Sprudlar av engagemang
Vår lärare i "Kommunikation" är så otroligt inspirerande i sin pedagogik! Man skulle kunna likställa honom med retorikprofessor Anders Sigrell. Fast vår kommunikationslärare är nog ett strå vassare.
Vad är det som gör honom så bra? Han sprudlar av engagemang först och främst! Även om han inte egentligen är intresserad av att stå framför oss och säga det han gör, verkar han göra det. Nu säger jag givetvis inte att han inte tycker om att lära ut, men om han nu egentligen hade känt så, hade vi inte märkt det. Inte jag i alla fall. Dessutom dramatiserar han nästan allt han säger. Man hade kunnat tro att han är en skådespelare eller liknande. Han imiterar dialekter och röster. Det om något är väldigt pedagogiskt och även roligt. Han låtsas emellanåt att han verkligen pratar med någon annan (bortsett från oss) när han ska visa olika saker. Han är så himla glad. Jag tror att det gör mycket. Han visar sitt intresse för kursen och hans glädje smittar av sig.Och ovanpå detta kan tilläggas hans trevliga göteborgsdialekt. Fast för mig kommer skånskan alltid att vara den trevligaste dialekten.
Man kan inte bli annat än glad av att vara på hans lektioner. Trots att han ger oss hemska uppgifter. Till nästa tisdag ska jag ha skrivit en övertygande/argumenterande disposition med en hel del detaljer. Vad gör det hemskt? Jag har inget ämne att skriva om eftersom han vill att vi ska hitta på ett nytt och inte använda oss av det ämnet som vi använde oss av till förra uppgiften. Får helt enkelt sitta ned och fundera på vad jag skulle kunna skriva om.
'
Vad är det som gör honom så bra? Han sprudlar av engagemang först och främst! Även om han inte egentligen är intresserad av att stå framför oss och säga det han gör, verkar han göra det. Nu säger jag givetvis inte att han inte tycker om att lära ut, men om han nu egentligen hade känt så, hade vi inte märkt det. Inte jag i alla fall. Dessutom dramatiserar han nästan allt han säger. Man hade kunnat tro att han är en skådespelare eller liknande. Han imiterar dialekter och röster. Det om något är väldigt pedagogiskt och även roligt. Han låtsas emellanåt att han verkligen pratar med någon annan (bortsett från oss) när han ska visa olika saker. Han är så himla glad. Jag tror att det gör mycket. Han visar sitt intresse för kursen och hans glädje smittar av sig.Och ovanpå detta kan tilläggas hans trevliga göteborgsdialekt. Fast för mig kommer skånskan alltid att vara den trevligaste dialekten.
Man kan inte bli annat än glad av att vara på hans lektioner. Trots att han ger oss hemska uppgifter. Till nästa tisdag ska jag ha skrivit en övertygande/argumenterande disposition med en hel del detaljer. Vad gör det hemskt? Jag har inget ämne att skriva om eftersom han vill att vi ska hitta på ett nytt och inte använda oss av det ämnet som vi använde oss av till förra uppgiften. Får helt enkelt sitta ned och fundera på vad jag skulle kunna skriva om.
'I tisdags fick vi göra tre olika övningar. Den första övningen handlade om att vi skulle vara närvarande. Visst säger det mycket? Vi skulle sitta två och två och medan den ena pratade, skulle den andra säga exakt samma sak som den som pratade exakt samtidigt. Det låter svårt och jag kan tala om att det inte var det lättaste som jag har gjort. Under övningens gång kände jag irritation därför att det lät som min motpart gjord narr av hur jag uttalade ord, men det förstår jag att hon inte gjorde. Man kände sig bara obekväm med att den andra skulle upprepa det man sade, fast samtidigt.
Den andra övningen gick ut på att vi skulle visa varandra, två och två, olika känslor genom ansiktsuttryck. Lite småroligt.
Under den sista övningen fick en ur klassen gå fram till tavlan och när hon väl stod där framme, skulle vi först se ointresserade och föraktfulla ut. Därefter, efter en stund, skulle vi luta oss fram och le. När alla lutade sig fram samtidigt fick det effekten på den här tjejen som stod där framme, att hon backade bakåt. Undrar hur det hade känts att vara där framme ...
Synd att bästa kompisen inte var där.
Jag är säker på att hon och jag inte skulle ha kunnat hålla oss för skratt medan vi gjorde övningarna. Eller, så hade vi varit extremt fokuserade och inte nöjt oss med mindre än perfektion. Får väl ta och testa det med henne när jag är i Malmö nästa helg 
Den andra övningen gick ut på att vi skulle visa varandra, två och två, olika känslor genom ansiktsuttryck. Lite småroligt.
Under den sista övningen fick en ur klassen gå fram till tavlan och när hon väl stod där framme, skulle vi först se ointresserade och föraktfulla ut. Därefter, efter en stund, skulle vi luta oss fram och le. När alla lutade sig fram samtidigt fick det effekten på den här tjejen som stod där framme, att hon backade bakåt. Undrar hur det hade känts att vara där framme ...
Synd att bästa kompisen inte var där.
Jag är säker på att hon och jag inte skulle ha kunnat hålla oss för skratt medan vi gjorde övningarna. Eller, så hade vi varit extremt fokuserade och inte nöjt oss med mindre än perfektion. Får väl ta och testa det med henne när jag är i Malmö nästa helg Dagens citat:
"Grönsaker är sånt som barn använder för att balansera tallriken till och från middagsbordet."
(Okänd)
Ha det så bra!
Kramar
Jessie