Regler är tydligen inte till för att följas
Medan jag satt och läste "Den döende detektiven" av Leif GW Persson funderade jag på var respekten för existerande regler tagit vägen. Som jag tidigare skrev handlar romanen om att en pensionerad polis utreder ett mord som har hunnit bli preskriberat. Hela tiden upprepades åsikten att om de fick tag på mördaren skulle de strunta i preskriptionsregeln och ändå se till att han fick något straff eftersom de i så fall säkert kunde hitta något annat som mördaren kunde bli straffad för.
Visserligen var det fasansfullt det den nioåriga flickan hade blivit utsatt för (våldtagen och sedan mördad) och jag ville också att rättvisa skulle utkrävas. Men vi har samtidigt regler och bestämmelser av en anledning och de är till för att följas. Att ett brott preskriberas innebär att efter en viss bestämd tid ska den som begått brottet inte kunna ställas till ansvar för det personen gjorde. 1 juli 2010 infördes en ändring som innebär att mord och dråp inte skulle kunna preskriberas (förmodligen för att de vill kunna fortsätta att utreda mordet på Olof Palme, som i år blir 25 år gammalt) men de mord- och dråpfall som hann bli preskriberade innan ändringen blev gällande skulle inte omfattas av den här ändringen som innebär att mord och dråp inte ska kunna preskriberas. Varför? För att vi i Sverige har en grundlagsskyddad princip som säger att bestämmelser inte kan ha retroaktiv verkan, vilket innebär att bestämmelser inte kan gälla för tiden innan bestämmelsen trädde i kraft.
Några flaggor som finns i kommunen. Flagga nummer två från vänster (den gula med den svarta säden) är Åkers flagga. Den till höger om Åkers flagga är Strängnäs kommuns flagga.
Låt mig ta ett exempel. Idag kastar jag ett äpple på någon. Imorgon träder en lag i kraft som säger att äppelkastning är straffbart. I det här fallet kommer jag inte kunna bli straffad för äppelkastning eftersom det var tillåtet när jag gjorde det. Anledningen till det är att det ska råda rättssäkerhet, det vill säga att vi ska kunna förutse och veta vad det är som gäller.
I berättelsen tillhörde dessvärre mordet på flickan den kategori som hann bli preskriberat. Dock verkade ingen vilja acceptera det. Varken polisen eller gemene man. Det egendomliga är att när det kommer till pengaskulder är alla rörande överens om att när en skuld har preskriberats efter tio år, då är den glömd och begraven. Ingen tvingar den som stod i skuld att ändå betala. Givetvis är en pengaskuld inte i klass med mord eller dråp rent emotionellt, men preskription är fortfarande preskription, oavsett vad det gäller.
Polisernas attityder i boken störde mig alltså eftersom jag fick uppfattningen att de fullkomligt struntade i de bestämmelser som finns. Visst är det viktigt att vara mänsklig, men vi har som sagt bestämmelser av en anledning. Om ingen skulle följa dem, hur skulle då vårt samhälle se ut?
Visserligen var det fasansfullt det den nioåriga flickan hade blivit utsatt för (våldtagen och sedan mördad) och jag ville också att rättvisa skulle utkrävas. Men vi har samtidigt regler och bestämmelser av en anledning och de är till för att följas. Att ett brott preskriberas innebär att efter en viss bestämd tid ska den som begått brottet inte kunna ställas till ansvar för det personen gjorde. 1 juli 2010 infördes en ändring som innebär att mord och dråp inte skulle kunna preskriberas (förmodligen för att de vill kunna fortsätta att utreda mordet på Olof Palme, som i år blir 25 år gammalt) men de mord- och dråpfall som hann bli preskriberade innan ändringen blev gällande skulle inte omfattas av den här ändringen som innebär att mord och dråp inte ska kunna preskriberas. Varför? För att vi i Sverige har en grundlagsskyddad princip som säger att bestämmelser inte kan ha retroaktiv verkan, vilket innebär att bestämmelser inte kan gälla för tiden innan bestämmelsen trädde i kraft.
Några flaggor som finns i kommunen. Flagga nummer två från vänster (den gula med den svarta säden) är Åkers flagga. Den till höger om Åkers flagga är Strängnäs kommuns flagga.
Låt mig ta ett exempel. Idag kastar jag ett äpple på någon. Imorgon träder en lag i kraft som säger att äppelkastning är straffbart. I det här fallet kommer jag inte kunna bli straffad för äppelkastning eftersom det var tillåtet när jag gjorde det. Anledningen till det är att det ska råda rättssäkerhet, det vill säga att vi ska kunna förutse och veta vad det är som gäller.
I berättelsen tillhörde dessvärre mordet på flickan den kategori som hann bli preskriberat. Dock verkade ingen vilja acceptera det. Varken polisen eller gemene man. Det egendomliga är att när det kommer till pengaskulder är alla rörande överens om att när en skuld har preskriberats efter tio år, då är den glömd och begraven. Ingen tvingar den som stod i skuld att ändå betala. Givetvis är en pengaskuld inte i klass med mord eller dråp rent emotionellt, men preskription är fortfarande preskription, oavsett vad det gäller.
Polisernas attityder i boken störde mig alltså eftersom jag fick uppfattningen att de fullkomligt struntade i de bestämmelser som finns. Visst är det viktigt att vara mänsklig, men vi har som sagt bestämmelser av en anledning. Om ingen skulle följa dem, hur skulle då vårt samhälle se ut?
Dagens citat:
"Motgångar avslöjar snillet, medgångar döljer det."
(Horatius)
Ha det så bra!
Reglerade kramar
Jessie