Finns fortfarande hos mig
För exakt ett år sedan rasade min värld samman på bara ett ögonblick och fortfarande finns ett smärtsamt sår i min själ.
Jag minns att jag var på väg ned till tvättstugan för att fixa tvätten, eftersom detta var innan vi köpte egen tvättmaskin. Mitt humör var på topp denna dag och under tiden som jag gjorde mig i ordning skämtade jag med älsklingen. Då ringde plötsligt min telefon och displayen avslöjade att det var min pappa. När jag glatt svarade, skämtade jag något i stil med att han störde när jag precis var på väg till tvättstugan. Hans tonfall tog mig genast ned på jorden och redan innan han hade uttalat orden visste jag vad han skulle säga. Ändå blev det som en chock när han sade det som jag befarade och jag bröt ihop totalt.
Min Jocke fanns inte mer. Han hade gått bort den här dagen. Gråtande föll jag ihop på golvet med telefonen tryckt mot örat. Älsklingen såg vad som hände och rusade fram till mig för att sedan sitta på golvet och krama om mig. En av de mest värdefulla i mitt liv var plötsligt bara borta. Jag kände hur jag gick sönder inuti medan jag satt på golvet samtidigt som tårarna rann i floder nedför kinderna och älsklingen kramade mig.
Som jag har berättat tidigare var jag apatisk i ett dygn innan jag lyckades bli mig själv igen. Älsklingen ska ha ett otroligt stort tack för att han stod ut med mig, för det enda jag gjorde det där dygnet var att gråta eller inte känna något. Under en tid efter det här kände jag att det inte var rätt av mig att gå vidare och vara lycklig när min älskade Jocke inte fick den möjligheten. Men jag tvingade mig själv att ta mig samman och utan älsklingen vet jag inte om jag hade suttit här i dag. Jag gör det därför att jag inte kunde utsätta älsklingen för det som jag nu genomgick. Han behövde mig, lika mycket som jag behöver honom.
Jag minns att jag var på väg ned till tvättstugan för att fixa tvätten, eftersom detta var innan vi köpte egen tvättmaskin. Mitt humör var på topp denna dag och under tiden som jag gjorde mig i ordning skämtade jag med älsklingen. Då ringde plötsligt min telefon och displayen avslöjade att det var min pappa. När jag glatt svarade, skämtade jag något i stil med att han störde när jag precis var på väg till tvättstugan. Hans tonfall tog mig genast ned på jorden och redan innan han hade uttalat orden visste jag vad han skulle säga. Ändå blev det som en chock när han sade det som jag befarade och jag bröt ihop totalt.
Min Jocke fanns inte mer. Han hade gått bort den här dagen. Gråtande föll jag ihop på golvet med telefonen tryckt mot örat. Älsklingen såg vad som hände och rusade fram till mig för att sedan sitta på golvet och krama om mig. En av de mest värdefulla i mitt liv var plötsligt bara borta. Jag kände hur jag gick sönder inuti medan jag satt på golvet samtidigt som tårarna rann i floder nedför kinderna och älsklingen kramade mig.
Som jag har berättat tidigare var jag apatisk i ett dygn innan jag lyckades bli mig själv igen. Älsklingen ska ha ett otroligt stort tack för att han stod ut med mig, för det enda jag gjorde det där dygnet var att gråta eller inte känna något. Under en tid efter det här kände jag att det inte var rätt av mig att gå vidare och vara lycklig när min älskade Jocke inte fick den möjligheten. Men jag tvingade mig själv att ta mig samman och utan älsklingen vet jag inte om jag hade suttit här i dag. Jag gör det därför att jag inte kunde utsätta älsklingen för det som jag nu genomgick. Han behövde mig, lika mycket som jag behöver honom.
Att förlora Jocke var som att förlora sitt livs kärlek och för mig var han också det. Han och älsklingen. Jag kan fortfarande inte se på de sista bilderna som finns av Jocke innan han kremerades. Det är inte för att vara respektlös mot honom, utan det är av egoistiska skäl. Jag klarar inte av att minnas honom som livlös. Inte min Jocke. Min busige och älskade Jocke. Därför väljer jag att istället minnas honom som den liv- och lekfulle undulat som han var.
Min mamma sydde en tavla i pärlor föreställande Jocke och den hänger i mitt och älsklingens vardagsrum där jag kan se honom varje dag. Trots att det kanske låter konstigt känns det som om han fortfarande finns hos mig tack vare tavlan. Det är fortfarande han och jag som det alltid var. Det är en tröst för mig. Min underbare Jocke. Han kommer alltid att vara älskad.
Min mamma sydde en tavla i pärlor föreställande Jocke och den hänger i mitt och älsklingens vardagsrum där jag kan se honom varje dag. Trots att det kanske låter konstigt känns det som om han fortfarande finns hos mig tack vare tavlan. Det är fortfarande han och jag som det alltid var. Det är en tröst för mig. Min underbare Jocke. Han kommer alltid att vara älskad.
Dagens citat:
"Behärska din vrede och du fattar kloka beslut."
(Abi Taleb)
Ha det så bra!
Kramar
Jessie
Har det redan gått ett helt år 'o' Jag är så ledsen för din skull. Tur att du hade thomas då som kunde trösta dig. Ledsen att jag inte kunde kunde vara hos dig då :(