Det är mycket med det jordiska (Gerda Antti)
En läkarsekreterare som berättar om sitt berg-och-dal-bane-äktenskap, minnet av sitt sladdbarn som dog ung, oron för dottern och hennes äktenskap samt en del annat runtomkring.
Precis som jag har nämnt i ett tidigare inlägg har jag bland annat svårt för böcker som är skrivna i självbiografisk stil. Den här romanen tillhör definitivt den kategorin. Gerda Antti låter visserligen sin läkarsekreterare Ulla berätta om händelser i sitt liv, men hon lyckas ändå inte få det till en berättelse.
Fast värst var nog ändå själva sättet som hon har skrivit på. Det var satsradning rakt igenom boken och i princip hela tiden. Dessutom tycks Gerda Antti inte veta hur man bygger upp korrekta meningar, vilket ledde till att jag jämt och ständigt fick läsa om samma mening (eller del av mening) flera gånger. Om boken har blivit korrekturläst, måste det vara en okunnig korrekturläsare som har gjort jobbet. Något annat språkligt som störde mig otroligt mycket var att hon skrev sina dialoger på en (vad jag antog var) småländsk dialekt. Det innebar att jag många gånger inte förstod vad som sades trots att jag ansträngde mig till det yttersta. Jag tycker - och det är min personliga åsikt - att man ska skriva så att de allra flesta förstår. Talspråk är väl okej (även om jag personligen inte gillar det skrivsättet) men att skriva på dialekt ska man passa sig för. Om inte annat så riskerar man att stöta bort många läsare på det här sättet.
Ovanpå detta blev jag upprörd över hur den här Ulla tänker. Dock är det inget som ligger boken till last, utan har enbart med mina egna värderingar att göra. I ena stunden är hon arg över att hennes ena släktings äkta man är otrogen, men i nästa är det helt okej att hon är det med någon som hon absolut inte borde vara det med! Skäms gör hon inte heller utan tycker att det är fullkomligt normalt. Varför hon då döljer det för andra när hon tycks tycka att det är okej är en gåta.
Nej det här var verkligen inget att hänga i granen och i nuläget tror jag inte att jag kommer läsa mer av Gerda Antti. Tyvärr.
Precis som jag har nämnt i ett tidigare inlägg har jag bland annat svårt för böcker som är skrivna i självbiografisk stil. Den här romanen tillhör definitivt den kategorin. Gerda Antti låter visserligen sin läkarsekreterare Ulla berätta om händelser i sitt liv, men hon lyckas ändå inte få det till en berättelse.
Fast värst var nog ändå själva sättet som hon har skrivit på. Det var satsradning rakt igenom boken och i princip hela tiden. Dessutom tycks Gerda Antti inte veta hur man bygger upp korrekta meningar, vilket ledde till att jag jämt och ständigt fick läsa om samma mening (eller del av mening) flera gånger. Om boken har blivit korrekturläst, måste det vara en okunnig korrekturläsare som har gjort jobbet. Något annat språkligt som störde mig otroligt mycket var att hon skrev sina dialoger på en (vad jag antog var) småländsk dialekt. Det innebar att jag många gånger inte förstod vad som sades trots att jag ansträngde mig till det yttersta. Jag tycker - och det är min personliga åsikt - att man ska skriva så att de allra flesta förstår. Talspråk är väl okej (även om jag personligen inte gillar det skrivsättet) men att skriva på dialekt ska man passa sig för. Om inte annat så riskerar man att stöta bort många läsare på det här sättet.
Ovanpå detta blev jag upprörd över hur den här Ulla tänker. Dock är det inget som ligger boken till last, utan har enbart med mina egna värderingar att göra. I ena stunden är hon arg över att hennes ena släktings äkta man är otrogen, men i nästa är det helt okej att hon är det med någon som hon absolut inte borde vara det med! Skäms gör hon inte heller utan tycker att det är fullkomligt normalt. Varför hon då döljer det för andra när hon tycks tycka att det är okej är en gåta.
Nej det här var verkligen inget att hänga i granen och i nuläget tror jag inte att jag kommer läsa mer av Gerda Antti. Tyvärr.
Dagens citat:
"Ett råd till alla författare: vid en viss tidpunkt är det nödvändigt att sluta skriva, ibland är det innan man har börjat."
(Stanislaw Jerzy Lec)
Ha det så bra!
Kramar
Jessie