tåget suckade högt och man kunde höras deras klagan. En vanlig symfoni om man reser med SJ. När klockan var fem minuter elva fick vårt tåg ännu en ny avgångstid och den här gången var det halv tolv. Fast det gick inte en lång stund förrän de konstaterade att inte ens den tiden skulle vara okej, utan ändrade avgångstiden till tio i tolv. Då fick jag nog och gick tillbaka till centralhallen för att vänta där. Jag passade på att köpa något att äta på Pressbyrån eftersom jag var ganska hungrig och kunde verkligen inte vänta.

Tågtavla

När klockan blev ungefär halv tolv tröttnade tydligen SJ på den här roliga "flytta-fram-avgångstiden"-leken och beslöt sig för att hela enkelt ställa in tåget och hänvisade oss till nästa av gång som var fem i ett! Ilskan över att vara SJ's gisslan till dess var bara ett faktum. Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta. Men jag tillbringade min tid med att sitta och läsa i ena boken som jag fick av älsklingen i julklapp och till slut blev klockan tio i ett. Ännu var tåget inte försenat och inte heller det inställt, men man vet ju aldrig med SJ. Spänningen var enorm och även nu var både ilska och frustration ett faktum när de fem i ett meddelade att tågets nya avgångstid var flyttad till fem i halv två. Fast kort därefter sade de i högtalarna att den nya tiden var istället tio över ett. Tåget kom runt kvart över ett och omkring tjugo över ett rullade vi iväg några meter för att sedan få stå en bra stund och vänta på att de skulle fixa signalfelet. Huvudsaken var dock att vi satt på tåget och var på väg tillbaka.

Borta vid Flemingsberg steg det sedan på ett gäng fjortistjejer med någon äldre kvinna i sitt sällskap som tydligt visade att de var från Malmö. Att höra skånska var väldigt trevligt, men efter bara en liten stund klarade jag inte av att höra på de här fjortistjejerna. Varför kunde de inte bara vara tysta? En av de gapade högljutt om att det var minsann sommarvärme nere i Malmö, men fick veta av en av de andra tjejerna att det bara var vår. Då hävdade hon i alla fall att hon hade kunnat haft sin skinnjacka för bara någon dag sedan. De fortsatte att gapa och när det hade gått en stund flög det ur en av tjejerna:

- Det är sjukt mycket snö här! Tänk att bo här! Tänk på de som bor här!

Hon tyckte också att från Södertälje Syd såg Södertälje "sjukt tråkigt" ut. Sträckan mellan Flemingsberg och Södertälje Syd (där de tack och lov steg av) är bara tio minuter, men eftersom det förekom ett signalfel och sedan ett fel med ena växeln (den ville inte sluta tätt) tog den här sträckan mycket längre tid. Vi stannade först. Kunde sedan rulla en luten bit för att till slut stanna. Vi rullade en kort sträcka och stannade flera gånger innan vi fick ankomma till Södertälje Syd. Efter att de gapiga tjejerna klivit av var resan mycket mer behaglig och trots att vi var omkring en timme sena, var jag tacksam över att få stiga av i Läggesta. Jag tog bussen hem därifrån eftersom det dels blåste kallt, dels ville jag bara komma hem efter att ha varit SJ's gisslan. När jag kom hem stängde jag dörren och sade hej till katterna. Då rusade hankatten ut från sovrummet och ställde sig framför mig och jamade. Det var nog det allra trevligaste som hänt under dagen så långt. Vilken liten sötnos ^^

Oj, det här inlägget blev ju flera mil långt. Jag ska inte plåga dig mycket till. Tänkt bara nämna en slutsats som jag och Lisa kom fram till när vi satt på Svea Hovrätt och väntade på hennes skitnödige tingsnotarie. SJ är grunden till all ondska och brottslighet därför att:

Genom att åka med SJ blir man irriterad, som går över i frustration och ilska, som i sin tur visar sig genom att man begår brott för att lätta på trycket och att begå brott är ondskefullt. Adekvat kausalitet, eller hur? Wink


Dagens citat:

"Michael Winner är mer än bara en vän för mig, han är en fullständig främling."
(Arnold Schwarzenegger)

Ha det så bra!
Gisslankramar
Jessie

Gapa stort!

Nu ska vi börja med en ny vana här hemma. Dock är det inget som är riktigt roligt för någon av oss, och allra minst honkatten. Vi ska nämligen börja borta hennes tänder en gång om dagen. Förmodligen får vi hålla på med det resten av hennes liv.

Tandkräm & -borste


Jag tyckte så synd om henne när vi började med det igår. Hon jamade så plågat, men vi måste göra det. Vi får berömma henne och ge henne något trevligt varje gång så att hon får en trevlig upplevelse. Hon ska bli betingad Wink Men visst är hennes tandborste gullig? BiggrinTunga Känns annorlunda att vi har tre tandborstar i badrummet nu. Annorlunda men trevligt. ^^


Dagens citat:

"En normal affär förutsätter att både försäljaren och köparen känner varandra. En god affär bygger ofta på att ena parten inte gör det."
(Holger Ström)

Ha det så bra!
Tandborstade kramar
Jessie

Roligt fynd

Brukar du se på "The Simpsons"? När jag var yngre och bodde hemma hände det ganska ofta att jag satt och såg på det med min syster eftersom vi bara hade en enda tv när jag växte upp och min syster tyckte (vet inte om hon gör det längre) om Simpsons. Min älskling tycker också om den serien, så det händer väl att man ser på det med honom också. Men annars är jag inte direkt förtjust i det, även om det går att titta på.

Nu vet jag inte hur länge detta har funnits, men för ett tag sedan när jag promenerade till skolan upptäckte jag en ganska rolig sak i en av restaurangernas skyltfönster som finns på Sveavägen i Stockholm.

Duff


Om du inte ser vad det är, eller är särskilt bekant med Simpsons-familjen, kan jag tala om att det är Duff-ölen som Homer Simpsons älskar att dricka. Den finns alltså för oss verkliga människor också. Dock tycker jag inte om alkohol, men om du gör det kan du ju alltid testa och se om det är så gott som Homer får det att vara. Som sagt, ett ganska roligt fynd. Saknas bara att det hade funnits en bar som hette "Moe's" och att det var där som ölen fanns ...


Dagens citat:

"Ju mer man tänker, ju mer inser man att det inte finns något enkelt svar."
(Nalle Puh)

Ha det så bra!
Tecknade kramar
Jessie

Inte så kärleksfulla

Har du tänkt på vad det är för låtar som finns på skivor med t.ex. titeln "Absolute Love Songs"? Om inte ska du inte behöva känna dig dum eller så, för jag hade heller inte riktigt tänkt på det innan. Tror att det var för kanske ett halvår eller ett och ett halvt år sedan som jag själv uppmärksammade vad det egentligen är för låtar. Jag höll på att göra en skiva till min och älsklingens årsdag och då vill man ju absolut inte ha några låtar som sprider negativitet omkring sig.

När jag först funderade på det här ämnet var min tes att många av låtarna inte är kärlekslåtar, men i nästa sekund efter att tanken hade uppenbarats i huvudet kom jag på mig själv med att ha fel. För visst handlar dem om kärlek. Men inte den där söta och trevliga kärleken som man kanske förknippar "kärlekslåt" med. Nej, de flesta av låtarna på sådana här skivor handlar om olycklig kärlek. Att den ena har lämnat den andra för att det inte längre finns några känslor kvar. Att den ena blir bedragen av den andra. Att den ena blivit lämnad av den andra. Att den ena inte får sina känslor besvarade av den andra. Det är kärlek, men tyvärr den olyckliga kärleken.

Glasnalle

När jag tänker på "kärlekslåtar" tänker jag på den lyckliga kärleken. Att man har hittat någon som man verkligen älskar och vill dela livet med. Att man har hittat en alldeles underbar person. Att man har hittat någon som man mår bra med. Om jag köper en kärleksskiva vill jag inte hitta låtar som talar om hur hemsk kärleken kan vara. Då tycker jag att de kan få en egen skiva, som man kan lyssna på när man mår dåligt.

Vad förknippar du ordet "kärlekslåtar med? Den lyckliga eller olyckliga kärleken? Eller kanske båda?


Dagens citat:

"Jag misstänker att mina misstankar inte är bättre än era misstankar."
(Vår lärare i Kommunikation som uttalade sig under lektionen den 8/2-2011)

Ha det så bra!
Kramar
Jessie

"Börja om från början ..."

För ett tag sedan skrev jag om ett spel på nätet som skulle ha sin omstart. Setraks omstart skedde, men dessvärre blev det lite krångel med att uppdateringar aldrig kom etc. Fast nu ska det göras ett nytt försök och således en ny omstart! Den är imorgon, den 9e februari klockan 17.00!

Setrak


Börja gärna spela om du är intresserad av brädspel (blandat med rollspel?). Nu har de lagt till en nybörjarguide, så det kommer garanterat bli enklare att förstå om man aldrig tidigare har testat på Setrak. Själv tycker jag att det kan vara ett roligt tidsfördriv. Jag heter DreamingTigerJemla (där man måste ha ett konto), ifall du skulle vilja höra av dig.


Dagens citat:

"Få saker är så tillfredsställande som att se sina barn få egna tonåringar."
(Doug Larson)

Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Beroendeframkallande röst

Känner du igen den där känslan när man hör en låt som man riktigt fastnar för och att man sedan kan lyssna på den hur många gånger som helst? Det händer inte mig så ofta, men nu har jag verkligen fastnat för en låt, även om jag gillade originalversionen. Låten som jag pratar om är givetvis "Total eclipse of the heart", där Bonnie Tyler sjunger originalversionen, medan Glee Cast (skådespelarna i tv-serien "Glee") sjunger en cover på den. Vad är det då med denna cover som gör att jag gillar den ett snäpp bättre än originalversionen? Tjejens röst. Så otroligt bra! Jag har alltså inte sett ett enda avsnitt av "Glee", men däremot råkade jag slå över precis när de sjöng den här låten och efter det var jag fast. Lyssna gärna själv, både på originalversionen, men också på coverversionen. Fast jag varnar dig! Risk för beroende kan finnas Wink



Artist: Bonnie Tyler
Låt: Total Eclipse of the Heart



Artist: Glee Cast
Låt: Total Eclipse of the Heart




Turnaround...
Every now and then I get a little bit lonely,
and you're never coming round...
Turnaround...
Every now and then I get a little bit tired,
of listening to the sound of my tears...
Turnaround...
Every now and then I get a little bit nervous,
that the best of all the years have gone by...
Turnaround...
Every now and then I get a little bit terrified,
and then I see the look in your eyes...
Turnaround, bright eyes
Every now and then I fall apart
Turnaround, bright eyes
Every now and then I fall apart

Turnaround...
Every now and then I get a little bit breathless,
and I dream of something wild...
Turnaround...
Every now and then I get a little bit helpless,
and I'm lying like a child in your arms...
Turnaround...
Every now and then I get a little bit angry,
and I know i've got to get out AND CRY
Turnaround...
Every now and then I get a little bit terrified,
but then I see the look in your eyes...
Turnaround, bright eyes
Every now and then I fall apart
Turnaround, bright eyes
Every now and then I fall apart

And I need you now tonight,
And I need you more than ever,
And if you only hold me tight
We'll be holding on forever,
And we'll only be making it right,
'Cause we'll never be wrong...
Together we can take it to the end of the line
Your love is like a shadow on me all of the time...
I don't know what to do and
I'm always in the dark
We're living in a powder keg
And giving off sparks!!!
I really need you tonight!!
Forever's gonna to start tonight
Forever's gonna to start tonight

Once upon a time I was falling in love
But now I'm only falling apart
There's nothing I can do
A total eclipse of the heart

Once upon a time there was light in my life
But now there's only love in the dark
Nothing I can say
A total eclipse of the heart

Turnaround, bright eyes
Turnaround, bright eyes

Turnaround...
Every now and then I know you'll never be the boy
You always you wanted to be
Turnaround...
Every now and then I know you'll always be the only boy
Who wanted me the way that I am
Turnaround...
Every now and then I know there's no one in the universe
As magical and wonderous as you
Turnaround
Every now and then I know there's nothing any better
And there's nothing I just wouldn't do
Turnaround, bright eyes
Every now and then I fall apart
Turnaround, bright eyes
Every now and then I fall apart

And I need you now tonight
And I need you more than ever
And if you only hold me tight
We'll be holding on forever
And we'll only be making it right
'Cause we'll never be wrong
Together we can take it to the end of the line
Your love is like a shadow on me all of the time
I don't know what to do
I'm always in the dark
We're living in a powder keg
And giving off sparks
I really need you tonight!
Forever's gonna to start tonight
Forever's gonna to start tonight

Once upon a time I was falling in love
But now I'm only falling apart
Nothing I can do
A total eclipse of the heart

Once upon a time there was light in my life
But now there's only love in the dark
Nothing I can say
A total eclipse of the heart
A total eclipse of the heart
A total eclipse of the heart

...Turnaround bright eyes
...Turnaround bright eyes, turn around..



Dagens citat:

"När jag älskar mig själv har jag inte långt till att älska andra."
(Anne Wilson Shaef)

Ha det så bra!
Kramar
Jessie

"Hand duk" eller "Handduk"?

Nu har jag nått den punkt då jag helt enkelt måste säga ifrån. Jag orkar inte att lida i tystnad längre. I stort sett hela internet svämmas över av hemsk särskrivning. Det är ingen överdrift när jag säger att det gör ont i mig när jag tvingas läsa det.

Nåväl, fram till gymnasiet tillhörde jag också den skaran som skrev på det dåliga sättet. Värre ändå var att jag inte ens kände till särskrivning! Alltså begreppet. Det var först när jag började på gymnasiet som min gymnasielärare i svenska och engelska lärde mig det här. Ända sedan dess har jag haft problem med att läsa särskrivna texter och i ärlighetens namn måste jag dessvärre erkänna att jag kan tänka lite småbitska tankar om innebörden av det personen försöker säga.

Vad är särskrivning? Att ett ord som består av minst två hopsatta ord, skrivs som två skilda ord. Ett exempel är handduk. Alla vet att det skrivs som ett ord, men med särskrivning blir det han duk. Lite underligt egentligen att ingen har skrivit just det ordet som två ord. Då är inte svenska språket på väg mot en undergång trots allt. Än verkar det finnas hopp, om än lite.


Några klassiska särskrivningsexempel är;

Lång hårig sjuk sköterska. Som det står nu är det en lång person (kanske högre än två meter) som är hårig (tänk päls över hela kroppen). Dessutom är personen sjuk och jobbar som sköterska. Fast förmodligen menade personen att det skulle vara en långhårig sjuksköterska. Det däremot är något helt annat.

Kalv lever skuren i bitar. Nej vad hemsk! Här är innebörden att kalven lever, men har blivit skuren i bitar! Snacka om djurplågeri. Fast förmodligen menade skribenten kalvlever skuren i bitar.

Jätte bra. Här står inte att något är mycket bra. Nej, här står på ganska dålig svenska att det är en jätte (gigantisk person) som är bra. Låter som när min lille Jocke pratade ibland. Han brukade säga "Jocke duktig" och menade givetvis att han var duktig. Om det skulle stå att något är väldigt bra ska det stå jättebra.


Fler roliga exempel hittar du här. Jisses vad jag skrattade när jag läste det! "Herr toalett". Roligt namn. Eller "paj form" (innebörd: trasig form).

Förstår du var jag är ute efter? Det spelar ingen roll vilken ursäkt man än har, som att man t.ex. bara särskriver på nätet eftersom det ändå inte spelar någon roll. Ingen ursäkt rättfärdigar att man våldtar svenska språket på det här sättet! Ett mycket enkelt tips på hur man lätt kan undvika särskrivning är:

Om det låter som att två ord ska vara ett enda, då ska de också stå ihop. Om du fortfarande är osäker råder jag dig att sätta ett bindestreck mellan orden, t.ex. hand-duk.

Jag må vara en jobbig språkpolis, men det finns en gräns för vad man orkar med! Sluta våldta svenska språket och skriv ordentligt!


Dagens citat:

"Every now and then I get a little bit helpless, and I'm lying like a child in your arms."
(Bonnie Tyler - Total Eclipse Of The Heart)

Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Svårare än förväntat

När jag berättade om DuoDitos nya månadstema, sade jag också att jag hade en idé om en novell som jag bara skulle få ned på papper så att säga. Fast det där med att få ned på papper var lite svårare än förväntat. Idén finns fortfarande i huvudet och jag vet exakt vad jag vill skriva om (en för mig mycket trevlig upplevelse) men det går bara inte att riktigt sätta ord på det och allra minst detaljerat. Hur länge som jag satt och försökte få ut alla de där känslorna som jag hade i mig, vet jag inte. Det enda jag vet är att det tog verkligen stopp.


Block

Däremot lyckades jag påbörja en helt annan novell, men som dock inte passar in på temat där man ska beskriva något ögonblick i detalj. Jag vet inte om jag ändå ska försöka att klä mina känslor angående den här upplevelsen med ord, eller om jag bara ska ge upp och kanske försöka med något annat. Fast att ge upp tar emot. Dessutom gillar jag utmaningar.

Får nog helt enkelt ta och klura lite till. Det går kanske bättre med skrivandet när jag väl har gjort klart alla skoluppgifter som ska göras. Hoppas kan man alltid.

Dagens citat:

"Lev ditt eget liv, för du ska dö din egen död."
(Latinskt ordspråk)

Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Röd lilja

Hur ska jag sätta ord på det jag känner? Nu när jag har läst sista delen i Nora Roberts blomstertrilogi, "Röd lilja", känner jag viss sorg och saknad. Jag hade gärna velat läsa mer om de här karaktärerna, men jag är också väl medveten om att det säkert hade kunnat bli sämre om man fortsätter i all oändlighet. "Röd lilja" hade dessutom ett bra slut på den här trilogin. Här är vad som står på baksidan;

"Den osaliga anden som hemsökt Harpers Handelsträdgård sedan slutet på 1890-talet beter sig alltmer opålitligt och våldsamt. För att få som hon vill har hon beslutat sig för att manipulera den unga kvinnan Hayley ...

Lily är Hayleys lilla dotter och den som betyder allra mest för henne. Men hennes nära väninnor Rosalind och Stella är också som en familj för Hayley. Länge har hon undvikit att bli förälskad i en ny man men känslorna har börjat växa sig starka för den stilige Harper. Ovissa om sin förälskelse har både Hayley och Harper otåligt rört sig runt varandra. Ingen av dem vill förstöra deras speciella vänskap men båda längtar efter mer. Möjligheten att älska varandra finns där.

Men det finns någon som står i vägen för dem, och hennes kraft växer sig starkare och starkare. Vem är den osaliga anden, och kommer hon någonsin att lämna kvinnorna på Harpers Handelsträdgård ifred?
"


Röd lilja


Oj. Den här romanen var riktigt mäktig och överväldigande. Kanske den allra mäktigaste i trilogin (för att inte nämna de andra Nora Roberts-romanerna som jag har läst). Jag blev väldigt imponerad av hur skickligt hon skriver. Framför allt när det gällde vissa perspektivbyten (något som jag själv har funderat på att skriva något liknande om, men nu vet jag inte om jag vågar, dels för att det inte kommer bli lika bra, dels för att risken finns att jag blir beskylld för plagiat). När det först hände trodde jag att jag hade missat var perspektivbytet skedde, vilket gjorde att jag började läsa om, men insåg sedan att det var meningen att det skulle vara skrivet på det sättet. Du måste läsa för att förstå vad jag pratar om. Men när jag sedan läste de andra perspektivbytena kände jag ungefär samma känsla som efter att ha sett sista avsnittet av "Shark" där huvudkaraktären Sebastian Stark var så himla genialisk! Jag var som sagt riktigt imponerad och kunde inte låta bli att sitta och le (och förmodligen se väldigt fånig ut).

Annat plus med romanen var att den verkligen omslöt mig så att jag glömde bort både tid och rum. Nora Roberts vet hur hon ska få läsaren att riktigt leva sig in i berättelsen och inte bara det, utan jag kände mig som en del av berättelsen - som om jag befann mig där med karaktärerna och kunde se allt med egna ögon. Så pass målande skriver Nora Roberts.

Det negativa är det vanliga. Många dialoger är, i mina ögon, inte trovärdiga. Jag menar att det inte är realistiskt i min värld att personer som knappt känner varandra kallar varandra för älskling (bara ett av några exempel). Något annat negativt är förutsebarheten, som jag alltid nämner och när hon skriver trilogier lägger hon upp det så att man vet på vissa punkter hur det kommer att bli.

Men det positiva med hennes skrivande väger upp för det negativa. Fast, och som jag brukar säga, jag hade gärna sett lite förändring i hennes uppenbara mönster. Jag väntar fortfarande på något oväntat. På frågan om jag kan rekommendera den här tänker jag vara förutsägbar och säga: Självklart!


Dagens citat:

"Det kan inte bli någon kris nästa vecka. Min fickdagbok är redan full."
(Henry Kissinger)

Ha det så bra!
Imponerande kramar
Jessie

Livsfarlig egoism

SJ är väldigt snälla. *tittar mig skeptiskt omkring* Nej, jag hoppas att du förstod ironin i det hela. Vad är det då jag tänkte klaga på den här gången? Jo, i förra veckan fick jag veta att fram till den 25e februari har de reducerad trafik, vilket på ren svenska innebär ganska många inställda tåg. Och dessvärre har jag själv blivit drabbad av den där åtgärden eftersom min tågavgång 16.25 som jag brukar ta hem när jag slutar vid 16.00 är en av de inställda tågen. Därför har det blivit att jag istället får ta tåget som går 16.55. Problemet för mig är att jag kommer hem ganska sent då, och eftersom jag och älsklingen bara har några få timmar tillsammans på kvällarna tycker jag inte alls att det här är kul.

Men det var inte de inställda avgångarna som jag hade tänkt fokusera på. Inte direkt i alla fall, men jag antar att det blir en indirekt följd av det tänkta ämnet. Eftersom många tågpendlar på sträckan Eskilstuna - Stockholm, är det ganska många som ska ta sig hem med tåget som avgår 16.25, men det är även många som tar sig hem med nästa avgång (16.55). Tågen brukar vid dessa tider vara helt fyllda. Vad blir då den logiska följden? Jo, om det är två fulla tågavgångar som ska samsas om ett tåg, blir det således proppfullt på den senare avgången. Visserligen är det inte särskilt kul att behöva stå hela vägen hem, men jag överlever. det är inte det som är problemet. Problemet ligger i när alla dessa resenärer ska gå ombord på tåget.

Tänk dig följande scenario. Du har arbetat hela dagen och nu när du har slutat för dagen är du ganska trött och längtar hem till familjen. Dock måste du åka tåg ett tag, så den där familjestunden kommer få vänta några timmar och i väntan på tåget ställer du dig på perrongen där tåget ska avgå. Dock är du inte ensam. Perrongen ifråga är proppfull med andra människor som tänker och känner exakt samma som du själv. Och eftersom ni alla är lika trötta ska det bli skönt att få sitta ned på tåget. Men med tanke på rådande väderlek och den icke existerande förberedelse som man kan tycka borde finnas, är flera avgångar inställda, och däribland tåget som skulle ha avgått innan det som du och alla de andra ska åka med. Det innebär att det bara finns sittplatser för ungefär hälften av alla människor på perrongen om ens det. Vad händer då om alla är lika trött och lika intresserade av sittplats, men att det inte finns till alla? Svaret är att det blir en hård konkurrens om de få sittplatser som finns. Den konkurrensen yttrar sig i att alla ska gå ombord samtidigt och visar ingen hänsyn till de andra resenärerna.

Tågspår

Flera gånger nu när jag ska åka hem har alla ställt sig vid dörrarna innan de ens har hunnit öppnas och ska försöka att tränga sig in samtidigt. Med andra ord knuffas alla hänsynslöst och om det inte hade varit för trångt mellan tåget och perrongen skulle jag nog flera gånger ha blivit nedknuffad på spåret. Om jag inte tar fel finns dock fortfarande risken att benen kan komma i kläm och om det skulle hända har jag svårt att tro att de andra resenärerna skulle hjälpa till, eftersom då förlorar de sin chans att få en sittplats.  Så mycket värd är inte en sittplats för mig att jag vill riskera mitt liv varje dag fram till att SJ slutar med den reducerade trafiken. I fortsättningen tror jag nog att jag kommer att stå ganska långt bak och låta de andra få gå ombord först. Men visst är det sjukt att vuxna människor beter sig på det här hänsynslösa sättet? Borde man inte tycka att de skulle vara mognare än så här? Uppenbarligen inte. I sådana här situationer ser man mycket tydligt det djuriska i människor.


Dagens citat:

"Man kan inte välja när och hur man ska dö. Det enda man kan bestämma är hur man ska leva."
(Joan Baez)

Ha det så bra!
Livsfarliga kramar
Jessie

Jack Knife

När jag tränar med Fiten (vilket tyvärr inte längre är så ofta - dumma mig!) är min favoritövning något som kallas "Jack Knife". Den påminner om sedvanlig sit-ups, men istället för att bara lyfta och sänka överkroppen överkroppen, ska man samtidigt lyfta och sänka benen! Jag tycker att den är effektiv. Vad du tycker kan du själv få avgöra. Jag har lagt till en video som visar hur övningen går till.






Dagens citat:

"Den som inte är god mot sig själv, kan inte vara god mot andra."
(Judiskt ordspråk)

Ha det så bra!
Kramar
Jessie

RSS 2.0

PersonligtToppblogg.se

Personligt
webbhotell
Blogglista.se
Free Pencil 2 Cursors at www.totallyfreecursors.com


Jessicas grotta
Ladda ner en gratisdesign på www.designadinblogg.se/gratisdesign - allt om bloggdesign!