Daisypath Anniversary tickers

Ge föda åt vampyrerna

Idag är det dags igen för mig att besöka de hungriga vampyrerna i Eskilstuna. Nåväl, jag överdriver kanske lite. Men bara lite. Nej, idag ska jag helt enkelt ge blod igen. Tänk att det redan har gått fyra månader sedan sist. Ibland går det fort ^^

Att få blod kan vara livsavgörande för en hel del, men dessvärre är det inte tillräckligt många som ger blod trots att de mycket väl kan. Vilka krav som ställs på en person som vill bli eller redan är blodgivare kan man hitta på Blodcentralernas hemsida. Jag har även skrivit om det i något tidigare inlägg här på bloggen. Jag har varit blodgivare sedan december 2008 och uppmanar gärna personer som kan bli blodgivare att bli det.

Blodgivarmössa

Efter varje gång som jag har gett blod känner jag mig väldigt stolt och känner att jag verkligen har gjort en insats, trots att jag har en av de vanligaste blodgrupperna (älsklingen har den ovanligaste - vilken bra kombination Wink). Fast visst, det finns en del saker att tänka på när man är blodgivare och man måste se till att äta så att man håller en jämn och bra blodvärdenivå. Dessvärre har min nivå varit ganska låg de senaste gångerna som jag har gett blod, men jag hoppas att värdet är högt den här gången. Och dessutom, det blod som inte används har jag valt ska gå till forskning efter att de har avidentifierat det.

Gör som jag och bli blodgivare! Närmsta blodcentral hittar du på Blodcentralernas hemsida. Kanske du också kan rädda liv.


Dagens citat:

"När man ska ta honung med ballong är det förfärligt viktigt, att man inte låter bina veta att man kommer."
(Nalle Puh)

Ha det så bra!
Blodiga kramar
Jessie

Osäkert utrop

För ett tag sedan satt jag och läste i ett nummer av SJ's tidning "Kupé". Ett av alla inlägg som fanns där handlade om en person som reagerat för de inspelade utropen på regionaltågen som man hör när man kommer till slutstationen. Författaren till inlägget tyckte att det låter som om utroparen frågar om vilken som är slutstationen.

Kupé


Själv har jag inte riktigt tänkt på det och därför lyssnade jag extra noga i början på veckan på utropet när tåget kom till Stockholm C. Och visst hade personen i "Kupé" rätt!

"Snart ankommer tåget till Stockholm central. Vilket är tågets slutstation? Vi vill tacka för att du har valt att resa med SJ och önskar dig välkommen åter!"

Nu vet jag att om hon (för det är en kvinnoröst) verkligen hade ställt en fråga, skulle hon ha sagt "vilken" och inte "vilket" när hon undrade om slutstationen. Men lite roligt är det ändå när man verkligen tänker efter. Undrar om SJ själva är medvetna om det Wink Fast det borde de ju vara efter det där numret av "Kupé".


Dagens citat:

"Erfarenhet är att veta en massa saker som man inte bör göra."
(William S Knudsen)

Ha det så bra!
Tågutropskramar
Jessie

Dags att lägga ned lite krut ...

Den här veckan, när vi hade juridisk svenska, fick vi vår nya uppgift som ska vara klar till den 18e februari. Den består av olika delar och den mest "komplicerade" är att vi ska analysera en rättsfråga som vi fått fram genom att göra ett rättsfallskoncentrat på fallet (NJA 2002 s 644)  som ska ligga till grund för uppgiften. Fallet handlar om en man som hoppade av en kurs efter ett halvår och han hade redan börjat betala på den (ca 39.000 SEK). Den som höll i kursen ville dock ha fullt betalt eftersom hon inte hade kunnat sätta in någon ny på kursen ... Med andra ord är det en hel del att göra, fast jag har nästan varit duktig och faktiskt börjat. Dock har jag inte hunnit göra så mycket, men tänkte lägga ned mer krut nu under helgen så att jag kan få den färdig. Plugga känns dock inte särskilt lockande, fast jag får kanske tänka så här, att ju fortare jag blir färdig med uppgiften, desto fortare kan jag syssla med annat som är roligare.


Studier


Hur som helst kände jag mig smått oduglig när alla andra i klassen var så ambitiösa och pluggade för fullt och verkar ha kommit ganska långt! Så om du inte ser mycket av mig, vet du att det beror på att jag sitter med näsan i böckerna och ute på nätet för att klara uppgiften. Ska dock försöka att tidsinställa några inlägg, men det är som sagt inte säkert att jag hinner med det.


Dagens citat:

"Soon the dark in me is all that will remain."
(Neil Patrick Harris - My Eyes)

Ha det så bra!
Pluggande kramar
Jessie

Gulligt elak!

Jag har tänkt flera gånger att jag ska ta och tipsa om den här filmen, men glömmer bort det varje gång. Så nu tar jag mig själv i kragen och presenterar: Doctor Horrible's Sing-Along Blog!

Om jag inte minns helt fel blev jag tipsad om den här filmen under hösten 2008 av en kurskamrat när jag läste retorik vid LU. När han och jag under en eftermiddag hade haft följe till bussarna då vi skulle åka hem, insåg vi att vi hade ganska lik smak när det gällde filmer och serier på tv. Han mindes också att jag sagt att jag gillade "Buffy the vampire slayer" och berättade om den här filmen.

Den gjordes under manusförfattarstrejken i Hollywood och den gjordes på en väldigt minimal budget. Regissören är samme man som ligger bakom "Buffy ..." (därav antog min kurskamrat att jag kunde tänkas gilla den här) och filmen handlar om en kille som planerar att ... Tja, ta över världen helt enkelt. Du får ursäkta om jag har fel angående en del detaljer, för det var ganska länge sedan jag såg filmen. Borde nog se den igen när jag får tid ... Hur som helst, han planerar detta och vill gå med i ett gäng som styrs av Bad Horse. Dock är det inte så enkelt att vara ond. Captain Hammer finns och gör livet jobbigt för Horrible.

Det är en hysteriskt rolig film, som jag inte kunde hålla mig för skratt från. Dr Horrible ska föreställa ond, men han är ganska gullig ändå, så man kan inte göra annat än att tycka om honom. Han är ... Hur ska man sätta ord på det ... Hans ondska är ganska oskyldig, om du förstår vad jag menar? Det var efter att ha sett den här filmen som jag fastnade för Neil Patrick Harris (han spelar Barney i "How I Met Your Mother") och insåg att han faktiskt är en rolig och duktig skådespelare. Dessutom kan han sjunga! BlinkTunga

Nu ska jag inte prata bort något intresse som du eventuellt har fått, utan du ska själv få möjlighet att få se filmen. Hoppas att du, liksom jagl, tycker att den är rolig ^^




Akt 1, del 1





Akt 1, del 2




Akt 2, del 1
(Kolla gärna extra noga vid 1:40 och titta då på personen i bakgrunden som ger mat. Det är hur kul som helst det som följer därnäst!)




Akt 2, del 2




Akt 3, del 1




Akt 3, del 2







Dagens citat:

"Det är ingen glädje att vara sysslolös, det roliga är att ha mycket att göra och strunta i att göra det."
(Mary Wilson Little)

Ha det så bra!
Horribla kramar
Jessie

Nytt lagförslag

Det här var ett ämne som vi tog upp under sista veckan innan jul i skolan på juridisk svenska-lektionerna. Hittills har det inte funnit något förbud mot att filma, fotografera etc. folk när de t.ex. duschar. Vår lärare under den veckan, Mårten Schultz, berättade om att en styvpappa (har för mig att han inte var biologiska pappan) hade monterat in en kamera i duschen och filmade när sextonåriga dottern i familjen duschade. Dock kunde han inte dömas för det finns inget förbud mot detta. Möjligtvis, berättade vår lärare, om man sprider exempelvis sexfilmer. Då finns det en chans att de personerna kan bli dömda för förtal. Men nu verkar det vara ett lagförslag på ingång som ska förbjuda fotografering eller filmning i smyg! Det finns att läsa om förslaget på den här bloggen och i den här artikeln. (Uppdatering: Mårten skriver även om det här.)

Jag har själv inte läst genom förslaget särskilt noga än, men det ämnar jag att göra så fort jag får tillfälle. Dock känner jag mig lite missnöjd, fast jag ska nog inte måla fan på väggen innan jag har läst genom lagförslaget. Varför är jag missnöjd då? Jo, det är ju bra att de kan komma åt den där typen av filmning, som exempelvis fotografering/filmning inne på toaletter etc., men annars då? Kommer det finnas ett skydd mot att man blir filmad/fotograferad utan att vilja det? T.ex. om jag fotograferar min älskling (som inte tycker om att vara med på bild) och sedan lägger ut bilder på honom här på bloggen, kommer min älskling genom det nya lagförslaget få ett skydd mot den här sortens handlande?

Precis som älsklingen är jag också av den åsikten att jag inte tycker om att bli fotograferad (om jag inte själv har valt att bli det) och jag tycker absolut inte om att bilder på mig läggs ut på nätet i något sammanhang. Kommer jag genom den nya lagen, om den nu antas, att få skydd mot att få bilder upplagda på nätet mot min vilja? Nu vet jag mycket väl att just den punkten inte är lika akut som syftet bakom förslaget. Jag ska ta och läsa genom förslaget på 46 sidor och se hur det kan tolkas och vad som är meningen bakom. Hur som helst är det ett bra initiativ (trots att det verkar ha varit på gång länge). Nu får man bara hoppas att den kommande lagen, om den nu antas, inte missbrukas. Den som lever får se.


Dagens citat:

"Ju större motstånd vi stöter på, desto mer energi utvecklar vi för att ta oss igenom."
(Okänd)

Ha det så bra!
Lagförslagskramar
Jessie

Var tog drömmarna vägen?

I fredags på projektledningslektionen fick vi i uppgift att skriva ned 30 drömmar på fem minuter! Mina ögon blev klotrunda och stora som fotbollar när läraren sade det. Hur som helst började jag att skriva ned och när jag hade skrivit ned åtta stycken (egentligen nio, men den är inte längre realistisk att nå) tog det stopp. Jag kunde inte för mitt liv komma på vad jag mer skulle skriva, medan de andra i klassen verkade skriva med rasande fart. Då skulle man faktiskt kunna säga att jag kände mig lite oduglig. Vad är det för fel på mig?!

När de där fem minuterna hade gått frågade läraren hur många det var som hade skrivit 30 drömmar. Ingen räckte upp handen. Den som kom närmast hade skrivit ned 22 drömmar. Sedan verkade det vara ganska många som inte ens hade kommit upp i tio drömmar, precis som jag. Meningen med den här övningen var tydligen inte att vi skulle få ihop det där antalet drömmar, utan att vi skulle inse hur fantasilösa vi vuxna faktiskt är. Han berättade att barn kan komma på hur många drömmar som helst, till och med över 30 stycken, på bara en eller två minuter, då de kanske också drömmer väldigt orealistiska drömmar. Barn har inga hämningar. De stoppas inte av tankar som "Det där kan man ju inte drömma om, då tycker ju andra att jag är knäpp". Vi vuxna däremot är ganska begränsade i vårt tänkande och därför har vi svårt att komma upp i det där antalet.

Om det nu stämmer behöver jag inte känna mig så där oduglig som jag gjorde under övningens gång. Men var tog alla drömmar som jag en gång hade vägen? Eller handlar det om något så enkelt som att jag kanske har omdefinierat vad en dröm för mig egentligen är och att jag filtrerat bort drömmar som jag anser är orealistiska?

Ett exempel är giftermål. Någon i klassen hade skrivit upp det som en dröm. Jag har aldrig egentligen drömt om att gifta mig, utan snarare tänkt att man kanske gör det någon gång i framtiden. Däremot drömde jag om att hitta den rätte personen för mig, som jag skulle kunna dela mitt liv med och det har jag gjort! HjärtaKram Det var efter det som jag började hoppas och önska att vi skulle gifta oss i framtiden. Då kan man säga att giftermål för mig blev en dröm. Nu när den ska realiseras känns det inte riktigt som en dröm längre, snarare en längtan tills den dagen kommer. För det är bara ett faktum; vi ska gifta oss (så länge inget oförutsett inträffar). För mig är en dröm något som jag önskar att uppnå, men som jag inte kommer kunna nå till inom en snar framtid. Fast att gifta mig med älsklingen ska kanske ses som en dröm? För när den dagen kommer, har ju drömmen slagit in. Hmm ... Känns fortfarande konstigt att beteckna det som en dröm. Herregud, har jag verkligen blivit så där krass (för att citera vår klassföreståndare på gymnasiet)? Detta är något som jag får fundera på.


Dagens citat:

"Jag gifte mig aldrig. Det behövdes inte. Jag har redan en hund som morrar på morgonen, en papegoja som svär på eftermiddagarna och en katt som kommer hem sent på natten."
(Marie Corelli)

Ha det så bra!
Drömlösa kramar
Jessie

Humoristisk sanning

I förra veckan fick jag ett medlemsmejl från SJ Prio och kunde inte hålla mig från skratt när jag läste följande stycke;

SJ
Nu händer det grejer - som du kanske inte märker!
Nu genomför vi vårt största åtgärdspaket någonsin! Många av förändringarna ska du inte ens märka. Tågen ska helt enkelt fungera och komma i tid!




Haha, de har faktiskt rätt. Jag märker inte att tågen varken fungerar eller kommer i tid! Fast det är knappast på det positiva sättet, för de kommer inte alltid i tid och på Stockholm C är det ganska många tåg som är inställda. Dessutom fungerar inte dörrarna ... Så sent som i fredags fick jag gå genom nästan hela vagnen för att ta mig till nästa dörr, därför att den dörren som var närmast mitt säte inte fungerade. Dock blir det väl bättre till våren. Då brukar det inte vara lika många förseningar och inställda tåg (även om de kan vara många de med!).

Hur som helst tyckte jag att mejlet var roligt, för det stämmer ju även om det kanske inte riktigt var det de menade. Haha!


Dagens citat:

"Det bästa är att veta vad man letar efter innan man början leta efter det."
(Nalle Puh)

Ha det så bra!
Kramar
Jessie

FORL ...

... står för Feline Odontoclastic Resorption Lesions och är en smärtsam tandsjukdom hos katter. Jag har valt att citera SLU, som har skrivit lite om sjukdomen;

"Feline Odontoclastic Resorption Lesions (FORL) hos katt. FORL är ett tandlidande som förekommer hos katt. Orsaken är än så länge okänd. Sjukdomen karakteriseras av en successiv nedbrytning av tänderna och drabbar även vilda kattdjur. Flera olika faktorer har föreslagits bidra till sjukdomens uppkomst såsom mekanisk stress, underliggande sjukdom, immunologiska faktorer och obalans i fodret. Frekvensen av sjukdomen tycks öka.

Sjukdomen är mycket smärtsam. Ofta har drabbade katter svårt att äta, framförallt när de bjuds hård och kall mat. FORL ses ofta på kindtänderna men alla tänder kan drabbas. Flera tänder kan vara angripna och skadornas svårighetsgrad kan variera mellan olika tänder hos samma individ. Ofta söker djurägaren veterinärvård för att katten har dålig aptit. Men FORL upptäcks även vid rutinmässiga munsaneringar. Sjukdomen utgörs av varierande grader av förlust av tandsubstans.

Skadorna delas in i fyra olika stadier:


• Från början ses grunda ytskador nära tandköttskanten, som inte går in i tandbenet.

• Stadie två omfattar defekter som sträcker sig in i tandbenet. Då tandens pulpa och tandbenet har förbindelse med varandra blir skadan mycket smärtsam.
• Vid tredje stadiet har pulpahålan angripits.
• Fjärde stadiet omfattar förlust av normal tandstruktur såsom förlust av tandens krona, nedbrytning av roten eller sammanväxning av rotrester. Nedbrytningen av roten kan vara så omfattande att kronan helt saknar rötter och endast sitter fast i tandköttet.

Andra till fjärde stadiet ses tydligt vid röntgenundersökning av angripna tänder.


Katter med FORL lider vanligen även av inflammation i vävnaden som håller tanden på plats. I anslutning till den skadade tanden ser man ofta att tandköttet runt om är inflammerat och börjar lätt blöda vid beröring. Ibland ses tillväxt av tandköttet och läkkött som täcker tandskadan. Tidiga skador kan ibland påvisas utan att det är inflammation i tandköttet vilket kan tala för att de inflammatoriska förändringarna som vanligen ses i samband med FORL är sekundära till skadorna.


Det tycks inte finnas någon entydig köns- eller raspredisposition för sjukdomen. Dock verkar FORL öka med stigande ålder.


För närvarande finns ingen behandlingsmetod som avbryter sjukdomsförloppet. Idag rekommenderar man att tänder som har skador som sträcker sig in i tandbenet dras ut. När det gäller långt gångna defekter görs ofta en kronamputation istället för att dra ut tanden på grund av att roten är så skör och lätt går sönder. Det är viktigt med återbesök dels för att se att inga komplikationer tillkommit samt att inga fler tänder angripits.
"

 

Vad innebär då detta? Jo, för ungefär ett halvår sedan (om inte mer) kollade svärmor in spe kisarnas tänder och upptäckte att honkatten hade väldigt mycket tandsten. Älsklingen och jag valde att köpa Plaque Off för djur och låta henne äta det. Nu när vi var uppe i Dalarna i början av januari kollade svärmor in spe återigen deras tänder men den här gången såg hon att tandköttet hade inflammerat. Denna gång valde vi att boka tid hos veterinären på VeterinärBoden här i Åker, så att hon kunde få hjälp.

 

KIse

 

Visst hade hon tandsten. Ganska mycket också. Men det var inte allt. Veterinären konstaterade att hon även hade tandsjukdomen FORL. Jag kanske överreagerade, men det kändes i magen när den här veterinären berättade det. Tankarna började genast göra en höna utav denna fjäder och oro för att det var väldigt allvarligt grep tag i mig. FORL är visserligen allvarligt, fast inte så som jag trodde. Veterinären berättade att den börjar att äta upp tänderna vid tandköttskanten så att tandkronan till slut lossnar. Denna process är smärtsam, men enligt veterinären är den inte smittsam. Bara ärftlig. Vi fick boka en tid för operation av tänderna (vi visste inte hur många som var drabbade) och i torsdags var det dags.

 

Veterinär

 

I tre dagar innan operationen fick vi köpa en munskölj och badda hennes tandkött. Jag kan tala om att det var långt ifrån trevligt, varken för oss eller för henne, men vi lyckades. Jag fick komma dit med henne och satt en stund och pratade och kelade medan vi väntade på att veterinären skulle komma. Flera gånger försökte jag få ögonkontakt med henne, men hon var sur på mig för att jag hade tvingat med henne.

 

Veterinär



När jag hade lämnat henne och hon fått följa med veterinären dit hon skulle opereras, gick jag hem. Jag bestämde mig för att hänga upp tvätten som hade blivit klar under tiden som jag och kisen hade gått till VeterinärBoden. Hennes bror (den andra kisen) tittade ytterst misstänksamt på mig när jag kom hem och hans blick såg ut att säga "Var har du gjort av min syster?!" Behöver jag nämna att dåligt samvete sköljde över mig i stora vågor? Fast ännu värre var när jag började med tvätten och den hemska känslan av att jag kanske hade fått se henne för sista gången, kröp in i mig. Om du själv har eller har haft djur vet du nog hur hemskt det känns att känna på det sättet. Det är aldrig roligt. Jag intalade mig själv att jag bara var glyttig som tänkte på det sättet och försökte frammana glädjen över att jag skulle få hämta hem henne några timmar senare.

Men operationen gick bra. Det var en drogad liten kise som jag gick med mig hem, eftersom hon hade fått smärtstillande, plus att hon hade varit sövd under operationen. De hade bara behövt operera bort en tand på henne. När vi kom hem kollade jag igenom pappret med rekommendationer som jag fått av veterinären och där stod det att jag skulle låta henne få sov ut i ett mörkt och tyst rum. Jag tog in buren i sovrummet (som jag hade mörklagt) och släppte ut henne. Den envisa lilla kisen skyndade vinglandes ut i lägenheten, vilket innebar att jag fick springa efter och hämta henne för att lägga henne på handduken på sovrumsgolvet igen. Den här gången hann jag knappt sätta ned henne förrän hon hade rusat ut igen - mycket vingligt. Jag lät henne vara, men fick hålla uppsikt över henne så att inget hände.

Fast hon verkade ha det lite trevligt ändå, där på VeterinärBoden. Tydligen hade detta lilla charmtroll lyckats att charma samtliga där. Veterinären verkade nästan inte vilja lämna tillbaka henne och talade om hur gullig honkatten hade varit, för trots att hon var ganska hög på medicinerna efter operationen hade hon strykt sig mot burluckan för att kela. Visst är hon ett gulligt litet charmtroll, fast hon kan också ha en riktig bitchig sida, särskilt när hon är svartsjuk på mig när jag ska vara nära älsklingen ...

Får hoppas att det läker fint, så hon slipper ha ont. Nackdelen är bara att vi ska badda hennes tandkött i fem dagar (tre dagar till alltså), två gånger om dagen med den där munsköljen. Jippi ..? Aja, så länge hon blir bättre ska vi inte klaga. Det är det som är viktigast - att hon mår bra.


Dagens citat:

"It's so hard to be gentle and warm."
(Paula Cole - I don't want to wait)

Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Dolda hemligheter

Äntligen har jag fått tid att kunna avsluta ännu en bok. Den här gången var det Lisa Jackson's "Dolda hemligheter".

Dolda hemligheter



"Shelby trodde hon lagt Bad Luck bakom sig. Hemstaden hon lämnat för tio år sen, då hennes värld slogs i spillror och hennes dotter hade dött. Ett anonymt brev påstår nu att dottern lever ...

För Nevada, Shelbys tidigare käraste, är Shelbys hemkomst en bitter påminnelse om att han aldrig var tillräckligt god för henne. Även nu svävar hans dåliga rykte omkring honom, men inget har ändrat känslorna hon väcker hos honom - och han kan vara fadern till barnet hon letar efter.

Inte bara Shelby är på väg till Bad Luck. Efter falska anklagelser för mord och tio år i fängelse kommer Ross McCallum hem för att göra upp med det förflutna, speciellt med Shelby och Nevada. Nu, medan temperaturen stiger, leder Shelbys sökande efter sanningen fram till att mystiken kring mannen hon älskar tätnar och hennes eget liv är hotat ...
"


Vad kan jag säga? Förutom en hel del tryckfel är språket behagligt att läsa och det finns definitivt mycket spänning här! Trots att man till en början känner otålighet när författaren går likt katten kring het gröt då hon berättar om en av huvudkonflikterna i boken, är det den där ovissheten som gör att man fortsätter att läsa. Man vill helt enkelt veta vad som händer. Sedan blir man inte uttråkad under berättelsens gång. Även om själva berättelsen inte kommer så långt, händer det hela tiden en del småsaker som gör att man hålls fast. Det är bra!

Alla bra saker har en baksida ... Precis som med Nora Roberts böcker är den här väldigt förutsebar, vilket jag tycker är synd. En av huvudkonflikterna var kanske inte särskilt förutsägbar, fast egentligen visste man ändå hur just den skulle sluta. Jag hoppades dock på motsatsen, för jag gillar när det sker på sätt som man inte förväntar sig. Förutsebarheten är alltså ett minus. Ett annat minus är många av dialogerna. Särskilt mellan Shelby och Nevada. Nu är jag kanske väldigt krass, men jag har svårt att tro att man talar på det sätt som de gör, om man befinner sig i en liknande situation. De är inte särskilt trovärdiga i mina ögon, men dialoger brukar många gånger vara svåra att få trovärdiga.

En tredje sak som jag tycker är ett minus är karaktärernas allt för ofta överdrivna känslor. De förstorar upp problem som egentligen inte finns. Man kan säga att de gör hönor av fjädrar. Det är ganska synd att en berättelse kan missa många pluspoäng genom det.

Förutom det var det en spännande berättelse som jag (och allra mest i slutet) hade svårt att släppa. Värd att rekommenderas? Det kan du skriva upp!


Dagens citat:

"Kompromissa inte med dig själv. Du är allt du har."
(Janis Joplin)

Ha det så bra!
Kramar
Jessie

"Bilder av ett ögonblick"

Februaris tema på DuoDitos skrivtävling är "Bilder av ett ögonblick". Genast när jag läste det och beskrivningen på månadens utmaning, visste jag att jag hade en text som passar perfekt, men den får jag inte använda. För mig är ändå inte meningen att jag ska skicka in gamla noveller, utan min utmaning är att skriva nya noveller på dessa teman. Och nu kommer jag absolut ha tid för att kunna skriva. Det gäller bara att inspirationen infinner sig.

Februaris skrivtävling


Får sätta på någon skiva med stämningsfull musik, och hoppas att det fungerar för att väcka inspirationen till liv. Hmm, det här med att framhäva detaljer är jag inte särskilt bra på. Jag gillar hellre helheten när jag skriver. Detta blir med andra ord definitivt en utmaning. *ler* Nu när jag satt och funderade kom jag precis på vad jag skulle kunna skriva om. Då återstår det bara att se om jag lyckas sätta ord på mina tankar och idéer.


Dagens citat:

"En klassiker är en bok som folk berömmer, men inte läser."
(Mark Twain)

Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Felriktad klagan

I måndags blev jag både arg och ledsen när jag med raketfart höll på att ta mig till Stockholm C. De sista presentationerna av P4ornas examensarbeten drog ut på tiden och när klockan var kvart över fyra rusade jag ut och tänkte att jag kanske skulle hinna med tåget som skulle gå 16.25, om jag tog tunnelbanan till centralstationen. När jag kom till T-Odenplan köpte jag smått stressad en sms-biljett och visade kvickt upp den för kontrollanten i luckan.

Kanske borde jag ha anat något när jag upptäckte att kontrollanten som satt i sitt lilla bås hade ett porslinsöga och ett riktigt öga. Det såg i alla fall riktigt läskigt ut. Han tittade en lång stund på min telefon och jag kände att paniken höll på att bli värre. Det var bara fem minuter tills tåget skulle gå från centralstationen och det tar ungefär tre till fyra minuter att åka med tunnelbanan dit. Plötsligt sade han något som jag inte riktigt uppfattade. Jag fick be honom att upprepa sig och då tyckte jag att han sade att han ville se hur det sms som jag skickat såg ut. En konstig fråga, men jag visade honom det och då såg han ännu mer förvirrad ut. Jag försökte förklara för honom att det stod att man skulle skicka ett sådant sms för att få biljetten (och jag hade ju fått den!), men jag hann knappt öppna munnen förrän en äldre kvinna (kanske runt 40 år) förklarade att hon hade bråttom och behövde komma förbi. Lugnt förklarade jag också att jag hade ganska bråttom och får ett väldigt spydigt svar att jag inte behöver stå och blockera så att ingen annan kan komma förbi.

Först och främst var det en bemannad lucka och om hon inte vill stå i kö, kan hon lika gärna ta en av de obemannade spärrarna eller välja den andra bemannade spärren. Men det som jag irriterade mig mest på var att det var jag som fick skulden! Jag ville inte stå där i spärren och "blockera", men han lät ju mig inte gå förbi! Då är det väl ändå inte mitt fel? Eller har jag fel? Om jag bara hade fortsatt förbi spärren skulle han ju ha kallat tillbaka mig och i ett sådant fall skulle det kanske ha blivit en massa liv.

Nej, jag blev både arg och ledsen över att hon riktade sin klagan mot mig, trots att det egentligen inte är mitt fel. Jag ville gärna bara gå förbi (vilket jag har kunnat göra två andra gånger som jag har köpt sms-biljett), men jag blev inte förbisläppt av vakten. Inte förrän hon började klaga. Det är kanske dumt av mig att gnälla, men jag anser att jag inte gjorde något fel i den här situationen. Ändå är det jag som blir syndabocken. Tur att jag inte åker tunnelbana så ofta ...


Dagens citat:

"Slalom? Jag deltar inte i någon sport som har en ambulans som väntar i slutet av backen."
(Erma Bombeck)

Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Nallebjörn

Jag vet att jag allt som oftast klagar på SJ, men den här gången tänkte jag faktiskt lyfta fram en person. Närmare bestämt en tågvärd.

Tågspår

Tyvärr vet jag inte vad han heter, men när man ser honom tänker jag på en stor och kramgo' nallebjörn (precis som PG ^^). Han är alltid trevlig och skojar med resenärerna. En gång gick han runt i vagnen och delade ut de nya tidtabellerna för sträckan Eskilstuna - Stockholm. Oavsett om jag är sur på SJ eller inte, får han mig att känna mig gladare än vad jag var och det spelar ingen roll vilken tid på dygnet det är - han är alltid glad och mycket trevlig. Jag vet inte om han jobbar på fler sträckor, men han brukar i alla fall jobba på sträckan Eskilstuna - Stockholm. Jag önskar att fler var som honom, för då skulle tågresorna med SJ inte kännas frustrerande, som det oftast gör. Han är min favorittågvärd och jag hoppas att jag får se honom snart igen ^^


Dagens citat:

"Ordna upp ett bekymmer och du håller hundra andra från dig."
(Kinesiskt ordspråk)

Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Var går egentligen gränsen?

I fredags var det en av P4orna som hade som examensarbete att ta reda på var gränsen går mellan aktiv dödshjälp (eutanasi) och mord. Själv tyckte inte jag att hon fick fram riktigt vilken gräns som finns (fast det är bara vad jag tyckte), så jag började själv fundera över var gränsen faktiskt går?

I Brb (Brottsbalken) 3 kap 1 § står följande; "Den som berövar annan livet, döms för mord till fängelse på viss tid, lägst tio och högst arton år, eller på livstid. Lag (2009:396)"

I Brottsbalken förutsätts alltid att det finns uppsåt, såvida det inte uttryckligen står att endast culpa (vårdslöshet) krävs. Alltså innebär denna paragraf att om man vill att någon ska dö och därför mördar personen, kan man dömas för mord.

Om man slår upp ordet eutanasi NE får man följande förklaring; "aktiv dödshjälp, barmhärtighetsdödande, åtgärd som företas inom sjukvården, t.ex. en stor dos morfin, för att förkorta en mycket svårt sjuk människas överlevnad. Vanligen anses det underförstått att eutanasi vidtas i samråd med den sjuke. I Sverige är det inte lagligt med eutanasi."

Jag fick även fram ett elevarbete som handlar om just detta och fick fram följande förklaringar (dessa kan vara lite vägledande, men om man inte känner att det är helt pålitligt ska man ta det med en nypa salt):

"Aktiv dödshjälp. Betyder att läkaren påskyndar döden genom att ge patienten överdos av sömnmedel eller liknande eller injicerar något gift.

Passiv dödshjälp. Innebär att man egentligen bara håller sig undan från patienten, avbryter eventuella åtgärder för att förlänga livet på patienten.

Det finns även olika varianter av dessa två tillvägagångssätt.

Frivillig dödshjälp. Patienten meddelar läkaren att han/hon vill dö, och läkaren kan då ge personen mediciner eller liknande som patienten själv kan använda för att ta självmord. Så kallat assisterat självmord.

Icke frivillig. Om patientens vilja är okänd, händer ofta när patienten är för sjuk för att kunna kommunicera.

Ofrivillig. När hopplöst sjuka dödas mot deras vilja, som i Tyskland under andra världskriget.
"


Passiv dödshjälp är tillåtet i Sverige och även läkarassisterat självmord som (vilket beskriv ovan) innebär att läkaren skriver ut en dos med medicin till personen så att denne kan ta livet av sig. Det är förvisso inte straffbart, men läkaren som gör detta kan ändå bli av med sin legitimation. Men hur var det då med gränsen mellan mord och aktiv dödshjälp? Som jag tog fram ovan innebär mord att man berövar någon annan livet med uppsåt att göra det och personen vill inte dö (även om personen vill dö känner förmodligen mördaren inte till denna vilja, fast för enkelhetens skull utgår jag från att personen inte vill dö).  Aktiv dödshjälp innebär att läkaren (eller någon annan för den delen) påskyndar döden genom en medveten överdosering eller injektion av exempelvis gift. Underförstått i det här sammanhanget innebär det också att läkaren (eller någon annan som gör detta) gör detta med uppsåt att personen ska dö.

Vad har jag kommit fram till? Likheterna mellan mord och eutanasi (aktiv dödshjälp) är att någon tar livet av en annan person och har uppsåt till det. Vilka är då skillnaderna? Som jag ser det är det dels avsikten hos den människa som berövar den andra livet, dels viljan hos den som blir berövad livet. När det gäller mord finns det ett ont uppsåt hos den som mördar. Eller i alla fall oftast. Vad vill då den som blir mördad? Oftast vill inte personen dö. När det gäller eutanasi finns det barmhärtighetsuppsåt hos den som berövar den andra livet. Den som berövar den andra livet när det handlar om eutanasi vill inte att personen som dör ska behöva lida. Vad vill då den som blir berövad livet? Den vill dö. Det är alltså dessa skillnader som finns enligt mig. Mördaren har ont uppsåt, medan barmhärtighetsdödaren gör det av god vilja (personen ska inte behöva lida). Den som blir mördad vill oftast inte dö, medan den som blir barmhärtighetsdödad vill dö därför att den lider.

Gränser är hårfin (precis som P4-studenten hade som slutsats) och i efterhand kan det vara väldigt svårt att verkligen bevisa vilket uppsåt som förelåg hos den som dödar och den som blivit dödad.

Tidigare var jag helt och hållet emot eutanasi, fast under senaste tiden har jag blivit mer positiv till det. Som älsklingen (och många andra) säger; varför ska våra husdjur få dö på ett sådant värdigt sätt därför att vi anser att de lider, medan en människa inte får göra det? Djuren kan inte framföra sin vilja konkret utan vi kan bara gissa med ledning av deras kroppsspråk. Vi människor kan i många fall själva framföra vår vilja att dö. Nu tycker jag i och för sig att djuren ska behandlas bättre än människor, men  förmodligen är jag ganska ensam om den åsikten. Fast jag börjar tycka allt mer att vi människor, som ska få möjlighet att bestämma över oss själva, ska få kunna avgöra när vi vill dö även om vi inte själva kan ordna den saken. Men jag tycker att eutanasi bara ska beviljas i Sverige i de fall då den som vill dö tydligt själv har sagt att den vill det.I andra fall finns det stor risk för missbruk av det och då kan mord förekomma väldigt enkelt i aktiv dödshjälpsförklädnad.


Dagens citat:

"Ingen är så blygsam att han inte gärna hör beröm."
(Okänd)

Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Letting go

CD

Sedan jag fick skivan med musik från tv-serien Dawson's Creek (jag saknar den serien!) har jag lyssnat genom den flera gånger. Som vanligt är vissa låtar bättre än andra och en som jag verkligen fastnade för (som jag inte riktigt har tänkt på innan och minns inte ens när i serien den förekommer) är Sozzi's låt "Letting Go". Den är så himla fin och jag fylls med ... vet inte riktigt hur jag ska beskriva vad jag känner när jag hör den, men kanske glädje? Visst, innebörden av texten är kanske inte det roligaste ämnet, men låten är fortfarande så himla fin. Ska försöka komma på hur jag ska beskriva mina känslor som jag får när jag hör låten. Till dess får du tillfälle att få höra den.



Artist: Sozzi
Låt: Letting go



Don't call me
Don't write
Don't show up in the middle of the night
You know that
We needed
Some time and space to breathe in.

I still recall the words you said to me
It's what you did not say that sets me free

Now how can I
Find peace of mind
When you keep coming back again.
It's not okay
For you to play
This game of seesaw with my head.

Now it hurts too much
And it hits too hard
And I won't play this part.

Don't call me
Don't write
Don't show up in the middle of the night
You know that
We needed
Some time and space to breathe in

So now I say the things I want to say
Sometimes it's better letting go this way

I'll always know
Down in my soul
We really had so far to go
I've given all I have to give,
And now it's time for me to live

And I won't look back
And I won't regret
Though it hurts like hell
Someday i will forget

Don't call me
Don't write
Don't show up in the middle of the night
You know that
We needed
Some time and space to breathe in
Don't call me
Don't write
Don't show up in the middle of the night
To say that, you've been thinking
Cause I know it's just the drink in you.

It's funny how we seem to end up here
I never thought i'd see this all disappear

Don't call me
Don't write
Don't show up in the middle of the night
You know that
We needed
Some time and space to breathe in

This is letting go
This is letting go
This is letting go
This is letting go

This is...

Don't call me
Don't write
Don't show up in the middle of the night
You know that
We needed
Some time and space to breathe in
Don't call me
Don't write
Don't show up in the middle of the night
Don't say that, you've been thinking
Cause I know it's just the drink in you




Dagens citat:

"Vår herre har skapat nötterna, men han har inte knäckt dem."
(Goethe)

Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Uppdelning som ska bestå ..?

Igår när jag och älsklingen åkte skridskor kom jag att tänka på en sak. När jag var liten och åkte skridskor, fick man inpräntat i sig att de vita konståkningsskridskorna är för flickor, medan de svarta hockeyskridskorna var för killar. Därför blev vi tjejer lite smått förfärade när en av tjejerna i klassen (detta var någon gång på mellanstadiet och den här tjejen var lite av en pojkflicka och hade alltid varit det. Bortsett från gymnasiet) plötsligt åkte med svarta hockeyskridskor. Det var ju killskridskor! Då kan väl inte en tjej åka i dem?

Nu vet jag bättre. När jag blev äldre fick jag lära mig att skridskorna inte är könsbundna, vilket man annars alltid hade fått lära sig. Fast jag kommer nog alltid att föredra de vita, vilket i sig kanske beror på att någonstans i bakhuvudet anser jag att de vita är för tjejer eftersom det var det som jag fick lära mig och trodde under så många år. Dock ska jag och älsklingen låta våra framtida barn bestämma vilka skridskor som de vill ha, istället för att vi ska tvinga på dem och bevara den där uppdelningen som det verkar som om en del fortfarande har. När vi skulle gå hade det nyligen kommit två ganska unga killar (kanske var de tio eller i alla fall tolv år som mest) och de satt och diskuterade lite. Då jag gick förbi fick de syn på mina vita skridskor och då utbrast den ene killen att tjejskridskor är väldigt vassa. Jag som trodde att nu när det ska vara så himla jämställt, att föräldrar lär sina barn att både killar och tjejer kan göra eller ha på sig i stort sett allt. Fast om en kille kommer gående i en kjol kommer jag nog (tyvärr) att höja väldigt mycket på mina ögonbryn och se lika förvånad ut som älsklingens honkatt alltid gör. Vem vet. Någon dag kommer det kanske vara lika vanligt som att tjejer går omkring i jeans. Man vet aldrig.


Dagens citat:

"Om du önskar att dina drömmar skall gå i uppfyllelse, får du inte sova för länge."
(Okänd)

Ha det så bra!
Jämställda kramar
Jessie

Tänker så att det knakar

Igår satt vår klass och lyssnade på några P4ors examensarbeten. Ifall du har glömt det är P4orna paralegal-kullen innan oss. Vi går i P5. I vilket fall som helst, bortsett från deras väldigt dåliga retorik, fick detta mig att frenetiskt börja tänka på vad jag ska skriva om. Trots att jag tänkte under dagen (och flera gånger innan dess) på vad jag skulle kunna tänka att skriva om, har jag inte kommit på ett enda dugg. Dessutom verkar det som om man ska skriva det här arbetet själv (bortsett från en grupp på två personer idag), vilket gör det där med att komma på något att skriva, ännu svårare.

Fast å andra sidan föredrar jag nog egentligen att göra ett sådant arbete själv, fastän det kan vara bra att ha någon annans syn och infallsvinklar. Jag är ganska mycket av ett kontrollfreak, så jag vill gärna ha så mycket kontroll som möjligt över det som jag gör. Men om bästa kompisen hade pluggat ihop med mig hade jag mer än gärna velat göra examensarbetet med  henne BiggrinTungaSmile Vi överlevde ju projektarbetet i trean på gymnasiet, och detta ska dessutom handla om juridik så vi skulle säkert ha haft riktigt roligt under arbetets gång WinkSmile Dock pluggar jag inte med min bästa kompis, och därför får jag göra det här arbetet själv Ledsen smilis Men någon gång kommer jag säkert på vad jag ska skriva. Hoppas bara att jag gör det innan nästa termin, för jag tror att det är då som vi ska börja med arbetet.

Men just nu ska jag nog fokusera på mina LiA-ansökningar. Har fortfarande inte skrivit något personligt brev eller fixat till mitt CV. Jag antar att jag får göra det på tisdag när jag ändå är ledig. Älsklingen har börjat jobba då, så jag får ändå försöka fördriva tiden själv. Problemet är emellertid inte själva skrivandet av det personliga brevet. Nej, det som är "problemet" är att jag måste få ihop vad en paralegal är och vad en sådan gör samt måste jag ange vad jag kommer kunna tillföra på arbetsplatsen så att de vill ha mig. Känns lite som en arbetsansökning och på sätt och vis är det faktiskt det. Meningen med LiA är dels att vi ska få inblick i hur det är att arbeta som paralegal och en chans att kunna känna efter vad vi vill göra, dels är det en chans till jobb (om praktikplatsen tycker att man gör så pass bra ifrån sig och/eller om de behöver anställa någon ny). Den här LiAn skrämmer mig ganska mycket, men jag får ta tjuren vid hornen och få ihop min ansökan och se till att få ut den någon gång. Eller i alla fall kolla ut vilka arbetsplatser som jag ska söka till.

I bakhuvudet ska jag dock fortsätta att tänka ut ämnet för mitt examensarbete. Även det skrämmer mig.


Dagens citat:

"Den dagen den sorgen."
(Bibeln)

Ha det så bra!
Funderande kramar
Jessie

Upp!

Idag mår jag faktiskt mycket bättre. Jag behövde nog bara få ur mig allt igår och bara varva ned, vilket jag gjorde med älsklingen framför tv:n. Efter att jag hade gjort tentan kände jag hur all spänning släppte, och efter att ha träffat bästa kompisen och därefter blivit förbannad på SJ igen, behövde allt få komma ut. Fast jag är ändå lite fundersam över den senaste tidens lynnighet som jag har haft. Jag tror att jag vet vad det kan bero på (hundra procent säker är jag dock inte), så med andra ord får jag försöka jobba på det. Frågan är bara hur. Får väl antagligen sätta mig ned och fundera över varför det har blivit på det sättet som jag tror att mina häftiga humörsvängningar kan bero på och sedan komma på hur jag ska jobba med det för att det ska försvinna. Vill ju vara en bra fästmö och ett stöd för min bästa kompis, vilket jag dessvärre inte var igår när hon behövde mig som mest. Ledsen smilis

Hur som helst är jag så himla glad och lättad över att tentan är över. Konstigt nog var jag inte nervös förrän strax innan (och då pratar vi sekunder) vi skulle få skriva tentan och sedan blev jag även ganska nervös under tentan. Tyvärr gjorde nog den senare nervositeten att jag gjorde dåligt ifrån mig, men det är något som jag får ta när vi får svaren. Med andra ord ska jag inte sitta och ha ångest över det än. Bättre att ta problemen när de väl finns där. Till dess ska jag bara njuta över att kunna ha lite slappt igen (dock inte för mycket, för den här terminen ska jag faktiskt vara duktig och plugga) och försöka skriva på "VAKT" (arbetsnamnet på min roman, fast den handlar inte om någon vakt. Det är bara en ordlek med titeln). Känner verkligen att jag behöver få klart den och jag är långt ifrån klar.

Dock ska jag inte göra något annat än att njuta av älsklingens sällskap i helgen! Äntligen får vi tid tillsammans efter en händelsefull vecka. Ska bli skönt ^^


Dagens citat:

"Många människor bekymrar sig mycket över de bibelord de inte förstår. För mig är det tvärtom så, att de är de bibelord, vilka jag förstår, som bereder mig de största bekymren."
(Mark Twain)

Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Upp och ned, ned och upp

Visst är det lite konstigt hur humör kan växla från att i ena stunden vara på topp, för att i nästa vara nere i botten? Jag tror nog att jag har sprungit in i väggen rent psykiskt. Känner nu att jag har haft alldeles för mycket i huvudet, både tankar och känslor. Hur gör man för att komma i balans igen? Så att jag kan sluta vara en jobbig och gnällig människa? Några tips?


Dagens citat:

"Kärnan i äkta vänskap är att tillåta varandra små felsteg."
(David Storey)

Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Ett år har gått ...

Idag för ett år sedan dog dottern till en av mina vänner. Flickan skulle ha fyllt tre år i mars det året. Ledsen smilis

Fortfarande minns jag tydligt hur jag stannade till i dörröppningen mellan köket och vardagsrummet när jag läste det sms som jag precis fått av min kompis. Jag minns hur allt började cirkulera i mitt huvud. Vad då död? Flickan skulle fylla tre år bara två månader senare och var frisk som en nötkärna sist jag hörde hur det var med henne. Jag kunde inte riktigt ta till mig det jag läste och frågade ganska dumt ifall det var ett skämt? Messet var utformat som ett av de kedje-sms som min kompis brukade skicka lite då och då. En stund senare fick jag svaret. Min kompis skojade inte.

Jag började gråta, så min älskling fick trösta mig. Jag tyckte om den flickan och under sista året på gymnasiet hade jag träffat henne och min kompis ganska mycket, så vi hade fått en väldigt bra kontakt. Sista gången som jag träffade flickan var under sommaren 2008, så vi tre var på stranden och jag lekte med en boll med den lilla flickan medan min kompis solade sig.

Hur kunde det gå till på det här sättet? Jag fick senare veta att flickan dött av en hjärnblödning. Knappt tre år gammal. Tårarna börjar komma till och med nu när jag skriver om det. Jag minns att jag tänkte flera gånger att hon skulle komma att bli lika vacker som sin mamma och hon skulle med stor säkerhet bli en underbar människa. Hur kan man inte bli det när man är en Ferdinand i människoskepnad? Ja, hon älskade att lukta på blommor, så vi fick ofta stå ett bra tag och vänta på henne när vi var ute och gick. Ibland hände det att vi fick ta med oss den där blomman, så att flickan ville följa med oss.

Fast jag får kanske tänka positivt. Flickans organ räddade livet på fyra eller fem andra människor. Lite glädje i en sådan sorgsen och hemsk händelse.

Jag kan bara ana hur min kompis känner det och hoppas innerligt att hon lyckas gå vidare. Hon är en stark människa, fast sådant här kan krossa den starkaste.

Därför går idag mina tankar till både den söta lilla flicka som inte längre finns bland oss, och till hennes mamma - som innerligt älskade sin lilla dotter.

Vila i frid.

Gravsten


Dagens citat:

"Allt som föds ska också dö."
(Peder Låle)

Ha det så bra!
Sorgsna Kramar
Jessie

Rolig hjärngympa

Har du spelat Alfapet? Om du gillar det finns det all anledning att kika på Betapet Tunga

betapet

Ifall du inte känner till Alfapet eller Betapet, är det ordlekar. Det vill säga att man spelar mot andra och får bokstäver som man ska bilda ord med. Alla spelar på samma spelplan, så risken är mycket, mycket stor att man inte kan skapa det där ordet som man sitter och planerar att skriva på precis det där stället.  Sedan finns det också en risk att man plötsligt bara får konsonanter eller bara vokaler! Det händer mig väldigt ofta att jag många gånger inte får någon vokal alls. Hur lätt är det då på en skala ett till tio att skapa ord?

Betapet


Om du blev lite småsugen på att spela är det som sagt bara att kika in. Jag heter TigerTjejen där i alla fall. Hoppas att vi får ses där och kanske ta en omgång WinkTunga


Dagens citat:

"Det bästa är att veta vad man letar efter innan man början leta efter det."
(Nalle Puh)

Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Talangerna föds på Åkerisen

Nu under helgen (lördag och söndag) har jag och älsklingen varit och åkt skridskor här i lilla Åker. Det var faktiskt första gången som vi åkte här (och det beror på att de hade bättre öppettider den här gången om man inte ska åka med klubba). Under våra åkturer såg vi två små barn (som möjligen håller på att lära sig att åka, eftersom båda åkte med de där små målen) som triggade igång min fantasi.

Det första barnet fanns på isen under lördagen och kommer säkert att bli en väldigt bra målvakt, därför att barnet lämnade inte det lilla målet trots att det krockade med väggen (kommer inte på det riktiga namnet i skrivande stund, men du förstår säkert vad jag menar). Med andra ord; vad som än händer kommer den ungen aldrig att lämna målet och därför blir den en väldigt bra målvakt i alla fall i det avseendet.

Nästa barn kommer säkert bli en bra anfallare, därför att det höll flera gånger på att åka in i mig och framför allt älsklingen och försökte inte väja trots att det såg oss.

Skämtsamt sade jag till älsklingen att det är på isen i Åker som hockeytalangerna föds. Sedan tar de sig ut till andra lag i landet Wink ^^


Dagens citat:

"This is sad. Very sad only."
(Neytiri i "Avatar")

Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Tro

Jag ville ge dig chansen att få höra en otroligt bra låt, ifall du inte redan har hört den. Som vanligt med de flesta låtar, har jag minnen och associationer med den här. När jag konfirmerade mig, uppträdde vi med den här låten i kyrkan. Uppträdde och uppträdde ... Vi gjorde rörelser till den och om jag inte minns fel sade prästen att det var teckenspråk för låtens text. Så varje gång jag hör den här låten minns jag kyrkan och hur alla vi som konfirmerade oss gjorde de här rörelserna. Inte jättesynkade kanske, men det blev fint ändå Smile Jag är inte troende, men tycker att den här låten är hur fin som helst. Hoppas att du också tycker det.


Låt: Tro
Artist: Marie Fredriksson




Tro
Jag vill känna tro
Jag vill känna morgondagen nalkas här i lugn och ro
I en vintervärld, finns det någon tro?
Jag vill känna önskan om en tid så ljus som friheten
Känna tro igen

Drömmarna vi har känns som bleka höstar
Där har sommaren redan regnat bort
Det spelar ingen roll hur vi gråter våra tårar
Svaren är en viskning i en värld långt bort

Tro
Jag vill känna tro
Jag vill känna morgondagen nalkas här i lugn och ro
I en vintervärld, finns det någon tro?
Jag vill känna önskan om en tid så ljus som friheten
Känna tro igen

Att vilja men inte känna är nog så svårt
Att se men inte höra
Du vände dig bort
Du sa: Inget här är givet, för sådant är livet
I mina ord finns ingen önskan eller någon lust och längtan

Tro
Jag vill känna tro
Jag vill känna morgondagen nalkas här i lugn och ro
I en vintervärld, finns det någon tro?
Jag vill känna önskan om en tid så ljus som friheten
Känna tro igen

Na, na, na...

Tro
Jag vill känna tro
Jag vill känna morgondagen nalkas här i lugn och ro
I en vintervärld, finns det någon tro?
Jag vill känna önskan om en tid så ljus som friheten
Känna tro igen

 
 


Dagens citat:

"Vår ordinarie gitarrist Harald Pålsson är inte med ikväll. Han har fått kompledigt."
(Kenneth Fredriksson)

Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Nya tag ... igen

Ja, jag vet! Jag brukar skriva emellanåt att jag har börjat träna och känner mig så peppad bla bla bla ... Det här inlägget utgör väl inget undantag antar jag. I somras, innan jag började på utbildningen, kom jag faktiskt igång ganska bra och tränade med Fiten varje dag. Men efter att jag började plugga kände jag mig dels trött på kvällarna då det blir lite halvsent på grund av tågen och så, dels blev det ju att jag har "tränat" genom att promenera mellan Åker och Läggesta och Stockholm C och skolan. Fast nu ska jag försöka att komma igång igen på riktigt och försöka komma i form. Känner mig så ... Vet inte hur jag ska beskriva det, men det är ingen rolig känsla.

Wii

Igår började jag träna lite smått med Fiten (Wii Fit Plus - ifall du glömt bort) och upptäckte smått förskräckt att jag har gått upp tre kilo sedan jag tränade för 67 dagar sedan. Jag har visserligen sagt att jag ska gå upp i vikt, men efter en tids övervägande har jag ändrat mig och bestämt att jag inte ska kämpa för att gå upp i vikt. Om jag sedan ändå gör det, då ska jag väl inte klaga. Hur som helst, träningen igår började bra och därför hoppas jag att jag hädanefter kommer kunna träna lite varje dag. Även efter att jag har börjat skolan igen. Att jag under tiden som jag tränade, hade dåligt samvete över att jag inte har pluggat tillräckligt, är en helt annan historia. Får se om jag lyckas plugga lite till innan det är dags för tentan. Annars får jag hoppas på att min redan lagda grund ligger stabilt.


Dagens citat:

"En sak du kan ge och stadigt hålla ... är ditt ord."
(Okänd)

Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Liten petitess

Varför kan jag inte få som jag vill? Just nu känner jag mig som ett barn som tjurar därför att man inte fått precis som man har velat få. Ganska glyttigt av mig. Igår var jag inne på Skatteverkets hemsida för att kolla upp det där med att byta efternamn i och med vigsel.

Efternamn


Både jag och älsklingen vill gärna behålla våra nuvarande efternamn, och då har vi bestämt att jag ska lägga till hans när vi gifter oss. Det innebär alltså att jag kommer att ha både mitt och hans. Att jag vill ha kvar mitt efternamn beror på att det är ett släktnamn som min pappas farfarsfar fick när han var soldat (det och ett litet torp). Trots att jag många gånger har fått höra olika sorters glåpord som beror på mitt efternamn, känner jag ändå viss stolthet och vill inte att det namnet  bara ska försvinna. Nåväl, det kommer väl inte direkt försvinna för det finns några till i Sverige som också har det, men från just min släkt kan det ju komma att försvinna. Av nyfikenhet surfade jag alltså till Skatteverkets hemsida för att kolla upp det här och möttes av ett ganska irriterande faktum.

Efternamn

Som du kanske ser kan man bara välja mellan, i stort sett, tre alternativ. Antingen väljer båda ett gemensamt efternamn som båda kommer att bära, eller så väljer man att var och en behåller sina efternamn som man har innan vigseln. Det tredje alternativet blir en kombination med alternativ två, nämligen att om man bestämmer sig för att båda ska behålla sina egna efternamn, kan den ena välja att ha den andres efternamn som mellannamn. Varför finns det inte möjlighet att ha dubbelt efternamn, så som jag gärna vill ha? Jag vill ha både mitt och älsklingens efternamnsom efternamn. Inte att jag ska ha hans som mellannamn.

Fast om jag nu väljer att ha hans som mellannamn, skulle jag i praktiken kunna använda mitt "nya" mellannamn som ytterligare ett efternamn? För att vara helt säker mejlade jag till Skatteverket med min fråga och väntar nu på svar. Jag vet, jag är väldigt kräsen WinkBiggrinTunga Men jag vill kunna vara säker på vad som gäller sedan, när vi två väl har gift oss. Åh, vad jag längtar ^^ HjärtaKram


Dagens citat:

"Du ljuger mest när du ljuger för dig själv."
(Okänd)

Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Stor sorg

Det är skönt att få vara hemma igen. Jag, älsklingen och katterna kom hem runt tre-tiden igår på eftermiddagen. Hemresan blev inte den roligaste ... Honkatten bestämde sig för att skita i buren och det luktade långt ifrån trevligt. Vi fick alltså stanna så fort vi fick tillfälle och stiga ur bilen, för att kunna öppna buren och ta ut skitbomben. Älsklingen stod och höll henne medan jag plockade ut handdukarna och ena tidningen för att lägga in rena handdukar. Honkatten jamade väldigt högt och med en blandning av ilska och rädsla, vilket i sig kan bero på att vi stod väldigt nära vägen (där bilarna körde i 70 - 90 km/h och dessutom var det ganska mycket trafik) och hon fick på sig snön som föll. Jag kände ganska mycket irritation över hennes fräckhet (hon brukar alltid jama med ett tonfall som om det är vårt fel att hon inte kan hålla sig i en tre timmar lång bilresa, trots att hon kanske till och med redan har gått på kattlådan!) och röt åt henne att vara tyst. Älsklingen däremot tyckte att det hela var så roligt, att han stod och skrattade. Visserligen var det synd om henne, eftersom hon var lite dålig i magen, men det är bara så typiskt henne att inte kunna hålla sig! Med andra ord var det skönt att få komma hem efter tre dagar i lilla Insjön. Här kommer några bilder från hemresan;

Utsikt på vägen hem
Utsikt på vägen hem (Bilderna blev ganska dåliga eftersom jag tog dem från bilen som dessutom körde.)


Utsikt på vägen hem
Trevligt att vara omringad av skog. Allra helst när det är snö ^^ (Bilderna blev ganska dåliga eftersom jag tog dem från bilen som dessutom körde.)


Skog
Visst är det fint? (Bilderna blev ganska dåliga eftersom jag tog dem från bilen som dessutom körde.)


Dalahäst
En gigantisk dalahäst i Avesta. Lyckas aldrig få en bra bild på den ... (Bilderna blev ganska dåliga eftersom jag tog dem från bilen som dessutom körde.)


Skog
Så himla mysigt ^^ (Bilderna blev ganska dåliga eftersom jag tog dem från bilen som dessutom körde.)


På tisdagen passade vi på att åka till Mora och gissa vad vi hittade där? Risskedar och skålar! Ända sedan vi åt sushi i Södertälje (tror att det var i Luna-gallerian) har jag velat haft sådana skedar och vi har letat för fullt. Jag var alltså väldigt glad när vi hittade dem ^^ Tur att vi passade på att åka till Mora BiggrinTunga

Staty i Mora
En staty i Mora


Mora Kyrka
Mora Kyrka


Gågata i Mora
En gågata i Mora


Skyltar
Skyltar i Mora


Utsikt vid Rättvik
Utsikt vid Rättvik (Bilderna blev ganska dåliga eftersom jag tog dem från bilen som dessutom körde.)


Utsikt vid Rättvik
Mer utsikt vid Rättvik (Bilderna blev ganska dåliga eftersom jag tog dem från bilen som dessutom körde.)


Utsikt vid Rättvik
Ännu mer utsikt vid Rättvik (Bilderna blev ganska dåliga eftersom jag tog dem från bilen som dessutom körde.)


Nu till det som rör inläggets titel. På nyårsdagen fick man veta att Per Oscarssons hus hade brunnit ned till grunden och att både hans fru och han själv var saknade. Man befarade att de hade omkommit eftersom de inte planerat att fira nyår någon annanstans. Igår såg jag på nätet att man hade kunnat bekräfta att de likdelar som man hittat i undersökningen av huset tillhörde Per Oscarsson och hans fru. Visserligen var han ganska gammal (över åttio år) men det känns sorgligt att veta att han inte finns mer och att han dessutom dött på det sättet. Jag har alltid gillat Per Oscarsson och tyckt att han har varit en väldigt bra skådespelare. Jag känner stor sorg över hans bortgång. Ledsen smilis


Dagens citat:

"Hur underbart det skulle vara att ha en Riktig Hjärna, som kunde tala om saker och ting för en."
(Nalle Puh)

Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Analogt eller ej?

När jag satt och läste i "Civilrätt" i förra veckan kom jag att tänka på en sak som de tar upp i den boken. Du har säkert sett den lilla bilden vid dörren till affären på en hund med ett rött streck draget ovanpå. Alla vet ju vad det betyder, eller gör vi verkligen det?

Jag tror nog att de allra flesta tar den bilden som ett förbud mot att ta med djur i affären. Och om man då gör en sådan liknelse då man tolkar, gör man inom juridiken en analog tolkning. Med det menar jag att man applicerar en regel som rör en situation, på en annan liknande. I det här fallet är det självklart att hunden är ett djur och istället för att ha en bild på alla djur med ett rött streck på, väljer man att plocka ut ett djur och hoppas på att folk förstår att det gäller alla djur. En bild kan också vara lättare att förstå, än om de skriver att djur inte är tillåtna.

Fast om man ska göra en bokstavstolkning innebär bilden att förbudet bara gäller hundar. Nu tror jag givetvis inte att argumentet hade hållit om man hade traskat in i affären med en katt, fast tanken är lite rolig ändå. Hur hade affärsinnehavaren ställt sig om man framfört att det egentligen bara gäller hundar? Inom straffrätten får man absolut inte göra någon analog tolkning. Där gäller legalitetsgrundsatserna nullum crimen sine lege (inget brott utan stöd i lag) och nulla poena sine lege (inget straff utan stöd i lag). Analogiska tolkningar är däremot tillåtna inom civilrätten.

Men visst blir man sugen på att testa? Wink Tunga Eller det är kanske bara jag som är så där extra nyfiken och dessutom gillar att provocera.


Dagens citat:

"Även om apan klär sig i siden, förblir den alltid apa."
(Spanien)

Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Flickan som lekte med elden

Flickan som lekte med elden

 

I fredags satt jag och såg på filmen "Flickan som lekte med elden". Kanske är det lite bra att jag inte har läst böckerna sedan tredje året på gymnasiet? Visst känner jag till grunderna och vissa detaljer som inte finns med i filmen, men en del saker hade jag faktiskt glömt bort.

 

Filmen handlar om att det planeras att göras ett temanummer om trafficking i Millennium-tidningen och killen som kom med förslaget, Dan,  är den som får hålla i det (så att säga). Mikael Blomkvist får en kväll ett samtal från Dan, som ber Mikael att komma till lägenheten för att hämta en sak, men det Mikael möts av är Dans och hans flickväns döda kroppar. Polisen gör upptäckten att Salanders fingeravtryck finns på mordvapnet ...

 

Jag gav filmen en fyra på Filmtipset, men jag vet inte riktigt om det beror på att jag tycker om böckerna ganska mycket och har kvar den känslan när jag ser filmen, eller om det är för att filmen är bra gjord. Jag menar, mina känslor kring böckerna kanske påverkar mitt omdöme för filmen. Fast å andra sidan, gillar jag Åsa Larssons böcker om Rebecka Martinsson också (när ska hon skriva fortsättningen?!), men filmatiseringen av "Solstorm" blev jag mycket besviken på. Först och främst förstår man ingenting av berättelsen, för de hoppar över en massa basala saker och dessutom ändrar de mördaren och motivet till mordet som inleder berättelsen! Jag var grymt arg när jag och min syster lämnade biosalongen. Hur kan man förstöra en bok på det sättet? Kanske därför de aldrig har fått filma de resterande böckerna. Och tur är väl det! Räcker att de slaktade en mycket bra bok. Jag som precis hade läst om boken just för att kunna jämföra boken och filmen.

 

Hur som helst, "Flickan som lekte med elden" är långt ifrån det fiasko som "Solstorm" blev till, så jag antar att mitt betyg hade säkert blivit en trea eller fyra även om jag inte hade läst böckerna innan. En lite rolig sak som jag upptäckte när jag såg filmen (och faktiskt inte hade tänkt på när jag läste boken) var att Strängnäs, Stallarholmen och Nykvarn finns med, i alla fall i filmen! Först nämnde nyhetsläsaren (i filmen) att något hade skett i ett sommarstugeområde utanför Strängnäs. Eftersom jag själv bor utanför Strängnäs blev jag med ens nyfiken. Visserligen hade jag sett en av de gröna bussar som kör omkring här i Sörmland, men trodde att det utspelade sig i Södertälje, för det finns någon sådan buss där också. Det är också närmre Stockholm än Strängnäs, och filmen utspelar sig mycket i Stockholm. Senare i filmen preciserade de sig och förklarade att sommarstugeområdet fanns i Stallarholmen. Det ligger inte så långt härifrån och förra året var vi där vid Valborg. Lite senare kom Nykvarn även upp. Kul att man känner till en del platser. Wink Synd bara att de glömde ta upp en liten detalj om Niederman i filmen, som kommer fram i boken. Fast det är kanske som älsklingen säger, att det kommer i tredje filmen. Jag får helt enkelt vänta och se!

 

Jag kan verkligen rekommendera att både se filmen och läsa boken, men om du inte har läst/sett första delen än ("Män som hatar kvinnor") bör du nog göra det först. Fast var då konsekvent! Med det menar jag att om du har sett första filmen, ska du nog fortsätta med andra filmen och inte plötsligt börja på andra boken. Om du gör det finns risken att du kan missa lite. Dock var det bara ett tips, hur du sedan gör är upp till dig.



Dagens citat:

"Män bygger broar och lägger järnvägar över öknar, och ändå kan de framgångsrikt hävda att konsten att sy i en knapp överstiger deras förmåga."
(Heywood Broun)

Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Tappa kontakt

Jag tycker att det är otroligt synd när någon som man har kunnat kalla för vän tidigare, plötsligt inte är det längre och det på grund av att man har tappat kontakten med varandra. För mig betyder vänskap mycket och jag har alltid försökt att hålla mina vänrelationer vid liv. Ett exempel som jag kan nämna är när jag och min älskling (innan vi blev tillsammans) inte hade pratat med varandra på ett tag, mejlade jag honom för att höra hur det var eftersom jag tyckte (och tycker fortfarande) att han var/är en fin människa som jag absolut inte ville mista kontakten med. Och tur är väl det, att jag inte  lät honom komma undan Wink Annars skulle vi säkert inte ha varit förlovade nu HjärtaKram Det är bara nu på sista tiden som jag rent ut sagt har gett upp med vissa människor. Det är i stort sett alltid jag som får ta kontakt med vissa personer i min omgivning och när jag väl tar kontakt, verkar det knappt finnas intresse av att prata. Men de som betyder mest för mig, har jag fortfarande kontakt med. Fast det är ju skillnad. Där är det inte bara en som försöker hålla vänskapen vid liv. Man kan väl säga att detta hänger ihop med att jag har tröttnat på att människor tar mig för givet ...

Det som fick mig att börja fundera över detta är en viss person i mitt liv som jag innan har kunnat kalla för vän. Trots att vi inte har haft den bästa kontakten med varandra sedan sommaren 2007, har vi ändå haft lite kontakt och jag har flera gånger försökt att ta upp kontakten igen genom att mejla eller skicka ett sms. Fast nu är det tyvärr slut. Det beror på att sist jag hörde av mig till den här personen och sade att det är synd att vi knappt har någon kontakt längre, fick jag svaret att personen tycker att det är bra därför att personen i fråga inte har tid för mig. Behöver jag nämna att det kändes lite av att få höra det? Jag har hela tiden tyckt att det är en fin människa, och det gör jag väl fortfarande, men jag ger tyvärr upp nu. Jag vill absolut inte vara till besvär, vilket jag tydligen är då jag bara försöker att hålla kvar i den lilla kontakt som vi har haft.

Det är tråkigt, men jag får väl tänka att de som verkligen betyder något för mig, det är de människor som fortfarande finns i mitt liv. Hjärta Och jag är tacksam över att få ha dem.

TACK för att ni finns för mig.

 


Dagens citat:

"Pengar kan inte köpa dig vänner, men de gör dina fiender betydligt hövligare."
(Okänd)

Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Demolerat tåg



Är det bara jag, eller börjar man känna sig mer osäker att åka med SJ? Jag rös när min syster skickade ett mess till mig, där hon tyckte att jag skulle se nyheterna klockan halv åtta och varför hon tyckte det. Känslan som jag fick när jag väl såg på nyheterna och såg de hemska bilderna av tåget, går inte riktigt att beskriva. Kanske en smula fasa? Det är verkligen tur att ingen passagerare fanns ombord på tåget. För om det hade funnits det ...

Älsklingen sade (skämtsamt hoppas jag) att från och med nu får jag inte åka ned till Malmö längre. När jag åker till Malmö blir det ju att jag tar X2000 mellan Stockholm C och Malmö C (fast jag byter antingen i Flemingsberg eller Södertälje Syd). Vi låg och diskuterade detta lite i sängen i natt innan vi somnade och jag förklarade att han inte behöver känna sig orolig. Fast jag kan nog förstå honom. Känns lite som att det har hänt så mycket med SJ och deras tåg på sista tiden. Dock har jag haft turen att inte ha varit med i någon av olyckorna som hänt X2000 mellan Stockholm och Malmö. Må hända att jag har en skyddsängel ..?

Om du är intresserad av att läsa lite mer om olyckan, hittar du det här.


Dagens citat:

"Anledningen till att män ger sina könsorgan smeknamn är att de inte gillar att en främling fattar 90% av deras beslut."
(Okänd)

Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Idétorka

Fösta dagen på det nya året - och jag har inget vettigt att skriva om! Eller, förslag har jag väl, men jag är för trött för att få till någon längre text. Jag somnade runt 00.30 - 01.00 (älsklingen skulle upp och jobba idag) och vaknade 05.55, så jag tänker skylla på att jag är riktigt trött. Älsklingen föreslog att jag skulle gå och lägga mig igen, men jag måste ju plugga! Har inte gjort det på två dagar, och därför börjar det dåliga samvetet komma igen. Kommer ju knappt få någon tid att plugga måndag till onsdag eftersom vi ska vara i Dalarna då med älsklingens familj. Ska se om jag lyckas tidsinställa inlägg så du slipper sakna mig Wink

Tja, skulle kunna prata om igår ... Fast finns inte mycket att säga. När älsklingen kommit hem och efter att vi hade ätit tillbringade vi kvällen i vardagsrummet i soffan. Mesta delen av tiden låg hankatten hos älsklingen under filten eftersom han är väldigt rädd för fyrverkerier och i år tänkte vi att vi skulle försöka få honom att känna mindre rädsla. Därav att han tillbringade nästan all tid med oss. Får hoppas att han inte kände sig så väldigt rädd. Det var bara efteråt, när vi skulle gå och lägga oss som han lade sig under sängen och tryckte. Stackars kise.

Kort och gott; det var en trevlig kväll ^^ Vad hittade du på? God fortsättning på det nya året!


Dagens citat:

"Vägen till startplatsen är den längsta."
(Okänd)

Ha det så bra!
Trötta kramar
Jessie

RSS 2.0

PersonligtToppblogg.se

Personligt
webbhotell
Blogglista.se
Free Pencil 2 Cursors at www.totallyfreecursors.com


Jessicas grotta
Ladda ner en gratisdesign på www.designadinblogg.se/gratisdesign - allt om bloggdesign!