Stor sorg
Det är skönt att få vara hemma igen. Jag, älsklingen och katterna kom hem runt tre-tiden igår på eftermiddagen. Hemresan blev inte den roligaste ... Honkatten bestämde sig för att skita i buren och det luktade långt ifrån trevligt. Vi fick alltså stanna så fort vi fick tillfälle och stiga ur bilen, för att kunna öppna buren och ta ut skitbomben. Älsklingen stod och höll henne medan jag plockade ut handdukarna och ena tidningen för att lägga in rena handdukar. Honkatten jamade väldigt högt och med en blandning av ilska och rädsla, vilket i sig kan bero på att vi stod väldigt nära vägen (där bilarna körde i 70 - 90 km/h och dessutom var det ganska mycket trafik) och hon fick på sig snön som föll. Jag kände ganska mycket irritation över hennes fräckhet (hon brukar alltid jama med ett tonfall som om det är vårt fel att hon inte kan hålla sig i en tre timmar lång bilresa, trots att hon kanske till och med redan har gått på kattlådan!) och röt åt henne att vara tyst. Älsklingen däremot tyckte att det hela var så roligt, att han stod och skrattade. Visserligen var det synd om henne, eftersom hon var lite dålig i magen, men det är bara så typiskt henne att inte kunna hålla sig! Med andra ord var det skönt att få komma hem efter tre dagar i lilla Insjön. Här kommer några bilder från hemresan;
Utsikt på vägen hem (Bilderna blev ganska dåliga eftersom jag tog dem från bilen som dessutom körde.)
Trevligt att vara omringad av skog. Allra helst när det är snö ^^ (Bilderna blev ganska dåliga eftersom jag tog dem från bilen som dessutom körde.)
Visst är det fint? (Bilderna blev ganska dåliga eftersom jag tog dem från bilen som dessutom körde.)
En gigantisk dalahäst i Avesta. Lyckas aldrig få en bra bild på den ... (Bilderna blev ganska dåliga eftersom jag tog dem från bilen som dessutom körde.)
Så himla mysigt ^^ (Bilderna blev ganska dåliga eftersom jag tog dem från bilen som dessutom körde.)
På tisdagen passade vi på att åka till Mora och gissa vad vi hittade där? Risskedar och skålar! Ända sedan vi åt sushi i Södertälje (tror att det var i Luna-gallerian) har jag velat haft sådana skedar och vi har letat för fullt. Jag var alltså väldigt glad när vi hittade dem ^^ Tur att vi passade på att åka till Mora
En staty i Mora
Mora Kyrka
En gågata i Mora
Skyltar i Mora
Utsikt vid Rättvik (Bilderna blev ganska dåliga eftersom jag tog dem från bilen som dessutom körde.)
Mer utsikt vid Rättvik (Bilderna blev ganska dåliga eftersom jag tog dem från bilen som dessutom körde.)
Ännu mer utsikt vid Rättvik (Bilderna blev ganska dåliga eftersom jag tog dem från bilen som dessutom körde.)
Nu till det som rör inläggets titel. På nyårsdagen fick man veta att Per Oscarssons hus hade brunnit ned till grunden och att både hans fru och han själv var saknade. Man befarade att de hade omkommit eftersom de inte planerat att fira nyår någon annanstans. Igår såg jag på nätet att man hade kunnat bekräfta att de likdelar som man hittat i undersökningen av huset tillhörde Per Oscarsson och hans fru. Visserligen var han ganska gammal (över åttio år) men det känns sorgligt att veta att han inte finns mer och att han dessutom dött på det sättet. Jag har alltid gillat Per Oscarsson och tyckt att han har varit en väldigt bra skådespelare. Jag känner stor sorg över hans bortgång.
Utsikt på vägen hem (Bilderna blev ganska dåliga eftersom jag tog dem från bilen som dessutom körde.)
Trevligt att vara omringad av skog. Allra helst när det är snö ^^ (Bilderna blev ganska dåliga eftersom jag tog dem från bilen som dessutom körde.)
Visst är det fint? (Bilderna blev ganska dåliga eftersom jag tog dem från bilen som dessutom körde.)
En gigantisk dalahäst i Avesta. Lyckas aldrig få en bra bild på den ... (Bilderna blev ganska dåliga eftersom jag tog dem från bilen som dessutom körde.)
Så himla mysigt ^^ (Bilderna blev ganska dåliga eftersom jag tog dem från bilen som dessutom körde.)
På tisdagen passade vi på att åka till Mora och gissa vad vi hittade där? Risskedar och skålar! Ända sedan vi åt sushi i Södertälje (tror att det var i Luna-gallerian) har jag velat haft sådana skedar och vi har letat för fullt. Jag var alltså väldigt glad när vi hittade dem ^^ Tur att vi passade på att åka till Mora
En staty i Mora
Mora Kyrka
En gågata i Mora
Skyltar i Mora
Utsikt vid Rättvik (Bilderna blev ganska dåliga eftersom jag tog dem från bilen som dessutom körde.)
Mer utsikt vid Rättvik (Bilderna blev ganska dåliga eftersom jag tog dem från bilen som dessutom körde.)
Ännu mer utsikt vid Rättvik (Bilderna blev ganska dåliga eftersom jag tog dem från bilen som dessutom körde.)
Nu till det som rör inläggets titel. På nyårsdagen fick man veta att Per Oscarssons hus hade brunnit ned till grunden och att både hans fru och han själv var saknade. Man befarade att de hade omkommit eftersom de inte planerat att fira nyår någon annanstans. Igår såg jag på nätet att man hade kunnat bekräfta att de likdelar som man hittat i undersökningen av huset tillhörde Per Oscarsson och hans fru. Visserligen var han ganska gammal (över åttio år) men det känns sorgligt att veta att han inte finns mer och att han dessutom dött på det sättet. Jag har alltid gillat Per Oscarsson och tyckt att han har varit en väldigt bra skådespelare. Jag känner stor sorg över hans bortgång.
Dagens citat:
"Hur underbart det skulle vara att ha en Riktig Hjärna, som kunde tala om saker och ting för en."
(Nalle Puh)
Ha det så bra!
Kramar
Jessie