Daisypath Anniversary tickers

Me vara nöjd

Jag är en boknörd och tvekar inte för att erkänna det. Har älskat att läsa och skriva så länge jag kan minnas. Min kärlek för att läsa kan jag nog tacka mina föräldrar (och senare även min syster) som brukade läsa för mig. Grunden till läsandet lades nog ganska säkert där. Och eftersom läsandet betyder så mycket för mig, blir det att jag automatiskt sätter författare på en piedestal och ju bättre en författare skriver (enligt mig), desto högre upp höjer jag denne. Författare är ... hur ska jag förklara utan att du tycker att jag överdriver? För mig har författare stor makt (de kan ju förändra vårt språk och dessutom kritisera samhället genom sitt skrivande) och jag hyser väldigt stor respekt för dem. Jag vet att författare är vanliga människor, men det betyder mer för mig att få träffa en författare än t.ex. en artist.

I tisdags missade jag irriterat nog tåget hem från Stockholm med ungefär en knapp minut! Bara för det fick jag vänta i två timmar på stationen till nästa tåg och det var ingen väntan som jag såg fram emot. I helgen blev jag ganska krasslig och i tisdags började jag må sämre. Det kändes som att febern var på väg, jag mådde otroligt illa, var trött och hade ont i kroppen. Men vad kunde jag göra? Under min väntan fick jag plötsligt syn på ett välbekant oordnat hår och ett lika bekant ansikte. Det tog mig inte många sekunder för att med ett leende veta vem det var jag satt och såg på. Snett mitt emot mig stod ingen mindre än Henning Mankell. Vi fick ögonkontakt med varandra en liten stund, innan han satte sig på bänken mitt emot, med ryggen mot mig.

Böcker

En del av min kropp skrek till mig att gå fram till honom och ... säga vad då? Precis. Jag hade inget att säga till honom och att då gå fram och ödsla hans tid kändes inte som en bra idé. Dessutom mindes jag fortfarande hur han hade uppträtt för snart tre år sedan när jag träffade honom i Malmö då han signerade "Kinesen". Efteråt hade jag börjat prata med honom. Kort och gott kan man säga att det inte var en av mina trevligaste upplevelser, då han faktiskt var en smula ohövlig. Nej, det var bättre att sitta kvar på min plats och istället betrakta honom.

Smått ivrig skickade jag sms till bästa kompisen och familjen där jag talade om vem jag hade sett, för de vet hur mycket Henning Mankell har betytt för mig. Han inspirerade mig till att börja skriva på riktigt. När jag sedan tittade upp märkte jag att det väldigt rufsiga vitgrå håret var borta. Mankell satt inte längre på bänken. Ögonen svepte över centralhallen i jakt på det välbekanta håret och på väg mot utgången (mot Vasagatan) landade blicken på Mankell, som hade sällskap av en annan man. Min fantasi satte igång och jag inbillade mig att det var hans förläggare eller liknande som han skulle träffa för att diskutera sitt nästa bokprojekt. Jag är väl medveten om att det säkert inte stämmer, men det spelade ingen roll. Jag kände mig lite gladare över mitt "möte" med en man som betydde väldigt mycket för mig under flera år. För andra gången i mitt liv fick jag se den man som en gång i tiden varit något av en idol för mig. Boknörden i mig njöt för fullt.


Dagens citat:

"I never thought i'd see this all disappear."
(Sozzi - Letting Go)

Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Gott även utan blåbär

För ett tag sedan testade jag den nya kexchokladen med blåbärssmak. Innan jag hade smakat den läste jag ganska svidande kritik mot den på en sida där jag är medlem. Kritiken gick ut på att det inte finns några riktiga blåbär i chokladen och det borde Cloetta vara tydligare med. Visst, det borde de vara när det inte finns riktiga blåbär i. Men trots det tyckte jag att chokladen var väldigt god och den påminner om en blåbärsglass som jag åt när jag var liten, men jag kan inte för mitt liv komma på vilken. Minnet kommer kanske tillbaka senare Wink

Blåbärssmak


Har också testat nya Daim-glassen med päronsmak och även den är riktigt god! Fast nu är jag också lite av en päronbög. Haha!



Dagens citat:

"How am I supposed to live without you, and how am I supposed to carry on."
(Michael Bolton - How Am I Supposed to Live Without You)

Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Prinsessan och dvärgen

Inledningsvis vill jag bara berätta att denna lilla "saga" är baserad utifrån spelet Setrak som jag brukar spela. Därför kan det vara svårt att förstå vissa detaljer om du inte spelar det, fast helhetsbilden som jag vill förmedla kommer nog fram ändå.

Himlen hade den klaraste ljusblå färg som man skulle kunna tänka sig och inte ett endaste snövitt moln på himlen så långt ögat kunde nå. Nåväl, några fåtal puderaktiga stackmoln prydde den solupplysta himlen. Fåglarna sjöng det allra vackraste de kunde samtidigt som de busade med varandra i vilda ta-fatt-lekar. En del flög så högt upp att om man försökte se dem, kunde man bara se svarta prickar som flög kors och tvärs över den vallmoblå himlen.

Himmel

På marken var det minst lika fullt upp som högt ovanför. Kaninerna hade kapplöpning med varandra och skogstrollen lekte kurragömma bakom stock och sten. Det tycktes som om hela Södra fältets invånare bestämt sig för att vistas ute denna vackra sommardag. All glädje och lycka som fyllde dessa varelser, spred sig till alla andra runt omkring och som även de blev smittade.

Inte ens dvärgen Signjut kunde låta bli att dra en smula på läpparna där han satt i skuggan bakom en ofantlig stor sten. Fast när han upptäckte att en skogsmus satt på en stubbe och betraktade honom, ruskade dvärgen på huvudet och hoppades att ansiktsbehåringen dolde den rosenröda nyans som hans ansikte nu antog.

Dvärgar var varelser som var kända för sin allmänna butterhet. Fast varför man alltid skulle vara pessimist och sur var ett konstigt faktum för Signjut, som han aldrig hade greppat. Världen var ju så vacker och härlig! Hur kunde det komma sig att dvärgarna tycktes vara de enda som missade det? Dock skulle han aldrig få för sig att lufta dessa tankar och känslor, med tanke på att dvärgar stötte grymt bort alla oliktänkande och Signjut planerade inte att leva som en utstött för resten av livet. För utstött  för resten av livet var något som var lika säkert som att Kejsaren var narcissistisk. Dvärgar var ett "folk" som var ytterst långsinta och obevekliga. Man var bara dumdristig om man tyckte att det var en bra idé att göra sig ovän med en dvärg.

Tankfullt lutade sig Signjut tillbaka mot stenen och kliade sig disträ i det röda vildvuxna skägget som hade behövt en ordentlig omgång av en kam eller kanske till och med en borste. I ärlighetens namn skulle förmodligen hela hans kropp ha behövt bekanta sig med en kam.


Fält

Han blev avbruten mitt i tankarna av ett pipigt jamande. Då upptäckte han att det var självaste prinsessan - Kejsarens fagra dotter - som sprang omkring på fältet och lekte med en sin kattunge. Det långa blonda hårsvallet som var uppsatt i en hästsvans rörde sig i vågor i takt med hennes rörelser och håret glimmade och gnistrade i solskenet. Skrattet som lämnade hennes strupe och läppar skulle många beskriva som ett obehagligt ljud som gick genom märg och ben. Men för Signjut fanns det inget ljuvare att lyssna på än hennes skratt och röst. När ljudet nådde hans öron sköljde en gigantisk våg av värme över honom. Han visste inte hur, men på något sätt hade ett gäng fjärilar lyckats ta sig in i Signjuts mage och samtidigt som han omfamnades av värmen började dessa fjärilar att flyga omkring i magen på honom. Eftersom han aldrig hört om någon annan dvärg som drabbats av samma åkomma, vågade han inte be om hjälp för det. Risken fanns ju att de andra dvärgarna skulle tycka att det var för konstigt och av den anledningen stöta bort honom. Men hur de här fjärilarna hade lyckats att ta sig in i magen var något som han för sitt liv inte kunde lista ut.

Hysteriskt fnittrande tog honom tillbaka till verkligheten igen. Det gick ett elakt rykte om att den fagra prinsessan var dum som ett spån, men det avfärdade Signjut bestämt som inget annat än illvilligt rykte. Hur kunde man påstå och sedan stå bakom en sådan grov lögn? I Signjuts ögon fanns det ingen anledning att svärta ned en sådan pärla som prinsessan faktiskt var.

Då slogs han av en tanke, där han satt bakom kolossen till sten. Det var kanske dags att lägga korten på bordet och ...

Irriterat slog han efter en surrande fluga, som av en outgrundlig anledning bestämt sig för att ta sig in i hans näsa. Det räckte att han redan hade ett gäng fjärilar i kroppen. Inte behövde han ha en fluga också.

Hastigt reste han sig och drog småbuttert sin ruttna tyghuva längre ned på huvudet. Stegen styrde han mot det gigantiska Böåsfältet och sin hemliga skattgömma. Med sina tallriksstora nävar greppade han ett fång med blodsippor och gick sedan tillbaka till Södra fältet. Några tankar tillät han inte fylla huvudet, för då skulle hans realistiska sida sätta stopp för det han nu var i färd med att göra, men tanke på de risker som fanns. En dvärg tog aldrig onödiga risker.

Träd

Betäckning tog han bakom ett av alla träd med grodgröna kronor som fanns på fältet, och betraktade en ivrig prinsessa som lyckligt kastade kattungen upp i luften. Dock var kattungen uppenbarligen inte lika förtjust i behandlingen, av den förfärade minen och de utspärrade klorna att döma. Fast det lade inte Signjut märke till, utan det enda som han såg var den fnittrande prinsessan.

Innan han själv ens hunnit reagera, hade han lämnat sitt gömställe och gick i riktning mot henne med blodsippebuketten bakom ryggen. Till en början verkade hon inte ens lägga märke till honom, men det visste han att det berodde på hans längd. Eller, kanske snarare brist på längd. För att dra uppmärksamheten mot sig harklade han sig och inväntade hennes reaktion.

Förbryllat tittade prinsessan ned med en min som tydligt visade hennes avsmak inför denna rödhåriga dvärg. Kattungen tryckte hon hårt mot kroppen och tycktes inte märka att hon praktiskt taget kvävde katten.

- Vad vill du? snäste hon samtidigt som hon backade några steg.

Rodnande sträckte Signjut fram buketten och tillät sig till och med att le en smula. Prinsessan såg oförstående på honom och väntade på en förklaring. Hur kunde det här krypet ha mage att pracka på henne ogräs?!

- Ehm ... Jo, det är så att ... Liksom ...

- Vad vill du? frågade hon igen och kände sig alltmer irriterad.

"Varför gå som katten kring het gröt?" tänkte Signjut och tog därefter ett djupt andetag.

- Du är det vackraste som jag har sett och för att visa dig mina känslor, erbjuder jag dig denna egenplockade bukett.

- Bukett?! hånskrattade prinsessan. Det är ju ogräs! Alla vet att ogräs är så ovärdigt att låta mig ens få se!

Hennes svar var som ett knytnävslag i magen som gjorde att han fullkomligt tappade andan. Utan att han visste hur, hade han fått något i halsen och trots att han gång på gång svalde, ville detta mystiska inte försvinna.

Röd blomma


Ett elakt leende lade sig på prinsessans läppar när hon insåg vad det var han hade sagt. Därnäst bubblade ett våldsamt skratt upp. Skrattet ekade över hela fältet och lät nästintill som ett åskväder. All lek och stoj upphörde med ens, och dessutom försvann allihop fortare än blixten. Prinsessan skrattade så mycket att hon praktiskt taget låg dubbelvikt på gräset.

Signjut bara stirrade på henne, för att mer och mer känna sig oerhört obehaglig till mods. Var det så hon såg honom? Som ett enda skämt?

Något vått trängde ut ur hans vänstra öga. Kvickt strök han bort det med sin väldiga näve samtidigt som ilskan växte. Blodsipporna slängde han ned hårt på gräset och trampade därefter sönder dem. Sedan avlägsnade han sig fort som ögat. Nu förstod han varför de andra dvärgarna såg så mörkt på omvärlden. Inte konstigt när alla andra behandlade en som skit. Men detta skulle hon få ångra. Ingen kränkte dvärgen Signjut på det här sättet. Ingen! Det skulle hon minsann få veta ...


Dagens citat:

"I believe our love is real."
(Jennie Löfgren - Believer)

Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Inblick i en grisig vardag



Gunnar Carlsson, grisbonde Lida Gård from Svenskt Kött on Vimeo.



Dagens citat:

"Varför kallas det rusningstrafik, när ingenting rör på sig?"
(Robin Williams)

Ha det så bra!
Grisiga kramar
Jessie

Gör en insats

I dag är det Earth Hour och i dag mellan klockan 20.30 och 21.30 är tanken och förhoppningen att så många som möjligt ska släcka alla lampor. En del hävdar att det är lönlöst, för det gör ändå ingen skillnad om man släcker alla sina lampor under en timme. Kanske inte om man är ensam om det. Men ju fler som gör det, desto större skillnad kan man åstadkomma. Jag skulle även vilja föreslå att du, precis som jag och älsklingen, går ett steg längre. Vi tycker inte att det är tillräckligt med att bara släcka lamporna. Vi brukar ändå inte ha dem tända på kvällen när vi ser på tv, så nästan året runt har vi Earth Hour här hemma.

Vad gör vi då denna dag? Jo, vi stänger av all elektricitet under en timme och tänder levande ljus istället. Jag tycker att det är ett bra sätt för att man ska få mer tid med varandra. För annars finns risken att man låter de elektriska apparaterna ta all uppmärksamhet. Dessutom är det riktigt mysigt att bara ha levande ljus tända under en timme. Jag ser fram emot ikväll. Då ska vi bidra till att göra skillnad. Vill du vara med?

Earth Hour



Dagens citat:

"Den som skrattar sist hade svårt att fatta poängen."
(Okänd)

Ha det så bra!
Hjältekramar
Jessie

Dubbelmoral och blåst komiker

I går satt jag och såg på Debatt på SVT1, därför att första halvan av debatten handlade om den där otrohetssajten som jag anmält till RO. Var kanske ingen så bra idé, eftersom jag blev grymt arg av att se det. Den första som fick prata var bloggerskan Meral. Enda anledningen till att jag känner till henne är för att hon var med i "101 sätt att åka ur en gameshow". Jag har aldrig varit inne på hennes blogg och tänker inte surfa dit efter det här. Hon var i alla fall för den här sidan. Det var bra att den fanns, för nu kunde ju de otrogna registrera sig och veta vad de fick. Det kan man ju inte på krogen. Dessutom var ju ändå i stort sett alla - enligt henne - otrogna, fast när hon fick frågan från programledaren om det var okej ifall hennes kille var inne på den sidan, svarade hon med ett dumt leende att han aldrig skulle vara det mot henne. Men det var inte okej för henne om han nu skulle vara där. Senare menade hon att det ändå inte skadar andra av att man är registrerad där, eftersom det man inte vet har man inte ont av. Redan efter bara några ord som lämnade hennes tunga var jag förbannad på henne. Om jag hade suttit i närheten av henne hade jag nog inte kunnat hålla mig från att ge henne en örfil. Är inte det dubbelmoral?

Värst var nog ändå den norske VD:n, som för övrigt inte kunde vara på plats i tv-studion eftersom han firade sin tionde bröllopsdag med sin fru. Även han fick frågan om det hade varit okej för honom ifall hans fru var inne på sidan och programledaren fick ett nej med en gång. Politikern Ebba Busch menade att det är lite dubbelmoraliskt och jag kunde inte annat än att hålla med. Jag menar, han är VD för en sajt där de uppmuntrar till otrohet - för det är ju det de gör! - för att göra sina liv mer spännande, men det är inte acceptabelt om hans egen fru skulle vilja ha lite mer spänning. Då är det förbjudet. Jag kan inte förstå hur de människorna tänker! Jag anser inte att man både kan äta kakan, men samtidigt behålla den. Jag mådde rent ut sagt illa av att höra på dem.

Solnedgång över Visnaren
Solnedgång över Visnaren

Nästa debatthalva handlade om det där programmet som visas på SVT där hundar ska få nya familjer, men i varje program får en familj träffa och umgås med några hundar, för att sedan rösta ut de hundar som de inte vill ha. I slutändan står det en "vinnare" som familjen får. Visserligen tyckte jag synd om hundarna, men samtidigt vet jag inte riktigt om jag ska tycka illa om programmet. En del hävdade att det är stressande för hundarna, vilket i sig är djurplågeri. De som stod för programmet menade tvärtom. De hade tagit in en massa experter som var övertygade om att hundarna hade det bra. I vilket fall som helst, jag kände väl viss avsky mot programmet, men det var inte det som jag reagerade starkast för. Det satt en komiker bland de som skulle debattera. Han kom med (enligt mig) ganska dumma kommentarer angående otrohetssajten men det han sade angående hundarna fick mig verkligen att se rött.

Han var trött på att hundmänniskor jämt skulle förmänskliga hundar och så sade han lite annat som i stort innebar att djur är mindre värda än oss människor, så det spelar ingen roll hur vi behandlar dem. Vi människor har rätt till det. Jag höll på att krevera! Hur kan man säga så?! I mina ögon är djur faktiskt mer värda än oss människor. Det är vi som trycker undan dem och tvingar bort dem från sina naturliga miljöer bara för att vi ska kunna bygga och ha det bekvämt. Hur kan man visa sådan ignorans inför andra levande varelser?! Jag hade absolut inga snälla ord att säga om honom när programmet var slut. Vilken idiot!


Dagens citat:

"Jag äter inte ekologiskt odlad mat. I min ålder behöver man alla konserveringsmedel man kan få."
(George Burns)

Ha det så bra!
Upprörda kramar
Jessie

Otålig trädgårdsmästare

I söndags planterade jag och älsklingen sex krukor med dill, persilja och gräslök (de fick alltså två krukor vardera) plus två eller tre krukor med kaktusar. Nåja, vi planterade om kaktusarna till större eftersom de har stått i ett litet grönt "drivhus" sedan vi planterade sist. Tror att det var någon gång i höstas. Hur som helst, i söndags planterade vi ... Okej, det var älsklingen som stod för planterandet :-P Jag var bara med och inbillade mig att jag hjälpte till ^^ Det står i alla fall på påsarna att det ska ta runt fyra till fem veckor innan de börjar växa, men jag kan knappt bärga mig till dess! Vill ju se resultat nu! Usch att man ska vara så otålig ibland. Jag får helt enkelt tänka på annat under tiden. Men kul ska det bli när man kan äta egenplanterad gräslök till midsommar och dill till kräftskivan Biggrin

PersiljaDill


Gräslök


Dagens citat:

"Man är alltid så lycklig eller olycklig som man tror."
(Drottning Kristina)

Ha det så bra!
Planterande kramar
Jessie

Lek med liten druva

Det där med att man lär sig av sina misstag stämmer verkligen. För ett litet tag sedan köpte jag och älsklingen gröna vindruvor som vi skulle äta. Jag vet inte hur du tycker, men jag tycker i alla fall att druvor är gott att äta. Synd att de tar slut så snabbt Wink Jag hade i alla fall sköljt av en del och lagt dem i en liten skål, som jag sedan ställt in i vardagsrummet så vi hade under kvällen. När vi sedan skulle gå och lägga oss, lät jag skålen stå framme på bordet. Jag vet. Jag är lite lat av mig vissa gånger, men vi kan väl skylla på att det var sent på kvällen?

Druvor


Morgonen därpå när jag steg upp trampade jag på något mjukt i vardagsrummet och trodde att det var en spya. Men det var det inte. Det var en av druvorna som låg på golvet och den hade sällskap av några fler druvor. Då slog det mig att katterna förmodligen tyckt att druvorna sett spännande ut och därför lekt med dem. Det tog några dagar innan vi fått tag på alla druvor som de lekt bort. Vi passade på att ta dem när honkatten hittade de som gömt sig och påbörjat ny lek med dem.

Min läxa? Att inte lämna druvor eller liknande framme över natten eller dagen om vi är borta. Om vi gör det, kommer vi få ha skattjakt efteråt ...



Dagens citat:

"We all deserve to die!"
(Johnny Depp - Epiphany)

Ha det så bra!
Druviga kramar
Jessie

Skadat dig? Ring inte till sjukhuset!

Först och främst vill jag bara påpeka ... *lång tystnad* Igår när jag promenerade till skolan upptäckte jag på Sergels torg - till min förvåning och även glädje - att reklamen för den oetiska internetsidan som jag tidigare skrivit om var borta. Ett leende lade sig på mina läppar och en nöjdhet fyllde mitt sinne. Samma sak var det längs Sveavägen. Ingen oetisk reklam. Trots att jag kände lite av en seger över denna upptäckt, är jag medveten pm att de redan har fått den reklam som de behöver och förmodligen räknade de ut att utgången skulle bli på det här sättet. Hur som helst, jag är nöjd och slipper bli förbannad när jag går till och från skolan.

Nu till dagens ämne. Vintern har varit väldigt lång och längtan efter våren växer sig starkare. Framför allt när föräldrarna och systern skryter om hur våren har belägrat Skåne. I förra veckan verkade dock våren vara på ordentligt intåg och det såg ljust ut. Både bokstavligt och bildligt talat. Snön som vi har haft non-stop sedan november började smälta och gräset nedanför huset började titta fram. Äntligen! Fast i fredags krasades den här nyvunna lyckan sönder när ett snöfall svepte in och vintern gjorde sig åter påmind genom att täcka marken med omkring fem centimeter snö (i alla fall mellan Läggesta och Åker). Strax innan jag skulle ta tåget hem från Stockholm, tilltog blåsten, vilket innebar att det var allt annat än behagligt att befinna sig ute. Men turen var på min sida när tåget sedan anlände till Läggesta, för då hade det i stort sett slutat snöa. Det kom bara enstaka flingor från himlen, men de var knappt märkbara. Därför tänkte jag passa på att ta lite bilder under min promenad hem. Jag må vara nybörjarnas nybörjare när det kommer till fotografering, men trots det tycker jag att det är roligt att ta bilder. Och det kan ingen ta ifrån mig Wink

På väg från Läggesta
Så såg det ut i fredags


Musiken var mitt enda ljudande sällskap (om man räknar bort bilarna på vägen) när jag traskade på med ganska god fart, med ryggsäcken på ryggen och kameran i handen. Tankarna malde på i huvudet som vanligt. Om det inte hade varit för snötäcket på omkring fem centimeter skulle jag ha varit extra försiktig vid den stora isfläcken som täckte gång- och cykelbanan. Nu glömde jag emellertid bort den förrädiska isen och jag föll baklänges. Hårt hamnade jag på rygg. Instinktivt for jag upp på benen igen och kontrollerade att kameran i handen, DOTEN i väskan och mobilen i fickan var hela och okej. Det var de. Nästa problem var mitt tillstånd. Eftersom allting gick så snabbt och jag blev en smula chockad av det plötsliga fallet, minns jag inte om jag slog huvudet i marken, men det är ganska troligt med tanke på att min dagliga huvudvärk tilltog drastiskt samtidigt som ett kraftigt illamående slog sina klor om mig. Man kan kort och gott säga att jag mådde tämligen dåligt.

När jag var yngre lärde mina föräldrar (mamma är utbildad undersköterska) mig att när man har fått hjärnskakning får man absolut inte sova, eftersom det kan vara livsfarligt. Med det i åtanke halade jag upp telefonen och hörde av mig till mina föräldrar för att höra om de trodde att jag fått hjärnskakning (vilket jag misstänkte starkt att jag fått) och hur många timmar jag i så fall var tvungen att vänta innan jag fick sova. Jag mindes från när jag var liten och fallit baklänges då jag och syrran åkt rullskridskor alt. inlines med några kompisar. Huvudet slog i marken den gången, så jag är tacksam över att mina föräldrar tvingat på mig hjälm. Syrran skickade upp mig till mina föräldrar som tvingade mig att sitta upp i samma rum som de så att de kunde hålla koll på mig. Den gången blev jag ordentligt trött och var arg på dem för att jag inte fick sova. Nu började jag känna liknande trötthet och det var delvis därför jag hörde av mig till mina föräldrar. Strax därpå blev jag uppringd av en smått orolig mamma, som sedan ringde sjukvårdsupplysningen för att vara säker. För min del var det tur eftersom mobilbatteriet höll på att ta slut. Efter en stund ringde min mamma upp mig igen och förklarade att sköterskan som hon pratat med också trodde att jag fått hjärnskakning och ansåg att jag skulle ringa till Mälarsjukhuset i Eskilstuna (det sjukhus som jag tillhör) för att höra om de ansåg att jag skulle åka in till dem.

Isfläcken
Isfläcken, så som den såg ut i går.


Samma stund som jag klev in i lägenheten sköljde en stark yrsel över mig och jag mådde med ens sämre. Jag ringde till sjukhuset så fort jag satt mig ned vid köksbordet och blev kopplad till akuten där en sekreterare svarade. Jag förklarade vad som hänt och blev bemött med tystnad. Sedan sade hon osäkert att hon inte förstod vad min fråga var eller varför jag ringt dit. Jag förklarade igen så vänligt jag kunde trots att jag mådde ganska skit vid det laget, och frågade om de trodde att jag fått en hjärnskakning med tanke på mina symptom och vad de ansåg att jag skulle göra. Jag vet inte om jag trampade på någon öm tå hos den här sekreteraren, men hon började snäsa mot mig och nästan fräste att jag borde begripa att det kunde inte de avgöra på telefon och hon förstod fortfarande inte varför jag ringt dit. Om jag ville veta vad jag skulle göra, tyckte hon att jag skulle ringa till sjukvårdsupplysningen och fråga dem. Mitt tålamod höll på att ta slut när hon satt och var otrevlig mot mig, men jag försökte lägga locket på och förklarade att de på sjukvårdsupplysningen hade sagt att jag skulle ringa till Mälarsjukhuset. Sturskt sade den här sekreteraren att det trodde hon inte på att de hade sagt. Så jag gjorde bäst i att ringa till dem. När hon sedan sade hejdå med en ... vill säga sjukt tillgjord röst, slängde jag på luren.

Det tog en stund för mig att samla mig, för nu hade både yrsel och illamående tilltagit och jag ville bara ligga ned. Men jag ringde till 1177 och fick prata med en manlig sjuksköterska. Han var så himla trevlig och gullig. Han frågade mig lite saker efter att jag förklarat situationen och rådde mig sedan att ta två alvedon. Men om jag fick några av symptomen som han räknade upp, skulle jag åka till akuten med en gång. Jag tackade så väldigt mycket och hade kramat om honom ifall jag hade kunnat. Det tog bara en liten stund efter att jag tagit tabletterna innan illamåendet släppte och huvudvärken lugnade ned sig. På kvällen kände jag ganska intensiv smärta i höger axel, som höll i sig hela helgen. Jag har fortfarande lite ont, men det är inget allvarligt. Värken försvinner snart.

Vad jag är ... kan inte riktigt finna ordet, men hur kan de på sjukhuset ha mage att behandla sina patienter på det sättet? Nåväl, eventuellt blivande patienter? Är det inte meningen att de på sjukhuset ska ha medicinsk kunskap, eller är det ett luftslott som jag felaktigt byggt upp? Även om de inte måste ha det (de i receptionen i alla fall), kunde den här sekreteraren i alla fall ha varit vänligare och inte varit så stöddig och otrevlig. Hon hade vänligt kunnat förklara för mig att jag skulle ringa till 1177 och inte anklagat mig sedan för att vara en lögnare. Visserligen visade det sig att mitt tillstånd inte var särskilt allvarligt, men det visste varken hon eller jag då. Herregud, jag avskyr sjukhus, så att ringa det här samtalet krävde ganska mycket viljestyrka från min del. Och så blir man behandlad på det sättet. Man blir inte tagen på allvar och dessutom anklagas man för att ljuga. Nej, det blir en stor tumme ned för Mälarsjukhuset, men en stor tumme upp för den otroligt vänliga sköterskan som jag pratade med. Han fick mig att nästan glömma bort sekreteraren.

Undrar om jag hade blivit annorlunda behandlad om hon visste att jag är blodgivare på Mälarsjukhuset ... Troligen inte.




Dagens citat:

"Det gäller att hålla huvudet rätt i munnen."
(vår lärare i successionsrätt angående att sitta och räkna ut andelar vid bodelning)

Ha det så bra!
Hjärnskakiga kramar
Jessie

Moraliskt förkastligt

Jag är mållös. Helt och hållet mållös. Hur länge det har pågått vet jag inte, men första gången som jag blev bekant med reklamen var när jag hörde den på radion för kanske ett halvår sedan. Första gången trodde jag att jag hade hört fel, för de kunde väl ändå inte mena allvar? Andra gången lyssnade jag desto noggrannare och ... de menade verkligen allvar. När älsklingen ringde och sade att han var på väg hem från jobbet (eller om det var när han hade kommit hem?) berättade jag om det jag hade hört och var ... Hur ska jag förklara känslan? Jag tyckte att själva tanken var rent ut sagt idioti. Hur kan man marknadsföra något sådant?

Förra måndagen möttes jag först på Sergels torg av en stor reklamskylt med just den där reklamen. Även då trodde jag att jag hade läst fel, men längs hela Sveavägen fanns samma reklamskyltar och nej, jag hade inte sett fel.

Sveavägen

Vilken reklam är det som jag talar om? Jag tror nog att du säkert vet vilken, för den visas mellan 18 och 21 på Kanal 5 i pauserna och tidningarna har skrivit om det. Eftersom jag anser att det inte är okej med sådan reklam tänker jag inte namnge dem (för då får de ju ännu mer reklam). Kort och gott går den ut på att man ska göra livet mer spännande genom att vara otrogen och för att kunna hitta andra personer med samma "mål", ska man registrera sig på deras hemsida. Allt är 100% konfidentiellt och tydligen har de en "panik-knapp" som man kan trycka på om ens partner kommer in i rummet. Genom att trycka på den kommer man till YouTubes startsida.

Jag blir otroligt förbannad vid blotta åsynen av reklamen. Hur kan man marknadsföra något sådant?! Hur kan man ens vilja tjäna pengar på andras elände? Enligt en klasskamrat skriver de på sin sida att de inte uppmuntrar till otrohet, utan däremot anser de att vuxna människor ska få fatta sina egna beslut och bestämma över sina egna liv. Det enda företaget gör är att göra det enklare för människor att kunna fatta beslut ... Men att ha en reklam om att folk ska göra sina liv mer spännande genom otrohet, är inte det att uppmuntra till just det? Jag kokar inombords. Givetvis finns otrohet och det förekommer hela tiden. Även om vi skulle införa det mest stränga straff för otrohet, skulle vi ändå ha det i vår samhälle. Tyvärr.

I onsdags var jag så arg på sidan att jag helt enkelt anmälde den till RO av principskäl. På fredagsmorgonen, när jag tagit ett exemplar av Metro, läste jag på förstasidan att den här reklamen/internetsidan har fått väldigt många anmälningar på sig. Egentligen spelar det ingen roll om sidan tvingas ta ned sin reklam eller om de får betala vite om de gör om det. De har redan fått all den reklam de behöver. Folk har redan hunnit se den och genom att tidningarna skriver om det, har fler kunnat uppmärksamma det. Men jag hoppas att de tvingas ta ned reklamen och helst av allt att de tvingas stänga ned sidan. Man kan inte direkt hindra människor från att vara otrogna (inte mer än att de kan få lida av att andra stöter bort dem på grund av sitt beteende), men att lansera en sida där de uppmanar folk till att vara det, det är som att säga att det är helt okej. Fast det är det inte! När man ingår ett förhållande avtalar man indirekt om att man ska vara varandra trogna. Om man däremot vill ha ett öppet förhållande, får man komma överens om det. Dock är förhållanden i Sverige i grunden monogama och det anser jag att man ska respektera!

Sergel

Vid något tillfälle satt jag och kollade lite på MSN Video och såg att de hade döpt en video till något i stil med att den reklamfilmen blev förbjuden i USA därför att den var för het. Nyfiken som jag är klickade jag mig dit och fick se en kvinna som kommer in i ett konferensrum och är upprörd. När de andra som sitter där frågar varför hon är det, svarar hon något med att hennes man är ett svin som är otrogen. Sedan får man se massa lättklädda människor som hånglar och har sig och sedan kommer man tillbaka till det där konferensrummet. Därnäst ler en av kvinnorna och säger att de alla är det. Till slut kommer det upp namnet på en sida där de, precis som den här internetsidan som jag anmälde, uppmuntrar personer till att vara otrogna.

Att vara otrogen anser inte jag är okej. Om man däremot, som jag tidigare sade, kommer överens om att ena eller båda i förhållandet kan träffa andra, är det en annan sak. Då är man överens och det råder avtalsfrihet i Sverige. Otrohet innebär att man i smyg är med andra. Det är inte okej!

Man kan bara önska att folk inte är så där dumma att de registrerar sig på sidan, fast sådan tur har man inte. Sidan har fått otroligt många användare. Dock anser jag att det är idioti, dels att lansera en sådan sajt, dels att registrera sig på den. Man sårar bara andra genom en sådan handling som otrohet. Hur skulle du själv känna om den du tycker väldigt mycket om och har ett förhållande med, har ett kärleksförhållande med någon annan? Det står någonstans i Bibeln (minns inte exakt var, men jag lärde mig det när jag var yngre) att man ska behandla andra så som man själv vill bli behandlad. Det borde fler ha i åtanke.

Fy farao för den här sortens sajter!


Dagens citat:

"De som försöker ge skrattet en metafysisk förklaring är sällan några muntergökar."
(François Voltaire)

Ha det så bra!
Ilskna kramar
Jessie

Klantigt ..?

I januari hade vi en genomgång angående våra LiA-platser och ansökningar till dem. Det var då jag satte igång och började söka efter en praktikplats och jag skickade till väldigt många advokatbyråer, tingsrätten och åklagarmyndigheten i Eskilstuna och Strängnäs. De svar som jag fick var att de inte kunde eller behövde ha någon. Större delen av de som jag sökte till bemödade sig inte ens med att svara.

Sedan fick vi ganska mycket att göra i skolan, vilket innebar att jag lät bli att söka till fler ställen och jag följde inte heller upp de redan skickade ansökningarna. Dåligt samvete och en ny ångest över att inte ha fått tag i en praktikplats sköljde över mig titt som tätt och nu i mars fick jag äntligen tillfälle att söka, och den här gången blev det i Södertälje och även Nyköpings tingsrätt. Att det blev just Nyköpings tingsrätt beror på att de var på besök i klassen den 11 mars och höll en gästföreläsning. De hade haft en paralegal-studerande förra året från Påhlmans och var väldigt nöjda med henne. Därför såg de fram emot att få ha ny praktikant den här omgången. Det verkade efteråt som att flera i klassen tänkte söka dit och tanken på att själv göra det slog jag därför bort. Jag skulle ändå inte ha en chans. Fast dagen efter när jag satte mig ned för att söka LiA-plats, sökte jag ändå dit. Jag kunde i alla fall söka. Det kostade ju inget.

LiA

Jag skickade alltså iväg en rejäl hög med ansökningar den 12 mars och redan efter några timmar fick jag ett svar från en advokat i Södertälje. Hon tyckte att det lät intressant och ville träffa mig för ett möte för att se om vi passade ihop! Glädjen var gigantisk och jag kunde knappt tro det. Mitt första positiva svar! Visserligen var det inte säkert att det skulle bli något, men chansen fanns! Jag mejlade förslag på dagar som jag hade möjlighet att träffas, och hon svarade att hon skulle återkomma på måndagen när hon var på jobbet igen.

Under måndagen hörde jag inget ifrån henne, men på tisdagen fick jag ett samtal när jag satt i skolan och väntade på att lektionen skulle börja. Det var någon från en av de andra advokatbyråerna som jag sökt till och kvinnan som jag pratade med meddelade att advokaterna (förmodligen delägarna) ville gärna träffa mig och vi bokade in nästa tisdag (den 22 mars). Även nu var jag strålande glad. Två ställen var intresserade av att träffa mig. Det var en enorm skillnad för mig, eftersom det tidigare inte hade varit någon som velat ta emot mig.

Fast det finns även baksidor i glädjestunder. Det kändes på något sätt som om jag var "otrogen" mot den första advokaten som velat träffa mig. På något sätt kände jag det som att jag gick bakom hennes rygg och därför led jag av skuldkänslor. Jag fick under tisdagen veta att hon är hemma med sjukt barn och att hon därför inte har möjlighet att träffa mig än.

I torsdags hade jag inga lektioner och tog det därför lite lugnt. Jag började plugga så smått på associationsrätten (läste den kursbok i ämnet som jag köpt), men kände efter en stund att jag var lite trött. För att åtgärda det lade jag mig i sängen och tänkte vila en stund. Rätt som det var började telefonen ringa och när jag såg på displayen såg jag att det var ett okänt nummer. Tanken på att det kunde vara den där kvinnliga advokaten slog mig och nyfiken svarade jag.

Det var inte advokaten. Det var en kvinna från Nyköpings tingsrätt. Hon hade tittat på min ansökan och pratat med lagmannen på tingsrätten och kommit fram till att ... jag skulle bli erbjuden praktikplats hos dem och undrade nu om jag tackade ja till den? Att säga att jag var chockad ä ingen överdrift och i detta chocktillstånd tackade jag ja till praktikplatsen, fast i samma stund som jag gjorde det kom tanken "Vad har du nu gjort din klant?!" Jag minns inte exakt vad vi pratade om, men hon sade att en annan tjej i klassen också blivit erbjuden LiA-plats på tingsrätten.

Haha, det känns lite pinsamt att inte riktigt komma ihåg vad hon sade, men jag var som sagt i chocktillstånd. Jag trodde aldrig att de skulle välja mig. Vad jag slogs av under samtalet var också panik. Hur skulle jag nu göra? Jag hade redan ett möte inbokat med en advokatbyrå och jag väntade på att få komma och träffa en annan advokat ... och så tackar jag ja till en annan praktikplats? Hur dum får man vara! Jag satte mig ned och försökte få ihop tankarna utan något positivt resultat och därför messade jag till bästa kompisen för att få råd om vad jag skulle ta mig till. Om inte älsklingen hade jobbat och varit upptagen skulle jag ha kontaktat honom också, men det kunde jag inte just då. Myrorna i både benen och huvudet blev inte lugnare av att bästa kompisen inte svarade i samma sekund som jag ville, vilket gjorde att jag ringde till min pappa. Att det blev honom har den enkla anledningen att han har haft olika arbeten i sitt liv och hade kanske erfarenhet av något liknande som jag nu "drabbats" av.

Vi pratade en stund och när vi pratat klart läste jag messet som bästa kompisen skickat nästan med en gång som jag började prata i telefon och jag kom fram till en lösning med hjälp av de båda och jag ska även försöka skjuta bort det dåliga samvetet som jag har. Men det känns som att jag sviker en massa människor genom mitt klumpiga handlande. Allt kommer lösa sig, men jag borde sluta att tala innan jag tänker ...


Dagens citat:

"Den som säger att det är omöjligt ska inte avbryta den som håller på att göra det."
(Kinesiskt ordspråk)

Ha det så bra!
Klantiga kramar
Jessie

Rolig definition

Vi har nu haft några lektioner i familjerätt och redan från början sade vår lärare i familjerätt att genom att gifta sig eller bli sambo med någon, ingår man ett avtal med den andra personen. Det står ju i äktenskapsbalkens 1 kap 2 §: "Makar skall visa varandra trohet och hänsyn. De skall gemensamt vårda hem och barn och i samråd verka för familjens bästa." Att gifta sig innebär med andra ord att man kommer överens om vad som står i nämnd paragraf, vilket blir ett avtalsförhållande. Dessutom avtalar man underförstått om att leva tillsammans etc. Ungefär samma sak gäller för sambor, då man måste bo tillsammans "stadigvarande" i ett parförhållande och ha gemensamt hushåll. Man måste alltså leva tillsammans under äktenskapsliknande förhållanden, vilket med en gång utesluter att två vänner som delar bostad kan kallas/räknas som sambor. De är endast "rumskompisar" eller liknande och inget annat.

Pussar

Tidigare har jag faktiskt inte tänkt på det på det sättet, fast vid närmare eftertanke är det logiskt. Juridisk sett om inte annat. Hmm ... Man blir nog allt lite känslokall av att bli en del i den juridiska världen. För att ta djur som exempel. Rent juridiskt räknas de som lösöre, precis som stolar, pennor etc. De är inget annat än saker rent juridiskt. Hur som helst, vi började nu i veckan att läsa associationsrätt, vilket handlar om bolag, föreningar etc. Vår lärare i det (som är en riktig duktig pedagog! Man lär sig verkligen om det hon undervisar om och med henne blir juridiken enkel) började delavsnittet (associationsrätt ifall du glömt) med att fråga vem i klassen som har ett enkelt bolag. Eftersom jag sitter längst fram och inte vände mig om, vet jag inte om någon svarade med att räcka upp handen, fast det verkade inte så då vår lärare med självförtroende fortsatte att hon skulle visa oss att vi i alla fall någon gång haft ett enkelt bolag.

Definitionen av enkelt bolag finns i Lag (1980:1102) om handelsbolag och enkla bolag 1 kap 3 §; "Ett enkelt bolag föreligger, om två eller flera har avtalat att utöva verksamhet i bolag utan att handelsbolag föreligger enligt 1 §." För att ett handelsbolag ska föreligga krävs enligt 1 kap 1 § samma lag som ovan; "Ett handelsbolag föreligger, om två eller flera har avtalat att gemensamt utöva näringsverksamhet i bolag och bolaget har förts in i handelsregistret."  Vad menas med allt detta? Jo, om två eller fler personer avtalar/kommer överens om att utöva en verksamhet/arbeta för ett gemensamt mål, så länge det inte handlar om näringsverksamhet (NE: verksamhet som bedrivs yrkesmässigt, självständigt och med vinstsyfte. Även inkomstslag i skattelagstiftningen kan benämnas näringsverksamhet.), har ett enkelt bolag kommit till. Hänger du med? Om du är snabbtänkt tror jag att du nu vet var jag vill komma (och det vår lärare i associationsrätt menade).

Handskakning

Ett kärleksförhållande kom jag fram till grundade sig på ett outtalat avtal om att vårda kärleken sig emellan. Vad är det då som föreligger? Man avtalar om att vårda sin kärlek, vilket blir ens gemensamma mål som man jobbar med (man utövar en verksamhet kan man säga). Kort och gott är ett kärleksförhållande ett enkelt bolag. Alltså har de allra flesta haft eller har ett enkelt bolag. Lite roligt att juridiken finns runt oss hela tiden. Jag tyckte i alla fall att det var ett roligt konstaterande som vår lärare gjorde.


Dagens citat:

"Många människor blir stressade av att behöva skaffa mer pengar för att ha råd att ta det lugnare."
(Otto Ludwig)

Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Rulltårta

När jag var nere i Malmö innan jul fick jag en burk med krusbärssylt av mina föräldrar och blev sugen på att testa att ha det som fyllning i en rulltårta. Inte förrän i förra veckan fick jag möjlighet till att testa.

Krusbärssylt


Rulltårta


Ingredienser
3 ägg
2 dl socker
2 dl vetemjöl
2 tsk bakpulver
½ dl mjölk eller gräddfil

Rulltårta
Sockrad kaka efter gräddning


Gör så här:

  • Sätt ugnen på 250°C.
  • Vispa ägg och socker pösigt.
  • Blanda mjöl och bakpulver (Här kan du lägga till kakao om du vill ha en chokladrulltårta istället för en vanlig ljus).
  • Vänd ned det i smeten.
  • Tillsätt vätskan.
  • Bred ut smeten på ett bakplåtspapper i en långpanna, 30x40 cm.
  • Grädda mitt i ugnen ca 5 minuter.
  • Stjälp upp kakan på sockrat papper eller strö över socker på kakan och stjälp sedan över den på ett bakplåtspapper.
  • Dra bort pappret som kakan gräddats på (Tips: pensla pappret med kallt vatten om det är svårt att lossa det efter gräddningen).
  • Om kakan ska fyllas med sylt eller mosade bär: bred genast på fyllningen medan kakan ännu är varm och rulla ihop kakan.

    Om kakan ska fyllas med smörkräm eller grädde: bred på fyllningen när kakan har kallnat (annars spricker den) och rulla ihop kakan.
  • Lägg rulltårtan med skarven ned och låt den svalna innan den skärs i bitar (om den inte redan har svalnat).

Hoprullad
Hoprullad tårta med syltfyllning

Jag är fortfarande inte så duktig på att få till rulltårtan så att den sitter ihop och att det inte är mellanrum mellan kaklagren eller hur man ska förklara det. Men du förstår kanske vad jag menar? Fick lite tips av min mamma, men trots det har jag inte riktigt gått kläm på det ännu. Dock verkade det gå hyfsat bra den här gången. ^^ Applåder till mig.

Bitar
Rulltårtsbitar



Dagens citat:

"Också ett långt liv är för kort för att man ska ägna tid åt det som varit."
(Lennart Nilsson)

Ha det så bra!
Rullande kramar
Jessie

Nu får det vara slut!

Först och främst vill jag göra ett förtydligande angående gårdagens inlägg. Det som jag skrev om där var mina upplevelser i måndags, fast i halvt berättarform. Dock var det ingen novell, för i sådana fall skulle jag ha skrivit lite annorlunda.

Nu till dagens ämne. I söndags satt jag och älsklingen och såg på "Vantage Point". Som brukligt blev det reklampaus efter en stund. Vid något tillfälle varade filmen i tio minuter efter att reklampausen avslutats och ... det blev reklam igen! Både jag och älsklingen reagerade och ju längre in i filmen man kom, desto större blev frustrationen. Någon större behållning av filmen fick jag inte. Eller, nu var det måhända en överdrift, men större delen av min koncentration var fast vid irritationen över att vi mest såg reklam istället för film.

TV

Ska det verkligen vara så? Om jag sätter mig vid tv:n och ska se en film, är det filmen och inte reklamen som jag vill se. Jag minns förr när det var en paus under ett halvtimmesprogram och två pauser under en timme. Nu är det praktiskt taget dubbelt så mycket om inte mer! Tack vare någon bestämmelse i EU har tv-bolagen/-kanalerna rätt att visa ännu mer reklam. Mer reklam?! Är de inte riktigt kloka? Vill kanalerna inte ha tv-tittare? Genom att proppa in ännu mer sådant skräp, förstår jag om fler och fler väljer att överge tv-tittandet. I alla fall när det gäller kanaler med reklamvisande, som t.ex. TV3. Själv satt jag och övervägde om jag från och med då ska strunta att se film på tv och istället köpa eller hyra om jag vill se något i fortsättningen. Det känns som sagt som att det bara pumpas in mer och mer reklam.

Hade det inte varit smartast att istället för att förstöra filmer på det här sättet, ha en kanal med bara reklam? Det är trots allt ändå i den riktningen som de redan är på väg mot. Om de hade valt det tror jag att de skulle ha gjort många fler nöjda. Nu blir man bara frustrerad. Man kan jämföra tv-tittande med förhållandet till SJ, bortsett från att SJ nu tycks vilja göra något åt sitt dåliga rykte. Tv-kanalerna går i motsatt riktning.


Dagens citat:

"Jag undrade alltid varför inte någon gjorde något åt det; tills jag insåg att jag var någon."
(Lily Tomlin)

Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Magiskt möte

Det var fortfarande en aning mörkt när jag steg ut på gatan denna tidiga måndagsmorgon. Eftersom älsklingen var ledig stod "Promenad till Läggesta" överst på dagordningen, så det var därför som jag traskade iväg i riktning mot sågverket halv sex på morgonen.

Där gick jag på vägen, längs den ganska stora sjön Visnaren som finns i det lilla samhället Åker, i mina egna tankar. I mina öron hade jag hörlurarna till min mp3 och i min högra hand höll jag i spelaren medan musiken flödade. Trots att jag lyssnade på musik vandrade tankarna iväg. Anledningen till att jag började lyssna på mp3 när jag rör mig ute, var för att jag i tvåan på gymnasiet tröttnade på att jag tänkte för mycket medan jag cyklade till skolan. Från början var jag fullständigt emot att lyssna på musik när jag cyklade i stan eftersom jag var orolig för att inte höra övriga trafiken. Fast jag upptäckte när jag väl valde att använda mp3 när jag cyklade, att jag var minst lika uppmärksam som jag var utan musik i öronen. Till en början fungerade musiken utmärkt, fast tankarna började efter hand att vandra iväg ändå, så jag får kämpa för att inte tänka. Det var just det som jag gjorde denna okristligt tidiga morgon.

Morgon

 

Längre fram på vägen upptäckte jag något som såg ut som en stor och smal hund. Ungefär som en Whippet, fast kanske inte fullt så smal. I samma stund som tanken slog mig att det var en hund, mindes jag att förra gången som jag hade trott just det, hade det visat sig vara ett rådjur. Därför saktade jag ned och inväntade djurets nästa rörelse. Man vet ju att rådjur i stort sett alltid färdas i par. Mycket riktigt. Strax därpå kom det ett till rådjur och tillsammans sprang de in i "skogsdungen" på min vänstra sida (dock låg den lite längre fram än vad jag hade hunnit till). Leende fortsatte jag att gå i rask takt.

 

När jag kom så att "skogsdungen" var jämsides mig, vred jag på huvudet åt vänster och spanade in i hopp om att få se rådjuren igen. Någonstans i mörkret bland träden upptäckte jag till min barnsliga förtjusning två vita fläckar och anade att det var deras rumpor. Fast sedan gick inte min matematik ihop och jag rynkade pannan. Jag hade bara sett två rådjur, men jag kunde svära på att det var fyra vita fläckar i dungen. Nyfiket spanade jag in med större koncentration och kunde efter en stund urskilja fyra stycken rådjur som stod alldeles stilla och betraktade mig. Där i mörkret fick jag ögonkontakt med ett av djuren. Låter det fånigt om jag beskriver känslan som fyllde mig, som mäktig? Det var så jag kände och trots att jag väldigt gärna ville springa efter dem i hopp om att få röra, kvävde jag känslan och gick vidare mot mitt mål. Varför jaga och skrämma så fina djur som dessutom skänkt mig denna trevliga känsla?

 

Under resten av färden kunde jag inte låta bli att le åt minnet av mitt möte med rådjuren och den mäktiga och nästintill magiska känslan höll sig kvar ändå till Läggesta.



Dagens citat:

"När jag hör någon sucka "livet är hårt", är jag alltid frestad att säga "jämfört med vad?"."
(Sydney J. Harris)

Ha det så bra!
Mäktiga och magiska kramar
Jessie

E det fel på mej?

Jag brukar bli glad av att lyssna på Linda Bengtzings låtar och hennes bidrag i Melodifestivalen 2011 är inget undantag! Synd att hon inte vann ...



Titel: E det fel på mej?
Artist: Linda Bengtzing




Har hittat mannen med rätt kemi
Har hittat mannen med bra fysik
Han är en riktig karl, en sån man vill ha
En trygg familjefar
Som kan plocka ur en diskmaskin
Och kan byta olja på min bil
Han är en riktig karl, en sån man vill ha
En trygg familjefar
Men ändå i min fantasi
Finns en annan i mitt liv

Varje gång jag ser dig exploderar det nånting inom mig
Det räcker att du ler mot mig så kapitulerar jag
Varje gång jag attraheras då vill jag bara va' med dig
Ingenting jag kan hantera, jag vill ha mera
Undrar, e det fel på mig?

Känns som om allting är opp-och-ner
Jag känner att jag inte orkar mer
Jag har en riktig karl, en sån man vill ha
Precis som det ska va'
Som kan det där med bygg och snickeri
Han kan kombinera mat med vin
Jag borde vara glad, jag vet vad jag har
En trygg familjefar
Men ändå i min fantasi
Finns en annan i mitt liv

Varje gång jag ser dig exploderar det nånting inom mig
Det räcker att du ler mot mig så kapitulerar jag
Varje gång jag attraheras då vill jag bara va' med dig
Ingenting jag kan hantera, jag vill ha mera
Undrar, e det fel på mig?
E det fel på mig?
För någonstans i fantasin
Finns en annan i mitt liv
(Varje gång jag ser dig exploderar det)
Varje gång jag ser dig exploderar det nånting inom mig
Det räcker att du ler mot mig så kapitulerar jag
Varje gång jag attraheras då vill jag bara va' med dig
Ingenting jag kan hantera, jag vill ha mera
Undrar, e det fel på mig?
E det fel på mig?


Läste några kommentarer på YouTube om hennes bidrag ... Man blir bara så ledsen Ledsen smilis Hoppas att hon inte tar åt sig, för det finns de som tycker att hennes låtar är bra och jag är en av dem. ^^


Dagens citat:

"Tur är det ställe där förberedelse och möjlighet möts."
(John Locke)

Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Otroligt gott

I lördags testade jag ett recept som den här tjejen delat med sig av. Jag blev riktigt sugen  (är ju en riktig gottegris) på att testa själv när jag såg hennes bilder på bloggen och först i lördags fick jag tillfälle. Receptet vad glaserade muffins och eftersom jag inte riktigt hade allt hemma fick jag modifiera receptet men det blev ändå otroligt gott ("farligt gott" för att citera tjejen som jag fick receptet av).

Muffins

Jag är av den uppfattningen att muffins är nog en av de mest tråkiga kakor att baka. Klart att de kan smaka gott, men de är ändå ... tråkiga. Därför tar jag varje chans jag får att variera dem för att de ska bli mindre tråkiga. Det här receptet var ett utmärkt sätt att göra de lite annorlunda. Annars brukar jag trixa med färg (minns du mina gröna marsianmuffins?) och smak. Hittills i alla fall.

Vad var det då jag gjorde? Jo, jag bakade först några muffins. Att de inte blev så många beror på att jag inte hade tillräckligt med ingredienser att baka mer än en sats och jag hade inte ork att gå till ICA för att köpa mer. Men jag kompenserade det med att göra de lite större. Det var i alla fall vad älsklingen tyckte. För mig var de normalstora, men nu är jag också uppvuxen med att det ska vara "dassalock" när man bakar kakor. Sedan gjorde jag glasyren som jag fått recept på och till sist bredde jag det på muffinsen.

Glaserad

Jag passade givetvis på att smaka glasyren när jag höll på att kladda det på muffinsen och precis som jag fått höra var det väldigt gott, men vi upptäckte på kvällen att ibland kan det bli för mycket av det goda. Tack än en gång för receptet! (Jag upptäckte idag att halva inlägget hade försvunnit ... Trevligt, eller hur?)


Dagens citat:

"Något som man måste uppskatta hos småbarn är att de inte går omkring och visar fotografier av sina föräldrar."
(Tage Danielsson)

Ha det så bra!
Glaserade kramar
Jessie

Röra om i grytan

När vi hade våra slutpresentationer i Kommunikation började jag och en klasskamrat att prata om en ganska vanlig företeelse vid utbildningar. När man går på en utbildning blir det automatiskt att man sätter sig på samma plats varje dag under hela utbildningen. Oftast i alla fall, för precis som med allt annat finns det undantag. Då jag nämnde det här för älsklingen påpekade han att det har med trygghet att göra. Genom att ha en outtalad bestämd plats känner man sig trygg eftersom man vet var man hör hemma. Det låter väldigt logiskt i mina öron.

Klassrum

Vi (jag och klasskamraten) pratade om att vi kanske borde byta plats. Om man gör det får man möjlighet att kunna skapa relationer med de andra i klassen. Visst pratar man med de på rasterna, men man har många gånger annan relation med de/den som man sitter med på lektionerna. Fast om man nu skulle byta plats helt plötsligt finns risken att de andra i klassen blir irriterade eller rent ut sagt sura om man inkräktar på deras plats. Å andra sidan finns möjligheten att de inte bryr sig, men av erfarenhet från gymnasiet finns risken att de blir ganska sura.

Jag funderar på att byta plats och kanske få bättre kontakt med de andra, men rädslan för att göra dem upprörda hindrar mig. Men jag borde kanske strunta i den känslan och testa? Eller? Som du märker kan jag inte riktigt bestämma mig. Får fundera vidare på det.


Dagens citat:

"Man kan inte välja när och hur man ska dö. Det enda man kan bestämma är hur man ska leva."
(Joan Baez)

Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Efterlängtat bibliotek

I går när jag loggade in på Kapitel1 upptäckte jag något märkligt. Nu tycks alla användare ha ett eget bibliotek. Nyfiken som jag alltid är klickade jag på länken för att ta reda på saken.

Kapitel1

Som väntat hade jag inget i "mitt" bibliotek (det var ju första gången sedan jag var inne sist som jag såg att det fanns). Däremot kunde jag söka efter böcker. Då sökte jag till att börja med efter bästa kompisens bok, för jag trodde att det var de böckerna som man på något sätt kunde lägga till. Fast å andra sidan kan man redan lägga till en boklista, så egentligen går ju inte det ihop. Hur som helst sökte jag och fick inget resultat. Nähä. Då sökte jag efter mitt och kompisen projektarbete, men inte heller då fick jag något resultat. Det var då jag sökte efter "Den orolige mannen" som är den senaste och sista av Mankells böcker om Kurt Wallander. Där fick jag napp! Och då förstod jag också vad det här biblioteket var till för. Roligt är också att man kan betygsätta den där boken som man lägger till. Om du fortfarande inte har förstått vad jag menar, så innebär den här nya funktionen på Kapitel1 att man kan söka efter romaner som man läst (de du kan köpa i bokhandeln) och lägga till dem i biblioteket på Kapitel1-kontot och sedan betygsätta.

Man kan likna den här funktionen med Filmtipset och det är precis vad jag har suttit och tänkt på! Om det ändå fanns en sida där man, precis som man kan med filmer på Filmtipset, kan betygsätta böcker som man har läst. Nu kan man det! Om det finns någon annan sida där man kan betygsätta böcker, får du mer än gärna tipsa mig om det. I vilket fall som helst är jag nöjd med den nya funktionen. Ska bara ta mig tid att betygsätta böckerna som jag har läst Wink


Dagens citat:

"Kom och håll om mig."
(Tomas Ledin - Håll ut)

Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Möjligtvis inte bästa angripssättet

Brukar du se på reklam? Jag tillhör den lata kategorin som stannar kvar på kanalen när det blir reklampaus och således blir det att jag ser på den reklam som visas, såvida jag inte gör något annat under tiden.

En kväll när jag och älsklingen satt i soffan och såg på tv blev det reklampaus i filmen eller programmet (minns inte exakt) som vi såg på. Plötsligt ser jag på en reklam där man får se en kvinna och en man som sitter på ett fik och har en dejt. De sitter och pratar och så frågar kvinnan vad mannen jobbar med. Han visar tydligt att han blir upprörd och menar att ens arbete är en personlig sak. Därefter kommer han med (svaga) argument, och till sist ser man en text som talar om att han jobbar på SJ.



Min första reaktion var att skratta. Herregud! Snacka om att de mobbar sig själva! Visserligen får man också veta att de nu genomför ett förbättringsprogram, men jag fylldes av känslan att det inte är bra att tillhöra de anställda på SJ.

Riktigt hur de tänkt kunde jag inte avgöra, vilket gjorde att jag funderade så smått på det. Mina funderingar tog slut när jag nyligen läste en "artikel" i "Kupé", där Felix Herngren blev intervjuad. Tydligen är det han som har regisserat SJs reklamfilmer och det var han som ansåg att det bästa SJ kunde göra var att skämta med sig själva.

Där kunde jag inte hålla med. Är det meningen att de sa förändra människor attityd till SJ? Då anser jag att de har misslyckats med reklamfilmerna. Det de gör nu är att spä på fördomarna mot SJ som en stor del har (även jag tillhör den kategorin sedan två och ett halvt år tillbaka). Bara för att SJ säger att de ska bli bättre, kommer inte denna del av befolkningen att tro dem. Hur kan man göra det när de bara har svikit förtroende hela tiden? Å andra sidan kan man se det på det här sättet att SJ är medvetna om att de har dåligt rykte och att de vill förändra det genom sitt förbättringsprogram.

Lösningen på deras problem? De måste helt enkelt bygga upp ett nytt förtroende hos befolkningen, som är deras kunder. Visserligen inser jag att det är lättare sagt än gjort, men som jag ser det är det vad som krävs. Under Kommunikationslektionerna har vi fått lära oss på vilket sätt man kan skapa förtroende.

Att skapa förtroende innehåller tre delar:
  • Identifikation
  • Ha historik med fördelar
  • Kunna hantera rädslor
Vad innebär identifikation? Jo, att de som man vill skapa förtroende hos ska kunna känna att man är precis som de själva eller att man är en person som de vill vara. Att ha historik med fördelar innebär att man har kunnat göra det bra för sig själv, och om man då kan det är chanserna större att man även kan göra det bättre för andra. I alla fall kan man så den tanken hos de man vill skapa förtroende hos. Kunna hantera rädslor ... Det innebär att man tar hand om de rädslor som de man vill skapa förtroende har. Man visar att man kan lösa deras problem.

Exakt hur SJ skulle kunna använda de här delarna kan jag inte svara på just nu på rak arm. Men om de använt sig av detta tror jag att de skulle lyckas bättre med reklamfilmerna. Åtminstone skulle de förmodligen kunna förändra de anti-SJ-människorna som finns.


Dagens citat:

"Vi ska hoppa på föräldrar och barn."
(Vår lärare/advokat i familjerätt som berättade om vad vi skulle gå igenom under lektionen.)

Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Sveriges förfall

Sverige är på väg mot ett förfall. Det är dessvärre ingen fråga om ”om”, utan om ”när” och som det ser ut nu är det inom en mycket snar framtid.

Att ha mat för dagen och pengar till att överleva är en självklarhet för de allra flesta. Ifall man inte har tillgångar så att man klarar sig, kan man få hjälp med det. Det ingår i vårt välfärdssystem, som vi alla hyser stor respekt för. Utan den extra hjälpen skulle många ha haft det mycket sämre och kanske till och med svultit. Men genom att vi alla hjälps åt, var och en på sitt vis, bidrar vi alla till ett medmänskligt och bättre samhälle. Fast i vår strävan att ha det bra, har vi glömt en del i vårt samhälle som är otroligt viktig för majoriteten av vår befolkning. Genom våra aktiva handlingar bidrar vi till att vi själva och andra i vår omgivning i mycket större utsträckning riskerar att bli sjuka och till och med allvarligt sjuka. Alla andra länder förbjöd nyligen en giftig produkt. Till och med Kina förbjöd produkten. Alla gjorde det, utom vi därför att vi med våra handlingar visar att vi tycker att sådant är okej. I just det här fallet har skolor, sjukhus, sjukhem och liknande institutioner fått den gifta produkten i sin besittning.

Våra aktiva handlingar bidrar också till att tillåta plågeri av andra levande varelser fast vi samtidigt gärna ställer höga krav för att få stopp på den här sortens grymma behandling. Våra aktiva handlingar bidrar även till att sänka välfärden för många och i förlängningen urholka vårt välfärdssystem. I min värld är det inte acceptabelt för man ska inte behöva riskera att bli sjuk när man minst av allt ska behöva bli eller oroa sig för det. I min värld ska ingen få utsättas för grymt lidande när det så uppenbart finns andra alternativ. I min värld ska alla ha det så bra som möjligt.

Ensam kommer man inte långt, men jag menar att vi tillsammans kan förändra situationen och sätta stopp för det förfall som vi nu är på väg mot. Förändringen kräver inga jobbiga presentationer eller mycket jobb. Man behöver inte ha doktorerat eller ha flera tusen år på universitetet bakom sig. Allt vi behöver göra är att välja. Ett enkelt litet val. Genom att välja att köpa svenskt fläskkött vet vi att tack vare våra lagar och föreskrifter håller vårt svenska kött bra och hög kvalitet, till skillnad från utländskt kött. Vi behöver inte oroa oss för att bli smittade av olika sjukdomar eller bakterier av vårt svenska kött.

Att köpa svenskt fläskkött innebär att vi talar om att inget grymt plågeri av våra grisar är acceptabelt. Tack vare våra stränga bestämmelser är det inte tillåtet att t.ex. fixera grisen. Det är det däremot i utlandet, däribland Danmark. Att köpa utländskt kött signalerar därför att man tycker att plågeri av försvarslösa varelser är bra.

Vi kommer också genom detta val att förhindra att fler grisgårdar får lägga ned. Hittills har tre gårdar om dagen sedan årsskiftet fått lägga ned och under en månad var det omkring 100 gårdar som fick lägga ned. Men detta kan vi genom vårt val förhindra. Då blir inte fler arbetslösa som i sin tur måste ha statlig hjälp, vilket vi i grunden finansierar.

Vissa hävdar dock att det är dyrt med svenskt kött. Men då har de inte tänkt på att det höga priset beror på att tack vare våra bestämmelser som skyddar grisarna, är Sverige det land i Europa som har högst uppfödningskostnad. Fast samtidigt är vi det land där grisbönderna får sämst betalt. Dessutom lönar det sig att köpa svenskt i längden. Dels behöver inte köttet transporteras lika långt då det bara ska färdas inom landet, vilket i sin tur bidrar till mindre utsläpp. Dels lönar det sig eftersom vi vet att våra grisar slipper lida och köttet håller hög kvalitet.

”Svenska bönder har det mycket svårt idag” säger branschorganisationen Svenskt Kötts vd Maria Forshufvud. Man skulle kunna säga att svenska grisbönders situation är som en snögubbe på sommaren. Om snögubben inte får hjälp kommer den att försvinna, fast till skillnad från snögubben är risken mycket stor att våra grisbönder inte kommer tillbaka. Varför inte då se till att hjälpa vår svenska snögubbe så att vi kan fortsätta att vara trygga med att inte bli sjuka av det vi äter. Så vi kan veta att grisarna inte plågas. Så vi kan hjälpa andra att fortsätta ha ett arbete att gå till om dagarna. Det kan vi om vi väjer svenskt fläskkött.


Grisar



Det här var min avslutande övertygande disposition på blocket Kommunikation. Jag fick kommentaren att jag skulle försöka att skapa glädje hos åhörarna och det glömde jag totalt! Är kanske lite svårt när det är ett så pass allvarligt ämne som detta faktiskt är, och eftersom jag och älsklingen (framför allt älsklingen) berörs av det här, kände jag nog lite ilska och en vilja att förändra. Men jag borde ändå ha gjort bättre ifrån mig och försöka skapa en positiv känsla hos åhörarna.

Hur som helst ville jag sprida det här budskapet och hoppas att du också gör det. En klasskompis sade till mig att hon hade läst i en tidning att om några år kommer det svenska jord-/lantbruket vara helt försvunnet. Är det så vi vill ha det? Vill vi verkligen att vår föda ska transporteras långa sträckor och på så vis förstöra miljön? Är det så vi vill ha det?


Dagens citat:

"Man springer omkring och cyklar."
(En i klassen kommenterade en annan klasskamrats övertygande disposition om att man bör flytta till Norrköping)

Ha det så bra!
Övertygande kramar
Jessie

Längtar så mycket

Är det inte konstigt att något som man knappt ägnat ens en tanke åt innan, är något som man nu längtar efter så väldigt mycket? När vissa sade åt mig att det skulle komma med tiden (när jag knappt tänkte på det) ryckte jag bara lite nonchalant på axlarna och funderade inte mycket på det.

Vad har då förändrats? Visst har jag blivit äldre, men jag är säker på att det inte har med det att göra. Vad (eller jag ska kanske säga vem) som har kommit med den här förändringen är min älskling. Han får mig att känna och vilja saker som jag tidigare inte har velat eller ens tänkt på. Ingen annan får eller har fått mig att känna på det här sättet. Bara min älskling.

Innan han och jag blev tillsammans var jag ganska … cynisk? Jag undvek väldigt starka positiva ord eftersom jag kände att när andra använde dem kändes det en aning överdrivet. Fast älsklingen får mig att använda de här orden och verkligen känna på det sättet. Ibland måste jag hindra mig själv från att överanvända vissa uttryck.

Ros

Efter en händelse i ettan på gymnasiet var jag övertygad om att jag inte passade i ett förhållande, eftersom jag kände mig instängd och fången. Det kändes som om jag kvävdes. Men så har jag aldrig känt det med älsklingen. Med honom känns allting rätt och jag vet med hela min kropp och själ att det är med honom som jag vill tillbringa resten av mitt liv med.

Oj, nu kom jag ifrån ämnet. Jag pratade om att längta efter något som man inte har gjort innan. Just det. Om vissa av de personer som jag kände när jag var yngre skulle höra det här skulle de nog bara skratta åt blotta tanken. Inte är jag en sådan person som skulle vilja ha ”det”. Inte i många ögon i alla fall. Vissa dagar längtar jag så himla mycket efter det att jag nästan vill slänga allt åt sidan och göra något åt det. Dock vet jag att det inte går. Det är helt och hållet tack vare älsklingen som jag vill och längtar efter det. Med honom känns allting rätt. Hjärta


Dagens citat:

"I'm telling you them pussy cats is quick."
(Helena Bonham Carter - The Worst Pies In London)

Ha det så bra!
Längtande kramar
Jessie

Mitt och ditt?

Alla vet att när man gifter sig blir all egendom giftorättsgods, med undantag från den egendom ska ska ses som enskild. Giftorättsgods innebär att vid en bodelning ska värdet av den egendomen som tas med delas mellan makarna. Om en egendom däremot är enskild stannar den kvar hos den make som är ägare till egendomen. Med andra ord ingår inte den i det som ska delas mellan makarna. Om makars egendom finns bestämmelser i äktenskapsbalkens 7 kapitel.

Vid ett äktenskaps ingående (eller under ett pågående äktenskap) kan ett äktenskapsförord upprättas. Det dokumentet innebär att man sorterar ut vad som ska vara enskild egendom.

Glasnalle

Nu har jag inget speciellt som jag vill "skydda", och det är kanske som ett äktenskapsförord för mig känns onödigt. I alla fall när det gäller älsklingen. Allt mitt är hans (även nu när vi "bara" är sambos) och så vill jag fortsätta att ha det. Kanske är det för att jag har otroligt stark tilltro till att vår kärlek kommer att bestå. Eller beror det på att jag älskar honom över allt annat. Men mest sannolikt beror det på båda alternativen.

Fast nu påstår jag givetvis inte att äktenskapsförord är onödigt för alla personer och/eller i alla sammanhang. Många gånger kan det vara en stor fördel att upprätta ett sådant dokument, utifall att något skulle hända. Nyligen påpekade älsklingen att genom att upprätta ett äktenskapsförord räknar man med att äktenskapet kommer krascha. Det är ett sätt att se det på, fast å andra sidan behöver det inte vara riktigt så. Man vet i regel aldrig vad som kommer att ske i framtiden. Trots att man kanske idag är övertygad om att äktenskapet kommer att bestå, kan det dessvärre ske något som förändrar det hela. Då kan det vara ett smart skyddsnät att ha ett äktenskapsförord om man känner att det kan komma att behövas.

ÄktB

Tyvärr finns det människor som gifter sig därför att de har "dollartecken" i ögonen och med det menar jag att de gifter sig för pengarnas skull. Någon kärlek brukar i ett sådant fall inte existera, eller i varje fall inte vara särskilt stark.

Jag fick höra en gång om en man som gifte sig och vid en senare äktenskapsskillnad fick kvinnan det hus som mannen haft i sin familj i några generationer. I ett sådant fall skulle ett äktenskapsförord ha varit bra, trots att man kanske inte vill tänka på sådant när man gifter sig. Jag skulle inte kunna ha mage att kräva något sådant av älsklingen, om vi säger att han skulle ha haft en släktklenod.

Dock finns ett litet "skydd" i lagen mot att någon uppenbart gifter sig för pengar. Skyddet är en jämkningsregel vid en bodelning som tar hänsyn till äktenskapets längd (plus ev. samboende tror jag att läraren/advokaten sade). Denna regel återfinns i äktenskapsbalkens 12 kapitel. Med andra ord kan man inte gifta sig på måndagen och skilja sig på torsdagen och därmed få hälften av all egendom som räknas som giftorättsgods.

Vad vill jag då ha sagt? Bättre att ta det säkra före det osäkra, om man själv känner att det behövs. Om man inte anser att ett äktenskapsförord är nödvändigt är det helt okej att strunta i det där dokumentet. Fast så är man medveten om att man tar en risk utifall att något oväntat sker, som då vänder upp och ned på den nuvarande situationen. Även jag är medveten om att jag tar en sådan risk, men det är inget som jag kommer att ångra. Inte med älsklingen. HjärtaKram


Dagens citat:

"Viss kärlek är som vinteräpplen, mognar sent och håller länge."
(Okänd)

Ha det så bra!
Äktenskapliga kramar
Jessie

Nörden i mig

Jag erkänner. Jag är en riktig nörd när det gäller tecknade filmer som man såg när man var liten. Jag kan fortfarande se (de flesta i alla fall) och känna i stort sett samma känslor som jag kände när jag var liten. I varje fall om det var en film som man tyckte om.

När jag senast var nere i Malmö fick jag "Tummelisa" på DVD av min syster. Förutom att det är en söt berättelse så är det musiken som gör att man fastnar! Nu är jag van vid den svenska versionen, men dessvärre var det inte den som fanns på DVDn. Man kunde bara välja mellan att få höra dem prata italienska eller engelska. Textning fanns på svenska, men den är utomordentligt dålig. Dels var texten sen av sig, dels textades aldrig låtarna, vilket gjorde att man fick svårt att hänga med när de sjöng (vissa sjunger ganska snabbt och/eller otydligt). Älsklingen menade att det var dumt gjort att låtarna inte fick någon översättning, eftersom då kommer de små barnen inte kunna förstå till fullo (om de inte kan engelska). Fast trots det är filmen ändå riktigt fin. Här är några av mina favoritlåtar från filmen (på svenska):








När jag satt och lyssnade på de här låtarna fick jag också för mig att lyssna på låtarna från "Svanprinsessan" som jag också tyckte om när jag var liten. Jag har här valt ut tre låtar och den andra låten från filmen är så otroligt rolig! Alltså när butlern (eller vad han nu är) säger: "Inte du Eskil, du är en hare i herrans namn!" Hur kan man inte tycka om det? Biggrin











Dagens citat:

"Det är svårt att behålla lugnet när man är sysslolös."
(Latinskt ordspråk)

Ha det så bra!
Nördiga kramar
Jessie

Tidlöst mästerverk

Väldigt få filmer lyckas beröra en otroligt stor publik. Min absoluta favoritfilm tillhör en av de här få och filmen i fråga är, som är ganska väntat, James Camerons "Titanic". Ända sedan jag blev bekant med historien vid åtta eller nio års ålder, har den fascinerat mig. Under högstadiet gick det så långt att jag nästan blev besatt av historien, vilket märktes genom att jag satt under väldigt många raster i skolbiblioteket och bläddrade i den tjocka faktaboken om fartyget och dess öde.

Jag förmodar att du känner till vad som hände? RMS Titanic skulle under sin jungfruresa färdas från Southampton till New York. Under resan skedde det ofattbara: "osänkbara" Titanic kolliderade med ett isberg och dömdes till att sjunka. Väldigt många (1495 av 2207 människor) dog den här natten (15 april 1912) och dessvärre var en stor del av dödsfallen onödiga. Om fler livbåtar hade funnits och/eller om man varit bättre på att fylla de livbåtar som fanns, hade man nog kunnat undvika många av dödsfallen. Länge trodde man att isberget hade orsakat en gigantisk reva längs fartygets sida, men i själva verket var det "endast" en mängd hål som var boven (eller kanske bovarna?) i dramat.

Den förmodligen mest kända (dock ej enda) skildringen av denna tragedi är James Camerons Oscarsvinnande "Titanic" från 1997. Vad jag vet är det ingen annan film före eller efter som har lyckats med det som "Titanic" gjorde: vinna elva Oscar (nu kan jag ha fel, så rätta mig gärna i så fall). Den film som jag trodde skulle kunna konkurrera med det här mästerverket var "Avatar" (där James Cameron och James Horner återigen samarbetat, precis som med "Titanic"). Fast det blev inte riktigt så.

Titanic

Själva berättelsen i Camerons filmatisering är rörande och förtrollande. Tragisk och hemsk, javisst. Men ändå är det en magisk film. Karaktärerna känns mer äkta än i många andra filmer. Musiken är minst lika fantastisk. Att man kan fånga och spegla så många känslor i både musiken och berättelsen är imponerande. När jag har nyligen sett filmen känner jag mig dragen till att vilja se den igen.

Jag är ganska dålig på att förklara vad som gör en film eller bok bra (eftersom jag nästan bara går efter känslor), fast i det här fallet anser jag att filmen talar tydligt för sig själv. Den är helt enkelt ett mästerverk som fortfarande fungerar, trots att fjorton år har gått. Det är skickligt gjort.


Dagens citat:

"Mod är ofta brist på kunskap, medan feghet i många fall är baserad på god information."
(Peter Ustinov)

Ha det så bra!
Tidlösa kramar
Jessie

Begravt i glömska

"Cilla McGowan var en gång i tiden uppmärksammad barnskådespelare. Nu har hon tröttnat på artistlivet och dragit sig tillbaka till en vacker dalgång i Virginia, långt från Hollywood, och är i färd med att rusta upp sin mormors gamla gård. Mormodern var den legendariska och skandalomsusade aktrisen Janet Hardy, som dog av en överdos här för mer än trettio år sedan.

Huset har länge varit försummat och trädgården är halvt igenvuxen, men Cilla arbetar hårt och anlitar också lokala hantverkare. Hon är för upptagen för att egentligen lägga märke till sin tilldragande granne, författaren Ford Sawyer, som gör allt för att charma henne. Dessutom är hon utmattad när kvällen kommer.

En dag hittar hon en bunt brev på vinden som antyder att Janet var gravid då hon dog och att fadern till barnet var en ansedd, gift man i trakten. Cilla kan inte låta bli att undra vad som egentligen hände de där åren.

Så sker ett brutalt överfall på en av hennes vänner. Och när hon nattetid börjar utsättas för trakasserier och hot vänder hon sig till Ford. Någon vill ha bort henne och hon har all anledning att känna rädsla ...
"

Begravt i glömska

Som vanligt är boken trollbindande redan från början och jag har haft väldigt svårt att lägga ifrån mig den under längre tillfällen. Som vanligt lyckas jag att leva mig in i berättelsen och känna att jag själv är en del av den. Man glömmer allt annat runt omkring.

Dessutom är det trevligt att man får en liten hjärngymnastik när man försöker att tänka ut vem det är som vill ha bort Cilla från huset och trakten. För mig tog det först fram till någon av de sista sidorna innan jag strax innan det avslöjades, kom på det. Någon gång innan i historien hade jag väl haft mina misstankar, men det bekräftades först senare. Antingen är jag ganska trög (vilket jag i och för sig också är) eller så är Nora Roberts helt enkelt riktig duktig på att förvilla läsaren och att inte avslöja huvudkonflikten förrän när hon själv vill.

Nackdelarna är som vanligt de som jag brukar ta upp, vilket gör det nästan tjatigt. Jag kan istället göra så att om jag inte nämner något om några nackdelar när det gäller Nora Roberts böcker, kan du anta att det är samma som vanligt. Om jag däremot nämner något, är det en nackdel utöver de som alltid redan finns. WinkTunga

Hur som helst var det en mycket läsvärd roman med ganska många konflikter som kan få en att tänka efter. Självklart är den att rekommendera!


Dagens citat:

"Ingen frågar vad vi känner, vi har fösts ihop ändå."
(Sofia Källgren & Joakim Bergström - Ingen dum idé)

Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Bryr mig inte om att jag är omogen

Jag bryr mig just nu inte ett skvatt om att det är omoget. Jag tänker vara det en stund. Vad är det som är omoget? Jo, igår satt jag och fixade med min PM-uppgift som fått inlämningsdagen framskjuten till fredagen den 11e mars. Tanken var att jag skulle bli klar med den nu i helgen.

Studier

Under onsdagen hade jag och en klasskamrat suttit och pratat om PM-uppgiften och funderat över det där som läraren hade kastat ur sig om att ha med artiklar i analysdelen. Tydligen var det inte alla som riktigt uppfattat vad han menar (jag inräknad), så igår mejlade jag honom för att få klarhet. Måste man ha med artiklar eller hade han bara sagt det och menat att vi kan om vi vill? Svaret från honom var att vi måste ha med artiklar. Det var då jag blev sur. Vi ska hålla oss inom två sidor (just för analysen), och jag har redan överskridit det. Just nu är jag inne på min tredje sida och det verkar omöjligt att få ned det till två. Nu ska jag dessutom få in något om en artikel ...

Jag vet att det bara är mitt eget fel, men just nu tänker jag få utlopp för frustrationen och låta läraren (som jag för övrigt inte tycker särskilt mycket om) få skulden. För tillfället i alla fall. När jag har tjurat klart tänker jag gå vidare och bete mig mer vuxet. Men inte just nu. Så det så.


Dagens citat:

"Jag vill ge dig allt du önskar, ge dig allt jag har."
(Johan Wennerstrand - Let Me Be Your Wings [svensk version])

Ha det så bra!
Tjuriga kramar
Jessie

Välkommen tillbaka badkarskatt!

Jaha, då var det slut på friden. Sedan vi skaffade vattenfontänen slutade Fegis (det jag kallar hankatten) att hoppa ned i badkaret och jama för att få oss att sätta på kranen så att han kunde dricka. Visst, han är rädd för vattenfontänen, men det var som om han accepterade att om de nu hade den var det inte nödvändigt att leka badkarskatt. Nu verkar han ha släppt den tanken och hoppas i badkaret så fort han får chansen. Kanske är det för att fontänen behövs fyllas på ... Jag ska testa att göra det i dag. Skulle ha gjort det igår (och då hade vi kanske sluppit hans skäll på oss i morse) men det blev inte så.

Badkar
Vårt badkar har tassar ^^




Dagens citat:

"If you're lost, you can look, and you will find me."
(Eva Cassidy - Time After Time)

Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Osäker ståndpunkt

Under våra kommunikationslektioner har vi fått träna oss på att skriva övertygande dispositioner (eller kanske bättre känt som argumenterande tal). Nu förstår du kanske att syftet med våra övningar är att övertyga med hjälp av de verktyg som vi fått på lektionerna. Jag tänkte här dela med mig av det som jag skrev ihop till vår andra inlämning.

Dock ska du veta att jag själv inte har någon ståndpunkt i frågan (vilket är ett grovt retoriskt fel att erkänna). Anledningen till att jag valde ämnet berodde på inspirationsbrist. Jag hade ingen aning om vad jag skulle skriva om och tittade därför genom mitt material från mina två retorikkurser. Bland alla olika dokument sprang jag på en debatt från A-kursen i retorik. Min grupp fick tillhöra "FÖR"-sidan. Utifrån detta uppstod dispositionen som finns nedan. Trevlig läsning.


Du får inte ringa polisen om du har blivit utsatt för brott. Du får inte söka läkarhjälp. Du får inte ha roligt. Du ska bara acceptera det.

Alla vill vi må bra och söker efter välbefinnande på olika sätt. Vi värdesätter också säkerhet. Båda två vill vi ha åt oss själva, men även för våra nära och kära. Att känna och vilja det är en del av att vara en medmänniska. Vårt samhälle skulle vara mycket bättre om många fler, för att inte säga alla, mådde bra och kände sig trygga. Dessvärre vill våra politiker inte detsamma, utan de väljer aktivt att försvåra för oss medborgare att ha det bra. De väljer att vi i större utsträckning ska kunna bli utsatta för brott. De väljer att vi i större utsträckning ska kunna bli smittade av en mängd olika sjukdomar när vi är ute som kan vara dödliga. De väljer att vi i större utsträckning ska må sämre än vad som är nödvändigt. Våra politiker har bestämt sig för detta trots att det finns ett bättre alternativ. Portugal valde det bättre alternativet och det ledde till minskad kriminalitet och högre välbefinnande hos sina unga. Jag menar att vi kan uppnå detsamma och resultatet skulle visa på en enorm skillnad jämfört med nu.


Att legalisera användningen av droger är svaret på problemen, därför att kriminaliteten skulle minska betydligt eftersom en legalisering skulle göra att det blir billigare. Man räknar med att priserna skulle sjunka i genomsnitt till mellan 1/20 och 1/50 av dagens pris. Om man räknar på vad heroinet som idag på gatan kostar 1000 kr till 3000 kr per gram, skulle en legalisering göra att det istället skulle kosta mellan 20 kr och 50 kr om dagen, vilket motsvarar ungefär kostnaderna för en rökare. Om det då blev billigare skulle färre begå brott för att kunna betala drogerna. Det skulle slå undan benen på maffian eftersom det inte längre skulle ge den vinst som krävs för att hålla dagens brottssyndikat vid liv. Konsumenterna skulle inte längre gå till en hänsynslös langare i tunnelbanan eller på andra ställen i den undre världen, när det finns en laglig väg som är billigare.

De som missbrukar lever normalt i misär, men till skillnad från vad man tror är det inte drogerna i sig som skapar det. Det är sjukdomarna de får som bryter ned kroppen. Användarna får sjukdomarna på grund av orena sprutor och att tvingas vistas i smutsiga miljöer, som exempelvis offentliga toaletter. Vid en legalisering skulle denna misär försvinna eftersom användarna skulle få tag i rena sprutor och de skulle kunna vara var de ville. Användarna skulle må bättre, men även alla andra skulle slippa riskera att bli sjuka när vi befinner oss utanför hemmet.

Vi skulle må bättre till kropp och själ. Heroin, som exempel, dövar både fysisk och psykisk smärta, ger lugn och välbefinnande. Heroin och morfin är i stort sett samma drog, då heroinet omvandlas till morfin när det kommer in i kroppen. Att morfin inte har de förödande effekterna som vi känner till från heroinet beror på rena sprutor, rena droger och säkra doser på en laglig marknad. Tagna rent och i rätt dos skadar varken heroin eller morfin kroppen eller hjärnan. Vid en legalisering skulle fler kunna ta en dos för att må bättre. Det går snabbare och blir billigare än alternativen som finns idag.

Visserligen skulle en legalisering öka både tillgängligheten och bruket, men själva missbruket och drogernas risker skulle minska betydligt. Fast för den som vill, finns drogerna redan tillgängliga. Idag är den svarta marknaden är fylld av koncentrerade, utbytta och blandade produkter. Man kan få en helt annan drog än den man vill ha och det leder till att man tar fel dos i tron att det är rätt. Om man får en koncentrerad produkt i tron att den är utspädd löper man mycket större risk att mot sin vilja ta en dödlig överdos. När produkten är utblandad med okända ämnen kan det få allvarliga konsekvenser. Allt det här skulle försvinna på en laglig marknad.

Ett förbud mot något är ett säkert sätt att få andra att göra just det man inte får. Mer spänning ligger i att göra något förbjudet. Det var orsaken till att jag gjorde förbjudna saker när jag var yngre. En legalisering kommer alltså inte att öka något överdrivet användande eftersom det inte finns någon tjusning i att göra det då det är lagligt. Att förbjuda droger är som att säga till ett litet barn att det inte får leka. Barnet kommer hitta utvägar för att leka i alla fall och om detta då sker i smyg, vilket det kommer att göra, finns det ingen som kan se till att barnet är tryggt och mår bra. Varför utsätta barnet för det när man istället kan se till att brottsligheten minskar, fler blir friska och att fler får möjlighet att må bättre?




Dagens citat:

"Det ljugs aldrig så mycket som före ett val, under ett krig och efter en jakt."
(Otto von Bismarck)

Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Vems liv handlar det om?

Nu var det ett tag sedan, men någon dag när jag satt på tåget till skolan, satte jag mig hos tre kvinnor som uppenbarligen kände varandra. Hur jag lyckades lista ut det var tack vare att de först och främst satt och pratade med varandra, men att de även på sättet de pratade med varandra antydde att de kände varandra. De tycktes känna till en del om de andras privatliv.

Jag är inte den som gillar att tjuvlyssna på andras samtal (trots att vi på LU blev uppmanade till att göra det av en föreläsare), men ibland händer det att man inte rår för det. Den här tågresan var ett sådant tillfälle. De tre kvinnorna pratade om sina respektive söner och tydligen höll samtliga killar på med någon form av idrott. Den ena kvinnans son var en väldigt duktig simmare som tycktes vinna nästan alla tävlingar som han deltog i. Nu verkade han dock ha tröttnat och ville sluta på simningen. Det här tyckte inte hans mamma om, som försökte övertala honom. Till sina väninnor sade hon att hon förmodligen var tvungen att ge upp och låta killen göra som han ville, fast det var synd att han kastade bort sådan begåvning. Istället för simning ville tydligen hennes son syssla med något annat och hade kommit med något förslag. Fast just den idrotten ansåg inte hans mamma var någon "riktig" sport, vilket innebar att han var tvungen att välja åtminstone en till "riktig" idrott om han ville syssla med den som inte var en "riktig" sport.

Där blev jag ganska irriterad. Vad då tvinga sitt barn till att utöva idrott? Visst, jag håller med henne om att det är synd att han slänger bort en sådan talang om han nu är så duktig som hon sade att han var. Men om han vill lägga av med det, varför då tvinga sitt barn att ändå hålla på med någon sport? Klart, det är ju bättre om barnen håller på med sådant än att de sitter hemma framför datorn eller tv:n, men jag anser att man istället för att tvinga in dem i någon idrott, får komma på andra sätt att aktivera barnen.

Mina föräldrar hade som vana att de helger då båda mina föräldrar var lediga, gick vi efter frukosten till någon lekpark och lekte i några timmar. Vi kunde vara ute och leka annars också, men just vid de här tillfällena kunde hela familjen umgås.

Kanske är det jag som är konstig. Men trots att det är bra att idrotta, anser jag att det är fel att tvinga sina barn till att hålla på med det. Det är trots allt deras liv. Jag fick nästan uppfattningen att mammorna levde sina liv genom sina barn, om du förstår hur jag menar? Det är fel. Hålla igång i all ära, men tvång är fel.


Blommor
Blommorna har redan börjat titta fram nere i Skåne. Den här bilden är tagen 26 februari i år i Malmö (rabatten nedanför hyreshuset där mina föräldrar bor och där jag växte upp.)



Dagens citat:

"How I did without you all these years I'll never know!"
(Johnny Depp - A Little Priest)

Ha det så bra!
Kramar
Jessie

RSS 2.0

PersonligtToppblogg.se

Personligt
webbhotell
Blogglista.se
Free Pencil 2 Cursors at www.totallyfreecursors.com


Jessicas grotta
Ladda ner en gratisdesign på www.designadinblogg.se/gratisdesign - allt om bloggdesign!