Jessicas grotta

Mördande hetta

Det var egentligen lite av en slump som gjorde att jag kom att läsa min favoritbok "Mördande hetta" som är skriven av Nora Roberts. För övrigt var det den första boken av Nora Roberts som jag läste och efter det var jag fast.

Ett tag när jag bodde hemma hos mina föräldrar var mina föräldrar med i en bokklubb där de varje månad fick möjlighet att köpa en för månaden utvald bok. Om man inte ville ha boken fick man meddela dem om det, annars orsakade ens egen passivitet att man fick köpa boken. Jag är ganska säker på att min pappa kom och frågade mig just den här gången om månadens bok var något att ha. Boknörd som jag är tog jag emot klubbtidningen och läste utdraget från boken. Eftersom den verkade vara intressant talade jag om det för min pappa och kort därefter hade jag boken i min hand. Detta var någon gång under gymnasiet.

Mördande hetta

"Reena Hale var bara elva år då familjens italienska restaurang en augustinatt brann ner till grunden. Det visade sig vara ett pyromandåd och förövaren greps så småningom. När Reena betraktade brandmännens kamp formades hennes framtid. Hon bestämde sig för att lära sig mer om elden för att förstå och behärska dess våldsamma kraft. Men hon var inte den enda som den natten fascinerades av katastrofen. Någon blev besatt av eld som ett verktyg att kontrollera, att hämnas.

Flera år senare arbetar Reena som brandutredare och hon är mycket skicklig. Men hon har haft otur i kärlek. Hennes första pojkvän dog av sängrökning i sitt studentrum - det kom polisen fram till trots att Reena aldrig sett honom med en cigarett. Nu har hon äntligen träffat en man att älska, en man som accepterar hennes farliga jobb, oregelbundna arbetstider och brandröken i hennes hår och kläder. Då börjar det komma obehagliga, hotfulla telefonsamtal. Reena försöker desperat att spåra ursprunget - och hon går rätt in i det värsta inferno hon någonsin mött.
"


Jag kan inte låta bli att rysa av välbehag när jag tänker på romanen. Prologen är så otroligt lockande och fängslande. Jag beundrar också Reenas förmåga att resa sig efter sina nederlag utan att förgöras. Hon påminner om en person som jag känner och tycker väldigt mycket om.

Flera gånger kom jag på mig själv med att jag andades häftigare när spänningen i boken ökade stegvis. Det är ett tydligt bevis på hur uppslukad Roberts lyckas få läsaren att bli. Den är stundtals sorglig och hemsk (inte i att den är hemskt skriven, utan att det som händer är hemskt), men ändå efterlämnar den sådan värme och nöjdhet efteråt.

Den väckte en massa funderingar och tankar i mig under tiden som jag läste den. Tankar och funderingar över mitt eget liv. Kanske är det därför som det är den bok som jag håller närmast hjärtat. Kanske därför som den betyder så mycket för mig. Bortsett från all spänning och det ljuvliga språket Wink

Min klassföreståndare (som även var min svensk- och engelsklärare) på gymnasiet sade vid något tillfälle att hon aldrig läste en bok två gånger eftersom hon anser att livet är för kort för att slösas bort på att läsa om saker. Plus fanns det så många andra böcker som hon ville plöja genom. Jag kan inte hålla med henne där. Om det finns böcker som man kan läsa om igen utan att tråkas ut är det "Mördande hetta". Om jag inte minns fel har jag läst den här boken två gånger och den var lika bra båda gångerna. Fast visst var det lite (men bara en smula) tråkigt att jag kände till det som gör boken extra magisk vid första läsningen. Fast det gjorde inget. Jag skulle kunna läsa den igen, fast just nu har jag för mycket att göra och har andra böcker att läsa. Men sedan så. Sedan får jag återuppleva den gamla magin som jag förälskade mig i för flera år sedan.

När jag öppnade den igen bara för skojs skull nu när jag skrev inlägget upptäckte jag lite förvånat att två talkort som jag skrev på gymnasiet fanns i boken. Då mindes jag att jag använde boken till min muntliga redovisning till det nationella provet i svenska. Jag tände först ett ljus och sedan läste jag upp de tre första styckena i prologen för att sedan knyta an till temat som jag skulle prata om. Tänk att de fortfarande låg kvar i boken. Smile

Läs den gärna. Jag säger det visserligen om alla Nora Roberts böcker, men den här är verkligen läsvärd.


Dagens citat:

"Av allt hyckleri är blygsamheten den angenämaste."
(Olle Holmberg)

Ha det så bra!
Brinnande kramar
Jessie