Mitt tredje val
Tredje novellen som ska ingå i "ADK" behandlar temat att vilja ha något först när man inser att man inte kan få det. Att inte se vad man har förrän man har förlorat det. Dock kommer jag när jag får tillfälle (just nu är det fullt upp med tentaplugg inför sista juridiktentan i juni) att ändra i den. Som det ser ut nu känner en av karaktärerna känslor som kommer lite väl plötsligt. Jag tycker inte att det känns särskilt realistiskt och alltså kommer jag försöka klura på hur jag ska dra ut på det och senarelägga de här känslorna.
Varför är det egentligen på det sättet? Att man många gånger vill ha något först när man kommer till insikt om att man inte kan? Varför händer det att saker och ting inte duger åt en förrän man inte längre har möjlighet att kunna få det? Tydligast är det nog bland småbarn. De kan leka med en leksak tills de tröttnar på den - alternativt att den kanske inte är särskilt intressant från början - och därefter leka med något annat. Men om det då kommer ett annat barn som börjar leka med den övergivna leksaken, händer det att många barn släpper den leksak som de för tillfället leker med för att springa fram till det andra barnet och ta leksaken. Jag ska erkänna att jag har ett svagt minne av att jag ibland var detta giriga barn, men många gånger - om inte fler? - blev jag även utsatt för ett sådant barn. Fast barn är trots allt barn. Man vet att när barnen fortfarande är oförstörda och oskuldsfulla när de alltjämt är små, är de brutalt ärliga. Det får man ha överseende med, fast det där med att inte kunna dela med sig får man försöka ändra på.
Dock förekommer inte det här - att vilja ha något först när man förstår att det är för sent - endast bland barn. En kompis berättade för mig en gång att hon kände en tjej som hade det här tänket. Och det gällde inte bara att hon ville ha saker först när de blivit upptagna, utan det gällde även människor.
Det är lite lustigt att det är på det sättet. Handlar det i grund och botten om en medfödd girighet eller har det med andra faktorer att göra? Vad, i så fall?
Varför är det egentligen på det sättet? Att man många gånger vill ha något först när man kommer till insikt om att man inte kan? Varför händer det att saker och ting inte duger åt en förrän man inte längre har möjlighet att kunna få det? Tydligast är det nog bland småbarn. De kan leka med en leksak tills de tröttnar på den - alternativt att den kanske inte är särskilt intressant från början - och därefter leka med något annat. Men om det då kommer ett annat barn som börjar leka med den övergivna leksaken, händer det att många barn släpper den leksak som de för tillfället leker med för att springa fram till det andra barnet och ta leksaken. Jag ska erkänna att jag har ett svagt minne av att jag ibland var detta giriga barn, men många gånger - om inte fler? - blev jag även utsatt för ett sådant barn. Fast barn är trots allt barn. Man vet att när barnen fortfarande är oförstörda och oskuldsfulla när de alltjämt är små, är de brutalt ärliga. Det får man ha överseende med, fast det där med att inte kunna dela med sig får man försöka ändra på.
Dock förekommer inte det här - att vilja ha något först när man förstår att det är för sent - endast bland barn. En kompis berättade för mig en gång att hon kände en tjej som hade det här tänket. Och det gällde inte bara att hon ville ha saker först när de blivit upptagna, utan det gällde även människor.
Det är lite lustigt att det är på det sättet. Handlar det i grund och botten om en medfödd girighet eller har det med andra faktorer att göra? Vad, i så fall?
Dagens citat:
"Erfarenheten är en lott, köpt efter det att dragningen ägt rum."
(Okänd)
Ha det så bra!
Kramar
Jessie