Lätt, men rätt?
Vet du vad jag har tänkt? Vi är relativt snabba på att påpeka andras fel och brister och/eller talar gärna om att det en annan person har gjort inte är tillräckligt bra. Det är lätt att sitta på sina höga hästar och peka på vad någon annan har gjort.
Jag menar självfallet inte att det i alla lägen alltid är fel att tala om andras misstag och dylikt. Ibland kan det vara befogat och kanske till och med bra, men då får man tänka på hur man uttrycker sig. Kan det man ska säga såra en annan människa? Om man kommer fram till att det kan göra det får man tänka ett varv till och fundera på hur man bäst ska säga det så att den andra personen inte tar illa upp. Det handlar helt enkelt om sunt förnuft och empati. Hur skulle man själv känna om det förhöll sig på det motsatta sättet? Kanske kommer man fram till att man inte hade brytt sig, fast då har man fortfarande ingen rätt att trycka ned andra. Man kan inte bara gå genom livet som en bulldozer och platta till andra och deras känslor. Eller, kan kan man väl, fast då saknar man medmänsklighet.
Jag har fått uppfattningen att vi många gånger poängterar andras tillkortakommanden av ren skadeglädje eller för att vi på något sätt har fått för oss att vi är bättre än den här andra personen. Men har vi rätt till det av den anledningen? Det är aldrig rätt att såra någon annan och allra helst inte om personen i fråga är "oskyldig". Fast alla har vi någon gång gjort det. Säkert både medvetet och omedvetet, med eller utan uppsåt. Man brukar säga att det är lättare att upptäcka andras fel än sina egna, och många gånger stämmer det.
Innan man öppnar sin mun anser jag att man bör reflektera över om man kan göra det den andra har gjort, bättre själv? Nu menar jag inte att man ska anta, utan att man verkligen ska veta att man kan. Många gånger verkar det vara så att den klagande i själva verket inte skulle kunna göra det bättre, men att klaga är lättare. Fast även om man kan göra det där bättre själv, har man fortfarande rätt att trycka ned någon annan för det? Nej, det anser jag att man inte har. Men om man känner att man verkligen måste anmärka att den andra personen har gjort det fel eller dåligt, är det bättre att komma med konstruktiv kritik och att säga det på ett sätt så att den andra personen inte såras. Vad menar jag med konstruktiv kritik? Jo, att man framhåller vad som blev fel, men samtidigt hur personen skulle kunna göra det bättre. På det sättet har man hjälpt en annan person, så länge man gör det utan att göra den andra ledsen. Lätt och rätt.
Jag menar självfallet inte att det i alla lägen alltid är fel att tala om andras misstag och dylikt. Ibland kan det vara befogat och kanske till och med bra, men då får man tänka på hur man uttrycker sig. Kan det man ska säga såra en annan människa? Om man kommer fram till att det kan göra det får man tänka ett varv till och fundera på hur man bäst ska säga det så att den andra personen inte tar illa upp. Det handlar helt enkelt om sunt förnuft och empati. Hur skulle man själv känna om det förhöll sig på det motsatta sättet? Kanske kommer man fram till att man inte hade brytt sig, fast då har man fortfarande ingen rätt att trycka ned andra. Man kan inte bara gå genom livet som en bulldozer och platta till andra och deras känslor. Eller, kan kan man väl, fast då saknar man medmänsklighet.
Jag har fått uppfattningen att vi många gånger poängterar andras tillkortakommanden av ren skadeglädje eller för att vi på något sätt har fått för oss att vi är bättre än den här andra personen. Men har vi rätt till det av den anledningen? Det är aldrig rätt att såra någon annan och allra helst inte om personen i fråga är "oskyldig". Fast alla har vi någon gång gjort det. Säkert både medvetet och omedvetet, med eller utan uppsåt. Man brukar säga att det är lättare att upptäcka andras fel än sina egna, och många gånger stämmer det.
Innan man öppnar sin mun anser jag att man bör reflektera över om man kan göra det den andra har gjort, bättre själv? Nu menar jag inte att man ska anta, utan att man verkligen ska veta att man kan. Många gånger verkar det vara så att den klagande i själva verket inte skulle kunna göra det bättre, men att klaga är lättare. Fast även om man kan göra det där bättre själv, har man fortfarande rätt att trycka ned någon annan för det? Nej, det anser jag att man inte har. Men om man känner att man verkligen måste anmärka att den andra personen har gjort det fel eller dåligt, är det bättre att komma med konstruktiv kritik och att säga det på ett sätt så att den andra personen inte såras. Vad menar jag med konstruktiv kritik? Jo, att man framhåller vad som blev fel, men samtidigt hur personen skulle kunna göra det bättre. På det sättet har man hjälpt en annan person, så länge man gör det utan att göra den andra ledsen. Lätt och rätt.
Dagens citat:
"Det är att göra en god gärning utan att tänka på att det är en god gärning."
(Nalle Puh)
Ha det så bra!
Kramar
Jessie