Tänker så att det knakar
Igår satt vår klass och lyssnade på några P4ors examensarbeten. Ifall du har glömt det är P4orna paralegal-kullen innan oss. Vi går i P5. I vilket fall som helst, bortsett från deras väldigt dåliga retorik, fick detta mig att frenetiskt börja tänka på vad jag ska skriva om. Trots att jag tänkte under dagen (och flera gånger innan dess) på vad jag skulle kunna tänka att skriva om, har jag inte kommit på ett enda dugg. Dessutom verkar det som om man ska skriva det här arbetet själv (bortsett från en grupp på två personer idag), vilket gör det där med att komma på något att skriva, ännu svårare.
Fast å andra sidan föredrar jag nog egentligen att göra ett sådant arbete själv, fastän det kan vara bra att ha någon annans syn och infallsvinklar. Jag är ganska mycket av ett kontrollfreak, så jag vill gärna ha så mycket kontroll som möjligt över det som jag gör. Men om bästa kompisen hade pluggat ihop med mig hade jag mer än gärna velat göra examensarbetet med henne
Vi överlevde ju projektarbetet i trean på gymnasiet, och detta ska dessutom handla om juridik så vi skulle säkert ha haft riktigt roligt under arbetets gång 
Dock pluggar jag inte med min bästa kompis, och därför får jag göra det här arbetet själv 
Men någon gång kommer jag säkert på vad jag ska skriva. Hoppas bara att jag gör det innan nästa termin, för jag tror att det är då som vi ska börja med arbetet.
Men just nu ska jag nog fokusera på mina LiA-ansökningar. Har fortfarande inte skrivit något personligt brev eller fixat till mitt CV. Jag antar att jag får göra det på tisdag när jag ändå är ledig. Älsklingen har börjat jobba då, så jag får ändå försöka fördriva tiden själv. Problemet är emellertid inte själva skrivandet av det personliga brevet. Nej, det som är "problemet" är att jag måste få ihop vad en paralegal är och vad en sådan gör samt måste jag ange vad jag kommer kunna tillföra på arbetsplatsen så att de vill ha mig. Känns lite som en arbetsansökning och på sätt och vis är det faktiskt det. Meningen med LiA är dels att vi ska få inblick i hur det är att arbeta som paralegal och en chans att kunna känna efter vad vi vill göra, dels är det en chans till jobb (om praktikplatsen tycker att man gör så pass bra ifrån sig och/eller om de behöver anställa någon ny). Den här LiAn skrämmer mig ganska mycket, men jag får ta tjuren vid hornen och få ihop min ansökan och se till att få ut den någon gång. Eller i alla fall kolla ut vilka arbetsplatser som jag ska söka till.
I bakhuvudet ska jag dock fortsätta att tänka ut ämnet för mitt examensarbete. Även det skrämmer mig.
Fast å andra sidan föredrar jag nog egentligen att göra ett sådant arbete själv, fastän det kan vara bra att ha någon annans syn och infallsvinklar. Jag är ganska mycket av ett kontrollfreak, så jag vill gärna ha så mycket kontroll som möjligt över det som jag gör. Men om bästa kompisen hade pluggat ihop med mig hade jag mer än gärna velat göra examensarbetet med henne
Vi överlevde ju projektarbetet i trean på gymnasiet, och detta ska dessutom handla om juridik så vi skulle säkert ha haft riktigt roligt under arbetets gång Dock pluggar jag inte med min bästa kompis, och därför får jag göra det här arbetet själv Men någon gång kommer jag säkert på vad jag ska skriva. Hoppas bara att jag gör det innan nästa termin, för jag tror att det är då som vi ska börja med arbetet.Men just nu ska jag nog fokusera på mina LiA-ansökningar. Har fortfarande inte skrivit något personligt brev eller fixat till mitt CV. Jag antar att jag får göra det på tisdag när jag ändå är ledig. Älsklingen har börjat jobba då, så jag får ändå försöka fördriva tiden själv. Problemet är emellertid inte själva skrivandet av det personliga brevet. Nej, det som är "problemet" är att jag måste få ihop vad en paralegal är och vad en sådan gör samt måste jag ange vad jag kommer kunna tillföra på arbetsplatsen så att de vill ha mig. Känns lite som en arbetsansökning och på sätt och vis är det faktiskt det. Meningen med LiA är dels att vi ska få inblick i hur det är att arbeta som paralegal och en chans att kunna känna efter vad vi vill göra, dels är det en chans till jobb (om praktikplatsen tycker att man gör så pass bra ifrån sig och/eller om de behöver anställa någon ny). Den här LiAn skrämmer mig ganska mycket, men jag får ta tjuren vid hornen och få ihop min ansökan och se till att få ut den någon gång. Eller i alla fall kolla ut vilka arbetsplatser som jag ska söka till.
I bakhuvudet ska jag dock fortsätta att tänka ut ämnet för mitt examensarbete. Även det skrämmer mig.
Dagens citat:
"Den dagen den sorgen."
(Bibeln)
Ha det så bra!
Funderande kramar
Jessie