Acceptanssaknad

Alla har blivit utrustade med en egen fri vilja och man får tycka, tänka och göra vad man själv vill, så länge man inte kränker någon annan eller begår något brottsligt med sitt handlande. Visst låter det vackert i teorin? Rent praktiskt är det en annan femma. Då får man inte tycka, tänka eller göra som man själv behagar, för då talar andra om för en att det är fel och att man ska istället ta efter den som klagar på en. Annorlunda uttryckt talar man gärna om vad andra ska göra och vill att andra ska ändra sitt beteende, medan man själv inte tycker om när andra människor kommer och vill förändra en.

Jag har valt att inte dricka alkohol av den enkla anledningen att jag tycker att det smakar hemskt. Det spelar ingen roll vilken sorts alkoholhaltig dryck som jag dricker - allt har exakt samma räliga (skånskt ord för "hemska") smak och då har jag testat en hel del. Varför då dricka något som man inte tycker om? Det verkar många ha svårt att förstå. När jag bodde hemma hos mina föräldrar och när min syster fortfarande gjorde detsamma, brukade jag jämt få höra tjat om att smaka den ena eller andra alkoholhaltiga drycken. Tjatet stod min mamma och min syster för. För att då få tyst på de bådas tjat gick jag i början - innan jag verkligen satte ned foten och sade nej en gång för alla - med på att smaka. Dock ville de inte att jag skulle smaka för att det fanns en möjlighet att jag skulle tycka om det, utan för nöjet att få se mig spotta och fräsa frenetiskt. De skrattade hysteriskt varje gång. Allra helst min syster har fortfarande till viss del svårt att acceptera mitt val att avstå från alkohol. Även andra tycks inte förstå mig. Jag tror att det var på för- eller mellanfesten (det fanns även en efterfest, men jag åkte hem innan den) till sittningen som jag var på med mina retorikkursare, som jag och två tjejer började diskutera. De undrade varför jag inte drack alkohol och när jag kom med mitt svar tittade de skeptiskt på mig. Den ena tjejen hävdade bestämt att alkohol inte har någon smak och att anledningen till att allt som jag då hade druckit hade smakat hemskt berodde helt enkelt på att jag inte hade druckit "rätt" alkoholhaltiga drycker. Jag kan inte svara hundra på om alkohol smakar något eller ej, men om det inte smakar något tycker jag att det då är konstigt att allt jag har druckit har smakat exakt samma. En rar kille på kurserna (han som tipsade mig om "Dr Horrible") tyckte att min anledning till att avstå var en av de bättre som han har hört. Jag hade i alla fall smakat. Vid något tillfälle tjatade en kompis till mig väldigt mycket om att hon någon gång skulle få mig full, eftersom det är så roligt att vara det. Just då var hon själv full, vilket gör att jag förlåter henne för sitt beteende. Dock ursäktas inte frivilligt vållat rus (man har själv sett till att ha blivit till exempel full) enligt lagen vid fråga om brott (Brottsbalken 1 kapitlet 2 § andra stycket). Man kan alltså inte skylla på att man var full när man begick gärningen (om man drack frivilligt) för att undgå straff. Kanske kan vara värt att tänka på ..?


Jag med vinglas i Bryssel

Det jag nyss beskrev - om att andra har svårt att acceptera att jag inte dricker alkohol - är bara exempel på när andra inte accepterar vad man tycker, tänker och gör. Vissa gånger har jag också försökt övertala vissa personer (vilket egentligen är fel av mig) men jag försöker se till att sluta när jag får ett definitivt nej, eller inser att personen är säker på sin sak. Dessutom beror det också på vad det handlar om. Men varför har man svårt att acceptera att andra på olika sätt skiljer sig från en själv? Det är väl bra att alla är olika och unika? På LS8 läste jag vid ett tillfälle att någon hade skrivit något om att om alla hade tyckt om eller älskat jordgubbar skulle all jordgubbsglass vara slut. Visst ligger det något i det? Dock besvarar inte det frågan om varför vi inte vill att folk ska skilja sig från oss själva? I själv verket borde det vara tråkigt om alla är på samma sätt på alla tänkbara sätt och vis. För att inte tala om att det är respektlöst (att inte respektera andras val), vare sig det gäller tankar, känslor eller vad andra gör. Om man vill att andra ska acceptera eller respektera ens egna val, får man se till att göra detsamma mot sina medmänniskor. Man får inte heller glömma att ett nej är alltid ett nej och aldrig ett ja. En beaktansvärd utgångspunkt att ha.


Dagens citat:

"Det finns två sorters politiker: de som kan prata strunt över vilket ämne som helst och de som över huvud taget inte behöver något ämne."
(Okänd)

Ha det så bra!
Accepterande kramar
Jessie