Jessicas grotta

Att åka tåg gör mig seg och sömnig, och att åka tidigt på morgonen gör det knappast bättre. Eftersom mitt pendlande tar (enkel sträcka) fyrtio minuter, försöker jag oftast läsa ur kurslitteraturen under tiden. Känna mig nyttig och duktig. Fast då tågåkandet gör mig sömnig - allra helst på morgonen - blir det att jag många gånger slumrar till istället. Dock vaknar jag alltid lagom till det att jag ska stiga av.

Lustigt nog har jag upptäckt att många av de övriga tågpendlarna gör detsamma - de sluter ögonen och låter tåget vagga dem till slummer. Givetvis är det fler på morgonen som sitter och blundar än under övriga dygnet. Men en hel del av mina medresenärer på eftermiddagarna tar sig också en tupplur.


Vad beror det på? Är tågpendlare ett tröttare folk än andra eller har det med andra omständigheter att göra? Ett vagt minne av att någon påstod att det beror på tågets gungning, ligger och lurar i bakhuvudet. Det kan kanske stämma, fast många gånger kan tågresan kännas slängig och hoppig och inte alls behagligt. Men det beror nog på vad det är för tåg man sitter på.

Kan ljud också spela in? Skulle det kunna vara så att alla de ljud som uppstår då tåget är i rörelse kan vara sövande? Eller till och med ljud och rörelse i kombination? Eller är det så enkelt att man blir som man umgås? Det finns en mängd alternativ, fast så som jag ser det är det svårt att peka ut bara en orsak. Hur som helst tycker jag att det kan vara skönt att sova på tåget på morgonen. Om man bortser från värken i nacken då. Det är inte skönt.