FORL ...

... står för Feline Odontoclastic Resorption Lesions och är en smärtsam tandsjukdom hos katter. Jag har valt att citera SLU, som har skrivit lite om sjukdomen;

"Feline Odontoclastic Resorption Lesions (FORL) hos katt. FORL är ett tandlidande som förekommer hos katt. Orsaken är än så länge okänd. Sjukdomen karakteriseras av en successiv nedbrytning av tänderna och drabbar även vilda kattdjur. Flera olika faktorer har föreslagits bidra till sjukdomens uppkomst såsom mekanisk stress, underliggande sjukdom, immunologiska faktorer och obalans i fodret. Frekvensen av sjukdomen tycks öka.

Sjukdomen är mycket smärtsam. Ofta har drabbade katter svårt att äta, framförallt när de bjuds hård och kall mat. FORL ses ofta på kindtänderna men alla tänder kan drabbas. Flera tänder kan vara angripna och skadornas svårighetsgrad kan variera mellan olika tänder hos samma individ. Ofta söker djurägaren veterinärvård för att katten har dålig aptit. Men FORL upptäcks även vid rutinmässiga munsaneringar. Sjukdomen utgörs av varierande grader av förlust av tandsubstans.

Skadorna delas in i fyra olika stadier:


• Från början ses grunda ytskador nära tandköttskanten, som inte går in i tandbenet.

• Stadie två omfattar defekter som sträcker sig in i tandbenet. Då tandens pulpa och tandbenet har förbindelse med varandra blir skadan mycket smärtsam.
• Vid tredje stadiet har pulpahålan angripits.
• Fjärde stadiet omfattar förlust av normal tandstruktur såsom förlust av tandens krona, nedbrytning av roten eller sammanväxning av rotrester. Nedbrytningen av roten kan vara så omfattande att kronan helt saknar rötter och endast sitter fast i tandköttet.

Andra till fjärde stadiet ses tydligt vid röntgenundersökning av angripna tänder.


Katter med FORL lider vanligen även av inflammation i vävnaden som håller tanden på plats. I anslutning till den skadade tanden ser man ofta att tandköttet runt om är inflammerat och börjar lätt blöda vid beröring. Ibland ses tillväxt av tandköttet och läkkött som täcker tandskadan. Tidiga skador kan ibland påvisas utan att det är inflammation i tandköttet vilket kan tala för att de inflammatoriska förändringarna som vanligen ses i samband med FORL är sekundära till skadorna.


Det tycks inte finnas någon entydig köns- eller raspredisposition för sjukdomen. Dock verkar FORL öka med stigande ålder.


För närvarande finns ingen behandlingsmetod som avbryter sjukdomsförloppet. Idag rekommenderar man att tänder som har skador som sträcker sig in i tandbenet dras ut. När det gäller långt gångna defekter görs ofta en kronamputation istället för att dra ut tanden på grund av att roten är så skör och lätt går sönder. Det är viktigt med återbesök dels för att se att inga komplikationer tillkommit samt att inga fler tänder angripits.
"

 

Vad innebär då detta? Jo, för ungefär ett halvår sedan (om inte mer) kollade svärmor in spe kisarnas tänder och upptäckte att honkatten hade väldigt mycket tandsten. Älsklingen och jag valde att köpa Plaque Off för djur och låta henne äta det. Nu när vi var uppe i Dalarna i början av januari kollade svärmor in spe återigen deras tänder men den här gången såg hon att tandköttet hade inflammerat. Denna gång valde vi att boka tid hos veterinären på VeterinärBoden här i Åker, så att hon kunde få hjälp.

 

KIse

 

Visst hade hon tandsten. Ganska mycket också. Men det var inte allt. Veterinären konstaterade att hon även hade tandsjukdomen FORL. Jag kanske överreagerade, men det kändes i magen när den här veterinären berättade det. Tankarna började genast göra en höna utav denna fjäder och oro för att det var väldigt allvarligt grep tag i mig. FORL är visserligen allvarligt, fast inte så som jag trodde. Veterinären berättade att den börjar att äta upp tänderna vid tandköttskanten så att tandkronan till slut lossnar. Denna process är smärtsam, men enligt veterinären är den inte smittsam. Bara ärftlig. Vi fick boka en tid för operation av tänderna (vi visste inte hur många som var drabbade) och i torsdags var det dags.

 

Veterinär

 

I tre dagar innan operationen fick vi köpa en munskölj och badda hennes tandkött. Jag kan tala om att det var långt ifrån trevligt, varken för oss eller för henne, men vi lyckades. Jag fick komma dit med henne och satt en stund och pratade och kelade medan vi väntade på att veterinären skulle komma. Flera gånger försökte jag få ögonkontakt med henne, men hon var sur på mig för att jag hade tvingat med henne.

 

Veterinär



När jag hade lämnat henne och hon fått följa med veterinären dit hon skulle opereras, gick jag hem. Jag bestämde mig för att hänga upp tvätten som hade blivit klar under tiden som jag och kisen hade gått till VeterinärBoden. Hennes bror (den andra kisen) tittade ytterst misstänksamt på mig när jag kom hem och hans blick såg ut att säga "Var har du gjort av min syster?!" Behöver jag nämna att dåligt samvete sköljde över mig i stora vågor? Fast ännu värre var när jag började med tvätten och den hemska känslan av att jag kanske hade fått se henne för sista gången, kröp in i mig. Om du själv har eller har haft djur vet du nog hur hemskt det känns att känna på det sättet. Det är aldrig roligt. Jag intalade mig själv att jag bara var glyttig som tänkte på det sättet och försökte frammana glädjen över att jag skulle få hämta hem henne några timmar senare.

Men operationen gick bra. Det var en drogad liten kise som jag gick med mig hem, eftersom hon hade fått smärtstillande, plus att hon hade varit sövd under operationen. De hade bara behövt operera bort en tand på henne. När vi kom hem kollade jag igenom pappret med rekommendationer som jag fått av veterinären och där stod det att jag skulle låta henne få sov ut i ett mörkt och tyst rum. Jag tog in buren i sovrummet (som jag hade mörklagt) och släppte ut henne. Den envisa lilla kisen skyndade vinglandes ut i lägenheten, vilket innebar att jag fick springa efter och hämta henne för att lägga henne på handduken på sovrumsgolvet igen. Den här gången hann jag knappt sätta ned henne förrän hon hade rusat ut igen - mycket vingligt. Jag lät henne vara, men fick hålla uppsikt över henne så att inget hände.

Fast hon verkade ha det lite trevligt ändå, där på VeterinärBoden. Tydligen hade detta lilla charmtroll lyckats att charma samtliga där. Veterinären verkade nästan inte vilja lämna tillbaka henne och talade om hur gullig honkatten hade varit, för trots att hon var ganska hög på medicinerna efter operationen hade hon strykt sig mot burluckan för att kela. Visst är hon ett gulligt litet charmtroll, fast hon kan också ha en riktig bitchig sida, särskilt när hon är svartsjuk på mig när jag ska vara nära älsklingen ...

Får hoppas att det läker fint, så hon slipper ha ont. Nackdelen är bara att vi ska badda hennes tandkött i fem dagar (tre dagar till alltså), två gånger om dagen med den där munsköljen. Jippi ..? Aja, så länge hon blir bättre ska vi inte klaga. Det är det som är viktigast - att hon mår bra.


Dagens citat:

"It's so hard to be gentle and warm."
(Paula Cole - I don't want to wait)

Ha det så bra!
Kramar
Jessie