Jessicas grotta

Alla vet att när man gifter sig blir all egendom giftorättsgods, med undantag från den egendom ska ska ses som enskild. Giftorättsgods innebär att vid en bodelning ska värdet av den egendomen som tas med delas mellan makarna. Om en egendom däremot är enskild stannar den kvar hos den make som är ägare till egendomen. Med andra ord ingår inte den i det som ska delas mellan makarna. Om makars egendom finns bestämmelser i äktenskapsbalkens 7 kapitel.

Vid ett äktenskaps ingående (eller under ett pågående äktenskap) kan ett äktenskapsförord upprättas. Det dokumentet innebär att man sorterar ut vad som ska vara enskild egendom.


Nu har jag inget speciellt som jag vill "skydda", och det är kanske som ett äktenskapsförord för mig känns onödigt. I alla fall när det gäller älsklingen. Allt mitt är hans (även nu när vi "bara" är sambos) och så vill jag fortsätta att ha det. Kanske är det för att jag har otroligt stark tilltro till att vår kärlek kommer att bestå. Eller beror det på att jag älskar honom över allt annat. Men mest sannolikt beror det på båda alternativen.

Fast nu påstår jag givetvis inte att äktenskapsförord är onödigt för alla personer och/eller i alla sammanhang. Många gånger kan det vara en stor fördel att upprätta ett sådant dokument, utifall att något skulle hända. Nyligen påpekade älsklingen att genom att upprätta ett äktenskapsförord räknar man med att äktenskapet kommer krascha. Det är ett sätt att se det på, fast å andra sidan behöver det inte vara riktigt så. Man vet i regel aldrig vad som kommer att ske i framtiden. Trots att man kanske idag är övertygad om att äktenskapet kommer att bestå, kan det dessvärre ske något som förändrar det hela. Då kan det vara ett smart skyddsnät att ha ett äktenskapsförord om man känner att det kan komma att behövas.


Tyvärr finns det människor som gifter sig därför att de har "dollartecken" i ögonen och med det menar jag att de gifter sig för pengarnas skull. Någon kärlek brukar i ett sådant fall inte existera, eller i varje fall inte vara särskilt stark.

Jag fick höra en gång om en man som gifte sig och vid en senare äktenskapsskillnad fick kvinnan det hus som mannen haft i sin familj i några generationer. I ett sådant fall skulle ett äktenskapsförord ha varit bra, trots att man kanske inte vill tänka på sådant när man gifter sig. Jag skulle inte kunna ha mage att kräva något sådant av älsklingen, om vi säger att han skulle ha haft en släktklenod.

Dock finns ett litet "skydd" i lagen mot att någon uppenbart gifter sig för pengar. Skyddet är en jämkningsregel vid en bodelning som tar hänsyn till äktenskapets längd (plus ev. samboende tror jag att läraren/advokaten sade). Denna regel återfinns i äktenskapsbalkens 12 kapitel. Med andra ord kan man inte gifta sig på måndagen och skilja sig på torsdagen och därmed få hälften av all egendom som räknas som giftorättsgods.

Vad vill jag då ha sagt? Bättre att ta det säkra före det osäkra, om man själv känner att det behövs. Om man inte anser att ett äktenskapsförord är nödvändigt är det helt okej att strunta i det där dokumentet. Fast så är man medveten om att man tar en risk utifall att något oväntat sker, som då vänder upp och ned på den nuvarande situationen. Även jag är medveten om att jag tar en sådan risk, men det är inget som jag kommer att ångra. Inte med älsklingen.