Jessicas grotta

P.S. I Love You

Tänk dig att du är ung och lyckligt gift. Du och din äkta hälft planerar inför framtiden. Men så en dag dör din älskade och du lämnas ensam kvar med alla planer och all saknad.

Det är just vad som händer Holly Kennedy i min ena favoritfilm "P.S. I Love You". Fast det hon inte vet är att hennes man Gerry har innan sin död skrivit brev som ska levereras till Holly en gång i månaden och hjälpa henne att hantera sin sorg. Jag skulle minst sagt vara förstörd om jag hade varit i Hollys skor och blotta insikten smärtar. Tänk ifall det hade hänt mig? Nu har jag i och för sig mist min älskade Jocke, men min fästman fanns där för mig och hjälpte mig. Men tänk om min fästman skulle försvinna på det sättet? Att bara tänka på det gör fruktansvärt ont i kroppen.

P.S. I Love You

Jag hade nog inte köpt den här filmen om det inte hade varit för att jag tagit reda på att James Marsters är med i den. Fast han är inte med så fasligt mycket. Vad? Jag tycker att han är en bra skådespelare. Ärligt talat. Det var innan jag och fästmannen blev tillsammans som jag njöt av att titta på honom. Nu är han som vem som helst. Nu är det fästmannen som jag njuter av att se WinkTunga Ingen annan. Hur som helst, den här filmen är otroligt bra på att väcka olika känslor och man pendlar känslomässigt upp och ned genom hela filmen. Den förmågan tror jag har stor betydelse till att den är så pass bra. Man känner sig ännu mer tacksam över det man har och jag kände ännu större behov än vad jag redan har, att se på, krama och bara vara nära min älskling. När filmen var slut kände jag mig glad.

Jag har inte haft möjlighet att läsa boken som filmen är baserad på, men förhoppningsvis kommer jag kunna göra det. Mitt betyg på den här filmen blev 4/5. Se den gärna!


Dagens citat:

"Det är alltid fel människor som har dåligt samvete."
(Erich Maria Remarque)

Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Så var helgen slut ...

Ja, då var helgen slut och just nu sitter jag på X2000 på väg hem. Smile Om du har missat det har jag varit i Malmö från fredag till söndag (idag alltså) för att hälsa på familj och bästa kompisen. Kan ju dra i korta drag vad jag har varit med om.

När jag klev av tåget på centralen (Malmö C) blev jag först ganska förvirrad eftersom jag inte kände igen mig alls. På grund av Citytunneln har de byggt om en hel del och tydligen hade jag kommit in på ett av de spåren. I vanans makt gick jag åt det håll som jag brukar gå för att komma till centralhallen, men insåg när jag hade kommit uppför rulltrappan att centralhallen inte alls låg åt det hållet. Då åkte jag ned till nästa spår och hörde samtidigt av mig till bästa kompisen för att höra var hon var någonstans. Hon skulle nämligen möta mig. Hon stod i centralhallen och visste inte riktigt själv hur hon skulle ta sig till spåret där jag var. Jag testade att åka upp igen med rulltrappan och gick ut till Anna Lindhs plats. Då såg jag att jag var en bra bit ifrån centralhallen, men kom på den ljusa idén att jag nog kunde gå tillbaka på perrongen en bit för att komma till bästa kompisen. Sagt och gjort gick jag tillbaka in, åkte ned med rulltrappan och gick med raska steg åt den riktning som centralhallen låg. Jag fick åka uppför världens längsta rulltrappa men lyckades att komma rätt! Jag har aldrig tidigare varit vilse i Malmö, och absolut inte på centralen, så det här var min första gång. Jag har verkligen blivit en turist i den stad där jag växte upp ... Illa?

Stortorget
Stortorget i Malmö. Som du ser har de ingen snö!

Vi gick därefter till Stortorget där jag skulle kolla kontot för att se så att CSN skött sig, men kunde inte få någon lapp om detta (som vanligt), så det blev inget. Jag skulle även köpa åksjuketabletter eftersom jag inte hade några kvar. Tyckte att det var rena rama rånet att köpa dem, men jag måste ha dem för att slippa må dåligt på tågresan till och från Malmö, så jag var tyvärr tvungen att hålla god min och köpa. Efter det gick vi raka vägen till Triangel(e)n för att fixa min klänning till bröllopet! Jag hade bestämt mig för att ta den som jag fastnade för sist vi kollade på klänningar och letade reda på rätt storlek för att kontrolltesta den när vi hade kommit fram till affären. Men det blev inte riktigt som jag hade tänkt mig ...

Klänningen visade sig vara kortare än sist och helst vill jag ha en klänning som går ned till marken, eller i alla fall snudd på (var inte riktigt säker i fredags, men bestämde mig helt för det sen). Jag gick därför fram till ena tjejen som jobbade och frågade om det var möjligt att få den lite längre. Hon såg lite oförstående på mig och menade att de fanns bara i de storlekarna och längderna. Om jag ville ha en längre klänning fick jag helt enkelt prova en annan sort. Bästa kompisen påminde då mig om att han som vi hade pratat med sist hade sagt något om att kunna beställa en lite längre klänning om man ville. Med det i tanken gick jag fram till honom, men han verkade inte minnas att han hade sagt något sådant. Han mindes inte ens mig. Jag tyckte att vi fick en ganska bra kontakt sist (vilket bästa kompisen intygade), så därför antog jag att han skulle minnas mig lite i alla fall. Men icke. Han förklarade att bara vissa leverantörer kunde erbjuda att göra klänningen lite längre, men då var han tvungen att veta hur mycket längre jag ville ha den. Jag är dålig på ögonmått och det blev lite tjafs. Fast vi landade på att jag ville ha den cirka fem centimeter längre. Han sade också att jag annars kunde ta en större storlek och sedan gå till en sömmerska för att få den insydd så att den passar. Problemet är bara att den större storleken var för kort den med och att storleken mindre (sist jag testade) var längre ... Han fick i alla fall mitt nummer, så han skulle ringa mig när han hade fått besked.

Ganska ledsen över det nya bemötandet (jämfört med sist) gick vi båda därifrån och skulle födelsedagsfika, då bästa kompisen hade fyllt år i tisdags. Dock var jag allt för besviken för att kunna koncentrera mig, fast det släppte till slut Tunga Vi hittade inget fik som hade lediga platser, vilket resulterade i att vi köpte fika-grejer i affären och hade det trevligt hos bästa kompisen innan vi gick till Värnhemstorget för att möta min syster. Jag hade lovat henne att hänga med och kolla efter kläder som hon kunde ha på mitt och älsklingens bröllop. Samtidigt kollade jag efter skor, men hittade bara ett par som tyvärr hade fel färg ... Snacka om otur! Inte hittade syrran något heller. Efteråt skildes vi från syrran som skulle hem, och då passade jag och kompisen på att äta lite innan vi gick tillbaka till henne.

Senare åkte jag hem till syrran för att hjälpa henne med datorn som jag hade lovat, men hennes internet var för segt, så det blev inget av det. Jag försökte i alla fall. Och försöka duger väl?

På lördagen var det lite halvt fullt upp. På förmiddagen åkte jag och mina föräldrar ut till Limhamn för att kolla ett ställe som mamma visste hade klänningar. Det visade sig att de inte hade något, vilket innebar att både jag och mamma gick därifrån besvikna. Efter att mamma hade varit på sitt jobb och visat upp mig (suck ...) och samtidigt fått tips om att det fanns ett ställe där borta vid den där affären vi nyss varit i, som skulle kunna ha klänningar. Det hade de inte. När vi kom hem till mina föräldrar igen bakade jag och mamma kladdkakemuffins och sedan hjälpte jag mina föräldrar med lite datorbestyr.

Under kvällen satt man och såg på Melodifestivalen och den här gången blev jag riktigt glad över att Linda Bengtzing gick vidare till finalen med sin låt "E det fel på mej".

Ja, det var väl det mest intressanta i korta drag. Jag längtar efter älsklingen och kisarna, så det ska bli skönt att få komma hem, även om det var kul att träffa de här nere. Tänkte sätta punkt nu. Har kommit till Hässleholm och risken finns att det ska sitta någon bredvid mig vid fönstret. (Edit: Åker ifrån Hässleholm nu och har fortfarande inte fått någon tåggranne.)


Dagens citat:

"Låt oss gå och hälsa på allihop. Vi ska gå för att det är Torsdag, och vi kan önska dem alla en Glad torsdag."
(Nalle Puh)

Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Morgontrött förvandlas till morgonpigg?

Sedan så länge jag kan minnas har jag varit en riktig morgontrött person. Det är inte så att jag sover till sent på eftermiddagen varje gång som jag får chansen, fast det har hänt några gånger efter att man har lagt sig att sova ganska sent kvällen innan. Men i vanliga fall vaknar jag inte så sent. Dock är det tidigt för mig att vakna innan klockan nio och då kan du nog förstå att morgontrötta lilla jag tycker att det är okristligt tidigt att behöva gå upp mellan tjugo över fem och tio i sex, vilket jag oftast gör. De dagar jag inte går upp så tidigt ät när både jag och älsklingen är lediga. Nuförtiden är det mestadels varannan helg som vi är lediga båda två samtidigt. Visst kan jag gå och lägga mig för att sova en stund till när han har åkt till jobbet (vilket jag många gånger också gör), men det är inte det som är problemet.

Klocka

Problemet för mig är att vakna och behöva stiga upp tidigt, och speciellt nu på vintern när det är svinkallt både ute och i lägenheten. Att älsklingen håller om mig gör det heller inte lättare, men jag klagar inte. Det är bara trevligt ^-^ Jag tycker om att plugga juridik, men på grund av att jag är morgontrött försvinner en del av glädjen och jag önskar att jag bara kunde få stanna hemma och sova.

Att lägga mig tidigare kvällen innan hjälper inte, då jag har testat just det ett flertal gånger och kommit fram till samma nedslående resultat varje gång. Jag har även prövat att dricka te och c-vitamin på morgonen, men inte heller det fungerar. Jag är fortfarande morgontrötta jag. Vet du vad jag kan göra för att omvandlas till en morgonpigg person? Jag tar tacksamt emot alla svar.


Dagens citat:

"Vill du lära känna dig själv, så lägg märke till vad du helst och oftast tänker på."
(J.P. Richter)

Ha det så bra!
Morgontrötta Kramar
Jessie