Jessicas grotta

För att få bli blodgivare måste man initialt uppfylla några krav och därefter måste man under sin tid som blodgivare följa några utsatta regler. Vissa handlingar medför att man måste vänta en tid med att ge blod (så kallad karenstid) medan andra handlingar gör att man kanske inte alls får vara blodgivare. Ens sexuella läggning kan vara en sådan faktor.

Visst låter det konstigt? Vad har ens sexuella läggning med att ge blod att göra? Om man är en man som har sex med en annan man, eller om man som kvinna har sex med en man som i sin tur har haft sex med en annan man får man inte vara blodgivare. Inte alls. Punkt slut. Varje gång som jag har fyllt i den obligatoriska hälsodeklarationen, har jag rynkat på nästan och blivit irriterad när jag har kommit till frågan om jag är man och om jag har haft sex med en annan man. Jag blir inte irriterad därför att jag är kvinna utan det gäller själva inställningen. Menar blodcentralerna på allvar att homosexuella och bisexuella män är mindre värda än t.ex. vanliga män?



Eftersom jag inte hade en aning om varför blodcentralerna har den här spärren, gjorde jag en hastig research inför det här inlägget och motiveringen är att män som har sex med andra män (MSM) löper mycket större risk att få HIV än andra personer. Läkemedelsverket har talat om att läkemedelsindustrin inte tar emot blod från MSM-blodgivare på just den grunden. Socialstyrelsen har dock kommit med förslag om att avskaffa blodgivningsförbudet för MSM och istället införa en karenstid på tolv månader. RFSL verkar vara inne på samma spår, men istället för en karenstid på tolv månader har RFSL föreslagit att den ska vara sex månader lång.

Med argumentet att MSM löper större risk för att drabbas av HIV ter sig blodcentralernas beslut en smula mer logiskt, men samtidigt håller inte logiken riktigt. Kvinnor som har haft sex med MSM får inte heller ge blod eftersom de också löper risk att ha blivit smittade med HIV. Fast vad är det som gäller för heterosexuella män som har sex med kvinnor som har haft sex med MSM? Logiskt sett borde även de finnas i den här riskgruppen, liksom de kvinnor som har sex med män som har haft sex med kvinnor som har haft sex med MSM, och så vidare. Följaktligen skulle det innebära att ingen som haft sex med någon som har haft sex med någon annan får vara blodgivare eftersom man då kan befinna sig i riskgruppen. Det ligger ju inte till på det sättet att viruset slutar smitta efter ett visst antal i en kedja. Alltså befinner sig dessa personer i en riskgrupp. Ett motargument skulle i så fall kunna vara att det är omöjligt att hålla reda på en sådan kedja. Men det är ju inte heller säkert att en kvinna vet om hennes varaktiga sexpartner tidigare haft sex med en annan man eller om han har varit otrogen med en annan man. Därmed riskerar förbudet ändå att falla redan där.



Å andra sidan testas man innan varje tappning för bland annat HIV. Fast dessa tester är inte säkra till hundra procent om man nyligen har smittats och det är en av anledningarna till att blodcentralerna säger nej till MSM (den andra anledningen var att läkemedelsindustrin säger nej till blod från MSM). Men varför ett totalförbud? Hade det inte fungerat att ha en karenstid för MSM, så som Socialstyrelsen föreslår? Om blodcentralerna väljer att gå på Socialstyrelsens linje (med tolv månaders karenstid - eftersom jag som inte är insatt i sjukvårdsfrågor vet om RFSL:s förslag på sex månader är tillräckligt) hade blodcentralerna med ens haft en mängd potentiella blodgivare, och som jag har sagt tidigare behövs det fler blodgivare (omkring 35 000 för att vi ska kunna vara självförsörjande med blod).

Sammanfattningsvis känns det som om blodcentralernas totalförbud inte är riktigt genomtänkt då den sexuella kedjan kan vara hur lång som helst samt att även heterosexuella (män som kvinnor) mycket väl kan utgöra en risk med tanke på att otrohet finns. Blodcentralerna hade tjänat mer på att införa en (kanske något längre än vanligt) karenstid för MSM. Fast även om karenstiden införs förekommer fortfarande otrohet, vilket som sagt kan utgöra en risk för smitta. Som det är nu tycks dock blodcentralerna vara trångsynta med bortförklaringar som argument, vilket är tråkigt.