På det fjärde ska det ske

Fyra noveller är nu utvalda till att få var sin plats i "ADK", men tyvärr finns den fjärde ännu bara på papper. Eller, den nya versionen i alla fall. Vad som är ändrat är hur två karaktärer träffades. Jag var inte nöjd med det jag skrev 2006 eftersom det inte kändes realistiskt och jag kräver av mig själv att det jag skriver ska kunna kännas realistiskt då jag själv föredrar det när jag läser. Fast realistiskt är nog fel ord att använda, för det handlar snarare om trovärdighet nu när jag tänker efter. Med tanke på att älsklingen läser fantasy, försöker jag ge genren en chans och att då kräva att den sortens berättelser ska vara realistiska är bara dumt. Glöm därför vad jag tidigare sade (eller skrev om man vill vara petig) om att det ska vara realistiskt och läs det istället som trovärdigt. I övrigt har jag inte ändrat själva grundhistorien som är att inte kunna släppa taget trots att man borde och att inte inse att man ska göra det.

Kungliga biblioteket i Stockholm

Tanken till novellen föddes hos mig när en person som jag något år tidigare sagt upp bekantskapen med fortsatte att höra av sig trots att jag tydligt sagt ifrån och personen fortsatte under flera år. Personen borde hur som helst ha dragit den uppenbara slutsatsen när jag tydligt ignorerade personen. Dock handlar inte novellen om just den här personen, utan om själva idén att inte kunna släppa taget.

Hur kan det vara på det sättet? Viktiga personer i ens liv kan jag förstå att man i första taget vägrar att släppa, men i sådana fall kämpar man för att personen ska stanna kvar i ens liv. Fast om det ändå skulle sluta på det sättet att man mister en viktig person i sitt liv, då låter man personen i fråga vara ifred. Trots att det kanske gör ont släpper man taget. Eller är det bara jag som tänker så? Jag tycker inte om att vara besvärlig och om någon då klart och tydligt visar eller säger att jag inte är önskvärd, stannar jag inte kvar. Vad skulle det göra för nytta att göra det motsatta? Man gör bara andra irriterade och hur trevligt är det på en skala ett till tio med en otrevlig stämning? För det är ju vad som uppstår.


Dagens citat:

"Diplomati är konsten att be någon dra åt skogen på ett sådant sätt att han ser fram emot resan."
(Okänd)

Ha det så bra!
Kramar
Jessie