Daisypath Anniversary tickers

Chokladbiskvier

I helgen blev det att bland annat baka något trevligt till mig och älsklingen. Lite mer bakande blev och blir det fram till i morgon då mina föräldrar kommer på besök, men chokladbiskvierna var främst till oss eftersom älsklingen tycker mycket om dem och jag passade på att göra dem när vi ändå hade äggvitor över från en av veckans middagar. Även syrran tyckte om dem när hon och hennes sambo var uppe förra sommaren. Det är roligt när det man gör uppskattas. ^^

Att göra chokladbiskvier är inte särskilt svårt, men "problemet" är att det tar tid. Först ska man vispa ihop äggvita och mandelmassa till en smidig smet och sedan klicka ut dem på en smörad plåt eller en plåt klädd med bakplåtspapper.

Biskvier - innan gräddade


I receptet står det att man ska trycka ut dem lite lätt med mjölad hand så att de blir cirka fem centimeter i diameter, men jag föredrar att doppa baksidan av en tesked lite lätt i vatten och sedan trycka ut och forma klickarna efter egen önskan.

Chokladbiskvifyllning


Bottnarna måste ha svalnat helt innan man kan breda på chokladfyllningen (som ska bredas på toppigt) eftersom fyllningen annars smälter och även om det kan låta gott, blir det inget bra. Jag testade själv en gång när jag inte hade tillräckligt med tålamod för att vänta. Man lär sig av sina misstag.

Kylbox


När bottnarna väl har svalnat och man har brett på fyllningen, ska kakorna stå svalt i minst en timme så att fyllningen stelnar innan man ska doppa dem i smält blockchoklad. Eftersom vår kyl för tillfället är proppfull blev det att låta biskvierna svalna i den elektriska kylboxen vi har. Och det gick faktiskt lika bra som om de hade stått i kylen.


Chokladbiskvi


När alla kakorna har doppats i smält blockchoklad ska de stå kallt en stund till. Men sedan är det bara att äta och jag måste hålla med älsklingen; de är riktigt goda! Kan nästan föräta sig på dem.


Chokladbiskvi


Dagens citat:

"Jag vill bara säga en sak om dagens biografer: det är oftast mer skräp på duken än på golvet."
(Bette Davis)

Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Vad är skillnaden?

För att få bli blodgivare måste man initialt uppfylla några krav och därefter måste man under sin tid som blodgivare följa några utsatta regler. Vissa handlingar medför att man måste vänta en tid med att ge blod (så kallad karenstid) medan andra handlingar gör att man kanske inte alls får vara blodgivare. Ens sexuella läggning kan vara en sådan faktor.

Visst låter det konstigt? Vad har ens sexuella läggning med att ge blod att göra? Om man är en man som har sex med en annan man, eller om man som kvinna har sex med en man som i sin tur har haft sex med en annan man får man inte vara blodgivare. Inte alls. Punkt slut. Varje gång som jag har fyllt i den obligatoriska hälsodeklarationen, har jag rynkat på nästan och blivit irriterad när jag har kommit till frågan om jag är man och om jag har haft sex med en annan man. Jag blir inte irriterad därför att jag är kvinna utan det gäller själva inställningen. Menar blodcentralerna på allvar att homosexuella och bisexuella män är mindre värda än t.ex. vanliga män?


Staty i Skara domkyrka

Eftersom jag inte hade en aning om varför blodcentralerna har den här spärren, gjorde jag en hastig research inför det här inlägget och motiveringen är att män som har sex med andra män (MSM) löper mycket större risk att få HIV än andra personer. Läkemedelsverket har talat om att läkemedelsindustrin inte tar emot blod från MSM-blodgivare på just den grunden. Socialstyrelsen har dock kommit med förslag om att avskaffa blodgivningsförbudet för MSM och istället införa en karenstid på tolv månader. RFSL verkar vara inne på samma spår, men istället för en karenstid på tolv månader har RFSL föreslagit att den ska vara sex månader lång.

Med argumentet att MSM löper större risk för att drabbas av HIV ter sig blodcentralernas beslut en smula mer logiskt, men samtidigt håller inte logiken riktigt. Kvinnor som har haft sex med MSM får inte heller ge blod eftersom de också löper risk att ha blivit smittade med HIV. Fast vad är det som gäller för heterosexuella män som har sex med kvinnor som har haft sex med MSM? Logiskt sett borde även de finnas i den här riskgruppen, liksom de kvinnor som har sex med män som har haft sex med kvinnor som har haft sex med MSM, och så vidare. Följaktligen skulle det innebära att ingen som haft sex med någon som har haft sex med någon annan får vara blodgivare eftersom man då kan befinna sig i riskgruppen. Det ligger ju inte till på det sättet att viruset slutar smitta efter ett visst antal i en kedja. Alltså befinner sig dessa personer i en riskgrupp. Ett motargument skulle i så fall kunna vara att det är omöjligt att hålla reda på en sådan kedja. Men det är ju inte heller säkert att en kvinna vet om hennes varaktiga sexpartner tidigare haft sex med en annan man eller om han har varit otrogen med en annan man. Därmed riskerar förbudet ändå att falla redan där.


Strumpa med kondommotiv
En av mina strumpor ^^

Å andra sidan testas man innan varje tappning för bland annat HIV. Fast dessa tester är inte säkra till hundra procent om man nyligen har smittats och det är en av anledningarna till att blodcentralerna säger nej till MSM (den andra anledningen var att läkemedelsindustrin säger nej till blod från MSM). Men varför ett totalförbud? Hade det inte fungerat att ha en karenstid för MSM, så som Socialstyrelsen föreslår? Om blodcentralerna väljer att gå på Socialstyrelsens linje (med tolv månaders karenstid - eftersom jag som inte är insatt i sjukvårdsfrågor vet om RFSL:s förslag på sex månader är tillräckligt) hade blodcentralerna med ens haft en mängd potentiella blodgivare, och som jag har sagt tidigare behövs det fler blodgivare (omkring 35 000 för att vi ska kunna vara självförsörjande med blod).

Sammanfattningsvis känns det som om blodcentralernas totalförbud inte är riktigt genomtänkt då den sexuella kedjan kan vara hur lång som helst samt att även heterosexuella (män som kvinnor) mycket väl kan utgöra en risk med tanke på att otrohet finns. Blodcentralerna hade tjänat mer på att införa en (kanske något längre än vanligt) karenstid för MSM. Fast även om karenstiden införs förekommer fortfarande otrohet, vilket som sagt kan utgöra en risk för smitta. Som det är nu tycks dock blodcentralerna vara trångsynta med bortförklaringar som argument, vilket är tråkigt.


Dagens citat:

"Jag misstänker att mina misstankar inte är bättre än era misstankar."
(Vår lärare i Kommunikation på paralegal-utbildningen)

Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Because I got high

En del låtar förstår jag inte riktigt poängen med eftersom texten egentligen inte säger något. Jag förstår orden, men sammansättningen av dem bildar obegripliga meningar. Fast trots det kan låten vara bra även om poängen och innebörden försvann någonstans på vägen.

Så är det emellertid inte med Afromans låt "Because I Got High" från 2001. Det är inget fel på den språkmässigt då jag förstår innebörden av det artisten sjunger. Dock förstår jag inte varför låten skapades. I mina ögon är den fullständigt värdelös, för det enda han sjunger är att han inte kunde göra ditt eller datt eftersom han var hög. Det är det han sjunger genom hela låten. Jag misstänker att låtskrivaren måste ha varit hög när låten skrevs. Om du inte tror mig är det bara att lyssna själv på låten nedan. Men jag har varnat dig - den är meningslös.



Titel: Because I Got High
Artist: Afroman




I was gonna clean my room until I got high
I was gonna get up and find the broom but then I got high
My room is still messed up and I know why (Why man?)
- because I got high (repeat 3X)

I was gonna go to class before I got high
I coulda cheated and I coulda passed but I got high
I am taking it next semester and I know why (Why man?)
- because I got high (repeat 3X)

(Go to the next one, Go to the next one, Go to the next one)

I was gonna go to work but then I got high
I just got a new promotion but I got high
Now I'm selling dope and I know why (Why man?)
- because I got high (repeat 3X)

I was gonna go to court before I got high
I was gonna pay my child support but then I got high
They took my whole paycheck and I know why (Why man?)
- because I got high (repeat 3X)

I wasnt gonna run from the cops but I was high
I was gonna pull right over and stop but I was high
Now I am a paraplegic and I know why (Why man?)
- because I got high (repeat 3X)

I was gonna pay my car note until I got high
I wasn't gonna gamble on the boat but then I got high
now the tow truck is pulling away and I know why (Why man?)
- because I got high (repeat 3X)

I was gonna make love to you but then I got high
I was gonna eat yo pussy too but then I got high
now I'm jacking off and I know why (Why man?)
- because I got high (repeat 3X)
(back round go go 10 times)
I messed up my entire life because I got high
I lost my kids and wife because I got high
Now I'm sleeping on the sidewalk and I know why (Why man?)
- because I got high (repeat 3X)

I'm gonna stop singing this song because I'm high
I'm singing this whole thing wrong because I'm high
And if I dont sell one copy I know why (Why man?)
- cause I'm high (repeat 3X)



Dagens citat:

"Det finns åtskilliga saker som skyddar mot frestelser, men den säkraste är feghet."
(Mark Twain)

Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Jag förstår inte

Det finns mycket här i världen som jag inte förstår och som ursäkt använder jag att jag är blondin. Nåväl, rödblondin för att vara petig men jag är lite mer blondin än rödhårig. Hur som helst, nu har jag hakat upp mig på något som är ganska vanligt bland communitysidorna som finns.

En kväll när jag var inne på LS8 och kollade runt, kastade jag ett getöga på de galleribilder som andra medlemmar nyligen lagt till. Vad som fångade min uppmärksamhet var en bild på en trosbeklädd rumpa med titeln "F*ck me". Nyfiken som jag är klickade jag mig in på hennes profil och till min förfäran hade den här tjejen lagt upp fler väldigt lättklädda bilder på sig, varav en där hon visade brösten, fast hon hade ena handen över. Det är ingen överdrift att säga att jag satt som en fågelholk (det vill säga med öppen mun alltså).

Dessvärre är den här tjejen långt ifrån den enda som lägger upp den här typen av bilder på sig själv. Visserligen får människor göra precis vad de själva vill och behagar, men när man ser att användaren är omkring tretton år blir man nästan mörkrädd. Är det - med det här i åtanke - konstigt att pedofiler och dylikt finns på communitysidor av den här typen som LS8?


En skylt som vi såg i Bryssel
En skylt till en strippklubb som jag och några klasskompisar i trean på gymnasiet gick förbi när vi var på klassresa i Bryssel. Retar mig på att jag glömde att stänga av blixten och att jag inte såg detta förrän när jag senare satt och tittade på bilderna.

Vad jag dock inte förstår - oavsett ålder på användaren - är varför man väljer att publicera sådana utmanande bilder på sig själv? Det gäller inte bara tjejer, utan även killar tycks gilla att lägga upp den här sortens bilder. Varför? Den mest uppenbara förklaringen för mig är att de är på jakt efter någon form av bekräftelse. Förmodligen vill de att andra ska kommentera bilderna och skriva att de är attraktiva etc. och att kommentarskrivaren gärna skulle vilja göra diverse barnförbjudna saker med personen på bilden. De vill veta att de duger. Jag kan inte se någon annan förklaring för tillfället. Kan du?

När Playahead fortfarande fanns, gjorde jag misstaget en gång att lägga upp en bild som visade hur kort mitt hår hade blivit efter att jag hade varit hos frisören. Hur många kommentarer jag fick minns jag inte, men inga av dem hade med hårlängden att göra. Även om jag för en stund kände mig en smula smickrad, kände jag mest obehag. När allt kommer omkring kände de inte mig och därför var kommentarerna bara ytliga. Obehaget hade med säkerhet inte infunnit sig om personer som jag känner hade gett mig kommentarer med samma innebörd. Dessutom behöver jag inte andras ytliga uppskattning. För mig är det först och främst insidan - ens personlighet - som är viktigast och sedan har jag ju trots allt älsklingen. Hans och vännernas åsikter angående mitt utseende är de enda som jag bryr mig om.

Fast även jag har befunnit mig i en sådan period där man desperat behövde andra människors bekräftelse för att själv kunna tycka att man var något, även om jag aldrig gick till sådana ytterligheter som att lägga upp halvnakna bilder på mig. Om det nu är bekräftelse som dessa människor söker, kan jag bara beklaga att de måste göra på det här sättet för att få det. För om det nu är det här som är orsaken, är det i grunden bara sorgligt, oavsett hur personerna ser ut.


Dagens citat:

"Att ta medicin är inte roligt, men att ha roligt är en bra medicin."
(Japanskt ordspråk)

Ha det så bra!
Oförstående kramar
Jessie

På det fjärde ska det ske

Fyra noveller är nu utvalda till att få var sin plats i "ADK", men tyvärr finns den fjärde ännu bara på papper. Eller, den nya versionen i alla fall. Vad som är ändrat är hur två karaktärer träffades. Jag var inte nöjd med det jag skrev 2006 eftersom det inte kändes realistiskt och jag kräver av mig själv att det jag skriver ska kunna kännas realistiskt då jag själv föredrar det när jag läser. Fast realistiskt är nog fel ord att använda, för det handlar snarare om trovärdighet nu när jag tänker efter. Med tanke på att älsklingen läser fantasy, försöker jag ge genren en chans och att då kräva att den sortens berättelser ska vara realistiska är bara dumt. Glöm därför vad jag tidigare sade (eller skrev om man vill vara petig) om att det ska vara realistiskt och läs det istället som trovärdigt. I övrigt har jag inte ändrat själva grundhistorien som är att inte kunna släppa taget trots att man borde och att inte inse att man ska göra det.

Kungliga biblioteket i Stockholm

Tanken till novellen föddes hos mig när en person som jag något år tidigare sagt upp bekantskapen med fortsatte att höra av sig trots att jag tydligt sagt ifrån och personen fortsatte under flera år. Personen borde hur som helst ha dragit den uppenbara slutsatsen när jag tydligt ignorerade personen. Dock handlar inte novellen om just den här personen, utan om själva idén att inte kunna släppa taget.

Hur kan det vara på det sättet? Viktiga personer i ens liv kan jag förstå att man i första taget vägrar att släppa, men i sådana fall kämpar man för att personen ska stanna kvar i ens liv. Fast om det ändå skulle sluta på det sättet att man mister en viktig person i sitt liv, då låter man personen i fråga vara ifred. Trots att det kanske gör ont släpper man taget. Eller är det bara jag som tänker så? Jag tycker inte om att vara besvärlig och om någon då klart och tydligt visar eller säger att jag inte är önskvärd, stannar jag inte kvar. Vad skulle det göra för nytta att göra det motsatta? Man gör bara andra irriterade och hur trevligt är det på en skala ett till tio med en otrevlig stämning? För det är ju vad som uppstår.


Dagens citat:

"Diplomati är konsten att be någon dra åt skogen på ett sådant sätt att han ser fram emot resan."
(Okänd)

Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Arraksrullar (Dammsugare)

För mig är Dammsugare en klassisk kaka(?) och väldigt god dessutom. Fast efter att älsklingen berättade hur Delicato gjorde förr då de tillverkade både Dammsugare och chokladbollar (han har insidesinformation nämligen), har suget efter att köpa denna goda lilla kaka nästintill försvunnit. Men för att ändå kunna ha möjlighet att få avnjuta läckerbiten bestämde jag mig för ett väldigt bra tag sedan att testa på att baka Dammsugare. Dock misslyckades jag vid två tillfällen genom att de chokladdoppade ändarna fastnade i det som jag förvarade dem i, i kylen. Men nyligen lyckades jag lösa gåtan (eller rättare sagt att jag fick tid att testa en grej som jag tänkt på och på så vis lösa gåtan), så nu kan jag baka Dammsugare närhelst jag blir sugen! Efter receptet anger jag tips på hur man kan göra, för det var så jag gjorde och då blev det bra.


Arraksrullar - cirka 15 stycken

Ingredienser:
100 gram smör eller margarin
1 dl florsocker
1 tsk vaniljsocker
1 - 2 msk kakao
Cirka 3 dl småkaks- och/eller sockerkakssmulor (jag använde mig av sockerkakssmulor)
Arrakessens eller punsch efter smak

Garnering:
250 - 300 gram mandelmassa eller marsipan
(Hushålls-/karamellfärg)
Mörk blockchoklad

Arrakessens
Arraksarom/arraksessens finns att köpa i matbutikens bakavdelning (där du hittar hushålls-/karamellfärg)


Gör så här:
  • Rör matfett, florsocker, vaniljsocker och siktat kakaopulver poröst. Jag fick vispa (med elvisp) ganska länge tills det blev "smetigt".
  • Tillsätt kaksmulorna och rör tills allt är väl blandat.
  • Smaka av med arrakessens eller punsch.
  • Ställ "degen" kallt en stund (för att den inte ska bli lika lös och kladdig vid "utbakningen").
  • Kavla ut mandelmassan eller marsipan (efter att eventuellt ha färgat den) tunt.
  • Rulla ut "degen" till 5 cm långa bitar.
  • Klä dem med den tunt utkavlade mandelmassan eller marsipan.
  • Smält blockchoklad.
  • Doppa ändarna i den smälta blockchokladen och låt vila kallt en stund för att chokladen ska stelna.

Dammsugare

Dagen innan jag bakade de här Dammsugarna, bakade jag någon form av sockerkaka som jag och älsklingen mumsade på. Sedan smulade jag sönder några kakbitar tills jag fick tre deciliter smulor.

Kaka
Smulor


Medan "degen" vilade kallt lade jag mandelmassan i en bytta för att sedan hälla på lite hushållsfärg. Den här gången blev det rött eftersom vår röda färg snart når sitt bäst före-datum. När jag hade hällt på färgen stoppade jag i händerna för att knåda in färgen ordentligt.

Därnäst skulle den kavlas ut. Som ett experiment testade jag att klä brödkaveln och en skärbräda med plastfolie. Då det var gjort, placerade jag mandelmasseklumpen på den inplastade skärbrädan och började kavla. Nu satt inte min plastfolie fast särskilt bra, men det fungerade utmärkt att kavla på det här sättet. Dock får man tänka på att inte kavla för tunt eftersom då är risken stor att mandelmassan/marsipanen går sönder.

Vid det här laget hade "degen" fått vila tillräckligt och åkte därför ut ur kylen. Jag tycker att det var enklast att rulla "degen" i två rullar som var lika långa som den utkavlade mandelmassan och sedan lägga dem på var sin kant. När det var gjort rullade jag in "degen" i mandelmassan.

Vad smältandet av blockchokladen beträffar tycker jag att det är lättast att göra det ovanför vattenbad. Då gör man som så att man fyller en gryta med vatten som man sedan ställer på spisen. När det är gjort lägger man i chokladen i en kastrull, som man ställer i/ovanpå den vattenfyllda grytan för att sedan sätta på plattan (om man inte har gjort det medan man har i chokladen i kastrullen). För att inte smälta mer choklad än nödvändigt kan man lägga i choklad efter behov.

När Dammsugarnas ändar är doppade i choklad lägger man dem på bakplåtspapper och ställer sedan in dem i kylen för att stelna.


Dagens citat:

"Framtiden oroar oss, det förflutna håller oss fast. Därför går vi miste om nutiden."
(Gustave Flaubert)

Ha det så bra!
Dammsugande kramar
Jessie

Anstränger sig för mycket

I fredags visade TV6 de två första avsnitten av andra säsongen av "Spartacus". Den nya säsongen heter "Spartacus: Gods of the arena" och skildrar vad som hände innan första säsongen ägde rum och således innan Spartacus träder in i handlingen.

Jag som är en nyfiken tös gillar att få veta bakgrundshistorier till saker och ting. Dock är problemet med "Spartacus"-seriens upplägg att man redan känner till vad som händer med vissa karaktärer och det tycker jag är synd. Spänningen i de avseendena har försvunnit. Får hoppas att de övriga händelserna och karaktärerna kan väga upp det man känner till från första säsongen.

Grönska

Något som jag chockades över och som ledde bort min uppmärksamhet från själva handlingen var deras språkbruk. Vad gäller svordomar och dylikt är det inget som jag är särskilt känslig för (svär en del själv), men när de konstant använder könsord i praktiskt taget varje mening som de yttrar - ja, då är det nästan för mycket till och med för mig. Visserligen förekom den här sortens språkbruk även i förra säsongen, men inte alls i den omfattning som de två första avsnitten visade prov på. De hade knappt hunnit inleda första avsnittet förrän de hade slängt ur sig könsord likt en kulspruta. Ovanpå det kunde man nästan tro att man satt och såg på en porrfilm med tanke på att kvinnorna inte fick ha kläderna på sig under några längre stunder. Även i förra säsongen bjöd de på en del naket och det kunde man ha överseende med eftersom det var knappast det som de fokuserade på. Det var mer smakfullt i förra säsongen. Nu däremot var det snudd på absurt mycket.

Är det verkligen vad publiken vill ha? Floder med könsord och nudistiska kvinnor? Första säsongen kunde jag njuta av och ta till mig. I fredags däremot tröttnade jag väldigt snabbt och önskade bara att det skulle ta slut. För mig kändes det som om serieskaparen försöker för mycket. Nu vet jag inte riktigt hur väl mottagen första säsongen blev, men för tillfället finns enligt mig två möjliga förklaringar till denna överdrivna start av andra säsongen. Antingen handlar det om att försöka göra andra säsongen minst lika bra eller bättre än första (om den nu blev väl mottagen) eller så försöker skaparen att locka tittare genom att "förbättra" serien om första säsongen nu inte blev så populär. Hur som helst tror jag att skaparen hade tjänat mer på att hålla sig till samma stuk som sist. I mina ögon har serien sjunkit och jag överväger ifall jag ska ge den en chans till eller säga upp bekantskapen. Man kan undra vad Steven S. DeKnight tänkte på när han gav den nya säsongen liv. *suck*


Dagens citat:

"Var mot dina föräldrar så som du vill att dina barn ska vara mot dig."
(Grekiskt ordspråk)

Ha det så bra!
Ansträngda och överdrivna kramar
Jessie

En liten uppoffring som betyder så mycket!

Jag var och gav blod i Eskilstuna igår och nu tänkte jag försöka mig på att locka dig till att göra en god gärning om du inte redan har sällat dig till den livräddande skaran.

För många är sprutor otroligt läskiga och blod är obehagligt. Jag tillhör definitivt den sistnämnda kategorin (som tycker att blod är kymigt). Så länge jag kan minnas har jag känt obehag vid anblicken av blod, inälvor etc. och även när andra pratar om det. När min mamma - som jobbar som undersköterska - pratade om saker på sitt jobb, fick jag lämna rummet eller be henne att sluta prata om det. Min familj brukade tycka att jag var löjlig som inte klarade av att höra sådant, men jag kan helt enkelt inte. Även sjukhus eller sjukhusaktig miljö (t.ex. vårdcentraler eller sjukhem) får det att krypa i kroppen på mig och om jag kan försöker jag undvika att vistas där. Förklaringen ligger i att jag ofta var på sjukhus och vårdcentraler som liten.

Blodgivar-pin

Därför borde jag absolut inte välja att besöka sjukhusets blodcentral en gång var fjärde månad. Det mest logiska vore att inte ens tänka tanken. Men ändå har jag valt att göra just det - besöka blodcentralen och låta dem tappa fyra och en halv deciliter blod var sextonde vecka. För mig är det en obetydlig uppoffring från min sida när man tänker på vad jag åstadkommer med mitt handlande. Tack vare mig och de andra blodgivarna i vårt avlånga land (däribland min älskling) räddas många liv.

Jag valde inte att bli blodgivare för att få något i gengäld. Jag visste helt ärligt inte att man faktiskt kan få saker för att ge blod. Mitt beslut grundades helt och hållet på att jag vill hjälpa till och göra nytta. Nu må jag inte vara lika speciell som min älskling - vars blodgrupp är en av de mest ovanliga och kan ges till alla andra blodgrupper men kan bara ta emot från den egna blodgruppen - men ändå är jag och alla andra lika mycket behövda, för nästan varenda gång som jag ska ge blod, får jag ett sms några dagar innan från blodcentralen där de berättar att de hoppas att jag kan komma på min inbokade tid eftersom det är brist på min blodgrupp. Bristen beror på att vi fortfarande är för få blodgivare i landet (vi behöver cirka 35 000 till för att kunna vara självförsörjande med blod) och till följd tvingas livsviktiga operationer att ställas in. De saknar helt enkelt blod.

Man kan se på det här med att vilja ge blod från en annan infallsvinkel; hur skulle du vilja ha det om du råkade ut för en allvarlig olycka och tvingas få blodtransfusion? Skulle du då vilja att det fanns tillräckligt med blod så att du kan överleva eller skulle du hellre vilja att behandlingen skulle ställas in därför att sjukhuset saknar blod? För egen del skulle jag vilja att det finns blod när man behöver, så varför ska jag då förvägra andra det? I min värld handlar livet om att ge och ta och att man ska behandla andra så som man själv vill bli behandlad.

Bli blodgivare

Det krävs inte mycket för att bli en hjälte. Att anmäla sig som blodgivare (antingen på blodcentralen eller på Geblod.nu) och sedan börja ge blod räcker. En mängd blod som du ändå inte behöver för egen del och i gengäld lär sig kroppen att snabbare producera blod vid blodförlust. Jag väljer liv. Vad väljer du?


Dagens citat:

"Lev i nuet, vänta inte till imorgon; plocka livets rosor idag."
(Pierre de Ronsard)

Ha det så bra!
Blodgivande kramar
Jessie

Gemensam nämnare

Att åka tåg gör mig seg och sömnig, och att åka tidigt på morgonen gör det knappast bättre. Eftersom mitt pendlande tar (enkel sträcka) fyrtio minuter, försöker jag oftast läsa ur kurslitteraturen under tiden. Känna mig nyttig och duktig. Fast då tågåkandet gör mig sömnig - allra helst på morgonen - blir det att jag många gånger slumrar till istället. Dock vaknar jag alltid lagom till det att jag ska stiga av.

Lustigt nog har jag upptäckt att många av de övriga tågpendlarna gör detsamma - de sluter ögonen och låter tåget vagga dem till slummer. Givetvis är det fler på morgonen som sitter och blundar än under övriga dygnet. Men en hel del av mina medresenärer på eftermiddagarna tar sig också en tupplur.

Kupé

Vad beror det på? Är tågpendlare ett tröttare folk än andra eller har det med andra omständigheter att göra? Ett vagt minne av att någon påstod att det beror på tågets gungning, ligger och lurar i bakhuvudet. Det kan kanske stämma, fast många gånger kan tågresan kännas slängig och hoppig och inte alls behagligt. Men det beror nog på vad det är för tåg man sitter på.

Kan ljud också spela in? Skulle det kunna vara så att alla de ljud som uppstår då tåget är i rörelse kan vara sövande? Eller till och med ljud och rörelse i kombination? Eller är det så enkelt att man blir som man umgås? Det finns en mängd alternativ, fast så som jag ser det är det svårt att peka ut bara en orsak. Hur som helst tycker jag att det kan vara skönt att sova på tåget på morgonen. Om man bortser från värken i nacken då. Det är inte skönt.


Dagens citat:

"Vi tänker för mycket och känner för lite."
(Charlie Chaplin)

Ha det så bra!
Gemensamma kramar
Jessie

Det kommer nå sitt slut

Man kämpar och jobbar på med sina olika göranden i livet. Förhoppningen om att man kanske den här gången kan glänsa - om än bara pyttelite - ligger och lurar i bakhuvudet, men man förväntar sig inte att det man åstadkommer kommer bli fabulöst. Därför blir man glad och nöjd med sig själv när det visar sig att man gjorde något bra. Kanske kan man till och med känna viss stolthet. Nu lyckades man! Fast samtidigt som en del av en jublar, dyker en liten figur upp på ena axeln och talar om att det är fel att vara glad, för om man visar minsta lilla förtjusning kommer turen att vända och man kommer inte längre lyckas göra bra ifrån sig.

Pingvinstrumpor
Mina fantastiskt gulliga pingvinstrumpor som vi införskaffade åt mig på Rättviks marknad ^^ Pingviner är bara för söta!


Varför är det på det sättet - att man inte fullt ut kan glädjas åt sina framgångar? Eller är det bara så för mig? Bara för en gång skull skulle jag vilja kunna njuta utan att behöva tänka på att det i så fall kan gå åt pipan. Fast i sig är det väl inte logiskt? Att bara för att man är munter över att man lyckas med saker och ting, kommer man istället att misslyckas med resten? Å andra sidan kan det ha att göra med att man kan utveckla högmod om man har medvind en längre tid. Man kanske räknar med att det ska gå bra bara för att det andra har gjort det och då blir man oförsiktig och slutar att anstränga sig. Då kan jag medge att det låter mer logiskt.

Det gäller kanske att försöka ha fötterna på jorden trots att det går bra. Man får se varje uppgift man gör som en individuell situation och därmed lägga ned lika mycket kraft och energi på varje sak man gör. Om man lyckas med det kanske man kan glädjas åt det man hittills har lyckats med.


Dagens citat:

"Den sanna friden är som naturen; full av liv."
(Bo Setterlind)

Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Bekant?

I förra veckan (eller var det i början av den här veckan?) när jag skulle gå till centralstationen för att ta tåget hem, fick jag en reklamlapp stoppad i handen. Lite smått ointresserat slängde jag en hastig blick på reklamen men hajade genast till när blicken landade på företagets logga.

Hårängel

Loggan kändes minst sagt bekant och jag kom direkt att tänka på SJ och deras logga.

SJ

Jag medger att märkena inte är identiska, men siluetten/formen är ganska lik (tycker i alla fall jag även om älsklingen är av en annan åsikt). Hur som helst, medan jag fortsatte att promenera började jag fundera på om den här salongen har rätt att använda sin logga, eller om det möjligtvis strider mot varumärkeslagen (1960:644)? Under förra terminen läste vi immaterialrätt och då vi gick igenom olika rättsfall tyckte jag att domstolen flera gånger var lite väl hårda. Men skulle de ha varit det även i det här fallet?

I 1 och 2 §§ (två paragraftecken uttalas "paragrafer"/"paragraferna" och man använder två paragraftecken när man talar om mer än en paragraf samtidigt) i varumärkeslagen stadgas att genom registrering eller inarbetning enligt nyss nämnda lag "förvärvas ensamrätt till ett varumärke". Vidare kan man i 4 § varumärkeslagen läsa att den rätt till varumärket som man får enligt 1 - 3 §§ innebär att ingen annan än innehavaren av denna rätt får i sin näringsverksamhet använda ett förväxlingsbart kännetecken.

Så här långt känns det som om salongen kan tänkas ligga pyrt till. Fast om man plöjer vidare i lagen och läser 6 § första stycket får man veta att enligt lagen är kännetecken bara förväxlingsbara "om de avser varor av samma eller liknande slag". Man kan väldigt snabbt konstatera att SJ och Hår-Ängel definitivt inte befinner sig inom samma näringsverksamhetsområde. Dock finns ett undantag i stycke två i 6 § som innebär att man kan åberopa förväxlingsbarhet trots att det inte rör sig om samma varor, ifall det kännetecken som kan bli förväxlat med har bra rykte här i landet och att användningen av ett liknande kännetecken skulle dra olämplig fördel av eller skulle vara till nackdel för det väl ansedda kännetecknets särskiljningsförmåga eller anseende. Exempelvis skulle detta innebära att Hår-Ängel med sin logga försöker åka snålskjuts på SJ:s goda rykte genom att använda en logga som kan förväxlas med SJ:s varumärke. Det är här som det faller. Vem försöker man lura om man påstår att det här skulle inbegripas i undantaget i andra stycket i 6 §? SJ har långt ifrån något bra rykte, så renommésnyltning kan det inte bli tal om. Min slutsats? Hår-Ängel kan fortsätta att använda sin logga. Fast domstolen skulle kanske göra en annan bedömning, även om jag inte ser det som troligt. Men man vet aldrig.


Dagens citat:

"Slösa inte med orden, säg ett som betyder mycket."
(Jan-Erik Thoft)

Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Kladdkaka med Center

I påskas ville jag överraska älsklingen med att baka något trevligt och med tanke på att han tycker om Center, tyckte jag att det var perfekt när jag sprang på ett recept på kladdkaka, gjorde med center! Receptet hittade jag här. Kakan var så god att vi gjorde den helgen efter också.

Kladdkaka med center


Jag lät kakan stå inne i ugnen i tjugo minuter och då blev den inte särskilt kladdig, men otroligt god ändå. Nu fick kakan i och för sig stå och vila några timmar innan den fick bekanta sig med våra magar. Nästa gång ska jag testa att ha den inne färre minuter i ugnen, fast så som hon som jag hittade receptet hos skrev, verkade kakan nästan bli för kladdig efter nitton minuter. Men det skadar aldrig att testa sig fram, och den är trots allt god efter tjugo minuter. Testa den gärna om du, precis som jag, gillar chokladkakor.


Dagens citat:

"Glädjen finns inte i saker, utan inom oss."
(Richard Wagner)

Ha det så bra!
Centrerade kladdkake-kramar
Jessie

Du är perfekt som du är!

Vid något tillfälle när jag var hemma och skulle äta lunch, slog jag på tv:n i vanlig ordning för att ha något att göra under tiden som jag åt. Av en mystisk anledning brukade jag vid mina lunchätartillfällen vara fenomenalt duktig på att slå på tv:n när "Oprah" (kanske repriser?) sändes. Eftersom det inte fanns något annat av större intresse att se på, blev jag kvar. Vid just detta tillfälle som jag specifikt tänker på, hade Oprah Winfrey som gäst Portia DeGeneres (tidigare Portia de Rossi). Mitt intresse stärktes av att jag faktiskt kände igen Portia, vilket är naturligt då hon faktiskt är skådespelerska och känd för sin medverkan i "Ally McBeal".

Portia var väldigt öppen i sitt samtal med Oprah som i stort sett handlade om boken som Portia hade skrivit och som handlar om henne själv. Samtalet som de hade berörde mig starkt av olika anledningar och det gjorde ont inom mig när de pratade om Portias tidigare ätstörning. Hon var väldigt söt och vacker, men ändå hade hon drabbats av det. Hon berättade om ett tillfälle då hon skulle modellfotograferas. Inga kläder som hon prövade passade. Alla var för små. Nu kommer jag inte ihåg vem det var som efter flera timmar tyckte att det var konstigt att det aldrig blev några bilder och därför gick bort till fotograferingen för att kolla, men så var det. Den klädansvariga hade i vilket fall som helst frustrerat utbrustit att han/hon (minns inte vilket kön) aldrig hade blivit informerad om att Portia hade storlek 38 i kläder! På väg till bilen hade Portias agent sagt att det bara var att inse fakta - Portia var tjock. Jag kan informera att med tanke på hennes längd var hon absolut inte tjock. Men hon drabbades av en ätstörning och det gick så långt att hon var ett rena rama vandrande skelett. Hennes familj var väldigt orolig för att hon skulle dö. Sorgligt nog insåg hon inte var det var hon gjorde mot sig själv. I hennes värld var det alla andra som inte förstod hur det var i branschen. Oftast åt hon bara ett tuggummi till middag, men även det kunde få henne att få väldiga skuldkänslor och känna sig hemsk.

Jag


Jag mådde dåligt av att se och lyssna på deras samtal. Det är otroligt hemskt att många - både tjejer/kvinnor och killar/män - har fel uppfattning om sig själva och därmed drabbas av någon ätstörning eller på annat sätt skadar sig själva. Jag förbannar de ideal som samhället har ställt. Varför är det så svårt att acceptera att alla är olika? Varför är det svårt för samhället att acceptera de som avviker från idealen? Med de ideal som finns signalerar vi att vi vill ha homogena samhällen - samhällen där alla är och ser likadana ut. Är det verkligen så vi vill? I min värld är svaret på den frågan nej. Jag anser att alla borde få vara precis som de är och se ut hur de vill. Istället för att stöta bort idealavvikarna borde vi hylla dem. Det enda som vi åstadkommer med idealen är att få otroligt många att må dåligt och på olika sätt skada sig själva. Ingen kan enväldigt avgöra vad som ska räknas som skönhet. Skönhet sitter i betraktarens ögon.

Vad vill jag ha sagt? Det är okej att vara sig själv, oavsett hur man är eller hur man ser ut. Alla är vackra på sitt sätt. Dessutom är det det inre som är viktigt. Det är det inre som avgör vilken sorts människa man är och inte det yttre. Det yttre är bara en förpackning och inget annat. Glöm inte det!


Dagens citat:

"You're amazing, just the way you are."
(Bruno Mars - Just the Way You Are)

Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Sköna Skåneland!

Hemlängtan är fel ord att beskriva det jag känner. I alla fall nu (därför att jag i skrivande stund befinner mig hemma i lägenheten). Mitt hem är här i Sörmland med älsklingen och de båda vilda lejonen. Det är här som jag för närvarande bor. Men vad heter det när man saknar en plats som en gång var ens hem? Finns det egentligen något ord som beskriver det?

Egentligen är det konstigt att man kan vara så hemmablind, att det är först när man har förlorat något som man inser vad detta något verkligen betydde. När jag bodde nere i Skåne (om du har missat det är jag en tvättäkta skåning som är född och uppvuxen där) trivdes jag visserligen med att bo i Skåne - det här ganska utmobbade landskap som är Sveriges sydligaste. Även om jag aldrig riktigt trivdes i själva Malmö (däremot i Lund!) var det i alla fall landskapet som låg mig varmt om hjärtat. Fast man tänkte aldrig så mycket på det egentligen.

Efter att jag flyttade ifrån Skåne började jag känna saknad. Inte bara efter bästa kompisen som jag brutalt lämnade och stundom familjen, utan även efter den skånska atmosfären. På väg ned med tåget när jag skulle besöka bästa vännen och min familj, började jag le när det skånska landskapet for förbi utanför tågfönstret och inte kunde jag heller sluta le. Det gör jag fortfarande vid varje besök. Förmodligen inser de övriga resenärerna att jag är galen, men det bjuder jag gärna på.

Skånska flaggan
Skånska flaggan som hänger på vår balkong.

Nu påstår jag givetvis inte att jag vantrivs här uppe (jämfört med Skåne är det här "uppe"). Förutom att det är trevlig natur här, spelar det ingen roll var jag bor så länge jag får bo med älsklingen. Med honom är lokaliseringen betydelselöst. Jag skulle trivas om vi så bodde i Mikronesien (visst är det ett supergulligt namn?! Biggrin Har gillat det sedan trean på gymnasiet) eller på Nordpolen (du får ha med i beräkningen att jag är en sommarperson som hatar kyla). Platsen är oviktig. Fast ... Jag har skuldkänslor över att jag bara stack och lämnade en för mig oerhört betydelsefull person vind för våg - min bästa vän. Hon är den enda som aldrig klagat över att jag övergav henne i och med flytten eller att jag inte kommer ned så ofta eller att vi får så lite tid tillsammans när jag väl är nere. Hon gnäller aldrig det minsta. Det gör att jag känner mig ännu elakare. Samtidigt som jag så gärna skulle vilja vara hos henne, vill jag vara med älsklingen. För han och jag hör ihop. Precis som jag och bästa vännen hör ihop. Det är ingen enkel sak att vara delad i två delar.

Hur som helst, det jag ville ha sagt innan jag kom dragande med min snyfthistoria var att det var först när jag flyttade som jag kom att uppskatta Skåne på riktigt. Det var först då som jag verkligen såg skönheten i dess natur. Det var först då som jag på riktigt  kom att njuta av den charmiga dialekten. Wink

Kanske behöver jag den här distansen för att kunna uppskatta Sveriges sydligaste landskap? Kanske behöver jag veta vad jag har "förlorat" för att kunna njuta av det? Kanske är jag och Skåne inte ämnade att ha något annat än ett distansförhållande? Vem vet ...


Dagens citat:

"Att oroa sig gör aldrig morgondagen lättare, det gör det bara tristare idag."
(Okänd)

Ha det så bra!
Saknande kramar
Jessie

Mitt tredje val

Tredje novellen som ska ingå i "ADK" behandlar temat att vilja ha något först när man inser att man inte kan få det. Att inte se vad man har förrän man har förlorat det. Dock kommer jag när jag får tillfälle (just nu är det fullt upp med tentaplugg inför sista juridiktentan i juni) att ändra i den. Som det ser ut nu känner en av karaktärerna känslor som kommer lite väl plötsligt. Jag tycker inte att det känns särskilt realistiskt och alltså kommer jag försöka klura på hur jag ska dra ut på det och senarelägga de här känslorna.

Varför är det egentligen på det sättet? Att man många gånger vill ha något först när man kommer till insikt om att man inte kan? Varför händer det att saker och ting inte duger åt en förrän man inte längre har möjlighet att kunna få det? Tydligast är det nog bland småbarn. De kan leka med en leksak tills de tröttnar på den - alternativt att den kanske inte är särskilt intressant från början - och därefter leka med något annat. Men om det då kommer ett annat barn som börjar leka med den övergivna leksaken, händer det att många barn släpper den leksak som de för tillfället leker med för att springa fram till det andra barnet och ta leksaken. Jag ska erkänna att jag har ett svagt minne av att jag ibland var detta giriga barn, men många gånger - om inte fler? - blev jag även utsatt för ett sådant barn. Fast barn är trots allt barn. Man vet att när barnen fortfarande är oförstörda och oskuldsfulla när de alltjämt är små, är de brutalt ärliga. Det får man ha överseende med, fast det där med att inte kunna dela med sig får man försöka ändra på.

Solsken genom trädkrona

Dock förekommer inte det här - att vilja ha något först när man förstår att det är för sent - endast bland barn. En kompis berättade för mig en gång att hon kände en tjej som hade det här tänket. Och det gällde inte bara att hon ville ha saker först när de blivit upptagna, utan det gällde även människor.

Det är lite lustigt att det är på det sättet. Handlar det i grund och botten om en medfödd girighet eller har det med andra faktorer att göra? Vad, i så fall?


Dagens citat:

"Erfarenheten är en lott, köpt efter det att dragningen ägt rum."
(Okänd)

Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Var är du?

"Vad gör du nu för tiden? Varför hör du aldrig av dig? Det var alldeles för längesedan vi sågs."

Tomas Ledin har satt ord på det jag känner just nu. Hur lång tid som har gått vet jag inte, men för mig känns det som evigheter sedan och snart är det sommar! Det innebär att det kommer dröja ännu längre tid tills vi får träffas igen. Hur kommer jag kunna stå ut?! Blink

Givetvis pratar jag om min favorittågvärd. Min nallebjörn. Min egen PG. Han har inte synts till på flera månader och det sörjer jag. Han lyser upp tågresan med sin blotta närvaro och man kan inte låta bli att le när han går runt och kontrollerar biljetterna.

Tågspår

Ingen annan av SJ:s personal kan ersätta min nallebjörn, oavsett hur trevliga de är. Han har för alltid en plats hos mig. Var har du tagit vägen? Jag vill så gärna att du kommer och lyser upp min tågresa. Bara en gång till i alla fall. Snälla ..? Jag väntar på dig på tåget. Wink Men skynda dig, för snart är det sommar!


Dagens citat:

"Du ska veta att jag saknar dig."
(Tomas Ledin - En Del Av Mitt Hjärta)

Ha det så bra!
Saknande kramar
Jessie

Finns fortfarande hos mig

För exakt ett år sedan rasade min värld samman på bara ett ögonblick och fortfarande finns ett smärtsamt sår i min själ.

Ljus


Jag minns att jag var på väg ned till tvättstugan för att fixa tvätten, eftersom detta var innan vi köpte egen tvättmaskin. Mitt humör var på topp denna dag och under tiden som jag gjorde mig i ordning skämtade jag med älsklingen. Då ringde plötsligt min telefon och displayen avslöjade att det var min pappa. När jag glatt svarade, skämtade jag något i stil med att han störde när jag precis var på väg till tvättstugan. Hans tonfall tog mig genast ned på jorden och redan innan han hade uttalat orden visste jag vad han skulle säga. Ändå blev det som en chock när han sade det som jag befarade och jag bröt ihop totalt.

Min Jocke fanns inte mer. Han hade gått bort den här dagen. Gråtande föll jag ihop på golvet med telefonen tryckt mot örat. Älsklingen såg vad som hände och rusade fram till mig för att sedan sitta på golvet och krama om mig. En av de mest värdefulla i mitt liv var plötsligt bara borta. Jag kände hur jag gick sönder inuti medan jag satt på golvet samtidigt som tårarna rann i floder nedför kinderna och älsklingen kramade mig.

Som jag har berättat tidigare var jag apatisk i ett dygn innan jag lyckades bli mig själv igen. Älsklingen ska ha ett otroligt stort tack för att han stod ut med mig, för det enda jag gjorde det där dygnet var att gråta eller inte känna något. Under en tid efter det här kände jag att det inte var rätt av mig att gå vidare och vara lycklig när min älskade Jocke inte fick den möjligheten. Men jag tvingade mig själv att ta mig samman och utan älsklingen vet jag inte om jag hade suttit här i dag. Jag gör det därför att jag inte kunde utsätta älsklingen för det som jag nu genomgick. Han behövde mig, lika mycket som jag behöver honom.

Jocke


Att förlora Jocke var som att förlora sitt livs kärlek och för mig var han också det. Han och älsklingen. Jag kan fortfarande inte se på de sista bilderna som finns av Jocke innan han kremerades. Det är inte för att vara respektlös mot honom, utan det är av egoistiska skäl. Jag klarar inte av att minnas honom som livlös. Inte min Jocke. Min busige och älskade Jocke. Därför väljer jag att istället minnas honom som den liv- och lekfulle undulat som han var.

Min mamma sydde en tavla i pärlor föreställande Jocke och den hänger i mitt och älsklingens vardagsrum där jag kan se honom varje dag. Trots att det kanske låter konstigt känns det som om han fortfarande finns hos mig tack vare tavlan. Det är fortfarande han och jag som det alltid var. Det är en tröst för mig. Min underbare Jocke. Han kommer alltid att vara älskad. HjärtaKram


Dagens citat:

"Behärska din vrede och du fattar kloka beslut."
(Abi Taleb)

Ha det så bra!
Kramar
Jessie

"Nya resande?"

För mig innebär "ny" något eller någon som inte har funnits tidigare, men som nyligen har tillkommit. Någon bättre definition har jag dock inte och SAOL ställer inte upp för mig den här gången. Fast det spelar ingen roll, eftersom jag är säker på min "egen" definition. Alltså, "ny" innebär någon eller någon som inte har funnits tidigare, fram till nu. Tågvärdar däremot tycks tänka lite annorlunda när de ska kontrollera biljetter ombord på tågen.

Jag tänkte illustrera vad jag menar med min egen pendelvardag. Resan mellan Läggesta och Stockholm tar fyrtio minuter om allt går som det ska. Sammanlagt stannar jag vid fyra stationer (Nykvarn, Södertälje Syd, Flemingsberg och Stockholm). När jag har åkt med tåget i minst tjugo minuter (vilket innebär att jag då har kommit till Södertälje, oavsett riktning) brukar jag inte anse mig som en "ny" resenär längre. Vid det laget har det ju tillkommit fler resenärer. Men oavsett hur jag själv ser mig, visar jag plikttroget upp min biljett/mitt pendlarkort när tågvärden kommer och säger "Nya resande?" - såvida jag inte redan har visat upp biljetten. Till och med vid ett tillfälle - kanske till och med två - fick jag visa min biljett strax innan tåget stannade i Läggesta, och då stod jag vid dörren och väntade på att den skulle öppnas.


Regionaltåg


Givetvis förstår jag att jag och tågvärden har i stort sett samma definition på "ny", och att tågvärden med "ny" menar ifall det har tillkommit någon sedan tågvärden sist kollade biljetterna. Men värdarnas formulering får en att fundera. Hur länge är man en ny resenär under en tågresa? Beror det på resans längd, antal passerade stationer eller slutar man vara en ny resenär i samma stund som tågvärden har sett på biljetten? Om det har med när man visar upp biljetten att göra, har jag varit ny under hela resan till Stockholm flera morgnar eftersom tågvärden inte alltid kollar biljetterna på morgonen och inte heller när tåget är proppfullt (vilket i sig är självklart eftersom tågvärden inte kan ta sig förbi i sådana situationer). Fast som sagt, efter en tågresa på fyrtio minuter känner jag mig inte särskilt "ny" och inte heller när man har passerat X antal stationer. Men vem eller vad bestämmer hur länge man är en "ny resenär"? Det tål att funderas på. Kanske borde tågvärdarna omformulera sig. Jag menar, för att slippa missförstånd på sådan här osäker grund. Wink


Dagens citat:

"Vänner är de där ovanliga människorna som frågar dig hur det är och sen väntar på svaret."
(Okänd)

Ha det så bra!
Nya kramar
Jessie

Varför denna ständiga urmjölkning?!

Många gånger blir det för mycket och i stället för att resultera i något bra, blir allt bara pannkaka. Är det verkligen så svårt att se gränsen? Att se och förstå när det är tillräckligt? Att förstå att farväl är ibland det bästa alternativet?


Man gör något - vad som helst - och (kanske till sin stora förvåning?) det visar sig göra succé. Därför gör man ett försök med någon form av en fortsättning och den här gången bemödar man sig med att få det nya att bli minst lika bra som det förra - kanske till och med försöka överglänsa det med det nya. Sedan gör man det igen. Och igen. Och igen ... Känns detta bekant? Det här fenomenet förekommer i stor del av media- och nöjesvärlden. Filmer och böcker får fortsättning på fortsättning på fortsättning ... TV-serier får så oändligt många säsonger att man har tappat räkningen. Du förstår kanske var jag vill komma, eller behöver du fler exempel? Eftersom jag räknar med att du är en smart person, förutsätter jag att du har fattat galoppen. Wink


Ibland händer det att man blir besviken när t.ex. ens favoritbokserie har kommit till sitt definitiva slut och man önskar att det åtminstone kunde komma en del till. Bara för att de andra delarna var så himla bra att man inte riktigt kan släppa taget och ta farväl. Fast för det mesta kan jag känna att det blir för mycket. Skaparen (eller skaparna) rider för länge på sin framgång och mjölkar ur det så mycket de kan. Till slut har grundidén tappat sin charm. "Ettan är bättre än tvåan ..." Visst känns känslan bekant?

Vad som nyligen fick mig att stöna högt av djup besvikelse var meddelandet om att den fjärde filmen i "Pirates of the Caribbean"-serien ska komma på bio den 18 maj och att manuset till den femte filmen har lämnats in. Missförstå mig rätt, jag tycker om de här filmerna otroligt mycket (även om den första filmen är en smula bättre än de andra två). Hur kan man liksom ogilla Jack Sparrow? Biggrin Han som är så charmig och rolig! Fast jag är tämligen mätt på Sparrow och company och med det menar jag att jag är nöjd med det som Gore Verbinski (regissören) samt Ted Elliot och Terry Rossio (manusförfattarna) har gett oss. Ännu kan jag se på filmerna och ändå känna direkt efter att jag skulle vilja se dem igen. En fjärde film behövs inte. Den känns i nuläget onödig.

Pirates

Dock kan jag ha fel om fjärde Pirates-filmen. Den visar sig kanske vara otroligt bra och då få mig att äta upp orden som finns i det här inlägget. Men jag är dessvärre rädd för att det kommer vara precis det motsatta - att filmen kommer sjunka under de andra och inte nå den nivå de andra befinner sig på. I ärlighetens namn tyckte jag att andra och tredje filmen var på gränsen till att vara onödiga, men det lyckades Elliot, Rossio och Verbinski rädda och tredje filmens slut var nästan i klass med första filmen.

Det har nog knappast undkommit någon att Pirates-filmerna har blivit en succé och sorligt nog tycks skaparna mjölka ur detta fenomen som är otroligt bra och riskerar att det här pengabegäret smular sönder konceptet. Sägs det inte att man ska sluta när man är på topp? Å andra sidan blir jag kanske glatt överreskad (för ja, jag vill se filmen vid något tillfälle), ungefär som med Veronica Mars. Den serien slutade efter tredje säsongen och till en början tyckte jag att det var en bra idé, med tanke på hur tredje säsongens kvalitet var. Dock såg jag vid ett senare tillfälle ett klipp från första avsnittet av en eventuell säsong fyra (de gjorde avsnittet innan de fick besked om att serien skulle läggas ned) och om säsong fyra hade hållit samma nivå som det jag såg, skulle den säsongen ha blivit spännande.

Som sagt, instinktivt känner jag motvilja inför fjärde filmen på grund av mina farhågor, men jag håller tummarna för att jag har fel.


Dagens citat:

"Människan är som viner. Med åren blir de dåliga surare och de goda bättre."
(Marcus Tullius Cicero)

Ha det så bra!
Urmjölkade kramar
Jessie

Så stolt

I förra veckan fick jag ett sms från min bästa vän och glädjen och stoltheten över vad som stod där var obeskrivlig. Hon berättade att hon hade blivit en av några utvalda att få delta i Vildsint II med en av sina noveller som verkligen berör! Att hon valdes ut är inget som förvånar mig med tanke på hennes talang och begåvning i skrivarkonsten. Däremot skulle jag ha blivit väldigt förvånad om hon inte fått komma med. Jag blev så glad och stolt som om det hade varit jag som varit i hennes skor. Den här tjejen skriver något så oerhört bra och hon kommer bli ett stort namn i den litterära världen. Då kommer jag kunna säga med högburet huvud (vilket jag även kan i dag) att jag känner henne och att hon är min allra närmsta vän.

Stort grattis till dig! Du förtjänar det här så mycket! Njut av din framgång. BiggrinSmile Det gör jag. Wink


Visnaren
Visnaren här i Åker.


Dagens citat:

"Ett träd utan rötter står ostadigt."
(Kamerunskt ordspråk)

Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Och så den andra

Andra novellen som är klar för "ADK" är mitt bidrag till DuoDitos skrivtävling på temat "I skymningslandet" som fick namnet "Du kommer inte undan". Med andra ord är den en av mina nyare noveller eftersom den skrevs under hösten 2010. De känslor som jag försökte få fram i novellen var hämnd och lite skräck, fast jag tror att hämnden är den mest framträdande känslan. Tidigare fanns den att läsa på Kapitel1, men med anledning av "ADK" har jag valt att ta bort den.

Bortsett från några mindre justeringar har jag inte förändrat novellen, då den är en av få av mina egna noveller som jag faktiskt är nöjd med. Hyfsat i alla fall. Kanske kommer det finnas saker att förändra efter publiceringen av "ADK", men det får tiden utvisa. Fram till dess får den vara som den är.

Vid Visnarens kant
Vid Visnarens kant

I novellen aktualiseras en fråga som jag är intresserad och fascinerad av och har varit det i flera år, nämligen tidigare liv. Om det nu är så att man lever olika liv som avlöser varandra, vad skulle det innebära? Ser man ut på samma sätt i alla liv? Föds man alltid om som det kön man har, det vill säga föds man alltid som man resp. kvinna? Har man träffat de personer som man känner i det här livet, i sina tidigare liv? Det är ett intressant ämne.


Dagens citat:

"In her eyes I see the sky and all I'll ever need."
(Josh Groban - In Her Eyes)

Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Vart tog pappa vägen?

Nyligen har jag "återupptäckt" en låt som jag säkert inte har hört sedan jag gick på mellanstadiet. Låten som jag har i åtanke är "Vart tog pappa vägen?" som Malmö-artisten Lilleman sjunger/rappar. Nu vet jag inte hur pass känd han var i resten av landet, men i Malmö var han i alla fall rätt så stor och i min egen bekantskapskrets hade jag två stycken som personligen kände honom. Då, när han var som störst, var det bara någon låt som jag tyckte var okej men för övrigt var han inte en av mina stora favoriter. Kanske borde man kolla upp hans andra låtar och se om smaken har förändrats med åldern? Och förresten ... Vart tog Lilleman vägen ..?


Titel: Vart tog pappa vägen?
Artist: Lilleman





Pappa kom hem, ooohh pappa d e din son
Var e du? Kan du komma hem? vi behöver dig just nu
Var e du nu? Kan du komma hem?
Om inte för evigt ändå för en stund 

1986 d va då jag föddes så för pappa gällde d att glaset höjdes
Festdagarna var fredagar för pappa
full satt och snacka medans jag sög på nappa
1993 då börja jag i ettan
nu drack han inte fredagar utan hela veckan
Benen på bordet och ölen i handen
jag tror han har glömt när jag fick första tanden
Mossan hade d bull, såg han hela tiden full
hon fick se till honom så han inte föll omkull
Man kan säga att hon redan var trött i första ronden
tiden gick hon blev gravid andra och tredje gången

Pappa kom hem, ooohh pappa d e din son
Var e du? Kan du komma hem? vi behöver dig just nu
Var e du nu? Kan du komma hem?
Om inte för evigt ändå för en stund 

Pappa hade jobbet till sist fick han kicken
Han sket i d, tog cash av mamma till spriten
Felet va, han var mycket aggresiv av sig
kaxig va jag, fett med stryk han gav mig
Tiden gick och spriten blev en vane sak
han drack och glömde nästan att äta mat

Eey yo, sa mossan ingenting?

Jo, vad ska hon säg, varje gång hon öppna munnen så blev han arg
Ledsen e jag över detta här med min far
dåligt e inte allt vi har haft roliga dar
Jag och mina syskon e tre bortglömda barn

E d inte svårt utan pappa?

Ja men jag e van

Pappa kom hem, (oohhyyee) ooohh pappa d e din son (pappa d e din son)
Var e du? Kan du komma hem? Vi behöver dig just nu
Var e du nu? Kan du komma hem?
Om inte för evigt ändå för en stund oohh yyee oohh yyee yyeee.

Han bor nu i juggan länge utan att ringa
bull att ens far bara så där kan försvinna
Jag vet att många har gått igenom detta här
man får leva med d och jobbigt e d jag svär
Han fick faktiskt välja familjen eller spriten
Hör frågan i huvet ända sen jag va liten
men pappa valde d som fick han att flytta
för där hemma gjorde han ändå ingen nytta
Kom hem från skolan hörde bara bråk
Ångest från bråken skapa en hel låt
Svaren finns inte för d min pappa gör
har faktiskt glömt dig
PAPPA för mig e du död!!

Pappa kom hem
(Vart tog pappa vägen?)
(Vet du hur gammal jag e?)
(Vet du vad jag har gjort?)
ooohh pappa d e din son (ooohh pappa d e din son)
(Vart tog pappa vägen?)
(Vet du hur gammal jag e?)
Var e du?
(Vet du vad jag har gjort?)
Kan du komma hem?




Dagens citat:

"Your life shines the way into paradise."
(Leona Lewis - I See You)

Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Konsten att stå i kö

Efter snart ett år på utbildningen har jag dragit följande slutsats; att stå i kö är ett svårgreppat fenomen.

På skolan har vi tillgång till kyl och fem stycken mikrovågsugnar (det finns fler men de tillhör Tillskärarakademien och de tycks bli vansinniga om vi skulle komma på tanken att använda "deras" mikrovågsugnar), så det fungerar utmärkt att ta med sig lunch. I varje fall i teorin. Rent praktiskt är det en annan femma, eftersom det som sagt endast finns fem stycken mikrovågsugnar, medan vi är mellan trettio och fyrtio som går på utbildningen. Därför är det först till kvarn som gäller om man vill värma sin mat och vissa av mina studiekamrater tar denna tanke på så stort allvar att de praktiskt taget springer ut ur klassrummet så fort läraren talar om att det är dags för lunch. Det i sig är inte direkt något problem, för oftast har jag med mig mat som ska förtäras kallt. Nej, det lustiga uppstår när det är dags att använda mikrovågsugnarna.

Skolan


Utformningen av "köksvrån" (i brist på bättre förklaring) ser ut som så att (se bilden ovan)  intill väggen finns diskbänk, vask, mikrovågsugnarna och kylskåpen. En liten bit bort finns en lång bänk med skåp. Således kan man komma åt mikrovågsugnarna från två olika håll.

De flesta av mina studiekamrater bildar kö vid de båda kylskåpen som finns, fast sedan finns det andra som ställer sig vid andra "ingången" och så fort en mikrovågsugn blir ledig sätter de in sin mat, även om de själva precis har kommit medan de andra borta vid kylskåpen har stått och väntat länge.

Jag anser att det är en smula egoistiskt - för att inte säga ohövligt - att göra så. Antingen borde alla ansluta sig till kön vid kylskåpen eller så borde de i alla fall gå efter någon princip där varje kö får tillgång till apparaterna varannan gång, precis som i vissa fall i trafiken.

Nej, köbildning är svårt och framför allt bland vuxna människor. Kanske borde mina studiekamrater lära sig något från busspendlarna i Läggesta? Eller varför inte införa kölappssystem? Något för skolledningen att fundera på.


Dagens citat:

"You fill my heart with gladness, Take away all my sadness, Ease my troubles, that's what you do."
(Rod Stewart - Have I Told You Lately That I Love You)

Ha det så bra!
Köbildande kramar
Jessie

Vi är faktiskt juridiskt kunniga

I tisdags hade "klassen" (känns konstigt att kalla det för klass när alla är vuxna människor, men hur ska jag annars benämna det?) möjlighet att komma på studiebesök på Attunda tingsrätt i Sollentuna. Trots att snön vräkte ned, bestämde jag mig för att ändå åka dit. Man måste passa på att se sig om i världen när man har möjlighet. Wink

Snö i Åker
Så trevligt var vädret i tisdags ... Var en snögubbe efter bara några meter. Bakom träden ska förresten sjön Visnaren finnas, men det var så grått och snöigt att sjön försvann.

Då tingsrätten är nyrenoverad var det väldigt fräscht och trevligt att vara där. Vi blev placerade i en förhandlingssal, där tingsrättens lagman satt på en av nämndemännens platser. Därnäst, när alla var samlade, höll lagmannen en presentation. Dock gjorde hon, enligt mig, ett stort misstag genom att hålla en presentation om allmän juridik och dessutom ställa frågor på ett sådant sätt som om vi var totalt juridiskt okunniga. Det gjorde mig irriterad. Hon vet kanske inte riktigt vad vår utbildning går ut på eller vad vi läser eller hur mycket av det sistnämnda. Jag begär inte att alla ska veta exakt vad paralegal-yrket innebär, men om man har tagit på sig ansvaret att bjuda in och hålla en presentation för en grupp, ska man ta reda på information om den gruppen. Det är en viktig retorisk del, men även ett bevis på intresse. Att inte anpassa en presentation eller föreläsning till sin publik kan medföra att man mister deras intresse. Det hände med mig, och jag upplevde även hennes undersökningsbrist som om hon inte riktigt brydde sig och ovanpå det även som lite fräckt. Varför då? Jo, jag fick intrycket att hon räknade med att vi inte var juridiskt kunniga. Inte ens en smula. Känslan av att hon såg ned på oss - att vi på något sätt stod lägre på en eventuell hierarkisk stege - infann sig hos mig och låg kvar under hela besöket.

Blommor

Förmodligen överreagerade jag, men trots att man kanske inte tror det, får vi faktiskt på utbildningen en juridisk utbildning som motsvarar juristprogrammets första termin, eller JIKen eller JÖKen. Juridiska översiktskurser helt enkelt. Vi får inte lika fördjupad juridisk kunskap som studenter på juristprogrammet, men ändå tillräckligt för att klara av juridiska arbetsuppgifter (borde kanske ta upp detta på min paralegalblogg?). Jag ser fram emot att få visa detta i framtiden. Jag må inte vara en jurist med jur.kand.-examen, men jag är ändå juridiskt kompetent.


Dagens citat:

"Isn't anyone trying to find me?"
(Avril Lavigne - I'm With You)

Ha det så bra!
Juridiskt kompetenta kramar
Jessie

Rulltrappskultur

Har du någon gång funderat på hur du beter dig när du åker rulltrappa? Brukar du reflektera över hur andra beter sig när de åker rulltrappa? Det gjorde i alla fall inte jag under min uppväxt, för vad finns det egentligen att fundera över? Alla vet att det knappast krävs ett geni för att åka rulltrappa.

Efter att jag började plugga i Stockholm i höstas började jag emellertid att fundera över mitt eget och även andras agerande i rulltrappssammanhang. I sig låter det kanske konstigt, för man tycker att det inte borde finnas så mycket att tänka på, men det gör det faktiskt. När det började och exakt vad det var som fick mig att bli medveten om det kan jag inte svara på, men efter att ha pendlat in till och befunnit mig i Stockholm ett tag insåg jag att det förekommer en rulltrappskultur i huvudstaden.

Rulltrappa

Skratta du (om du nu gör det), men jag är fullständigt allvarlig. Vad den här rulltrappskulturen innebär är att man håller sig längst till höger av den smala trappan om man väljer att stå still och låta trappan med sina krafter ta en upp eller ned och därmed låter man vänstra sidan hållas fri för den som inte orkar vänta på att maskinen ska ha sin gång och i stället väljer att gå. Från början trodde jag att det bara var vissa som gjorde på det här sättet, men efter hand blev jag mer uppmärksam på min omgivning och förstod att det var mer regel än undantag att folk gjorde så här. Och inte bara på centralstationen i Stockholm, utan överallt där det finns rulltrappor ställer sig folk till höger och låter "vänsterfilen" vara fri.

Under min uppväxt i Malmö lade jag aldrig märke till samma beteende bland rulltrappsåkande personer och inte ens nu när jag stundom är på besök kan jag upptäcka samma mönster. Är det jag som är blind eller är det bara vissa platser som har anammat denna kultur? Hur det än ligger till tycker jag att det är fascinerande. Gör inte du?


Dagens citat:

"Som man bemöter andra blir man själv bemött."
(Latinskt ordspråk [Phaedrus])

Ha det så bra!
Rulltrappsåkande kramar
Jessie

En avklarad

Nu har den första novellen i "ADK" blivit renskriven i datorn, fast om den ska vara den första i ordningen har jag inte bestämt mig för än. Sådana detaljer kan man fila på sedan.

Novellen heter "Jag tycker om dig" och handlar om de tankar och känslor som kan dyka upp när man inte har de känslor som man i en viss situation förväntas ha. Precis som titeln antyder har berättelsen med kärlek att göra, men det är inte kärleken som står i fokus så som jag ser det, utan det är de andra känslorna som uppstår i den situationen som jag nämnde ovan som står i berättelsens fokus.

Noveller

Mitt stora problem med denna korta novell är slutet. Jag är långt ifrån nöjd med sista stycket, fast vad jag annars ska skriva vet jag inte. För mig brukar slutet vara min största utmaning eftersom ofta brukar mina berättelser rulla igång av sig själva. Dock ser jag inte mitt skrivande som att jag "uppfinner" berättelser. Vad jag istället gör är att "upptäcka" dem. När jag skriver brukar det mestadels kännas som om historierna redan finns och att jag bara förmedlar och gör orden synliga och läsbara för omvärlden. Varför sluten är ett problem är då egentligen tämligen obegripligt, men ändock ett enerverande faktum. Fast problem är till för att lösas och "Jag tycker om dig" utgör inget undantag.


Dagens citat:

"Now she's sleeping in my bed, Oh God I wish that she was dead!"
(Lambretta - Bimbo)

Ha det så bra!
Kramar
Jessie

Skönt och plågsamt på samma gång

Sommaren 2009 - då jag flyttade upp till älsklingen - var jag ganska duktig, om jag själv får säga det. När älsklingen var ledig gick vi bort till stället där han brukade springa, och så sprang/joggade vi. Älsklingen var imponerande och valde den längre sträckan, medan jag som var otroligt otränad och hade oerhört dålig kondition valde att jogga den kortare sträckan. Jag började också med att jogga den sträckan varje morgon efter att älsklingen hade kört till jobbet. När jag var klar och promenerade hemåt igen, brukade jag ringa min syster som fick hålla mig sällskap. Mina ansträngningar betalade sig i att min kondition förbättrades en smula och stoltheten över min prestation växte.

Därefter slutade jag jogga av någon nu glömd anledning och konditionen blev sämre. Att träna med Fiten gör inte att man får bättre kondition, även om man däremot kan få bättre balans, bättre hållning och styrketräning. Träningen med Fiten gick lite i vågor. Vissa gånger tränade jag flera dagar i rad, för att sedan ta paus i några dagar, innan jag påbörjade ny träningsperiod. Efter att jag började studera till paralegal blev träningen med Fiten ett minne blott. Fast jag har sagt till mig själv - och även skrivit här i bloggen - att jag ska börja träna igen och nu ska jag verkligen göra det.

Åker

I söndags blev det ingen träning med Fiten, men däremot var jag och älsklingen ute på en spring-/joggingrunda i den fina naturen. Vi valde våra vanliga sträckor, men jag märkte efter en bit att min kondition verkligen har försämrats då jag fick svårare att orka jogga sträckan. Resultatet blev att jag promenerade ungefär halva biten. Ganska svårt nederlag får jag erkänna. Mina promenader till och från Läggesta samt mellan Stockholm C och skolan har således inte varit till någon större nytta för konditionen. Så vill jag inte ha det. Det är inget som jag tänker acceptera.

God kondition är bra och viktigt för en själv på många sätt. Efter att min pappa fick sin första hjärtinfarkt när jag var mellan ett och tre år, sade läkaren att om pappa inte hade haft den otroligt goda kondition som han hade, skulle han aldrig ha överlevt. Med andra ord kan man hålla sig frisk och kry genom att röra på sig regelbundet och bygga upp sin kondition. Och med tanke på att jag är blodgivare är det ännu viktigare för min del att jag håller mig så frisk som möjligt.

Joggingrundan i söndags var jobbig och lite plågsam eftersom jag inte orkade jogga så långt som jag själv velat, men det var samtidigt väldigt skönt att få komma ut och jogga. Om vädret tillåter ska jag definitivt ut igen och göra nya försök och den här gången ska jag försöka att kvarhålla det regelbundna tränandet.

Åker



Dagens citat:

"Den som har god hälsa är rik utan att veta om det."
(Italienskt ordspråk)

Ha det så bra!
Joggande kramar
Jessie

Kokosdrömmar

Jag vet inte hur det är med dig, men jag tycker att vaniljdrömmar är goda. Dessutom är kokos också gott. Därför drog jag slutsatsen att kokosdrömmar i så fall måste vara riktigt gott (minns inte om det är logik à la Trazan & Banarne eller logik à la Fem myror är fler än fyra elefanter) och jag hade inte fel! Receptet fann jag på ICA och tänkte dela med mig av det..

Kokosdrömmar
ca 25 stycken

Ingredienser:
50 gram smör eller margarin
1 ½ dl rörsocker strö
1 tsk vaniljsocker
½ dl mat- eller rapsolja
2 dl kokos
1 ½ dl vetemjöl
½ tsk hjorthornssalt


Gör så här:
  • Sätt ugnen på 150°C.
  • Rör matfett, rörsocker och vaniljsocker smidigt med visp (jag använder elvisp).
  • Tillsätt oljan lite i taget under omrörning.
  • Rör ned kokos och mjölet blandat med hjorthornssalt.
  • Rulla degen till runda bollar och lägg på plåtar med bakplåtspapper.
  • Grädda mitt i ugnen cirka 15 minuter.
  • Låt drömmarna kallna på plåten.

Kokosdrömmar
Så här ser de ut före de har gräddats.


Kokosdrömmar
Så här ser de ut när de är klara.



Dagens citat:

"Gör vad du fruktar och din fruktan kommer att dö."
(Ralph Waldo Emerson)

Ha det så bra!
Kokosdrömmande kramar
Jessie

Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann

Från början trodde jag att de skojade när radioreklamen sändes. Det måste ju vara ett skämt, för av sättet de sade det på att döma kunde man ju inte ta det på allvar. Dessutom lät ju titeln helt knasig!

Men det visade sig att boken verkligen fanns och titeln ... Tja, hur knasig den än lät, var den som den var. "Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann", skriven av Jonas Jonasson.

"Efter ett långt och synnerligen händelserikt liv hamnar Allan Karlsson på det äldrehem han tänker ska bli hans sista anhalt på jorden. Problemet är bara att hälsan vägrar ge vika, och en dag bär det sig inte bättre än att det är dags för honom att fylla tresiffrigt.

Pompa och ståt väntar, med kommunalråd och lokaltidning på plats. Ett spektakel så oönskat av Allan att han i stället kliver ut genom fönstret. Därmed är han på rymmen från sitt eget födelsedagskalas. I hastigheten råkar Allan få med sig en väska som han bara skulle vakta ett slag och strax har han både tjuvar och poliser efter sig.

'Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann' handlar om en månadslång jakt genom Sverige på Allan och hans nyfunna vänner. Men boken är också en resa genom 1900-talet - den oändligt sorglöse Allan Karlssons livsresa.

Hur kommer det sig egentligen att Allan äter middag med blivande presidenten Truman? Och får lift med förre premiärministern Churchill? Och åker flodbåt med ordförande Maos unga hustru? Eller för den delen att han tillbringar flera månader med att vandra över Himalaya?

Trots att Allan är fullständigt ointresserad av politik och religion tycks han ha påverkat de flesta av det förra seklets stora händelser i världen. I hundra år gjorde Allan Karlsson världen osäker, bara genom att vara. Och nu är han lös igen.
"

Hundraåringen

Jag tror inte att jag skulle ha läst boken om det inte vore för SJ. Eller, kanske av ren nyfikenhet nu när boken blev så pass stor och nu när den dessutom ska (eller den håller kanske redan på?) filmatiseras. Med att säga att SJ bidrog till att jag köpte boken och valde att läsa den, menar jag att vid två tillfällen skrev de i "Kupé" om att Allan Karlsson befinner sig bland annat här i Sörmland och han tar sig även hit till lilla Åkers Styckebruk! Jag blir barnsligt förtjust i att läsa om platser som jag känner till eller att se platserna på tv eller film. För mig är det alltid lika kul när man känner igen platser. Då kan du nog förstå att jag genast blev ivrig när de sade att lilla Åker figurerar i boken.

Men bortsett från det är boken fantastisk rolig att läsa! Jonas Jonassson lyckas hela tiden att skriva på ett humoristiskt sätt och aldrig vid något tillfälle är man uttråkad. I alla fall inte om man har samma humor som mig (och tydligen som Herr Jonasson).

I fredags när jag var inne i Stockholm och rände, satte jag mig på en bänk snett framför Kungliga Biblioteket och läste några kapitel ur boken. Innehållet fångade mig så till den grad att jag fullkomligt glömde bort tid och rum och tappade viss verklighetsuppfattning för en stund. Jag glömde bort alla tutande bilar som körde förbi på vägen och människorna som gick förbi fanns inte i min värld. Det enda som existerade var Allan Karlsson och hans värld.

Jag gav boken 4 av 5 möjliga poäng och tycker definitivt att du bör läsa den! I varje fall om du vill skratta en stund Smile

Utan att avslöja allt för mycket tänkte jag visa de ställen i Åkers Styckebruk som nämns, så du vet vad de pratar om ifall du får för dig att läsa boken. Dock ska du veta att jag tog bilderna när det fortfarande fanns snö kvar. Nu finns det givetvis ingen snö så långt ögat når.


Kiosken
Gatuköket i Åker har en viss betydelse. Dock har detta för en kort tid sedan gjorts om till en Thai Take Away. Det har tidigare funnits en vagn med Thai Take Away, men nu har de uppgraderat sig och lagt beslag på byggnaden på bilden.


Macken
Åkersmacken. Tidigare fanns en Statoil 1*2*3, men själva bensinpumparna togs dessvärre bort. Fast nu tycks de ha fått tillbaka bensinpumparna. Får ta och kika närmre på det senare.


Åkers
Det stora internationella företaget ÅKERS. Allan Karlsson befinner sig inne på deras tomt.



ICA till vänster och Lilla Gallerian till höger (ovanför bilen med texten "Hellqwist"). Eller, Lilla Gallerian nämns inte, däremot blomsteraffären (Åkers blommor). Utöver ICA och blomsteraffären nämner författaren att det även skulle finnas fastighetsmäklare här, fast i dag gör det inte det. Om det däremot gjorde det år 2005 kan jag inte svara på, för då kände jag inte ens till samhället. Strängnäs Bostads AB har kontor i Åker, men det ligger bredvid pizzerian (nästan mitt emot oss ... Nåja, vi kan i alla fall se det från vårt sovrumsfönster).



Dagens citat:

"De vänliga ord som säga idag kan bära frukt imorgon."
(Gandhi)

Ha det så bra!
Hundraåriga kramar
Jessie

I want to spend my lifetime loving you

För en gång skull är det en låt med positiv innebörd som jag tänkte tipsa om och som ligger mig varmt om hjärtat.

När jag var liten brukade min syster tycka om att se på "Zorro" när det gick på tv som en serie. Jag tror också att hon gillade filmerna som sedan kom. Själv såg jag inte första Zorro-filmen förrän ganska nyligen (och med nyligen menar jag inom ett halvår eller ett år) och jag fastnade för låten som spelades medan eftertexterna rullade. Låten är "I Want to Spend My Lifetime Loving You" som Tina Arena och Marc Anthony sjunger och varje gång jag hör låten tänker jag på älsklingen. Bara låttiteln beskriver precis vad jag känner för honom. Lyssna gärna själv på den och se vad du tycker.


Titel: I Want to Spend My Lifetime Loving You
Artist: Tina Arena och Marc Anthony



Moon so bright, night so fine,
Keep your heart here with mine
Life's a dream we are dreaming

Race the moon, catch the wind,
Ride the night to the end,
Seize the day, stand up for the light

I want to spend my lifetime loving you
If that is all in life I ever do

Heroes rise, heroes fall,
Rise again, win it all,

In your heart, can't you feel the glory?
Through our joy, through our pain,
We can move worlds again
Take my hand, dance with me (dance with me)

I want to spend my lifetime loving you
If that is all in life I ever do
I will want nothing else to see me through
If I can spend my lifetime loving you

Though we know we will never come again
Where there is love, life begins
Over and over again

Save the night, save the day,
Save the love, come what may,
Love is worth everything we pay

I want to spend my lifetime loving you
If that is all in life I ever do
I want to spend my lifetime loving you
If that is all in life I ever do
I will want nothing else to see me through
If I can spend my lifetime loving you

loving you...



Dagens citat:

"I lost all control and I need you now."
(Lady Antebellum - Need You Now)

Ha det så bra!
Kramar
Jessie

RSS 2.0

PersonligtToppblogg.se

Personligt
webbhotell
Blogglista.se
Free Pencil 2 Cursors at www.totallyfreecursors.com


Jessicas grotta
Ladda ner en gratisdesign på www.designadinblogg.se/gratisdesign - allt om bloggdesign!