Jessicas grotta

Alla begår vi misstag någon gång i vårt liv. Att göra det är mänskligt och förhoppningsvis lär vi oss något av det. Vissa snedsteg är mindre allvarliga och går att fixa till någorlunda enkelt, medan andra är grövre och kräver hårdare tag.

Ifall man blir dömd för ett brott som man har begått får man någon form av påföljd. Tanken med påföljdssystemet är att dels få samhället att vilja avstå från att begå brott (så kallad allmänprevention), dels få individen att avhålla sig från nya brott (så kallad individualprevention). Om man exempelvis tvingas sitta i fängelse, är det tänkt att man under sin vistelse ska få vård för sitt beteende och när man har suttit av sitt straff har man sonat det man gjort och man ska få en ny chans i samhället.


Men i praktiken verkar det inte fungera på det sättet. Ganska ofta (tycker jag) kan man läsa i tidningarna att det är förfärligt att en person som tidigare har varit straffad för ett brott nu tillåts att göra vissa saker. Varje gång som jag läser sådana artiklar kryper det i kroppen på mig. Inte för att jag nickar och håller med artikelförfattaren. Snarare för att jag blir irriterad på vad som står skrivet. Är det på det sättet som man ger personen en ny chans - genom att dra upp det förflutna?

Å andra sidan är det något som får bedömas från fall till fall. En person som inte ändrar sig utan fortsätter att begå brott (för det mesta samma sorts brott som personen blev straffad för) bör förslagsvis hållas under uppsikt. Till exempel, en person som blivit dömd för att utnyttja barn sexuellt och sedan fortsätter med det trots avsuttet straff, är inte lämplig att få ett jobb som har med barn att göra. Men alla de andra då? De som har suttit av sitt straff och ångrat det de gjorde? De som faktiskt förbättrar sig och försöker starta om på ny kula? Varför låter man inte det förflutna vara glömt i deras fall så att de kan gå vidare? Är det rätt att dra alla som tidigare blivit dömda för ett brott, över en kam (och ja, det heter kam och inte kant)?


Jag tycker att det är fel att snedsteg tvingas leva kvar med en hela tiden trots att man ångrar sig och vill börja om på nytt. Samtidigt är det svårt för journalister att göra korrekta individuella bedömningar i varje enskilt fall. Det stämmer ganska bra det man brukar säga; myntet har två sidor.